All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 102

Yuddha Kanda, Sarga 102

युद्धकाण्डः सर्गः 102

58 verses

लक्ष्मणेन तु तद्वाक्यमुक्तं श्रुत्वा स राघवः। संदधे परवीरघ्नो धनुरादाय वीर्यवान्॥ रावणाय शरान्घोरान्विससर्ज चमूमुखे। अथान्यं रथमास्थाय रावणो राक्षसाधिपः॥ अभ्यधावत काकुत्स्थं स्वर्भानुरिव भास्करम्।

lakṣmaṇena tu tadvākyamuktaṃ śrutvā sa rāghavaḥ| saṃdadhe paravīraghno dhanurādāya vīryavān|| rāvaṇāya śarānghorānvisasarja camūmukhe| athānyaṃ rathamāsthāya rāvaṇo rākṣasādhipaḥ|| abhyadhāvata kākutsthaṃ svarbhānuriva bhāskaram|

Hearing the words uttered by Lakşmaņa, that slayer of hostile heroes-Raghava-endued with prowess, taking his bow, set shafts on it, and in the brunt of battle began to discharge dreadful arrows at Ravana. And mounted on another car, Rāvana-lord of Rakşasas-rushed against Käkutstha, even as Svarbhānu rush against the Sun.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दशग्रीवो रथस्थस्तु रामं वज्रोपमैः शरैः।। आजघान महाशैलं धाराभिरिव तोयदः॥

daśagrīvo rathasthastu rāmaṃ vajropamaiḥ śaraiḥ|| ājaghāna mahāśailaṃ dhārābhiriva toyadaḥ||

Even as a mass of clouds poured down torrents on a mighty mountain, the Ten-necked one, mounted on his car, smote Rāma with shafts resembling thunder-bolts.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दीप्तपावकसंकाशैः शरैः काञ्चनभूषणैः। अभ्यवर्षद्रणे रामो दशग्रीवं समाहितः॥

dīptapāvakasaṃkāśaiḥ śaraiḥ kāñcanabhūṣaṇaiḥ| abhyavarṣadraṇe rāmo daśagrīvaṃ samāhitaḥ||

In the encounter Rāma, concentrating his thoughts, showered on the Ten-necked one arrows embellished with gold and looking like living fire.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

भूमौ स्थितस्य रामस्य रथस्थस्य च रक्षसः। न समं युद्धमित्याहुर्देवगन्धर्वकिंनराः॥

bhūmau sthitasya rāmasya rathasthasya ca rakṣasaḥ| na samaṃ yuddhamityāhurdevagandharvakiṃnarāḥ||

And celestials and Gandharvas and Kinnaras declared that there had been no other battle like to the encounter of Rāma stationed on the ground and the Rākṣasa mounted on his car.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो देववरः श्रीमाञ्श्रुत्वा तेषां वचोऽमृतम्। आहूय मातलिं शक्रो वचनं चेदमब्रवीत्॥

tato devavaraḥ śrīmāñśrutvā teṣāṃ vaco'mṛtam| āhūya mātaliṃ śakro vacanaṃ cedamabravīt||

Then the foremost of celestials-ſakra-hearing their ambrosial speech, summoning Mätali, said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रथेन मम भूमिष्ठं शीघ्रं याहि रघूत्तमम्। आहूय भूतलं यातः कुरु देवहितं महत्॥

rathena mama bhūmiṣṭhaṃ śīghraṃ yāhi raghūttamam| āhūya bhūtalaṃ yātaḥ kuru devahitaṃ mahat||

Taking my car, hie to the best of the Raghus. And reaching the earth do you welcoming (him) bring about great good to the gods.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इत्युक्तो देवराजेन मातलिदेवसारथिः। प्रणम्य शिरसा देवं ततो वचनमब्रवीत्।८।। शीघ्रं यास्यामि देवेन्द्र सारथ्यं च करोम्यहम्।

ityukto devarājena mātalidevasārathiḥ| praṇamya śirasā devaṃ tato vacanamabravīt|8|| śīghraṃ yāsyāmi devendra sārathyaṃ ca karomyaham|

