All Chapters
Bhagavad Gita · Chapter 22

Yuddha Kanda, Sarga 22

युद्धकाण्डः सर्गः 22

71 verses

अथोवाच रघुश्रेष्ठः सागरं दारुणं वचः। अद्याहं शोषयिष्यामि सपातालं महार्णवम्॥

athovāca raghuśreṣṭhaḥ sāgaraṃ dāruṇaṃ vacaḥ| adyāhaṃ śoṣayiṣyāmi sapātālaṃ mahārṇavam||

Then the foremost of Raghus addressed Ocean in stern words, saying, To-day will I dry up the Ocean along with the nether regions.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शरनिर्दग्धतोयस्य परिशुष्कस्य सागर। मया निहतसत्त्वस्य पांसुरुत्पद्यते महान्॥

śaranirdagdhatoyasya pariśuṣkasya sāgara| mayā nihatasattvasya pāṃsurutpadyate mahān||

O Ocean, your waters being burnt up by my shafts, and you being dried up, with your (aquatic) animals slaughtered, a mighty volume of dust shall arise (from your bed).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मत्कार्मुकनिसृष्टेन शरवर्षेण सागर। परं तीरं गमिष्यन्ति पद्भिरेव प्लवङ्गमाः॥

matkārmukanisṛṣṭena śaravarṣeṇa sāgara| paraṃ tīraṃ gamiṣyanti padbhireva plavaṅgamāḥ||

O Ocean, in consequence of the arrowy shower discharged from my bow, the monkeys shall go over to the further shore on foot.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विचिन्वन्नाभिजानासि पौरुषं नापि विक्रमम्। दानवालय संतापं मत्तो नाम गमिष्यसि।४॥

vicinvannābhijānāsi pauruṣaṃ nāpi vikramam| dānavālaya saṃtāpaṃ matto nāma gamiṣyasi|4||

Having attained dimensions in consequence of access of waters you know not my manliness or my prowess. But, o abode of Dānavas, grief shall you reap at my hands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ब्राह्मणास्त्रेण संयोज्य ब्रह्मदण्डनिभं शरम्। संयोज्य धनुषि श्रेष्ठ विचकर्ष महाबलः॥

brāhmaṇāstreṇa saṃyojya brahmadaṇḍanibhaṃ śaram| saṃyojya dhanuṣi śreṣṭha vicakarṣa mahābalaḥ||

Then fixing an arrow resembling the rod of Brahmā with a Brahmā Mantra, on the best of bows, that exceedingly strong on drew it.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्मिन्विकृष्टे सहसा राघवेण शरासने। रोदसी संपफालेव पर्वताश्च चकम्पिरे॥

tasminvikṛṣṭe sahasā rāghaveṇa śarāsane| rodasī saṃpaphāleva parvatāśca cakampire||

As Rāghava suddenly stretched his bow, heaven and earth seemed to be riven, and the mountains trembled.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमश्च लोकमावत्रे दिशश्च न चकाशिरे। प्रतिचुक्षुभिरे चाशु सरांसि सरितस्तदा॥

tamaśca lokamāvatre diśaśca na cakāśire| praticukṣubhire cāśu sarāṃsi saritastadā||

And darkness covered the world, and the cardinal points became invisible. And at once the watery expanses and rivers were agitated.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तिर्यक् च सह नक्षत्रैः संगतौ चन्द्रभास्करौ। भास्करांशुभिरादीप्तं तमसा च समावृतम्॥ प्रचकाशे तदाकाशमुल्काशतविदीपितम्। अन्तरिक्षाच्च निर्घाता निर्जग्मुरतुलस्वनाः॥

tiryak ca saha nakṣatraiḥ saṃgatau candrabhāskarau| bhāskarāṃśubhirādīptaṃ tamasā ca samāvṛtam|| pracakāśe tadākāśamulkāśatavidīpitam| antarikṣācca nirghātā nirjagmuratulasvanāḥ||

The stars appeared simultaneously with the Sun and Moon.* And the sky was illumined with the rays of the Sun, and yet it was overspread with darkness; and it burned with an hundred meteors. And thunder-bolts sending forth sounds surpassing all others, dropped from the firmament. *The phenomenon, remarks the commentator, was owing to the heavenly bodies obstructing each other's orbit.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वपुःप्रकर्षेण वर्दिव्यमारुतपङ्क्तयः। बभञ्ज च तदा वृक्षाञ्जलदानुद्वहन्मुहुः॥ आरुजंश्चैव शैलानान्शिखराणि बभञ्ज च।

vapuḥprakarṣeṇa vardivyamārutapaṅktayaḥ| babhañja ca tadā vṛkṣāñjaladānudvahanmuhuḥ|| ārujaṃścaiva śailānānśikharāṇi babhañja ca|

