ततो हताराक्षसपुङ्गवांस्तान् देवान्तकादित्रिशिरोऽतिकायान्। स्ते रावणाय त्वरिताः शशंसुः॥
tato hatārākṣasapuṅgavāṃstān devāntakāditriśiro'tikāyān| ste rāvaṇāya tvaritāḥ śaśaṃsuḥ||
Those Raksas that remained after the others had been slain, swiftly informed Răvaņa that all those foremost of Rākşasas Devantaka and the rest, Trisiras, Atikāya and others-had been slain.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो हतांस्तान्सहसा निशम्य राजा महाबाष्पपरिप्लुताक्षः। पुत्रक्षयं भ्रातृवधं च घोरं विचिन्त्य राजा विपुलं प्रदध्यौ॥
tato hatāṃstānsahasā niśamya rājā mahābāṣpapariplutākṣaḥ| putrakṣayaṃ bhrātṛvadhaṃ ca ghoraṃ vicintya rājā vipulaṃ pradadhyau||
Suddenly hearing them slain, the king with his eyes charged with brine, thinking of the disastrous destruction of his sons and brothers, was extremely agonized.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तु राजानमुदीक्ष्य दीनं शोकार्णवे संपरिपुप्लुवानम्। स्तमिन्द्रजिद्वाक्यमिदं बभाषे॥
tatastu rājānamudīkṣya dīnaṃ śokārṇave saṃparipupluvānam| stamindrajidvākyamidaṃ babhāṣe||
Thereupon, seeing the king afflicted, and sunk in a sea of sorrow, that foremost of carwarriors-son to the Räkşasa king—Indrajit, addressed (his sire), saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
न तात मोहं परिगन्तुमर्हसे योन्द्रजिज्जीवति नैऋतेश। नेन्द्रारिबाणाभिहतो हि कश्चित् प्राणान्समर्थः समरेऽभिषातुम्॥
na tāta mohaṃ parigantumarhase yondrajijjīvati naiṛteśa| nendrāribāṇābhihato hi kaścit prāṇānsamarthaḥ samare'bhiṣātum||
O father, it does not behove you to be overcome with this excessive grief, inasmuch as, O lord of Nairtas, Indrajit yet breaths. Smite by the enemy of Indra, (Rāghava) can by no means save his life in encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पश्याद्य रामं सह लक्ष्मणेन मद्वाणनिर्भिनविकीर्णदेहम्। गतायुषं भूमितले शयानं शितैः शरैराचितसर्वगात्रम्॥
paśyādya rāmaṃ saha lakṣmaṇena madvāṇanirbhinavikīrṇadeham| gatāyuṣaṃ bhūmitale śayānaṃ śitaiḥ śarairācitasarvagātram||
To-day behold Rāma along with Lakşmaņa with their bodies torn with my shafts, lying down lifeless on the ground, having their persons covered with my sharpened arrows!
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इमां प्रतिज्ञां शृणु शक्रशत्रोः सुनिश्चितां पौरुषदैवयुक्ताम्। अद्यैव रामं सह लक्ष्मणेन संतर्पयिष्यामि शरैरमोथैः॥
imāṃ pratijñāṃ śṛṇu śakraśatroḥ suniścitāṃ pauruṣadaivayuktām| adyaiva rāmaṃ saha lakṣmaṇena saṃtarpayiṣyāmi śarairamothaiḥ||
Hear this vow of the foe of Indra, never swerving and instinct with prowess and divinity, this very day will I with unfailing shafts slay Rāma along with Lakşmaņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
साध्याश्च वैश्वानरचन्द्रसूर्याः। द्रक्ष्यन्तु मे विक्रममप्रमेयं विष्णोरिवोग्रं बलियज्ञवाटे।७।।
sādhyāśca vaiśvānaracandrasūryāḥ| drakṣyantu me vikramamaprameyaṃ viṣṇorivograṃ baliyajñavāṭe|7||
To-day let Indra and Vaivasvata and Vişnu and Rudra and Sādhyas and Vaiśvānaras (Agni) and the Sun and the Moon, behold my immeasurable prowess, terrific like that of Vişņu at the sacrificial ground of Vali.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रापृच्छ्य राजानमदीनसत्त्वः। समारुरोहानिलतुल्यवेगं रथं स्वरश्रेष्ठसमाधियुक्तम्॥
rāpṛcchya rājānamadīnasattvaḥ| samārurohānilatulyavegaṃ rathaṃ svaraśreṣṭhasamādhiyuktam||
Having spoken thus, that foe of the lord of celestials endowed with exceeding energy, taking the king's permission, ascended a car having the velocity of the wind itself, yoked with asses, and furnished with every variety of weapons.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
समास्थाय महातेजा रथं हरिरथोपमम्। जगाम सहसा तत्र यत्र युद्धमरिंदमः।।।।
samāsthāya mahātejā rathaṃ harirathopamam| jagāma sahasā tatra yatra yuddhamariṃdamaḥ||||