Thus accosted by the sovereign of the celestials, Matali-celestial charioteer bending down his head, addressed that celestial saying. Speedily shall I go o lord of the celestials; and I shall also do the office of a charioteer (to Raghava).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो हयैश्च संयोज्य हरितैः स्यन्दनोत्तमम्।। ततः काञ्चनचित्राङ्गः किङ्किणीशतभूषितः॥ तरुणादित्यसंकाशो वैदूर्यमयकूबरः। सदश्वैः काञ्चनापीडैर्युक्तः श्वेतप्रकीर्णकैः॥ हरिभिः सूर्यसंकाशैर्हेमजालविभूषितैः। रुक्मवेणुध्वजः श्रीमान्देवराजरथो वरः॥ देवराजेन संदिष्टो रथमारुह्य मातलिः। अभ्यवर्तत काकुत्स्थमवतीर्य त्रिविष्टपात्॥

tato hayaiśca saṃyojya haritaiḥ syandanottamam|| tataḥ kāñcanacitrāṅgaḥ kiṅkiṇīśatabhūṣitaḥ|| taruṇādityasaṃkāśo vaidūryamayakūbaraḥ| sadaśvaiḥ kāñcanāpīḍairyuktaḥ śvetaprakīrṇakaiḥ|| haribhiḥ sūryasaṃkāśairhemajālavibhūṣitaiḥ| rukmaveṇudhvajaḥ śrīmāndevarājaratho varaḥ|| devarājena saṃdiṣṭo rathamāruhya mātaliḥ| abhyavartata kākutsthamavatīrya triviṣṭapāt||

Then yoking with steeds that best of cars, curiously wrought with gold; adorned with hundreds of small bells; resembling the Sun new risen; having its pole studded with lapises: yoked with excellent horses caparisoned in gold; furnished with white chowris, drawn by steeds resembling the Sun; decked with golden networks, and provided with a golden standardthe graceful car of the sovereign of the celestialsMātalī commanded by the king of the immortals, ascending the car went out of the celestial regions and came to Käkutstha.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अब्रवीच्च तदा रामं सप्रतोदो रथे स्थितः। प्राञ्जलिर्मातलिक्यिं सहस्राक्षस्य सारथिः॥

abravīcca tadā rāmaṃ sapratodo rathe sthitaḥ| prāñjalirmātalikyiṃ sahasrākṣasya sārathiḥ||

With his hand holding the reins, the charioteer car, of the thousand-eyed (Deity) with joined hands addressed Rāma: saying.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सहस्राक्षेण काकुत्स्थ रथोऽयं विजयाय ते। दत्तस्तव महासत्त्व श्रीमशत्रुनिबर्हण॥ इदमैन्द्रं महच्चापं कवचं चाग्निसंनिभम्। शराश्चादित्यसंकाशाः शक्तिश्च विमला शिवा ॥

sahasrākṣeṇa kākutstha ratho'yaṃ vijayāya te| dattastava mahāsattva śrīmaśatrunibarhaṇa|| idamaindraṃ mahaccāpaṃ kavacaṃ cāgnisaṃnibham| śarāścādityasaṃkāśāḥ śaktiśca vimalā śivā ||

O Kākutstha, in order that you may obtain the victory, the thousand-eyed (god) has sent you his car. O exceedingly powerful one! O graceful (hero)! O you that slays your foes! this is the redoubtable bow of Indra, and this is the mail resembling fire, and these are the arrows looking like the very Sun; and this is the dart shining and fraught with fair fortune.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आरुह्येमं रथं वीर राक्षसं जहि रावणम्। मया सारथिना देव महेन्द्र इव दानवान्॥

āruhyemaṃ rathaṃ vīra rākṣasaṃ jahi rāvaṇam| mayā sārathinā deva mahendra iva dānavān||

Ascend you this O hero Slay the RākşasaRāvaņa, with me as your charioteer, even as the lord of the celestials slay Dānavas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इत्युक्तः संपरिक्रम्य रथं तमभिवाद्य च। आरुरोह तदा रामो लोकॉल्लक्ष्म्या विराजयन्॥

ityuktaḥ saṃparikramya rathaṃ tamabhivādya ca| āruroha tadā rāmo lokaॉllakṣmyā virājayan||