The winds began to below violently; breaking down trees and momentarily scattering clouds; damaging mountain-tops and shattering summits.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दिवि च स्म महावेगाः संहताः समहास्वनाः॥ मुमुचुवैद्युतानग्नींस्ते महाशनयस्तदा। यानि भूतानि दृश्यानि चुक्रुशुश्चाशनेः समम्॥ अदृश्यानि च भूतानि मुमुचुभैरवस्वनम्।

divi ca sma mahāvegāḥ saṃhatāḥ samahāsvanāḥ|| mumucuvaidyutānagnīṃste mahāśanayastadā| yāni bhūtāni dṛśyāni cukruśuścāśaneḥ samam|| adṛśyāni ca bhūtāni mumucubhairavasvanam|

Then the dread and mighty thunders possessing impetuous speed and emitting tremendous roars, coming together, produced lightning flashes. And those creatures that could be seen, uttered sounds resembling the thunder; and those that were invisible gave forth f rightful cries.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शिश्यिरे चाभिभूतानि संत्रस्तान्युद्विजन्ति च॥ संप्रविव्यथिरे चापि न च पस्पन्दिरे भयात्।

śiśyire cābhibhūtāni saṃtrastānyudvijanti ca|| saṃpravivyathire cāpi na ca paspandire bhayāt|

And overwhelmed with fright, and quaking (for fear), the creatures began to measure their lengths, and they were sore afflicted, and bereft of motion through terror.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सह भूतैः सतोयोर्मिः सनागः सहराक्षसः॥ सहसाभूत्ततो वेगाद्भीमवेगो महोदधिः। योजनं व्यतिचक्राम वेलामन्यत्र संप्लवात्॥

saha bhūtaiḥ satoyormiḥ sanāgaḥ saharākṣasaḥ|| sahasābhūttato vegādbhīmavego mahodadhiḥ| yojanaṃ vyaticakrāma velāmanyatra saṃplavāt||

Then the mighty deep with its animals, and with its waters and waves, and with its serpents and Rākşasas, was suddenly wrought up with a violent motion. And albeit it was not the occasion of the universal dissolution, the Ocean passed beyond his shores for a full hundred yojanas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तं तथा समतिक्रान्तं नातिचक्राम राघवः। तमुद्धतममित्रघ्नो रामो नदनदीपतिम्॥

taṃ tathā samatikrāntaṃ nāticakrāma rāghavaḥ| tamuddhatamamitraghno rāmo nadanadīpatim||

Seeing the elated Ocean-lord of streams and rivers, thus overpass his bounds, that destroyer of enemies, Raghu's son, Rāma, was not moved.* *Naticakrāma may also mean, (Rama) did not discharge any more arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो मध्यात्समुद्रस्य सागरः स्वयमुत्थितः। उदयाद्रिमहाशैलान्मेरोरिव दिवाकरः॥

tato madhyātsamudrasya sāgaraḥ svayamutthitaḥ| udayādrimahāśailānmeroriva divākaraḥ||

Then from forth the mid-sea arose Ocean himself, even as the maker of day rise from the mighty ascending-hill, Meru.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पन्नगैः सह दीप्तास्यैः समुद्रः प्रत्यदृश्यत। स्निग्धवैदूर्यसंकाशो जाम्बूनदविभूषणः॥ रत्नमाल्याम्बरधरः पद्मपत्रनिभेक्षणः। सर्वपुष्पमयीं दिव्यां शिरसा धारयन्स्रजम्॥ जातरूपमयैश्चैव तपनीयविभूषणैः। आत्मजानां च रत्नानां भूषितो भूषणोत्तमैः॥ धातुभिर्मण्डितः शैलो विविधैर्हिमवानिव। एकावलीमध्यगतं तरलं पाण्डरप्रभम्॥ विपुलेनोरसा बिभ्रत्कौस्तुभस्य सहोदरम्। आपूर्णिततरङ्गौघः कालिकानिलसंकुलः।। गङ्गासिन्धुप्रधानाभिरापगाभिः समावृतः।

pannagaiḥ saha dīptāsyaiḥ samudraḥ pratyadṛśyata| snigdhavaidūryasaṃkāśo jāmbūnadavibhūṣaṇaḥ|| ratnamālyāmbaradharaḥ padmapatranibhekṣaṇaḥ| sarvapuṣpamayīṃ divyāṃ śirasā dhārayansrajam|| jātarūpamayaiścaiva tapanīyavibhūṣaṇaiḥ| ātmajānāṃ ca ratnānāṃ bhūṣito bhūṣaṇottamaiḥ|| dhātubhirmaṇḍitaḥ śailo vividhairhimavāniva| ekāvalīmadhyagataṃ taralaṃ pāṇḍaraprabham|| vipulenorasā bibhratkaustubhasya sahodaram| āpūrṇitataraṅgaughaḥ kālikānilasaṃkulaḥ|| gaṅgāsindhupradhānābhirāpagābhiḥ samāvṛtaḥ|

