All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 60

Yuddha Kanda, Sarga 60

युद्धकाण्डः सर्गः 60

84 verses

स प्रविश्य पुरीं लङ्कां रामबाणभयादितः। भग्नदर्पस्तदा राजा बभूव व्यथितेन्द्रिथः॥

sa praviśya purīṃ laṅkāṃ rāmabāṇabhayāditaḥ| bhagnadarpastadā rājā babhūva vyathitendrithaḥ||

Entering the city of Larkā, the king afflicted with the fear of Rāma's arrows, with his pride humbled, was undergoing great torments:

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मातंग इव सिंहेन गरुडेनेव पन्नगः। अभिमूतोऽभवद्राजा राघवेण महात्मना॥

mātaṃga iva siṃhena garuḍeneva pannagaḥ| abhimūto'bhavadrājā rāghaveṇa mahātmanā||

Overpowered by the high souled Rāghava, the king resembled an elephant defeated by a lion or a serpent defeated by Garuda.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ब्रह्मदण्डप्रतीकानां विद्युच्चलितवर्चसाम्। स्मरराघवबाणानां विव्यथे राक्षसेश्वरः॥

brahmadaṇḍapratīkānāṃ vidyuccalitavarcasām| smararāghavabāṇānāṃ vivyathe rākṣaseśvaraḥ||

Remembering Råghava's arrows resembling a comet risen at the universal wreck, and of the splendour of live lightning, the Raksasa chief was aggrieved.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स काञ्चनमयं दिव्यमाश्रित्य परमासनम्। विप्रेक्षमाणो रक्षांसि रावणो वाक्यमब्रवीत्॥

sa kāñcanamayaṃ divyamāśritya paramāsanam| viprekṣamāṇo rakṣāṃsi rāvaṇo vākyamabravīt||

Rāma, seated on a superb golden seat and eyeing the Raksasas, spoke this word.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सर्वं तत्खलु मे मोघं यत्तप्तं परमं तपः। यत्समानो महेन्द्रेण मानुषेण विनिर्जितः॥

sarvaṃ tatkhalu me moghaṃ yattaptaṃ paramaṃ tapaḥ| yatsamāno mahendreṇa mānuṣeṇa vinirjitaḥ||

Forsooth all the austere asceticism I have performed go go for nothing, for although resembling the redoubtable Indra, I have been overcome by a mortal.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इदं तद्ब्रह्मणो घोरं वाक्यं मामभ्युपस्थितम्। मानुषेभ्यो विजानीहि भयं त्वमिति तत्तथा॥

idaṃ tadbrahmaṇo ghoraṃ vākyaṃ māmabhyupasthitam| mānuṣebhyo vijānīhi bhayaṃ tvamiti tattathā||

This dire speech of Brahmā also reverts to my remembrance, Know you that the fear come from a human being.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

देवदानवगन्धर्यक्षराक्षसपनगैः। अवध्यत्वं मया प्रोक्तं मानुषेभ्यो न याचितम्॥

devadānavagandharyakṣarākṣasapanagaiḥ| avadhyatvaṃ mayā proktaṃ mānuṣebhyo na yācitam||

You are incapable of being slain by deities and Danavas, Gandharvas, Yaksas, Raksasas and serpents. But you have not asked for immunity from men.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमिमं मानुषं मन्ये रामं दशरथात्मजम्। इक्ष्वाकुकुलजातेन अनरण्येन यत्पुरा॥ उत्पत्स्यति हि मद्वंशपुरुषो राक्षसाधम। यस्त्वां सपुत्रं सामात्यं सबलं साश्वसारथिम्।९।। निहनिष्यति संग्रामे त्वां कुलाधम दुर्मते।

tamimaṃ mānuṣaṃ manye rāmaṃ daśarathātmajam| ikṣvākukulajātena anaraṇyena yatpurā|| utpatsyati hi madvaṃśapuruṣo rākṣasādhama| yastvāṃ saputraṃ sāmātyaṃ sabalaṃ sāśvasārathim|9|| nihaniṣyati saṃgrāme tvāṃ kulādhama durmate|

I deem even this son of Dasaratha as the occasion of my fear. I was formerly cursed by that lord of the Ikşawaku line-Anaranya-saying, 'O worst of Rākşasas, a person shall spring in my race, who, O wicked-minded one, shall you in battle along with your sons and courtiers and forces and horses and charioteers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शप्तोऽहं वेदवत्या च यथा सा धर्षिता पुरा ॥ सेयं सीता महाभागा जाता जनकनन्दिनी।

śapto'haṃ vedavatyā ca yathā sā dharṣitā purā || seyaṃ sītā mahābhāgā jātā janakanandinī|

I was also cursed by Vedavatī, who was formerly outraged by me. And she is (perchance) born as the exalted daughter of Janaka.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उमा नन्दीश्वरश्चापि रम्भा वरुणकन्यका॥ यथोक्तास्तन्मया प्राप्तं न मिथ्या ऋषिभाषितम्।

umā nandīśvaraścāpi rambhā varuṇakanyakā|| yathoktāstanmayā prāptaṃ na mithyā ṛṣibhāṣitam|

What had also been uttered by Umā and Nandisvara and Rambhā and Varuna's daughter, has come to pass.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एतदेव समागम्य यत्नं कर्तुमिहार्हथ ॥ राक्षसाश्चापि तिष्ठन्तु चर्यागोपुरमूर्धसु।

etadeva samāgamya yatnaṃ kartumihārhatha || rākṣasāścāpi tiṣṭhantu caryāgopuramūrdhasu|

Taking note of this, you should strive (to the uttermost.) And let the Räkşasas be posted at the gateways, highways, and the walls.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स चाप्रतिमगाम्भीर्यो देवदानवदर्पहा॥ ब्रह्मशापाभिभूतस्तु कुम्भकर्णो विबोध्यताम्।

sa cāpratimagāmbhīryo devadānavadarpahā|| brahmaśāpābhibhūtastu kumbhakarṇo vibodhyatām|

