Chapter 102 — Yuddha Kanda, Sarga 102

Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda

Verse 102.40

एतस्मिन्नन्तरे क्रोधाद्राघवस्य च रावणः। प्रहर्तुकामो दुष्टात्मा स्पृशन्प्रहरणं महत्॥ वज्रसारं महानादं सर्वशनिबर्हणम्। शैलशृङ्गनिभैः कूटैश्चित्तदृष्टिभयावहम्॥ सधूममिव तीक्ष्णाग्रं युगान्ताग्निचयोपमम्। अतिरौद्रमनासाद्यं कालेनापि दुरासदम्॥ त्रासनं सर्वभूतानां दारणं भेदनं तथा। प्रदीप्त इव रोषेण शूलं जग्राह रावणः॥

etasminnantare krodhādrāghavasya ca rāvaṇaḥ| prahartukāmo duṣṭātmā spṛśanpraharaṇaṃ mahat|| vajrasāraṃ mahānādaṃ sarvaśanibarhaṇam| śailaśṛṅganibhaiḥ kūṭaiścittadṛṣṭibhayāvaham|| sadhūmamiva tīkṣṇāgraṃ yugāntāgnicayopamam| atiraudramanāsādyaṃ kālenāpi durāsadam|| trāsanaṃ sarvabhūtānāṃ dāraṇaṃ bhedanaṃ tathā| pradīpta iva roṣeṇa śūlaṃ jagrāha rāvaṇaḥ||

English Meaning

In the meantime, the impious Rāvaņa, desirous of slaying Rāghava, from wrath took up a mighty weapon, fraught with the essence of the thunder bolt; sending terrible sounds; capable of destroying all foes-furnished with forks resembling mountain-peaks; tending to strike terror to mind and sight; sharp-pointed resembling the smoking fire rise at the hour of universal dissolution; exceedingly terrible; irresistible (in battle); unbearable even by the Destroyer-the terror of all creatures-terrific; and competent to rive (all things). Flaming up with wrath, Ravana took this dart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)