And accompanied by Pannagas* of flaming faces, the Ocean showed himself, appearing like cool lapises, adorned with golden ornaments, wearing a wreath of gems and a jewelled vesture, with his eyes resembling lotus-leaves, bearing on his head a noble garland containing all flowers; decked with ornaments of polished gold; as well with excellent ornaments of gems originating in himself, like the mountains Himavān embellished with metals (sprung in himself).-(the Ocean arose) with wave on wave whirling around, and rife with winds blowing among clouds, surrounded by streams, Gangā, Sindhu (and others). *Semi-divine serpents.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उद्वर्तितमहाग्राहः संभ्रान्तरोगराक्षसः।। देवतानां सुरूपाणां नानारूपाभिरीश्वरः। सागरः समुपक्रम्य पूर्वमामन्त्र्य वीर्यवान्।। अब्रवीत्प्राञ्जलिर्वाक्यं राघवं शरपाणिनम् ॥

udvartitamahāgrāhaḥ saṃbhrāntarogarākṣasaḥ|| devatānāṃ surūpāṇāṃ nānārūpābhirīśvaraḥ| sāgaraḥ samupakramya pūrvamāmantrya vīryavān|| abravītprāñjalirvākyaṃ rāghavaṃ śarapāṇinam ||

And approaching the arrow-showering Rāma, and greeting him fair, Ocean spoke to him with joined hands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पृथिवी वायुराकाशमापो ज्योतिश्च राघव। स्वभादे सौम्य तिष्ठन्ति शाश्वतं मार्गमाश्रिताः॥

pṛthivī vāyurākāśamāpo jyotiśca rāghava| svabhāde saumya tiṣṭhanti śāśvataṃ mārgamāśritāḥ||

O Rāghava, earth, air, sky, water and light, these, O mild one, retaining their eternal course, maintain their (respective) nature.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तत्स्वभावो ममाप्येष यदगाधोऽहमप्लवः। विकारस्तु भवेद्गाध एतत्ते प्रवदाम्यहम्॥

tatsvabhāvo mamāpyeṣa yadagādho'hamaplavaḥ| vikārastu bhavedgādha etatte pravadāmyaham||

Mine also is that nature whereby I am fathomless and incapable of being crossed. The reverse of this is the having a bottom. And for this reason I speak to you (concerning the means).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न कामान च लोभाद्वा न भयात्पार्थिवात्मज। रागानक्राकुलजलं स्तम्भयेयं कथंचन॥

na kāmāna ca lobhādvā na bhayātpārthivātmaja| rāgānakrākulajalaṃ stambhayeyaṃ kathaṃcana||

O king's son, not from desire, covetousness, or fear, or anger, can I anywise deprive my waters abounding in alligators of their (perpetual) motion.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विधास्ये येन गन्तासि विषहिष्येऽप्यहं तथा। न ग्राहा विधमिष्यन्ति यावत्सेना तरिष्यति।। हरीणां तरणे राम करिष्यामि यथा स्थलम्॥

vidhāsye yena gantāsi viṣahiṣye'pyahaṃ tathā| na grāhā vidhamiṣyanti yāvatsenā tariṣyati|| harīṇāṃ taraṇe rāma kariṣyāmi yathā sthalam||

I will tell you how you will pass (over me); or and I will bear it. And no ferocious aquatic animals shall do wrong so long as your forces have not crossed. And, O Rāma, I will make as it were firm land for the crossing over of the monkeys.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमब्रवीत्तदा रामः शृणु मे वरुणालय। अमोघोऽयं महाबाणः कस्मिन्देशे निपात्यताम्॥

tamabravīttadā rāmaḥ śṛṇu me varuṇālaya| amogho'yaṃ mahābāṇaḥ kasmindeśe nipātyatām||

Then Rāma said, O Varuna's abode, listen to me! This arrow (of mine) must accomplish the end (intended). Where shall I let it light?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामस्य वचनं श्रुत्वा तं च दृष्ट्वा महाशरम्। महोदधिर्महातेजा राघवं वाक्यमब्रवीत्॥

rāmasya vacanaṃ śrutvā taṃ ca dṛṣṭvā mahāśaram| mahodadhirmahātejā rāghavaṃ vākyamabravīt||

Hearing Rāma's speech, and looking at the mighty arrow, that exceedingly energetic one, the great Deep, addressed Raghava, saying.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उत्तरेणावकाशोऽस्ति कश्चित्पुण्यतरो मम। दुमकुल्य इति ख्यातो लोके ख्यातो यथा भवान्।।२९ ।

uttareṇāvakāśo'sti kaścitpuṇyataro mama| dumakulya iti khyāto loke khyāto yathā bhavān||29 |

There is a certain spot of mine in the North, which is more sacred (than the rest). It is famed as Drumakulya, even as you are famed in the world.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उग्रदर्शनकर्माणो बहवस्तत्र दस्यवः। आभीरप्रमुखाः पापाः पिबन्ति सलिलं मम॥

ugradarśanakarmāṇo bahavastatra dasyavaḥ| ābhīrapramukhāḥ pāpāḥ pibanti salilaṃ mama||

There are there many robbers of ferocious forms and actions, wicked wights, headed bycow-herds, who drink of my water.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तैर्न तत्स्पर्शनं पापं सहेयं पापकर्मभिः। अमोघः क्रियतां राम अयं तत्र शरोत्तमः॥

tairna tatsparśanaṃ pāpaṃ saheyaṃ pāpakarmabhiḥ| amoghaḥ kriyatāṃ rāma ayaṃ tatra śarottamaḥ||