Do you wake up that destroyer of the pride of the deities and then Danavas-Kumbhakarma, endowed with unparalleled gravity, overwhelmed with the curse of Brahmā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समरे जितमात्मानं प्रहस्तं च निषूदितम्॥ ज्ञात्वा रक्षो भीमबलमादिदेश महाबलः। द्वारेषु यत्नः क्रियतां प्राकारश्चाधिरुह्यताम्॥ निद्रावशसमाविष्टः कुम्भकर्णो विबोध्यताम्।

samare jitamātmānaṃ prahastaṃ ca niṣūditam|| jñātvā rakṣo bhīmabalamādideśa mahābalaḥ| dvāreṣu yatnaḥ kriyatāṃ prākāraścādhiruhyatām|| nidrāvaśasamāviṣṭaḥ kumbhakarṇo vibodhyatām|

Seeing himself worsted and Prahasta also slain, that Rākşasa endowed with dreadful power issued his orders to the fearful force. “Do you vigilantly guard the gates and mount the wall. And do you wake up Kumbhakarņa come under the sway of slumber.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुखं स्वपिति निश्चिन्तः कामोपहतचेतनः॥ नव सप्त दशाष्टौ च मासान्स्वपिति राक्षसः। मन्त्रं कृत्वा प्रसुप्तोऽयमितस्तु नवमेऽहनि॥

sukhaṃ svapiti niścintaḥ kāmopahatacetanaḥ|| nava sapta daśāṣṭau ca māsānsvapiti rākṣasaḥ| mantraṃ kṛtvā prasupto'yamitastu navame'hani||

And deprived of his senses through lust, he sleep secure. And the Rākşasa sometimes sleep nine, seven, ten, or eight months away. Of measureless might he has slept for nine months.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तं तु बोधयत क्षिप्रं कुम्भकर्ण महाबलम्। स हि संख्ये महाबाहुः ककुदं सर्वरक्षसाम्। वानरान्राजपुत्रौ च क्षिप्रमेव हनिष्यति॥

taṃ tu bodhayata kṣipraṃ kumbhakarṇa mahābalam| sa hi saṃkhye mahābāhuḥ kakudaṃ sarvarakṣasām| vānarānrājaputrau ca kṣiprameva haniṣyati||

Therefore, speedily rouse very powerful Kumbhakarņa. Foremost of all the Rākşasas in fight, that long armed one shall speedily slay the monkeys as well as the princes.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एष केतुः परं संख्ये मुख्यो वै सर्वरक्षसाम्। कुम्भकर्णः सदा शेते मूढो ग्राम्यसुखे रतः॥

eṣa ketuḥ paraṃ saṃkhye mukhyo vai sarvarakṣasām| kumbhakarṇaḥ sadā śete mūḍho grāmyasukhe rataḥ||

He is a very banner in battle, and the crown of all the Raksasa. But intent on common pleasure, Kumbhakarna, with his senses stupefied, sleep ever.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामेणाभिनिरस्तस्य संग्रामेऽस्मिन्सुदारुणे। भविष्यति न मे शोकः कुम्भकर्णे विबोधिते॥

rāmeṇābhinirastasya saṃgrāme'sminsudāruṇe| bhaviṣyati na me śokaḥ kumbhakarṇe vibodhite||

I have been worsted in fierce fight by Rāma; but on Kumbhakarņa being awakened, my grief shall go.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

किं करिष्याम्यहं तेन शक्रतुल्यबलेन हि। ईदृशे व्यसने घोरे यो न साह्याय कल्पते॥

kiṃ kariṣyāmyahaṃ tena śakratulyabalena hi| īdṛśe vyasane ghore yo na sāhyāya kalpate||

If he does not help me in such high peril, what shall I do with his strength resembling the strength of Sakra himself?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तु तद्वचनं श्रुत्वा राक्षसेन्द्रस्य राक्षसाः। जग्मुः परमसंभ्रान्ताः कुम्भकर्णनिवेशनम्॥

te tu tadvacanaṃ śrutvā rākṣasendrasya rākṣasāḥ| jagmuḥ paramasaṃbhrāntāḥ kumbhakarṇaniveśanam||

Hearing the words of the lord of the Rākşasas, the Rākşasas, bestirring themselves, went to the abode of Kumbhakarņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते रावणसमादिष्टा मांसशोणितभोजनाः। गन्धं माल्यं महद्भक्ष्यामादाय सहसा ययुः॥

te rāvaṇasamādiṣṭā māṃsaśoṇitabhojanāḥ| gandhaṃ mālyaṃ mahadbhakṣyāmādāya sahasā yayuḥ||

And desired by Rāvana, those feeding on flesh and blood went off hurriedly taking perfumes and wreaths and a mass of food.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तां प्रविश्य महाद्वारा सर्वतो योजनायताम्। कुम्भकर्णगुहां रम्यां पुष्पगन्धप्रवाहिनीम्॥ कुम्भकर्णस्य निःश्वासादवधूता महाबलाः। प्रतिष्ठमानाः कृच्छ्रेण यत्नात्प्रविविशुर्गुहाम्॥

tāṃ praviśya mahādvārā sarvato yojanāyatām| kumbhakarṇaguhāṃ ramyāṃ puṣpagandhapravāhinīm|| kumbhakarṇasya niḥśvāsādavadhūtā mahābalāḥ| pratiṣṭhamānāḥ kṛcchreṇa yatnātpraviviśurguhām||

And entering Kumbhakarņa's charming cave having a wide gateway, measuring a yojana breathing around perfumes of flowers, those highly powerful ones, pushed off by Kumbhakarna's breath, with the utmost energy they could summon up stood their ground and entered the cave.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तां प्रविश्य गुहां रम्यां रत्नकाञ्चनकुट्टिमाम्। ददृशुर्नैर्ऋतव्याघ्राः शयानं भीमविक्रमम्॥

tāṃ praviśya guhāṃ ramyāṃ ratnakāñcanakuṭṭimām| dadṛśurnairṛtavyāghrāḥ śayānaṃ bhīmavikramam||