Thus addressed, Rāma, going round the car and saluting it, ascended the same, illumining the worlds with his splendour.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तद्वभौ चाद्भुतं युद्धं द्वैरथं रोमहर्षणम्। रामस्य च महाबाहो रावणस्य च रक्षसः॥

tadvabhau cādbhutaṃ yuddhaṃ dvairathaṃ romaharṣaṇam| rāmasya ca mahābāho rāvaṇasya ca rakṣasaḥ||

The encounter that took place between the two cars with the mighty-armed Rāma (on one side) and the Rākşasa-Rāvana (on the other) was wonderful to behold.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स गान्धर्वेण गान्धर्वं दैवं दैवेन राघवः। अस्त्रं राक्षसराजस्य जघान परमास्त्रवित्॥

sa gāndharveṇa gāndharvaṃ daivaṃ daivena rāghavaḥ| astraṃ rākṣasarājasya jaghāna paramāstravit||

Rāghava highly proficient in weapons with a Gândharva weapon resisted the Gandharva weapons of the Rākşasa king and with a celestial weapon, his celestial weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अस्त्रं तु परमं घोरं राक्षसं राक्षसाधिपः। ससर्ज परमक्रुद्धः पुनरेव निशाचरः॥

astraṃ tu paramaṃ ghoraṃ rākṣasaṃ rākṣasādhipaḥ| sasarja paramakruddhaḥ punareva niśācaraḥ||

Then that lord of Raksasas-the night-rangerfired with high rage, again discharged an exceedingly dreadful Rākṣasa, weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते रावणधनुर्मुक्ताः शराः काञ्चनभूषणाः। अभ्यवर्तन्त काकुत्स्थं सर्पा भूत्वा महाविषाः॥

te rāvaṇadhanurmuktāḥ śarāḥ kāñcanabhūṣaṇāḥ| abhyavartanta kākutsthaṃ sarpā bhūtvā mahāviṣāḥ||

The gold-decked shafts shot from Ravana's bow, becoming furiously venomous serpents covered Kakutstha.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते दीप्तवदना दीप्तं वमन्तो ज्वलनं मुखैः। राममेवाभ्यवर्तन्त व्यादितास्या भयानकाः॥

te dīptavadanā dīptaṃ vamanto jvalanaṃ mukhaiḥ| rāmamevābhyavartanta vyāditāsyā bhayānakāḥ||

And vomiting living flames they of terrific aspect, having flaming faces, showered over Rāma with gaping mouths.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तैर्वासुकिसमस्पर्शेर्दीप्तभोगैर्महाविषैः। दिशश्च संतताः सर्वा विदिशश्च समावृताः॥

tairvāsukisamasparśerdīptabhogairmahāviṣaiḥ| diśaśca saṃtatāḥ sarvā vidiśaśca samāvṛtāḥ||

Those flaming venomous serpents having the feel of Vāsuki himself, covered all sides and enveloped all quarters.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तान्दृष्ट्वा पत्रगानरामः समापतत आहवे। अखं गारुत्मतं घोरं प्रादुश्चक्रे भयावहम्॥

tāndṛṣṭvā patragānarāmaḥ samāpatata āhave| akhaṃ gārutmataṃ ghoraṃ prāduścakre bhayāvaham||

Seeing those serpents descending in the encounter, Rāma employed a dreadful Garuda weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते राघवधनुर्मुक्ता रुक्मपुङ्खाः शिखिप्रभाः। सुपर्णाः काञ्चना भूत्वा विचेरुः सर्पशत्रवः॥

te rāghavadhanurmuktā rukmapuṅkhāḥ śikhiprabhāḥ| suparṇāḥ kāñcanā bhūtvā viceruḥ sarpaśatravaḥ||

Discharged from Rāghava's bow, those arrows plated with gold at the feathered parts and furnished with the splendour of peacocks, becoming golden birds-began to range (the field of battle) as the enemies of the serpents.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तान्सर्वाशराजघ्नुः सर्परूपान्महाजवान्। सुपर्णरूपा रामस्य विशिखा: कामरूपिणः॥

te tānsarvāśarājaghnuḥ sarparūpānmahājavān| suparṇarūpā rāmasya viśikhā: kāmarūpiṇaḥ||