These persons of unrighteous acts touch me, and I cannot bear this sin. O Rāma, do you at that place render this best of arrows successful.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य तद्वचनं श्रुत्वा सागरस्य महात्मनः। मुमोच तं शरं दीप्तं परं सागरदर्शनात्॥

tasya tadvacanaṃ śrutvā sāgarasya mahātmanaḥ| mumoca taṃ śaraṃ dīptaṃ paraṃ sāgaradarśanāt||

Hearing the words of the high-souled Ocean, (Rama) immediately after,* let fly that flaming shaft. *Săgaradarśanāt-may also mean, agreeably to the instruction.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तेन तन्मरुकान्तारं पृथिव्यां किल विश्रुतम्। निपातितः शरो यत्र वज्राशनिसमप्रभः॥

tena tanmarukāntāraṃ pṛthivyāṃ kila viśrutam| nipātitaḥ śaro yatra vajrāśanisamaprabhaḥ||

The place where the arrow resembling the thunder-bolt and vajra in splendour, alighted, has been celebrated on earth as Marukāntāra.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ननाद च तदा तत्र वसुधा शल्यपीडिता। तस्माद्ब्रणमुखात्तोयमुत्पपात रसातलात्॥

nanāda ca tadā tatra vasudhā śalyapīḍitā| tasmādbraṇamukhāttoyamutpapāta rasātalāt||

And hurt with the dart, the Earth emitted roars; and in consequence of this, water began to gush out at the mouth of the wound from the subterranean regions.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स बभूव तदा कूपो व्रण इत्येव विश्रुतः। सततं चोत्थितं तोयं समुद्रस्येव दृश्यते॥

sa babhūva tadā kūpo vraṇa ityeva viśrutaḥ| satataṃ cotthitaṃ toyaṃ samudrasyeva dṛśyate||

And this then became well-known as Vrana3; and there are seen the waters of the Ocean spring up.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अवदारणशदश्च दारुणः समपद्यत। तस्मात्तद्बाणपातेन अपः कुक्षिष्वशोषयत्॥

avadāraṇaśadaśca dāruṇaḥ samapadyata| tasmāttadbāṇapātena apaḥ kukṣiṣvaśoṣayat||

There arose a terrific report of riving. And owing to this,* as well as the incident of the arrow, the water that existed in the tanks, was dried up.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विख्यातं त्रिषु लोकेषु मरुकान्तारमेव च। शोषयित्वा तु तं कुक्षिं रामो दशरथात्मजः।। वरं तस्मै ददौ विद्वान्मरवेऽमरविक्रमः॥

vikhyātaṃ triṣu lokeṣu marukāntārameva ca| śoṣayitvā tu taṃ kukṣiṃ rāmo daśarathātmajaḥ|| varaṃ tasmai dadau vidvānmarave'maravikramaḥ||

Having dried up Marukāntāra famous throughout the three regions, as well as the reservoirs of water Rāma the son of Dasaratha, learned and of god-like prowess, conferred a boon on the desert, saying. *i.e. the sound.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पशव्यश्चाल्परोगश्च फलमूलरसायुतः। बहुस्नेहो बहुक्षीरः सुगन्धिर्विविधौषधिः॥

paśavyaścālparogaśca phalamūlarasāyutaḥ| bahusneho bahukṣīraḥ sugandhirvividhauṣadhiḥ||

This place shall be filled with food nourishing beasts; and ailments shall be rare here. And the fruits and roots shall be replete with relish; and it shall abound in oil and overflow with milk; and it shall contain various adorous drugs.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमेतैश्च संयुक्तो बहुभिः संयुतो मरुः। रामस्य वरदानाच्च शिवः पन्था बभूव ह॥

evametaiśca saṃyukto bahubhiḥ saṃyuto maruḥ| rāmasya varadānācca śivaḥ panthā babhūva ha||

Thus did the desert come to possess these attributes; and from Rāma's bestowal of a boon, it attained a pleasant aspect.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्मिन्दग्धे तदा कुक्षौ समुद्रः सरितां पतिः। राघवं सर्वशास्त्रज्ञमिदं वचनमब्रवीत्॥

tasmindagdhe tadā kukṣau samudraḥ saritāṃ patiḥ| rāghavaṃ sarvaśāstrajñamidaṃ vacanamabravīt||

On that place being burnt up, that lord of streams, the Ocean, thus spoke to Rāghava, versed in every branch of learning.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अयं सौम्य नलो नाम तनयो विश्वकर्मणः। पित्रा दत्तवरः श्रीमान्प्रीतिमान्विश्वकर्मणः॥ एष सेतुं महोत्साहः करोतु मयि वानरः। तमहं धारयिष्यामि यथा ह्येष पिता तथा॥

ayaṃ saumya nalo nāma tanayo viśvakarmaṇaḥ| pitrā dattavaraḥ śrīmānprītimānviśvakarmaṇaḥ|| eṣa setuṃ mahotsāhaḥ karotu mayi vānaraḥ| tamahaṃ dhārayiṣyāmi yathā hyeṣa pitā tathā||