Then entering that charming cave having floors paved with gold and gems. those Naiſtas endowed with great strength, saw that one of dreadful prowess, lying down.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तु तं विकृतं सुप्तं विकीर्णमिव पर्वतम्। कुम्भकर्ण महानिद्रं समेताः प्रत्यबोधयन्॥ ऊर्ध्वलोमाञ्चिततनुं श्वसन्तमिव पन्नगम्। भ्रामयन्तं विनिःश्वासैः शयानं भीमविक्रमम्॥ भीमनासापुटं तं तु पातालविपुलाननम्। शयने न्यस्तसर्वाङ्ग मेदोरुधिरगन्धिनम्॥ काञ्चनाङ्गदनद्धाङ्गं किरीटेनार्कवर्चसम्। ददृशुर्नैर्ऋतव्याघ्र कुम्भकर्णमरिंदमम्॥

te tu taṃ vikṛtaṃ suptaṃ vikīrṇamiva parvatam| kumbhakarṇa mahānidraṃ sametāḥ pratyabodhayan|| ūrdhvalomāñcitatanuṃ śvasantamiva pannagam| bhrāmayantaṃ viniḥśvāsaiḥ śayānaṃ bhīmavikramam|| bhīmanāsāpuṭaṃ taṃ tu pātālavipulānanam| śayane nyastasarvāṅga medorudhiragandhinam|| kāñcanāṅgadanaddhāṅgaṃ kirīṭenārkavarcasam| dadṛśurnairṛtavyāghra kumbhakarṇamariṃdamam||

Then they together set about waking up the slumbering Kumbhakarņa looking like a hill extended, and sunk in profound slumber; with his body having its down standing on end; lying down; like a sighing serpent; rolling people* with his powerful breath, reposing; possessed of dreadful prowess; having a huge nose; of a person vast as the nether sphere; lying stretched at length; smelling of fat and blood; decked with golden Angadas; and warning a diadem endowed with the splendour of the sun. And (they) saw that subduer of enemies and foremost of Nairtas-Kumbhakarna.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततश्चक्रुर्महात्मानः कुम्भकर्णस्य चाग्रतः। भूतानां मेरुसंकाशं राशिं परमतर्पणम्॥ मृगाणां महिषाणां च वराहाणां च संचयान्। चकुर्नैर्ऋतशार्दूला राशिमन्त्रस्य चाद्भुतम्॥

tataścakrurmahātmānaḥ kumbhakarṇasya cāgrataḥ| bhūtānāṃ merusaṃkāśaṃ rāśiṃ paramatarpaṇam|| mṛgāṇāṃ mahiṣāṇāṃ ca varāhāṇāṃ ca saṃcayān| cakurnairṛtaśārdūlā rāśimantrasya cādbhutam||

Then they huge bodied Rākșasas piled up before Kumbhakarma, Meru-like animals for conferring rare gratification and heaps of deer and buffaloes and boars. And the Rākşasas made an astounding heap of rice.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शोणितकुम्भांश्च मांांसानि विविधानि च। पुरस्तात्कुम्भकर्णस्य चक्रुस्त्रिदशशत्रवः॥ लिलिपुश्च परार्थेन चन्दनेन परंतपम्। दिव्यैराश्वासयामासुर्माल्यैर्गन्धैश्च गन्धिभिः॥ धूपगन्धांश्च ससृजुस्तुष्टुवुश्च परंतपम्। जलदा इव चानेदुर्यातुधानास्ततस्ततः॥

tataḥ śoṇitakumbhāṃśca māṃāṃsāni vividhāni ca| purastātkumbhakarṇasya cakrustridaśaśatravaḥ|| lilipuśca parārthena candanena paraṃtapam| divyairāśvāsayāmāsurmālyairgandhaiśca gandhibhiḥ|| dhūpagandhāṃśca sasṛjustuṣṭuvuśca paraṃtapam| jaladā iva cāneduryātudhānāstatastataḥ||

Then the enemies of the immortals put up before Kumbhakarņa jars of blood and various kinds of food, and smeared that repressor of foes with excellent sandal, and made him inhale perfumes and the aroma of wreaths. And they made (the place) rife with the incense of dhupa, and extolled that smiter of enemies. And then the Yātudhānas roared around here and there like clouds.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शङ्खांश्च पूरयामासुः शशाङ्कसदृशप्रभान्। तुमुलं युगपच्चापि विनेदुश्चाप्यमर्षिताः॥

śaṅkhāṃśca pūrayāmāsuḥ śaśāṅkasadṛśaprabhān| tumulaṃ yugapaccāpi vineduścāpyamarṣitāḥ||

They winded conchs beaming moon-like. And they incapable of being beaten shouted in full chorus.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

नेदुरास्फोटयामासुश्चिक्षिपुस्ते निशाचराः। कुम्भकर्णविबोधार्थं चक्रुस्ते विपुलं स्वरम्॥

nedurāsphoṭayāmāsuścikṣipuste niśācarāḥ| kumbhakarṇavibodhārthaṃ cakruste vipulaṃ svaram||

The night-rangers shouted and struck at their arms with their hands and began to pull him. And for rousing Kumbhakarņa, mighty was the din that they raised.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स शङ्खभेरीपणवप्रणादं सास्फोटितक्ष्वेलितसिंहनादम्। दिशो द्रवन्तस्त्रिदिवं किरन्तः श्रुत्वा विहंगाः सहसा निपेतुः॥

sa śaṅkhabherīpaṇavapraṇādaṃ sāsphoṭitakṣvelitasiṃhanādam| diśo dravantastridivaṃ kirantaḥ śrutvā vihaṃgāḥ sahasā nipetuḥ||