Ascending the car, resembling the car of Hari himself, that exceedingly powerful repressor of enemies at once set out for the field of battle.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं प्रस्थितं महात्मानमनुजग्मुर्महाबलाः। संहर्षमाणा बहवो धनुःप्रवरपाणयः॥
taṃ prasthitaṃ mahātmānamanujagmurmahābalāḥ| saṃharṣamāṇā bahavo dhanuḥpravarapāṇayaḥ||
As that high-souled (hero) marched, he was followed by countless mighty (Rākşasas) breathing spirits; bearing bows in their strong hands.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
गजस्कन्धगताः केचित्केचित्परमवाजिभिः। व्याघ्रवृश्चिकमार्जारखरोष्ट्रैश्च भुजंगमैः॥ वराहैः श्वापदैः सिंहैर्जम्बुकैः पर्वतोपमैः। काकहंसमयूरैश्च राक्षसा भीमविक्रमाः।। प्रासमुद्रनिस्त्रिंशपरश्वधगदाधराः। भुशुंडिमुद्गरायष्टिशतघ्नीपरिघायुधाः॥
gajaskandhagatāḥ kecitkecitparamavājibhiḥ| vyāghravṛścikamārjārakharoṣṭraiśca bhujaṃgamaiḥ|| varāhaiḥ śvāpadaiḥ siṃhairjambukaiḥ parvatopamaiḥ| kākahaṃsamayūraiśca rākṣasā bhīmavikramāḥ|| prāsamudranistriṃśaparaśvadhagadādharāḥ| bhuśuṃḍimudgarāyaṣṭiśataghnīparighāyudhāḥ||
Some of those, resembling mountains, were mounted on elephants, and some on superb steeds, and some on bears, and some on beasts of prey, and some on lions and jackals, and some of the Rākşasas endowed with dreadful vigour were mounted on crows, and some on swans, and some on peacock, they were equipped with präsas and maces and nistrinsas and axes and clubs.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शङ्खनिनदैः पूर्णैर्भेरीणां चापि नि:स्वनैः। जगाम त्रिदशेन्द्रारिराजिं वेगेन वीर्यवान् ॥
sa śaṅkhaninadaiḥ pūrṇairbherīṇāṃ cāpi ni:svanaiḥ| jagāma tridaśendrārirājiṃ vegena vīryavān ||
All sides were filled with the blares of conchs and the sounds of kettle-drums. And then that enemy of the lord of celestials marched forth with impetuosity.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शङ्खशशिवर्णेन छत्रेण रिपुसूदनः। रराज प्रतिपूर्णेन नभश्चन्द्रमसा यथा॥
sa śaṅkhaśaśivarṇena chatreṇa ripusūdanaḥ| rarāja pratipūrṇena nabhaścandramasā yathā||
And with an umbrella hued like the Moon, that destroyer of enemies appeared like the full Moon stationed in the sky.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वीज्यमानस्ततो वीरो हैमैर्हेमविभूषणः। चारुचामरमुख्यैश्च मुख्यः सर्वधनुष्मताम्॥
vījyamānastato vīro haimairhemavibhūṣaṇaḥ| cārucāmaramukhyaiśca mukhyaḥ sarvadhanuṣmatām||
That hero garnished in golden ornaments that foremost of all bowmen, was fanned by an excellent and graceful golden chowri.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्त्विन्द्रजिता लङ्का सूर्यप्रतिमतेजसा। रराजाप्रतिवीर्येण द्यौरिवार्केण भास्वता॥
tatastvindrajitā laṅkā sūryapratimatejasā| rarājāprativīryeṇa dyaurivārkeṇa bhāsvatā||
With Indrajit furnished with the splendour of the Sun himself, and possessed of peerless prowess, Lankā looked beauteous even as the firmament graced with the glorious Sun.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स संप्राप्य महातेजा युद्धभूमिमरिंदमः। स्थापयामास रक्षांसि रथं प्रति समन्ततः॥
sa saṃprāpya mahātejā yuddhabhūmimariṃdamaḥ| sthāpayāmāsa rakṣāṃsi rathaṃ prati samantataḥ||
Arriving at the scene of conflict, that highly powerful repressor of foes arrayed his forces around the car.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तु हुतभोक्तारं हुतभुक्सदृशप्रभः। जुहुवे राक्षसश्रेष्ठो विधिवन्मन्त्रसत्तमैः॥ स हविलाजसत्कारैर्माल्यगन्धपुरस्कृतैः। जुहुवे पावकं तब राक्षसेन्द्रः प्रतापवान्॥
tatastu hutabhoktāraṃ hutabhuksadṛśaprabhaḥ| juhuve rākṣasaśreṣṭho vidhivanmantrasattamaiḥ|| sa havilājasatkārairmālyagandhapuraskṛtaiḥ| juhuve pāvakaṃ taba rākṣasendraḥ pratāpavān||
Then that foremost of Rākşasas with choice mantras duly offered libations to fire.* And that powerful lord of Rākşasas there worshipping fire with fragrant wreaths and fired paddy, sacrificed to it. *Hutabhoktāram-eater of sacrificial offerings-a designation of fire.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शस्त्राणि शरपत्राणि समिधोऽथ बिभीतकाः। लोहितानि च वासांसि स्रुवं कार्णायसं तथा॥