O mild one, this one is named Nala, son to Viśvakarmā. He has received a boon from his sire. Visvakarma's son is well pleased with you. Let this monkey, surcharged with exhuberant spirits, build a bridge over me. I will hold that up. This one is as his sire.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वोदधिर्नष्टः समुत्थाय नलस्ततः। अब्रवीद्वानरश्रेष्ठो वाक्यं रामं महाबलम्॥

evamuktvodadhirnaṣṭaḥ samutthāya nalastataḥ| abravīdvānaraśreṣṭho vākyaṃ rāmaṃ mahābalam||

Having delivered himself thus, Ocean disappeared. Then that foremost of monkeys, Nala, arising, spoke to the mighty Rāma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अहं सेतुं करिष्यामि विस्तीर्णे मकरालये। पितुः सामर्थ्यमासाद्य तत्त्वमाह महोदधिः।॥

ahaṃ setuṃ kariṣyāmi vistīrṇe makarālaye| pituḥ sāmarthyamāsādya tattvamāha mahodadhiḥ|||

Resorting to my sire's skill, I will build a bridge over the spacious abode of Makaras. The mighty Ocean has spoken justly.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दण्ड एव परो लोके पुरुषस्येति मे मतिः। धिक्क्षमामकृतज्ञेषु सान्त्वं दानमथापि वा॥

daṇḍa eva paro loke puruṣasyeti me matiḥ| dhikkṣamāmakṛtajñeṣu sāntvaṃ dānamathāpi vā||

In respect of the ingrate even chastisement is supreme in this world, this is my conviction. Down with forbearance, or moderation, or gift!

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अयं हि सागरो भीमः सेतुकर्मदिदृक्षया। ददौ दण्डभयाद्गाधं राघवाय महोदधिः॥

ayaṃ hi sāgaro bhīmaḥ setukarmadidṛkṣayā| dadau daṇḍabhayādgādhaṃ rāghavāya mahodadhiḥ||

This dreadful Ocean, this mighty deep, expecting to see a bridge (thrown over him), has granted depth to Rāghava.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मम मातुर्वरो दत्तो मन्दरे विश्वकर्मणा। मया तु सदृशः पुत्रस्तव देवि भविष्यति।४७।।

mama māturvaro datto mandare viśvakarmaṇā| mayā tu sadṛśaḥ putrastava devi bhaviṣyati|47||

(Formerly) in Mandara, Visvakarma had conferred a boon on my mother: 'O exalted one, your son shall be like me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

औरसस्तस्य पुत्रोऽहं सदृशो विश्वकर्मणा। मारितोऽस्म्यहनतेन तत्त्वमाह महोदधिः।। न चाप्यहमनुक्तो वः प्रब्रूयामात्मनो गुणान्॥

aurasastasya putro'haṃ sadṛśo viśvakarmaṇā| mārito'smyahanatena tattvamāha mahodadhiḥ|| na cāpyahamanukto vaḥ prabrūyāmātmano guṇān||

I am a son of his, sprung from his lions, and I am like to Viśvakarmā. Ocean reminded me all the things. Not having been asked by you, I had not unfolded my qualifications.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समर्थश्चाप्यहं सेतुं कर्तुं वै वरुणालये। तस्मादद्यैव बध्नन्तु सेतुं वानरपुङ्गवाः॥

samarthaścāpyahaṃ setuṃ kartuṃ vai varuṇālaye| tasmādadyaiva badhnantu setuṃ vānarapuṅgavāḥ||

I also am capable of constructing a bridge over Varuna's abode. Therefore this very day let the foremost monkeys construct the bridge.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो विसृष्टा रामेण सर्वतो हरिपुङ्गवाः। उत्पेततुर्महारण्यं हृष्टाः शतसहस्रशः॥

tato visṛṣṭā rāmeṇa sarvato haripuṅgavāḥ| utpetaturmahāraṇyaṃ hṛṣṭāḥ śatasahasraśaḥ||

Then directed by Rāma, the principal monkeys with alacrity entered the mighty forest in hundreds and thousands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते नगानगसंकाशाः शाखामृगगणर्षभाः। बभञ्जः पादपांस्तत्र प्रचकर्षुश्च सागरम्॥

te nagānagasaṃkāśāḥ śākhāmṛgagaṇarṣabhāḥ| babhañjaḥ pādapāṃstatra pracakarṣuśca sāgaram||

Themselves resembling mountains, the foremost of the monkeys began to break down trees and draw them towards the Ocean.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते सालैश्चाश्वकर्णैश्च धवैर्वशैश्च वानराः। कुटजैरर्जुनैस्तालैस्तिलकैस्तिनिशैरपि ॥ बिल्वकैः सप्तपर्णैश्च कर्णिकारैश्च पुष्पितैः। चूतैश्चाशोकवृक्षैश्च सागरं समपूरयन् ॥

te sālaiścāśvakarṇaiśca dhavairvaśaiśca vānarāḥ| kuṭajairarjunaistālaistilakaistiniśairapi || bilvakaiḥ saptaparṇaiśca karṇikāraiśca puṣpitaiḥ| cūtaiścāśokavṛkṣaiśca sāgaraṃ samapūrayan ||