Hearing those loud sounds of conchs and drums and Papavas; and those proceeding from persons striking at their arms with their hands; and leonine roars, rushing on all sides and riving the very heavens, birds suddenly dropped down.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यदा भृशानिनदैर्महात्मा न कुम्भकर्णो बुबुधे प्रसुप्तः। ततो भुशुण्डीर्मुसलानि सर्वे रक्षोगणास्तं जगृहुर्गदाश्च ॥

yadā bhṛśāninadairmahātmā na kumbhakarṇo bubudhe prasuptaḥ| tato bhuśuṇḍīrmusalāni sarve rakṣogaṇāstaṃ jagṛhurgadāśca ||

When the high-souled Kumbhakarņa sleeping soundly did not awake at that terrific tumult, the Raksasas took up Bhusundis and maces.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

र्वक्षस्थले मुद्गरमुष्टिभिश्च। सुखप्रसुप्तं भुवि कुम्भकर्ण रक्षांस्युदग्राणि तदा निजघ्नुः॥

rvakṣasthale mudgaramuṣṭibhiśca| sukhaprasuptaṃ bhuvi kumbhakarṇa rakṣāṃsyudagrāṇi tadā nijaghnuḥ||

Then the Raksasas, drawing near, smote Kumbhakarņa sleeping sweetly in the chest with mountain-peaks, maces and clubs.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य निःश्वासवातेन कुम्भकर्णस्य रक्षसः। राक्षसाः कुम्भकर्णस्य स्थातुं शेकुर्न चाग्रतः॥

tasya niḥśvāsavātena kumbhakarṇasya rakṣasaḥ| rākṣasāḥ kumbhakarṇasya sthātuṃ śekurna cāgrataḥ||

But the Rākşasas could not stay before Kumbhakarņa owing to the hurricane heaving at his breath.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः परिहिता गाढं राक्षसा भीमविक्रमाः। मृदङ्गपणवान् शङ्खकुम्भगणांस्तथा॥ दश राक्षससाहस्रं युगपत्पर्यवारयत्। नीलाञ्जनचयाकारं ते तु तं प्रत्यबोधयन्॥

tataḥ parihitā gāḍhaṃ rākṣasā bhīmavikramāḥ| mṛdaṅgapaṇavān śaṅkhakumbhagaṇāṃstathā|| daśa rākṣasasāhasraṃ yugapatparyavārayat| nīlāñjanacayākāraṃ te tu taṃ pratyabodhayan||

Then tightening their cloth (about their waist), those Rākşasas of dreadful prowess sounded Mşdangas and Paņavas, conchs and kumbhas. And ten thousand Rākṣasas together surrounded that one resembling a heap of darkblue collyrium and fell to rousing him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अभिघ्नन्तो नदन्तश्च न च संबुबुधे तदा। यदा चैनं न शेकुस्ते प्रतिबोधयितुं तदा॥ ततो गुरुतरं यत्नं दारुणं समुपाक्रमन्।

abhighnanto nadantaśca na ca saṃbubudhe tadā| yadā cainaṃ na śekuste pratibodhayituṃ tadā|| tato gurutaraṃ yatnaṃ dāruṇaṃ samupākraman|

But albeit assailed with shouts and smite with weapons, he did not wake up. And when they succeeded not in rousing him, they more than ever exerted themselves.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अश्वानुष्ट्रान्खरान्नागाञ्जघ्नुर्दण्डकशाङ्कुशैः॥ भेरीशङ्खमृदङ्गांश्च सर्वप्राणैरवादयन्। निजघ्नुश्चास्य गात्राणि महाकाष्ठकटंकरैः।॥ भेरी: मुद्गरैर्मुसलैश्चापि सर्वप्राणसमुद्यतैः। तेन नादेन महता लङ्का सर्वा प्रपूरिता।। सपर्वतवना सर्वा सोऽपि नैव प्रबुध्यते॥

aśvānuṣṭrānkharānnāgāñjaghnurdaṇḍakaśāṅkuśaiḥ|| bherīśaṅkhamṛdaṅgāṃśca sarvaprāṇairavādayan| nijaghnuścāsya gātrāṇi mahākāṣṭhakaṭaṃkaraiḥ||| bherī: mudgarairmusalaiścāpi sarvaprāṇasamudyataiḥ| tena nādena mahatā laṅkā sarvā prapūritā|| saparvatavanā sarvā so'pi naiva prabudhyate||

Then they smote him with horses and camels, and mules and snakes, rods and lashes and hooks, and with might and main sounded kettledrums and conchs and Mțdangas. And they struck his body with innumerable huge blocks of wood. And summoning up their dearest energy, they dealt him blows with maces and clubs. And at that mighty uproar, entire Lankā was filled with her woods and hills; yet he did not wake up.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो भेरीसहस्रं तु युगपत्समहन्यत। मृष्टकाञ्चनकोणानामसक्तानां समन्ततः॥

tato bherīsahasraṃ tu yugapatsamahanyata| mṛṣṭakāñcanakoṇānāmasaktānāṃ samantataḥ||

Then they simultaneously sounded a thousand kettle-drums beaten with sticks of polished gold.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमप्यतिनिद्रस्तु यदा नैव प्रबुध्यत। शापस्य वशमापनस्ततः कुद्धा निशाचराः॥

evamapyatinidrastu yadā naiva prabudhyata| śāpasya vaśamāpanastataḥ kuddhā niśācarāḥ||

And coming under the sway of the curse, when that one sunk in slumber did not wake up, the night-rangers were wrought up with wrath.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः कोपसमाविष्टाः सर्वे भीमपराक्रमाः। तद्रक्षो बोधयिष्यन्तश्चक्रुरन्ये पराक्रमम्॥

tataḥ kopasamāviṣṭāḥ sarve bhīmaparākramāḥ| tadrakṣo bodhayiṣyantaścakruranye parākramam||