śastrāṇi śarapatrāṇi samidho'tha bibhītakāḥ| lohitāni ca vāsāṃsi sruvaṃ kārṇāyasaṃ tathā||
Arms served for Kasa and Bibhitakas for fuel; and there were red cloths and a ladle made black iron.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तत्राग्नि समास्तीर्य शरपत्रैः सतोमरैः। छागस्य कृष्णवर्णस्य गलं जग्राह जीवतः॥
sa tatrāgni samāstīrya śarapatraiḥ satomaraiḥ| chāgasya kṛṣṇavarṇasya galaṃ jagrāha jīvataḥ||
Spreading fire there, with tomaras representing Kāśa, he seized the neck of a living goat of black colour.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सकृदेव समिद्धस्य विधूमस्य महार्चिषः। बभूवुस्तानि लिङ्गानि विजयं यान्यदर्शयन् ॥
sakṛdeva samiddhasya vidhūmasya mahārciṣaḥ| babhūvustāni liṅgāni vijayaṃ yānyadarśayan ||
Then the kindled smokeless fire blazing up brilliantly, displayed signs betokening victory.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रदक्षिणावर्तशिखस्तप्तकांचनसंनिभः। हविस्तत्प्रतिजग्राह पावकः स्वयमुत्थितः॥
pradakṣiṇāvartaśikhastaptakāṃcanasaṃnibhaḥ| havistatpratijagrāha pāvakaḥ svayamutthitaḥ||
Thereat, with his right tongue whirling, the Deity of fire himself looking like one made of gold, arising, accepted the offering.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽस्त्रमाहारयामास ब्राह्मशस्त्रविशारदः। धनुश्चात्मरथं चैव सर्वं तत्राभ्यमन्त्रयत्॥
so'stramāhārayāmāsa brāhmaśastraviśāradaḥ| dhanuścātmarathaṃ caiva sarvaṃ tatrābhyamantrayat||
Then that (Rākşasa) skilled in weapons acquired a Brāhma weapon (from that deity), and inspired his bow and car with mantras.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्मिन्नाहूयमानेऽस्त्रे हूयमाने च पावके। सार्कग्रहेन्दुनक्षत्रं वितत्रास नभःस्थलम्॥
tasminnāhūyamāne'stre hūyamāne ca pāvake| sārkagrahendunakṣatraṃ vitatrāsa nabhaḥsthalam||
On that weapon having been invoked, * and on (the god of fire) also having been worshipped, the firmament furnished with the suns and stars and planets was afflicted with affright. *i.e. on the deity presiding over that weapon, being invoked.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स पावकं पावकदीप्ततेजा हुत्वा महेन्द्रप्रतिमप्रभावः। सचापबाणासिरथाश्वशूलः खेऽन्तर्दधेऽत्मानमचिन्त्यवीर्यः॥
sa pāvakaṃ pāvakadīptatejā hutvā mahendrapratimaprabhāvaḥ| sacāpabāṇāsirathāśvaśūlaḥ khe'ntardadhe'tmānamacintyavīryaḥ||
Having worshipped (the god of fire), that one endowed with the splendour of fire itself, that one possessed of the prowess of the great Indra and gifted with inconceivable vigour, accoutred in bows and arrows and swords and having steeds and cars and darts, disappeared in the sky.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो हयरथाकीर्णं पताकाध्वजशोभितम्। निर्ययौ राक्षसबलं नर्दमानं युयुत्सया॥
tato hayarathākīrṇaṃ patākādhvajaśobhitam| niryayau rākṣasabalaṃ nardamānaṃ yuyutsayā||
Then burning for battle, setting up roars went out the Rākşasas ranks, thronging with steeds and cars, and graced with pennons and standards.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते शरैर्बहुभिश्चित्रैस्तीक्ष्णवेगैरलंकृौः। तोमरैरङ्कुशैश्चापि वानराञ्जघ्नुराहवे॥
te śarairbahubhiścitraistīkṣṇavegairalaṃkṛauḥ| tomarairaṅkuśaiścāpi vānarāñjaghnurāhave||
They fell to slaughtering monkeys in the engagement with countless shafts, sharp, variegated and decorated; as also with Tomaras and hooks.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रावणिस्तु सुसंस्क्रुद्धस्तानिरीक्ष्य निशाचरान्। हृष्टा भवन्तो युध्यन्तु वानराणां जिघांसया॥
rāvaṇistu susaṃskruddhastānirīkṣya niśācarān| hṛṣṭā bhavanto yudhyantu vānarāṇāṃ jighāṃsayā||
Rāvana's son, fired with wrath, seeing those night-rangers, addressed them, saying, “Do you, burning with a desire to destroy the monkeys, fight cheerfully."