The monkeys filled the Ocean with Sālas, and Ašvakarņas, dhavas, bamboo's and kutajas, arjunas, palms, tilakas, tinicas, billakas, saptaparnas, and blossoming karnikāras, mangoes, and asoka trees.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समूलांश्च विमूलांश्च पादपान्हरिसत्तमाः। इन्द्रकेतूनिवोद्यम्य प्रजह्वानरास्तरून्॥

samūlāṃśca vimūlāṃśca pādapānharisattamāḥ| indraketūnivodyamya prajahvānarāstarūn||

And those monkeys the foremost of their species-began to gather the trees, some with their roots, and some without them, carrying them like Indra's ensign.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तालान्दाडिमगुल्मांश्च नारिकेलविभीतकान्। हस्तिमात्रान्महाकायाः पाषाणांश्च महाबलाः।।५५ पर्वतांश्च समुत्पाट्य यन्त्रैः परिवहन्ति च। करीरान्बकुलान्नम्बान्समाजहुरितस्ततः॥

tālāndāḍimagulmāṃśca nārikelavibhītakān| hastimātrānmahākāyāḥ pāṣāṇāṃśca mahābalāḥ||55 parvatāṃśca samutpāṭya yantraiḥ parivahanti ca| karīrānbakulānnambānsamājahuritastataḥ||

And those huge-bodied monkeys possessed of prodigious strength, procured palms, and pomegranates, cocoanuts and Vibhitakas, Kariras, Vakulas, and Nimbas, as well as rocks, measuring elephants' dimensions; and uprooting crags, they carried them by means of machines.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रक्षिप्यमाणैरचलैः सहसा जलमुद्धृतम्। समुत्ससर्प चाकाशमवासर्पत्ततः पुनः॥

prakṣipyamāṇairacalaiḥ sahasā jalamuddhṛtam| samutsasarpa cākāśamavāsarpattataḥ punaḥ||

And on rocks being plunged into the waters, the latter, suddenly swelling up, mounted to the welkin, and again subsided.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समुद्रं क्षोभयामासुर्निपतन्तः समन्ततः। सूत्राण्यन्ये प्रगृह्णन्ति ह्यायतं शतयोजनम्॥ नलश्चक्रे महासेतुं मध्ये नदनदीपतेः।

samudraṃ kṣobhayāmāsurnipatantaḥ samantataḥ| sūtrāṇyanye pragṛhṇanti hyāyataṃ śatayojanam|| nalaścakre mahāsetuṃ madhye nadanadīpateḥ|

And (the trees) dropping (into the deep), vexed it all around. And some took lines (for insuring straightness to the bridge). And at the middle of the lord of rivers and streams, Nala made a grand bridge measuring an hundred Yojanas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तदा क्रियते सेतुर्वानरै?रकर्मभिः॥ दण्डानन्ये प्रगृह्णन्ति विचिन्वन्ति तथापरे। वानरैः शतशस्तत्र रामस्याज्ञापुरः सरैः॥ मेघाभैः पर्वताभैश्च तृणैः काष्ठैर्वबन्धिरे। पुष्पिताग्रैश्च तरुभिः सेतुं बध्नन्ति वानराः॥

sa tadā kriyate seturvānarai?rakarmabhiḥ|| daṇḍānanye pragṛhṇanti vicinvanti tathāpare| vānaraiḥ śataśastatra rāmasyājñāpuraḥ saraiḥ|| meghābhaiḥ parvatābhaiśca tṛṇaiḥ kāṣṭhairvabandhire| puṣpitāgraiśca tarubhiḥ setuṃ badhnanti vānarāḥ||

Then he set about constructing the bridge with the assistance of monkeys of dreadful deeds. And some took the measuring rod, and others bore (timber tea the sea). And by help of hundreds of monkeys following Rama's mandate, hued like clouds or mountains, (they) constructed a bridge with grass, and wood. And the monkeys made the bridge of trees with blossoming tops.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पाषाणाश्च गिरिप्रख्यान्गिरीणां शिखराणि च। दृश्यन्ते परिधावन्तो गृह्य दानवसंनिभाः॥

pāṣāṇāśca giriprakhyāngirīṇāṃ śikharāṇi ca| dṛśyante paridhāvanto gṛhya dānavasaṃnibhāḥ||

And (monkeys) resembling Danavas were seen rushing all around with rocks resembling hills, and mountain-summits.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शिलानां क्षिप्यमाणानां शैलानां तत्र पात्यताम्। बभूव तुमुलः शब्दस्तदा तस्मिन्महोदधौ॥

śilānāṃ kṣipyamāṇānāṃ śailānāṃ tatra pātyatām| babhūva tumulaḥ śabdastadā tasminmahodadhau||