And overcome with choler, they endowed with dreadful prowess addressed themselves vigorously to awakening him; and others put forth their energy.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अन्ये भेरीः समाजघ्नुरन्ये चक्रुर्महास्वनम्। केशानन्ये प्रलुलुपुः कर्णानन्ये दशन्ति च। ५१।।

anye bherīḥ samājaghnuranye cakrurmahāsvanam| keśānanye pralulupuḥ karṇānanye daśanti ca| 51||

Others smote the kettle-drums, and others set up loud cries. And others cut off his hair, and others bit his ears.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उदकुम्भशतानन्ये समसिञ्चन्त कर्णयोः। न कुम्भकर्णः पस्पन्दे महानिद्रावशं गतः॥

udakumbhaśatānanye samasiñcanta karṇayoḥ| na kumbhakarṇaḥ paspande mahānidrāvaśaṃ gataḥ||

Others poured into his ears a thousand vessels of water. But Kumbhakarņa come under the spell of a mighty slumber did not wink.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अन्ये च बलिनस्तस्य कूटमुद्गरपाणयः। मूर्ध्नि वक्षसि गात्रेषु पातयन्कूटमुद्गरान् ॥

anye ca balinastasya kūṭamudgarapāṇayaḥ| mūrdhni vakṣasi gātreṣu pātayankūṭamudgarān ||

Others-strong ones-armed with poniards (kūt as) and maces, made their poniards and maces alight on his person.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रज्जुबन्धनबद्धाभिः शतघ्नीभिश्च सर्वशः। वध्यमानो महाकायो न प्राबुध्यत राक्षसः।५४।।

rajjubandhanabaddhābhiḥ śataghnībhiśca sarvaśaḥ| vadhyamāno mahākāyo na prābudhyata rākṣasaḥ|54||

And struck with sataghnis bound with cords, that huge-bodied one did not wake up.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वारणानां सहस्रं च शरीरेऽस्य प्रधावितम्। कुम्भकर्णस्तदा बुद्ध्वा स्पर्श परमबुध्यत ॥

vāraṇānāṃ sahasraṃ ca śarīre'sya pradhāvitam| kumbhakarṇastadā buddhvā sparśa paramabudhyata ||

Then when a thousand elephants rushed against his body, recovering his consciousness, he awoke.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रचिन्तयंस्तान्विपुलान्प्रहारान्। निद्राक्षयात्क्षुद्भयपीडितश्च विजृम्भमाणः सहसोत्पपात।५६।।

racintayaṃstānvipulānprahārān| nidrākṣayātkṣudbhayapīḍitaśca vijṛmbhamāṇaḥ sahasotpapāta|56||

Assailed with mountain-peaks and trees descending on his body, he without minding those tremendous blows, on sleep having been dispelled. Suddenly got up yawning, suffering the pangs of hunger.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स नागभोगाचलशृङ्गकल्पौ विक्षिप्य बाहू जितवज्रसारौ। विवृत्य वक्रं वडवामुखाभं निशाचरोऽसौ विकृतं जजृम्भे॥

sa nāgabhogācalaśṛṅgakalpau vikṣipya bāhū jitavajrasārau| vivṛtya vakraṃ vaḍavāmukhābhaṃ niśācaro'sau vikṛtaṃ jajṛmbhe||

Then that night-ranger resembling an elephant or a serpent or a mountain-peak, casting about his arms superior in force to the thunder-bolt itself, and opening his deformed mouth like to that of a mule, yawned (again and again).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य जाजृम्भमाणस्य वक्रं पातालसंनिभम्। ददृशे मेरुशृङ्गाग्रे दिवाकर इवोदितः॥

tasya jājṛmbhamāṇasya vakraṃ pātālasaṃnibham| dadṛśe meruśṛṅgāgre divākara ivoditaḥ||

As he yawned, his mouth resembling the subterraneous regions, looked like the Sun stationed at the summit of Meru.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स जृम्भमाणोऽतिबलः प्रबुद्धस्तु निशाचरः। निःपासश्चास्य संजज्ञे पर्वतादिव मारुतः॥

sa jṛmbhamāṇo'tibalaḥ prabuddhastu niśācaraḥ| niḥpāsaścāsya saṃjajñe parvatādiva mārutaḥ||

That night ranger possessed of unwieldly strength woke up, yawning. And the breath that he breathed resembled a storm raging in a mountain.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रूपमुत्तिष्ठतस्तस्य कुम्भकर्णस्य तद्बभौ। युगान्ते सर्वभूतानि कालस्येव दिधक्षतः॥

rūpamuttiṣṭhatastasya kumbhakarṇasya tadbabhau| yugānte sarvabhūtāni kālasyeva didhakṣataḥ||

Then as he sat up, Kumbhakarņa's form appeared like that of the Destroyer himself at the universal wreck, intent upon consuming all creatures.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्याग्निदीप्तसदृशे विद्युत्सदृशवर्चसी। ददृशाते महानेत्रे दीप्ताविव महाग्रहौ॥

tasyāgnidīptasadṛśe vidyutsadṛśavarcasī| dadṛśāte mahānetre dīptāviva mahāgrahau||

The large eyes of that one, resembling a life flame and endowed with the splendour of lighting, appeared like a pair of glowing planets.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्त्वदर्शयन्सर्वान्भक्ष्यांश्च विविधान्बहून्। वराहान्महिषांश्चैव बभक्ष स महाबलः॥

tatastvadarśayansarvānbhakṣyāṃśca vividhānbahūn| varāhānmahiṣāṃścaiva babhakṣa sa mahābalaḥ||

Then they pointed to him all those heaps of edibles, various and profuse, bears and buffaloes, and that powerful (Raksasa) fell to.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आद(भुक्षितो मांसं शोणितं तृषितोऽपिबत्। मेदःकुम्भांश्च मद्यांश्च पपौ शक्ररिपुस्तदा॥

āda(bhukṣito māṃsaṃ śoṇitaṃ tṛṣito'pibat| medaḥkumbhāṃśca madyāṃśca papau śakraripustadā||