The shafts of Rāma capable of wearing forms at will, turned into birds, destroyed all the exceedingly swift coursing arrows having the forms of serpents.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अस्त्रे प्रतिहते क्रुद्धो रावणो राक्षसाधिपः। अभ्यवर्षत्तदा रामं घोराभिः शरवृष्टिभिः॥

astre pratihate kruddho rāvaṇo rākṣasādhipaḥ| abhyavarṣattadā rāmaṃ ghorābhiḥ śaravṛṣṭibhiḥ||

On his weapon having been baffle, Ravanalord of Rākşasas waxing wroth poured tremendous showers of shafts on Räma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शरसहस्रेण राममक्लिष्टकारिणम्। अर्दयित्वा शरौघेण मातलिं प्रत्यविध्यत॥

tataḥ śarasahasreṇa rāmamakliṣṭakāriṇam| ardayitvā śaraugheṇa mātaliṃ pratyavidhyata||

Smiting Rama of untiring deeds with thousands of shafts, (Ravana) pierced Matali with vollies of arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

चिच्छेद केतुमुद्दिश्य शरेणैकेन रावणः। पातयित्वा रथोपस्थे रथात्केतुं च काञ्चनम्॥ ऐन्द्रानपि जघानाश्वाञ्शरजालेन रावणः।

ciccheda ketumuddiśya śareṇaikena rāvaṇaḥ| pātayitvā rathopasthe rathātketuṃ ca kāñcanam|| aindrānapi jaghānāśvāñśarajālena rāvaṇaḥ|

And with an arrow, Rāvana severed the standard; and having brought down the golden standard on the floor of the car, Rāvaņa wounded even Indra's steeds with a net-work of arrows. were

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विषेदुर्देवगन्धर्वचारणा दानवैः सह॥ राममार्तं तदा दृष्ट्वा सिद्धाश्च परमर्षयः। व्यथिता वानरेन्द्राश्च बभूवुः सविभीषणाः॥

viṣedurdevagandharvacāraṇā dānavaiḥ saha|| rāmamārtaṃ tadā dṛṣṭvā siddhāśca paramarṣayaḥ| vyathitā vānarendrāśca babhūvuḥ savibhīṣaṇāḥ||

Seeing Rāma hard pressed, celestials and Gandharvas and Carañas along with Dänavas, and Sidhas, and the supreme saints were overcome with sadness; and the foremost monkeys together with Vibhīşaņa aggrieved.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामचन्द्रमसं दृष्ट्वा ग्रस्तं रावणराहुणा। प्राजापत्यं च नक्षत्रं रोहिणीं शशिनः प्रियाम्॥ समाक्रम्य बुधस्तस्थौ प्रजानामहितावहः।

rāmacandramasaṃ dṛṣṭvā grastaṃ rāvaṇarāhuṇā| prājāpatyaṃ ca nakṣatraṃ rohiṇīṃ śaśinaḥ priyām|| samākramya budhastasthau prajānāmahitāvahaḥ|

Seeing a moon of Rāmacandra in the grasp of a Rāhu of Rāvana that bringer of evil to creatures-Buddha-stood, assailing the Prājāpatya star-Rohini-beloved of the Moon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सधूमपरिवृत्तोर्मिः प्रज्वलनिव सागरः॥ उत्पपात तदा क्रुद्धः स्पृशनिव दिवाकरम्।

sadhūmaparivṛttormiḥ prajvalaniva sāgaraḥ|| utpapāta tadā kruddhaḥ spṛśaniva divākaram|

The enraged Ocean, heaving with smoking surges and flaming as it were swelled up seeming to the touch the Sun.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शस्त्रवर्णः सुपरुषो मन्दरश्मिदिवाकरः॥ अदृश्यत कबन्धाङ्कः संसक्तो धूमकेतुना।

śastravarṇaḥ suparuṣo mandaraśmidivākaraḥ|| adṛśyata kabandhāṅkaḥ saṃsakto dhūmaketunā|