And tremendous was the tumult that arose of crags thrown and rocks toppled down into the mighty deep.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कृतानि प्रथमेनाह्रा योजनानि चतुर्दश। प्रहृष्टैर्गजसंकाशैस्त्वरमाणैः प्लवङ्गमैः॥

kṛtāni prathamenāhrā yojanāni caturdaśa| prahṛṣṭairgajasaṃkāśaistvaramāṇaiḥ plavaṅgamaiḥ||

And on the first day the elephant-like monkeys full of spirits and exerting themselves vigorously, finished fourteen Yojanas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

द्वितीयेन तथैवाह्रा योजनानि तु विंशतिः। कृतानि प्लवगैस्तूर्णं भीमकायैर्महाबलैः॥

dvitīyena tathaivāhrā yojanāni tu viṃśatiḥ| kṛtāni plavagaistūrṇaṃ bhīmakāyairmahābalaiḥ||

The exceedingly strong and huge-bodied monkeys on the second day speedily disposed of twenty Yojanas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अह्ना तृतीयेन तथा योजनानि तु सागरे। त्वरमाणैर्महाकायैरेकाविंशतिरेव च ॥

ahnā tṛtīyena tathā yojanāni tu sāgare| tvaramāṇairmahākāyairekāviṃśatireva ca ||

And on the third day the huge-bodied active monkeys did one and twenty Yojanas on the sea.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

चतुर्थेन तथा चाहा द्वाविंशतिरथापि वा। योजनानि महावेगैः कृतानि त्वरितैस्ततः॥ पञ्चमेन तथा चाहा प्लवगैः क्षिप्रकारिभिः। योजनानि त्रयोविंशत्सुवेलमधिकृत्य वै॥

caturthena tathā cāhā dvāviṃśatirathāpi vā| yojanāni mahāvegaiḥ kṛtāni tvaritaistataḥ|| pañcamena tathā cāhā plavagaiḥ kṣiprakāribhiḥ| yojanāni trayoviṃśatsuvelamadhikṛtya vai||

And on fourth day the exceedingly impetuous monkeys, bestirring themselves vigorously, did two and twenty Yojanas. And on the fifth day they monkeys leaping speedily twenty three Yojanas reaching to the fair shore.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स वानरवरः श्रीमान्विश्वकर्मात्मजो बली। वबन्ध सागरे सेतुं यथा चास्य पिता तथा॥

sa vānaravaraḥ śrīmānviśvakarmātmajo balī| vabandha sāgare setuṃ yathā cāsya pitā tathā||

And resembling his sire, that best of monkeys, the lusty and graceful offspring of Viśvakarmā, (thus) constructed the bridge over the sea.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स नलेन कृतः सेतुः सागरे मकरालये। शुशुभे सुभगः श्रीमान्स्वातीपथ इवाम्बरे॥

sa nalena kṛtaḥ setuḥ sāgare makarālaye| śuśubhe subhagaḥ śrīmānsvātīpatha ivāmbare||

That bridge built by force over the abode of makaras, looked graceful and splendid like the Milky way in the firmament.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो देवाः सगन्धर्वाः सिद्धाश्च परमर्षयः। आगम्य गगने तस्थुर्द्रष्टुकामास्तदद्भुतम्॥

tato devāḥ sagandharvāḥ siddhāśca paramarṣayaḥ| āgamya gagane tasthurdraṣṭukāmāstadadbhutam||

Then the deities and Gandharvas, the Siddhas and the prime saints, appearing in the heavens, stood there, eager to behold this wonder.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दशयोजनविस्तीर्णं शनयोजनमायतम्। ददृशुर्देवगन्धर्वा नलसेतुं सुदुष्करम्॥

daśayojanavistīrṇaṃ śanayojanamāyatam| dadṛśurdevagandharvā nalasetuṃ suduṣkaram||

The gods and Gandharvas saw that bridge of Nala, difficult of being made, having an area of ten Yojanas and measuring an hundred in length.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आप्लवन्तः प्लवन्तश्च गर्जन्तश्च प्लवंगमाः। तमचिन्त्यसमह्यं च ह्यद्भुतं लोमहर्षणम् ॥ ददृशुः सर्वभूतानि सागरे सेतुबन्धनम्।

āplavantaḥ plavantaśca garjantaśca plavaṃgamāḥ| tamacintyasamahyaṃ ca hyadbhutaṃ lomaharṣaṇam || dadṛśuḥ sarvabhūtāni sāgare setubandhanam|

The monkeys, leaping and bounding and roaring, as well as all creatures, beheld that building of the bridge the ocean, on inconceivable, and marvellous, displaying skill past thought and capable of making one's hair stand on end.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तानि कोटिसहस्राणि वानराणां महौजसाम्॥ बध्नन्तः सागरे सेतुं जग्मुः पारं महोदधेः।

tāni koṭisahasrāṇi vānarāṇāṃ mahaujasām|| badhnantaḥ sāgare setuṃ jagmuḥ pāraṃ mahodadheḥ|