And hungering, he fed on flesh and athirst, drank blood. And then that enemy of Sakra drank vesselfuls of fat and blood.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्तृप्त इति ज्ञात्वा समुत्पेतुर्निशाचराः। शिरोभिश्च प्रणम्यैनं सर्वतः पर्यवारयन्॥

tatastṛpta iti jñātvā samutpeturniśācarāḥ| śirobhiśca praṇamyainaṃ sarvataḥ paryavārayan||

And concluding that he was replete, the nightrangers came up; and bowing down their heads stood circling him on all sides.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निद्राविशदनेत्रस्तु कलुषीकृतलोचनः। चारयन्सर्वतो दृष्टिं तानुवाच निशाचरान्॥

nidrāviśadanetrastu kaluṣīkṛtalocanaḥ| cārayansarvato dṛṣṭiṃ tānuvāca niśācarān||

Then with his eyes discoloured and drooping from drowsiness, he casting his eyes around addressed those night-rangers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स सर्वान्सान्त्वयामास नैर्ऋतानैर्ऋतर्षभः। बोधनाद्विस्मितश्चापि राक्षसानिदमब्रवीत्॥

sa sarvānsāntvayāmāsa nairṛtānairṛtarṣabhaḥ| bodhanādvismitaścāpi rākṣasānidamabravīt||

That foremost of Naiſtas cheered all those Naiſtas: and surprised at his having been roused, spoke to the Rākşasas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

किमर्थमहमादृत्य भवद्भिः प्रतिबोधितः। कच्चित्सुकुशलं राज्ञो भयं वा नेह किंचन॥

kimarthamahamādṛtya bhavadbhiḥ pratibodhitaḥ| kaccitsukuśalaṃ rājño bhayaṃ vā neha kiṃcana||

Why, being honoured, have I been awakened by you? Is it well with the king? Or has any fear : sprung up here?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथ वा ध्रुवमन्येभ्यो भयं परमुपस्थितम्। यदर्थमेव त्वरितैर्भवद्भिः प्रतिबोधितः॥

atha vā dhruvamanyebhyo bhayaṃ paramupasthitam| yadarthameva tvaritairbhavadbhiḥ pratibodhitaḥ||

Or has a mighty fear presented itself forsooth from among others; for which I have bee speedily awakened by you?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अद्य राक्षसराजस्य भयमुत्पाटयाम्यहम्। दारयिष्ये महेन्द्रं वा शीतयिष्ये तथानलम्॥

adya rākṣasarājasya bhayamutpāṭayāmyaham| dārayiṣye mahendraṃ vā śītayiṣye tathānalam||

This very day will I uproot quite the fear of the sovereign of the Rākşasas. I will split up the great Indra himself, or make Fire himself give up his heat.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

नह्यल्पकारणे सुप्तं बोधयिष्यति मादृशम्। तदाख्यातार्थतत्त्वेन मत्प्रबोधनकारणम्।७० ॥

nahyalpakāraṇe suptaṃ bodhayiṣyati mādṛśam| tadākhyātārthatattvena matprabodhanakāraṇam|70 ||

One does not awaken my like for a light cause. therefore do you give the real truth of the cause of your awakening me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवं ब्रुवाणं संरब्धं कुम्भकर्णमरिंदमम्। यूपाक्षः सचिवो राज्ञः कृताञ्जलिरभाषत॥

evaṃ bruvāṇaṃ saṃrabdhaṃ kumbhakarṇamariṃdamam| yūpākṣaḥ sacivo rājñaḥ kṛtāñjalirabhāṣata||

Thereat a minister of the king, named Yupakş a, with joined hands said to that humbler of foesKumbhakarna-wrought up with wrath, who was thus speaking.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न नो देवकृतं किंचिद्भयमस्ति कदाचन। मानुषानो भयं राजंस्तुमुलं संप्रबाधते॥

na no devakṛtaṃ kiṃcidbhayamasti kadācana| mānuṣāno bhayaṃ rājaṃstumulaṃ saṃprabādhate||

No fear anywise springs to us fro the Deities. But, О king, a great fear does cross us, coming from a mortal.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न दैत्यदानवेभ्यो वा भयमस्ति न नः क्वचित्। यादृशं मानुषं राजन्भयमस्मानुपस्थितम्॥

na daityadānavebhyo vā bhayamasti na naḥ kvacit| yādṛśaṃ mānuṣaṃ rājanbhayamasmānupasthitam||

And never fear so come to us anywise from Daityas or Dānavas, as it has arrived from a man, O king.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वानरैः पर्वताकारैर्लङ्केयं परिवारिता। सीताहरणसंतप्ताद्रामानस्तुमुलं भयम्॥

vānaraiḥ parvatākārairlaṅkeyaṃ parivāritā| sītāharaṇasaṃtaptādrāmānastumulaṃ bhayam||

This Lanka has been hemmed in by monkeys resembling mountains. And terrific is the terror that come even from Rāma scorched with fire springing from the ravishment of Sītă.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एकेन वानरेणेयं पूर्वं दग्धा महापुरी। कुमारो निहतश्चाक्षः सानुयात्रः सकुञ्जरः॥

ekena vānareṇeyaṃ pūrvaṃ dagdhā mahāpurī| kumāro nihataścākṣaḥ sānuyātraḥ sakuñjaraḥ||

Ere this by a single monkey was this splendid city burnt down. And the prince Akşa has been slain along with his following and elephants.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स्वयं रक्षोधिपश्चापि पौलस्त्यो देवकण्टकः। व्रजेति संयुगे मुक्तो रामेणादित्यवर्चसा ॥

svayaṃ rakṣodhipaścāpi paulastyo devakaṇṭakaḥ| vrajeti saṃyuge mukto rāmeṇādityavarcasā ||