The Sun was blackened and assumed a stern aspect, with his rays dimmed. And he was seen with a head-less trunk on his lap and he was in conjunction with a comet.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कोसलानां च नक्षत्रं व्यक्तमिन्द्राग्निदैवतम्॥ आहत्याङ्गारकस्तस्थौ विशाखमपि चाम्बरे।

kosalānāṃ ca nakṣatraṃ vyaktamindrāgnidaivatam|| āhatyāṅgārakastasthau viśākhamapi cāmbare|

That star of the Kośalas, relating to the deities-Indra and Agni-Angaraka-stood in the sky, attacking Visakha.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दशास्यो विंशतिभुजः प्रगृहीतशरासनः॥ अदृश्यत दशग्रीवो मैनाक इव पर्वतः।

daśāsyo viṃśatibhujaḥ pragṛhītaśarāsanaḥ|| adṛśyata daśagrīvo maināka iva parvataḥ|

The Ten-necked one having ten faces and twenty arms, equipped with his bow, looked like the mountain-Mainaka.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निरस्यमानो रामस्तु दशग्रीवेण रक्षसा॥ नाशक्नोदभिसंधातुं सायकारणमूर्धनि ।

nirasyamāno rāmastu daśagrīveṇa rakṣasā|| nāśaknodabhisaṃdhātuṃ sāyakāraṇamūrdhani |

Rāma reduced to sore straits by the Tennecked Rākṣasa, could not discharge his arrows in the conflict.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स कृत्वा भ्रुकुटि क्रुद्धः किंचित्संरक्तलोचनः॥ जगाम सुमहाक्रोधं निर्दहनिव राक्षसान्।

sa kṛtvā bhrukuṭi kruddhaḥ kiṃcitsaṃraktalocanaḥ|| jagāma sumahākrodhaṃ nirdahaniva rākṣasān|

Then the enraged Rāma with his eyes slightly red flew into a tremendous passion as if burning up the Rākşasas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य क्रुद्धस्य वदनं दृष्ट्वा रामस्य धीमतः।। सर्वभूतानि वित्रेसुः प्राकम्पत च मेदिनी॥

tasya kruddhasya vadanaṃ dṛṣṭvā rāmasya dhīmataḥ|| sarvabhūtāni vitresuḥ prākampata ca medinī||

Seeing the face of the enraged Rāma endued with under standing all the creatures were overwhelmed with fear and the Earth herself shook.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सिंहशार्दूलवाञ्छैलः संचचाल चलद्रुमः। बभूवः चापि क्षुभितः समुद्रः सरितां पतिः॥

siṃhaśārdūlavāñchailaḥ saṃcacāla caladrumaḥ| babhūvaḥ cāpi kṣubhitaḥ samudraḥ saritāṃ patiḥ||

And mountains abounding with lions and tigers began to tremble, and trees to shiver. And even the deep-lord of streams-was wrought up wondrously.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

खराश्च खरनिर्घोषा गगने परुषा घनाः। औत्पातिकाश्च नर्दन्तः समन्तात्परिचक्रमुः॥

kharāśca kharanirghoṣā gagane paruṣā ghanāḥ| autpātikāśca nardantaḥ samantātparicakramuḥ||

And rough and terrific clouds in the sky sent forth fierce roars. And stormy clouds rumbling went about the heavens.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामं दृष्ट्वा सुसंक्रुद्धमुत्पाताश्चैव दारुणान्। वित्रेसुः सर्वभूतानि रावणस्याभवद्भयम्।॥

rāmaṃ dṛṣṭvā susaṃkruddhamutpātāścaiva dāruṇān| vitresuḥ sarvabhūtāni rāvaṇasyābhavadbhayam|||

Seeing Rāma wrought up with a mighty passion, and the fearful disastrous omens, all creatures were possessed by fright and Rāvana was stuck with dismay.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विमानस्थास्तदा देवा गन्धर्वाश्च महोरगाः। ऋषिदानवदैत्याश्च गरुत्मन्तश्च खेचराः॥ ददृशुस्ते तदा युद्धं लोकसंवर्तसंस्थितम्। नानाप्रहरणै मैः शूरयोः संप्रयुध्यतोः॥

vimānasthāstadā devā gandharvāśca mahoragāḥ| ṛṣidānavadaityāśca garutmantaśca khecarāḥ|| dadṛśuste tadā yuddhaṃ lokasaṃvartasaṃsthitam| nānāpraharaṇai maiḥ śūrayoḥ saṃprayudhyatoḥ||