And those thousands of Koțis of exceeding vigour, having constructed the bridge over the ocean, went over to the other shore of the mighty main.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विशालः सुकृतः श्रीमान्सुभूमिः सुसमाहितः॥ अशोभत महान्सेतुः सीमन्त इव सागरे।

viśālaḥ sukṛtaḥ śrīmānsubhūmiḥ susamāhitaḥ|| aśobhata mahānsetuḥ sīmanta iva sāgare|

And spacious, skilfully constructed, graceful, well-paved and nicely finished, the great bridge appeared like the line where the hair has been parted on the Ocean's head.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः पारे समुद्रस्य गदापाणिविभीषणः॥ परेषामभियानार्थमतिष्ठत्सचिवैः सह।

tataḥ pāre samudrasya gadāpāṇivibhīṣaṇaḥ|| pareṣāmabhiyānārthamatiṣṭhatsacivaiḥ saha|

Then on the other shore of the ocean, Bibhisbana with the view of opposing foes (that might advance), stationed himself mace in hand, along with some councilors.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुग्रीवस्तु ततः प्राह रामं सत्यपराक्रमम्।७७।। हनूमन्तं त्वमारोह अङ्गदं त्वथ लक्ष्मणः। अयं हि विपुलो वीर सागरो मकरालयः॥ वैहायसौ युवामेतौ वानरौ धारयिष्यतः।

sugrīvastu tataḥ prāha rāmaṃ satyaparākramam|77|| hanūmantaṃ tvamāroha aṅgadaṃ tvatha lakṣmaṇaḥ| ayaṃ hi vipulo vīra sāgaro makarālayaḥ|| vaihāyasau yuvāmetau vānarau dhārayiṣyataḥ|

Then Sugrīva spoke to Rāma having truth for his prowess, Do you get upon Hanumān, and let Laksmana get upon Angada. O hero, vast is this Ocean-abode of Makaras. These monkeys, rangers of the sky, shall hold you up both.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अग्रतस्तस्य सैन्यस्य श्रीमानरामः सलक्ष्मणः। ७९ जगाम धन्वी धर्मात्मा सुग्रीवेण समन्वितः।

agratastasya sainyasya śrīmānarāmaḥ salakṣmaṇaḥ| 79 jagāma dhanvī dharmātmā sugrīveṇa samanvitaḥ|

Thereat the graceful and righteous Rāma along with Laksmana, equipped with his bow, set out in the van of the army in company with Sugriva.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अन्ये मध्येन गच्छन्ति पार्श्वतोऽन्ये प्लवंगमाः॥ सलिलं प्रपतन्त्यन्ये मार्गपन्ये प्रपेदिरे। केचिद्वैहायसगताः सुपर्णा इव पुप्लुवुः॥

anye madhyena gacchanti pārśvato'nye plavaṃgamāḥ|| salilaṃ prapatantyanye mārgapanye prapedire| kecidvaihāyasagatāḥ suparṇā iva pupluvuḥ||

And some monkeys proceeded along the middle, and some plunged into the deep, and some went by the road. And some coursed through the air, bounding up bird-like.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

घोषेण महता घोषं सागरस्य समुच्छ्रितम्। भीममन्तर्दधे भीमा तरन्ती हरिवाहिनी।॥

ghoṣeṇa mahatā ghoṣaṃ sāgarasya samucchritam| bhīmamantardadhe bhīmā tarantī harivāhinī|||

That dreadful array of monkeys crossing over, with its mighty uproar drowned the dreadful roar of the deep, which had been arising.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वानराणां हि सा तीर्णा वाहिनी नलसेतुना। तीरे निविविशे राज्ञा बहुमूलफलोदके।॥

vānarāṇāṃ hi sā tīrṇā vāhinī nalasetunā| tīre niviviśe rājñā bahumūlaphalodake|||

On the monkey-host having crossed by the bridge of Nala, the king stationed it on the shore abounding in fruits, roots, and water.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदद्भुतं राघवकर्म दुष्करं समीक्ष्य देवाः सह सिद्धचारणैः। स्तमभ्यषिञ्चन् सुशुभै लैः पृथक् ॥

tadadbhutaṃ rāghavakarma duṣkaraṃ samīkṣya devāḥ saha siddhacāraṇaiḥ| stamabhyaṣiñcan suśubhai laiḥ pṛthak ||

Beholding that work of Rāghava incapable of being performed the deities together with the Siddhas and Caranas, and the Maharsis, suddenly presenting themselves before Rāma, sprinkled him one by one with sacred water, and said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

जयस्व शत्रूनरदेव मेदिनी ससागरां पालय शाश्वतीः समाः। इतीव रागं नरदेवसत्कृतं शुभैर्वचोभिर्विविधैरपूजयत्॥

jayasva śatrūnaradeva medinī sasāgarāṃ pālaya śāśvatīḥ samāḥ| itīva rāgaṃ naradevasatkṛtaṃ śubhairvacobhirvividhairapūjayat||

May you be victorious, O human-divine one! Rule you the Earth eternally! Thus in various auspicious words, did they pay homage to that one honoured by the Brāhmanas, Rāma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)