That thorn in the sides of deities, that lord of the Raksasas-Pulastya's son himself-has been set free in conflict by Rāghava endowed with the splendour of the Sun, Saying, “Go you.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यन्न देवैः कृतो राजा नापि दैत्यैर्न दानवः। कृतः स इह रामेण विमुक्तः प्राणसंशयात्॥

yanna devaiḥ kṛto rājā nāpi daityairna dānavaḥ| kṛtaḥ sa iha rāmeṇa vimuktaḥ prāṇasaṃśayāt||

What had been done to the king by neither the gods nor Daityas nor yet the Dănavas, has been done by Rāma; and he has been set free, having come to a pass imperilling his life.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स यूपाक्षवचः श्रुत्वा भ्रातुर्युधि पराभवम्। कुम्भकर्णो विवृत्ताक्षो यूपाक्षमिदमब्रवीत्॥

sa yūpākṣavacaḥ śrutvā bhrāturyudhi parābhavam| kumbhakarṇo vivṛttākṣo yūpākṣamidamabravīt||

Hearing Yüpākşa's speech and hearing of the defeat of his brother, Kumbhakarņa, with his eyes whirling, spoke to him, saying..

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सर्वमद्यैव यूपाक्ष हरिसैन्यं सलक्ष्मणम्। राघवं च रणे जित्वा ततो द्रक्ष्यामि रावणम्॥

sarvamadyaiva yūpākṣa harisainyaṃ salakṣmaṇam| rāghavaṃ ca raṇe jitvā tato drakṣyāmi rāvaṇam||

Today, O Yüpākṣa, after vanquishing in battle the monkey-army together with Laksmana and Raghava, shall I see Ravana.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

राशसांस्तर्पयिष्यामि हरीणां मांसशोणितैः। रामलक्ष्मणयोश्चापि स्वयं पास्यामि शोणितम्।।८०

rāśasāṃstarpayiṣyāmi harīṇāṃ māṃsaśoṇitaiḥ| rāmalakṣmaṇayoścāpi svayaṃ pāsyāmi śoṇitam||80

I shall regale the Rākṣasas with the flesh and blood of the monkeys, and myself drink the blood of Rāma and Lakşmaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तत्तस्य वाक्यं ब्रुवतो निशम्य सगर्वितं रोषविवृद्धदोषम्। महोदरो नैऋतयोधमुख्यः कृताञ्जलिर्वाक्यमिदं बभाषे।८१॥

tattasya vākyaṃ bruvato niśamya sagarvitaṃ roṣavivṛddhadoṣam| mahodaro naiṛtayodhamukhyaḥ kṛtāñjalirvākyamidaṃ babhāṣe|81||

Hearing his words as he haughtily spoke thus with his spirit of insolence magnified by much, that foremost of the Nairta soldiers, Mahodara, with joined hands observed.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रावणस्य वचः श्रुत्वा गुणदोषौ विमृश्य च। पश्चादपि महाबाहो शत्रून्युधि विजेष्यसि ॥

rāvaṇasya vacaḥ śrutvā guṇadoṣau vimṛśya ca| paścādapi mahābāho śatrūnyudhi vijeṣyasi ||

O long-armed one, having at first heard Rāvana's words and considered their justice or otherwise, you will afterwards defeat the foe in fight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

महोदरवचः श्रुत्वा राक्षसैः परिवारितः। कुम्भकर्णो महातेजाः संप्रतस्थे महाबलः॥

mahodaravacaḥ śrutvā rākṣasaiḥ parivāritaḥ| kumbhakarṇo mahātejāḥ saṃpratasthe mahābalaḥ||

Hearing Mahodara's words, the exceedingly energetic and mighty (Kumbhakarma) surrounded by the Rākşasas, prepared to depart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुप्तमुत्थाप्य भीमाक्षं भीमरूपपराक्रमम्। राक्षसास्त्वरिता जग्मुर्दशग्रीवनिवेशनम्॥

suptamutthāpya bhīmākṣaṃ bhīmarūpaparākramam| rākṣasāstvaritā jagmurdaśagrīvaniveśanam||

Having roused from his slumbers that one of terrific prowess having dreadful eyes the Rāks asas speedily arrived at the residence of the Tennecked one.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तेऽभिगम्य दशग्रीवमासीनं परमासने। ऊचुर्बद्धाञ्जलिपुटाः सर्व एव निशाचराः॥

te'bhigamya daśagrīvamāsīnaṃ paramāsane| ūcurbaddhāñjalipuṭāḥ sarva eva niśācarāḥ||

And presenting themselves before the Tennecked on seated on a superb seat, all the nightrangers spoke with joined hands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कुम्भकर्णः प्रबुद्धोऽसौ भ्राता ते राक्षसेश्वर। कथं तत्रैव निर्यातु द्रक्ष्यसे तमिहागतम्॥

kumbhakarṇaḥ prabuddho'sau bhrātā te rākṣaseśvara| kathaṃ tatraiva niryātu drakṣyase tamihāgatam||

O lord of the Rākṣasas, your brother, Kumbhakarņa, has been roused. Shall he march from there; or will you see him come here?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रावणस्त्वब्रवीद्धृष्टो राक्षसांस्तानुपस्थितान्। द्रष्टुमेनमिहेच्छामि यथान्यायं च पूज्यताम्॥

rāvaṇastvabravīddhṛṣṭo rākṣasāṃstānupasthitān| draṣṭumenamihecchāmi yathānyāyaṃ ca pūjyatām||

Thereat, Ravana, pleased, spoke to those Raks asas who had presented themselves, “I wish to see him here, and do you honour him fittingly."