Then stationed in the sky celestials and Gandharvas and mighty serpents and saints and Dānavas and Daityas and those related to Garuda-fowls-beheld that conflict like to the universal tumbling as the two heroes faught on with various dire arms.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ऊचुः सुरासुराः सर्वे तदा विग्रहमागताः। प्रेक्षमाणा महायुद्धं वाक्यं भक्त्या प्रहृष्टवत्॥

ūcuḥ surāsurāḥ sarve tadā vigrahamāgatāḥ| prekṣamāṇā mahāyuddhaṃ vākyaṃ bhaktyā prahṛṣṭavat||

As they looked on the mighty encounter, the celestials and the Asuras, who had come to the conflict, from feeling of regard,* Cheerfully spoke (these words). *i.e. each party out of regard for the warrior to whom it wished well.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दशग्रीवं जयेत्याहुरसुराः समवस्थिताः। देवा राममथोचुस्ते त्वं जयेति पुनः पुनः॥

daśagrīvaṃ jayetyāhurasurāḥ samavasthitāḥ| devā rāmamathocuste tvaṃ jayeti punaḥ punaḥ||

The Asuras staying there said to the Tennecked one, Be victorious and the celestials again and again said to Rāma, 'Be victorious'!

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एतस्मिन्नन्तरे क्रोधाद्राघवस्य च रावणः। प्रहर्तुकामो दुष्टात्मा स्पृशन्प्रहरणं महत्॥ वज्रसारं महानादं सर्वशनिबर्हणम्। शैलशृङ्गनिभैः कूटैश्चित्तदृष्टिभयावहम्॥ सधूममिव तीक्ष्णाग्रं युगान्ताग्निचयोपमम्। अतिरौद्रमनासाद्यं कालेनापि दुरासदम्॥ त्रासनं सर्वभूतानां दारणं भेदनं तथा। प्रदीप्त इव रोषेण शूलं जग्राह रावणः॥

etasminnantare krodhādrāghavasya ca rāvaṇaḥ| prahartukāmo duṣṭātmā spṛśanpraharaṇaṃ mahat|| vajrasāraṃ mahānādaṃ sarvaśanibarhaṇam| śailaśṛṅganibhaiḥ kūṭaiścittadṛṣṭibhayāvaham|| sadhūmamiva tīkṣṇāgraṃ yugāntāgnicayopamam| atiraudramanāsādyaṃ kālenāpi durāsadam|| trāsanaṃ sarvabhūtānāṃ dāraṇaṃ bhedanaṃ tathā| pradīpta iva roṣeṇa śūlaṃ jagrāha rāvaṇaḥ||

In the meantime, the impious Rāvaņa, desirous of slaying Rāghava, from wrath took up a mighty weapon, fraught with the essence of the thunder bolt; sending terrible sounds; capable of destroying all foes-furnished with forks resembling mountain-peaks; tending to strike terror to mind and sight; sharp-pointed resembling the smoking fire rise at the hour of universal dissolution; exceedingly terrible; irresistible (in battle); unbearable even by the Destroyer-the terror of all creatures-terrific; and competent to rive (all things). Flaming up with wrath, Ravana took this dart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तच्छूलं परमद्धो जग्राह युधि वीर्यवान्। अनीकैः समरे शूरै राक्षसैः परिवारितः॥ समुद्यम्य महाकायो ननाद युधि भैरवम्। संरक्तनयनो रोषात्स्वसैन्यमभिहर्षयन्॥ पृथिवीं चान्तरिक्षं च दिशश्च प्रदिशस्तथा। प्राकम्पयत्तदा शब्दो राक्षसेन्द्रस्य दारुणः॥

tacchūlaṃ paramaddho jagrāha yudhi vīryavān| anīkaiḥ samare śūrai rākṣasaiḥ parivāritaḥ|| samudyamya mahākāyo nanāda yudhi bhairavam| saṃraktanayano roṣātsvasainyamabhiharṣayan|| pṛthivīṃ cāntarikṣaṃ ca diśaśca pradiśastathā| prākampayattadā śabdo rākṣasendrasya dāruṇaḥ||

And fired with furious wrath, that powerful one took the dart in the encounter, surrounded in that contest by many heroic Rākşasas. And uplifting (the dart), the huge-bodied Ravana, with his eyes reddened in passion, emitted mighty roars. And the shouts ofd the Rākşasa sovereign made the earth and the sky and the cardinal quarters and all sides tremble.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अतिकायस्य नादेन तेन तस्य दुरात्मनः। सर्वभूतानि वित्रेसुः सागरश्च प्रचुक्षुभे॥

atikāyasya nādena tena tasya durātmanaḥ| sarvabhūtāni vitresuḥ sāgaraśca pracukṣubhe||

And at the roars of that wicked-minded and huge-bodied one, all creatures were struck with terror, and the sea was vexed.* *The still-vexed Bermoothes.'-Tempest.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स गृहीत्वा महावीर्यः शूलं तद्रावणो महत्। विनद्य सुमहानादं रामं परुषमब्रवीत्॥

sa gṛhītvā mahāvīryaḥ śūlaṃ tadrāvaṇo mahat| vinadya sumahānādaṃ rāmaṃ paruṣamabravīt||

The exceedingly energetic Rävaņa, taking that mighty dart, and sending up furious shouts, addressed Rāma in a harsh speech, saying.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शूलोऽयं वज्रसारस्ते राम रोषान्मयोद्यतः। तव भ्रातृसहायस्य सम्यक्प्राणान्हरिष्यति॥

śūlo'yaṃ vajrasāraste rāma roṣānmayodyataḥ| tava bhrātṛsahāyasya samyakprāṇānhariṣyati||

O Rāma, I in wrath uplift this dart having the strength of the levin. This will utterly deprive of life you who are assisted by your brother.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रक्षसामद्य शूराणां निहतानां चमूमुखे। त्वां निहत्य रणश्लाघी करोमि तरसा समम्॥

rakṣasāmadya śūrāṇāṃ nihatānāṃ camūmukhe| tvāṃ nihatya raṇaślāghī karomi tarasā samam||

O you, that delight in battle, today swiftly slaying you, I shall make you even with those heroic Rākşasa slain in the van of the forces.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तिष्ठेदानी निहन्मि त्वामेष शूलेन राघव। एवमुक्त्वा च चिक्षेप तच्छूलं राक्षसाधिपः॥

tiṣṭhedānī nihanmi tvāmeṣa śūlena rāghava| evamuktvā ca cikṣepa tacchūlaṃ rākṣasādhipaḥ||

Stay now, O Raghava, you shall I slay with this dart. Saying this, the lord of the Rākşasas hurled the dart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तद्रावणकरान्मुक्तं विद्युन्मालासमावृतम्। अष्टघण्टं महानादं वियद्गतमशोभत। ५९॥

tadrāvaṇakarānmuktaṃ vidyunmālāsamāvṛtam| aṣṭaghaṇṭaṃ mahānādaṃ viyadgatamaśobhata| 59||

And discharged from Ravana's hand, (the dart), surrounded with garlands of lighting furnished with eight bells, sending mighty roars, rising to the sky, looked exceedingly splendid.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तच्छूलं राघवो दृष्ट्वा ज्वलन्तं घोरदर्शनम्। ससर्ज विशिखारामश्चापमायम्य वीर्यवान् ॥

tacchūlaṃ rāghavo dṛṣṭvā jvalantaṃ ghoradarśanam| sasarja viśikhārāmaścāpamāyamya vīryavān ||

Seeing the dart, flaming and of terrific aspect, Raghu's son-Rāma-endowed with prowess, drawing his bow, discharged arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आपतन्तं शरौघेण वारयामास राघव। उत्पतन्तं युगान्ताग्नि जलौघैरिव वासवः॥

āpatantaṃ śaraugheṇa vārayāmāsa rāghava| utpatantaṃ yugāntāgni jalaughairiva vāsavaḥ||

And with vollies of shafts Räghava resisted the descending (dart), even as Vāsava extinguish the fire of doomsday with his showers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निर्ददाह स तान्बाणान्रामकार्मुकनिःसृतान्। रावणस्य महाशूल: पतङ्गानिव पावकः॥

nirdadāha sa tānbāṇānrāmakārmukaniḥsṛtān| rāvaṇasya mahāśūla: pataṅgāniva pāvakaḥ||