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तथेत्युक्त्वा तु ते सर्वे पुनरागम्य राक्षसाः। कुम्भकर्णमिदं वाक्यमूचू रावणचोदिताः॥

tathetyuktvā tu te sarve punarāgamya rākṣasāḥ| kumbhakarṇamidaṃ vākyamūcū rāvaṇacoditāḥ||

Thereat, saying 'So be it', the Rākşasas, directed by Ravana, going back, spoke to Kumbhakarna.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

द्रष्टुं त्वां काश्ते राजा सर्वराक्षसपुङ्गवः। गमने क्रियतां बुद्धिर्धातरं संप्रहर्षय॥

draṣṭuṃ tvāṃ kāśte rājā sarvarākṣasapuṅgavaḥ| gamane kriyatāṃ buddhirdhātaraṃ saṃpraharṣaya||

That foremost of all the Rākşasas-the kingwish to see you. So mind you going, and gladden your brother.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कुम्भकर्णस्तु दुर्धर्षो भ्रातुराज्ञाय शासनम्। तथेत्युक्त्वा महावीर्यः शयनादुत्पपात ह॥

kumbhakarṇastu durdharṣo bhrāturājñāya śāsanam| tathetyuktvā mahāvīryaḥ śayanādutpapāta ha||

The irrepressible Kumbhakarna possessed of prodigious prowess, learning the mandate of his brother, sa', ing, 'So be it', rose up from his bed.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रक्षात्य वदनं हृष्टः स्नातः परमहर्षितः। पिपासुस्त्वरयामास पानं बलसमीरणम्॥

prakṣātya vadanaṃ hṛṣṭaḥ snātaḥ paramaharṣitaḥ| pipāsustvarayāmāsa pānaṃ balasamīraṇam||

Washing his face, and having bathed, that one, feeling refreshed and enjoying exceeding exhilaration of spirit, wishing to drink, urged (the Rākşasas) to bring the nerve-conferring draught.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्ते त्वरितास्तत्र राक्षसा रावणाज्ञया। मद्यं भक्ष्यांश्च विविधान्क्षिप्रमेवोपहारयन्॥

tataste tvaritāstatra rākṣasā rāvaṇājñayā| madyaṃ bhakṣyāṃśca vividhānkṣipramevopahārayan||

Then the Rākşasas at the command of Rāvana speedily procured wine and various kinds of viands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पीत्वा घटसहस्रे द्वे गमनायोपचक्रमे। ईषत्समुत्कटो मत्तस्तेजोबलसमन्वितः॥ कुम्भकर्णो बभौ रुष्टः कालान्तकयमोपमः। भ्रातुः स भवनं गच्छन्रक्षोबलसमन्वितः।। कुम्भकर्णः पदन्यासैरकम्पयत मेदिनीम् ॥

pītvā ghaṭasahasre dve gamanāyopacakrame| īṣatsamutkaṭo mattastejobalasamanvitaḥ|| kumbhakarṇo babhau ruṣṭaḥ kālāntakayamopamaḥ| bhrātuḥ sa bhavanaṃ gacchanrakṣobalasamanvitaḥ|| kumbhakarṇaḥ padanyāsairakampayata medinīm ||

Having drunk two thousand vessels (of wine) he prepared to go. And slightly swollen and flushed, Kumbhakarma, attaining access of strength and fire, waxed wroth and resembled the Doom and Destroyer-Yama himself. And striding to the residence of his brother backed by the Raksasa force, Kumbhakarņa shook the earth with his tread.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स राजमार्गं वपुषा प्रकाशयन् सहस्ररश्मिर्धरणीमिवांशुभिः। जगाम तत्राञ्जलिमालया वृतः शतक्रतुर्गेहमिव स्वयंभुवः॥

sa rājamārgaṃ vapuṣā prakāśayan sahasraraśmirdharaṇīmivāṃśubhiḥ| jagāma tatrāñjalimālayā vṛtaḥ śatakraturgehamiva svayaṃbhuvaḥ||

Illuming the highway with the splendour of his person, like the thousand-rayed (Sun) discovering the earth with his rays, (Kumbhakarna) went on, engirt around by joined hands resembling wreaths, like Śatakratu* going to the abode of the Self-sprung. *Lit. him of an hundred sacrifices-an appellation of Indra.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तं राजमार्गस्थममित्रघातिनं वनौकसस्ते सहसा बहिः स्थिताः। दृष्ट्वाप्रमेयं गिरिशृङ्गकल्पं वितत्रसुस्ते सह यूथपालैः॥

taṃ rājamārgasthamamitraghātinaṃ vanaukasaste sahasā bahiḥ sthitāḥ| dṛṣṭvāprameyaṃ giriśṛṅgakalpaṃ vitatrasuste saha yūthapālaiḥ||

Suddenly seeing that slayer of foes of immeasurable prowess, resembling a mountainsummit, walking along the highways, the woodrangers stationed outside (the monkey-camp), along with the leaders of bands, were seized with affright.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

केचिच्छरण्यं शरणं स्म रामं व्रजन्ति केचिद्व्यथिताः पतन्ति। केचिदिशश्च व्यथिताः पतन्ति केचिद्भयार्ता भुवि शेरते स्म ॥

keciccharaṇyaṃ śaraṇaṃ sma rāmaṃ vrajanti kecidvyathitāḥ patanti| kecidiśaśca vyathitāḥ patanti kecidbhayārtā bhuvi śerate sma ||

Then some sought the shelter of Răma, worthy of being so sought; and some, stricken (with panic), dropped to the earth; and some, suffering (from fear), fled to the carindal points; and some through stress (of apprehension) lay down on the ground.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमद्रिशृङ्गप्रतिमं किरीटिनं स्पृशन्तमादित्यमिवात्मतेजसा। वनौकसः प्रेक्ष्य विवृद्धमद्भुतं भयादिता दुदुविरे यतस्ततः॥

tamadriśṛṅgapratimaṃ kirīṭinaṃ spṛśantamādityamivātmatejasā| vanaukasaḥ prekṣya vivṛddhamadbhutaṃ bhayāditā duduvire yatastataḥ||

Seeing that one resembling a very mountainpeak, decked with a diadem, seeming to touch the Sun himself with his energy, of colossal altitude, and wonderful to behold, the woodrangers, tormented with fright, began to scamper on all sides.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)