Then even as a flame consume insects, the mighty dart of Rāvana burnt up those shafts shot from the bow of Råma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तान्दृष्ट्वा भस्मसाद्भूताशूलसंस्पर्शचूर्णितान्। सायकानन्तरिक्षस्थानराघवः क्रोधमूर्छितः॥

tāndṛṣṭvā bhasmasādbhūtāśūlasaṃsparśacūrṇitān| sāyakānantarikṣasthānarāghavaḥ krodhamūrchitaḥ||

Seeing those shafts reduced to ashes and crushed on coming in contact with the dart, as they were coursing in the sky, Rāghava was transported with passion.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तां मातलिना नीतां शक्तिं वासवसंमताम्। जग्राह परमक्रुद्धो राघवो रघुनन्दनः॥

sa tāṃ mātalinā nītāṃ śaktiṃ vāsavasaṃmatām| jagrāha paramakruddho rāghavo raghunandanaḥ||

Then waxing wondrous wroth, Raghu's sonRāghava-took up a javelin, liked by Vāsava himself, brought by Matali.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा तोलिता बलवता शक्तिघण्टाकृतस्वना। नभः प्रज्वालयामास युगान्तोल्केव सप्रभा॥

sā tolitā balavatā śaktighaṇṭākṛtasvanā| nabhaḥ prajvālayāmāsa yugāntolkeva saprabhā||

On being wielded by that strong one, the javelin, resonant with bells, made the welkin blaze up, like a burning meteor on the occasion of universal rack.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा क्षिप्ता राक्षसेन्द्रस्य तस्मिञ्छूले पपात ह। भिन्नः शक्त्या महाशूलो निपपात गतद्युतिः॥

sā kṣiptā rākṣasendrasya tasmiñchūle papāta ha| bhinnaḥ śaktyā mahāśūlo nipapāta gatadyutiḥ||

And when hurled, it alighted on that same dart of the Raksasa chief. And thereat, with its splendour lost, the mighty dart, riven, dropped (to the earth.)

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निर्बिभेद ततो बाणैर्हयानस्य महाजवान्। रामः क्षिप्तैर्महावेगैर्बाणवद्भिरजिह्मगैः॥

nirbibheda tato bāṇairhayānasya mahājavān| rāmaḥ kṣiptairmahāvegairbāṇavadbhirajihmagaiḥ||

Then Rama, shooting straight-speeding arrows, pierced his (Ravana's) exceedingly fleet steeds.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निर्बिभेदोरसि तदा रावणं निशितैः शरैः। राघवः परमायचो ललाटे पत्रिभिस्त्रिभिः॥

nirbibhedorasi tadā rāvaṇaṃ niśitaiḥ śaraiḥ| rāghavaḥ paramāyaco lalāṭe patribhistribhiḥ||

Then he pierced Rāvana in the chest with whetted arrows. And the energetic Rāghava hit (Rāvaņa) in the temples with three feathered shafts.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स शरैभिन्नसर्वाङ्गो गात्रप्रमुतशोणितः। राक्षसेन्द्रसमूहस्थः फुल्लाशोक इवाबभौ॥

sa śaraibhinnasarvāṅgo gātrapramutaśoṇitaḥ| rākṣasendrasamūhasthaḥ phullāśoka ivābabhau||

Thereat with all his limbs pierced (with arrows), and his body laved in blood, the lord of Räkşasas furnished with many limbs, looked like a flowering Asoka.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स रामबाणैरतिविद्धगात्रो निशाचरेन्द्रः क्षतजाईगात्रः। जगाम खेदं च समाजमध्ये क्रोधं च चक्रे सुभृशं तदानीम्॥

sa rāmabāṇairatividdhagātro niśācarendraḥ kṣatajāīgātraḥ| jagāma khedaṃ ca samājamadhye krodhaṃ ca cakre subhṛśaṃ tadānīm||

With his person pierced with the shafts of Rāma, the lord of night-rangers having his body drenched with blood, was stricken with sadness in the midst of his forces, and was also overwhelmed with terrific wrath.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)