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्ते राक्षसाः सर्वे गर्जन्तो जयकाक्षिणः। अभ्यवर्षस्ततो घोरं वानराशरवृष्टिभिः॥
tataste rākṣasāḥ sarve garjanto jayakākṣiṇaḥ| abhyavarṣastato ghoraṃ vānarāśaravṛṣṭibhiḥ||
Thereat all those Raksasas, eager for victory, smiting roars, covered the dreadful monkeys with showers of shafts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तु नालीकनाराचैर्गदाभिर्मुसलैरपि। रक्षोभिः संवृतः संख्ये वानरान्विचकर्ष ह॥
sa tu nālīkanārācairgadābhirmusalairapi| rakṣobhiḥ saṃvṛtaḥ saṃkhye vānarānvicakarṣa ha||
And environed by Rākşasas in that encounter, he* poured on the monkeys nälikas and nårācas and maces and clubs.. *Indrajit.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते वध्यमानाः समरे वानराः पादपायुधाः। अभ्यवर्षन्त सहसा रावणिं शैलपापैः॥
te vadhyamānāḥ samare vānarāḥ pādapāyudhāḥ| abhyavarṣanta sahasā rāvaṇiṃ śailapāpaiḥ||
Trembling in the encounter, those monkeys armed with trees at once began to shower rocks and trees on Ravana's son.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इन्द्रजित्तु तदा क्रुद्धो महातेजा महाबलः। वानराणां शरीराणि व्यधमद्रावणात्मजः॥
indrajittu tadā kruddho mahātejā mahābalaḥ| vānarāṇāṃ śarīrāṇi vyadhamadrāvaṇātmajaḥ||
Then the exceedingly powerful Indrajit, son to Ravana, endowed with wondrous energy, pierced the bodies of the monkeys (with arrows).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शरेणैकेन च हरीन्नव पञ्च च सप्त च। बिभेद समरे क्रुद्धो राक्षसान्संप्रहर्षयन्॥
śareṇaikena ca harīnnava pañca ca sapta ca| bibheda samare kruddho rākṣasānsaṃpraharṣayan||
Fired with wrath, that (hero) rejoicing the Rākṣasas with a single shaft pierced nine and seven monkeys in that encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शरैः सूर्यसंकाशैः शातकुम्भविभूषणैः। वानरान्समरे वीरः प्रममाथ सुदुर्जयः॥
sa śaraiḥ sūryasaṃkāśaiḥ śātakumbhavibhūṣaṇaiḥ| vānarānsamare vīraḥ pramamātha sudurjayaḥ||
That invincible hero in that conflict mangled the monkeys with shafts resembling the Sun, decked with gold.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते भिन्नगात्राः समरे वानराः शरपीडिताः। पेतुर्मथितसंकल्पाः सुरैरिव महासुराः॥
te bhinnagātrāḥ samare vānarāḥ śarapīḍitāḥ| peturmathitasaṃkalpāḥ surairiva mahāsurāḥ||
Their persons pierced in that contest, and the myself pained with those arrows, they began to fall down, giving up all intention of fight, like mighty Asuras smite by the celestials.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते तपन्तमिवादित्यं घोरैर्बाणगभस्तिभिः। अभ्यधावन्त संक्रुद्धाः संयुगे वानरर्षभाः॥
te tapantamivādityaṃ ghorairbāṇagabhastibhiḥ| abhyadhāvanta saṃkruddhāḥ saṃyuge vānararṣabhāḥ||
Then waxing highly enraged, those considerable monkeys in that conflict hotly pursued (Indrajit) resembling the sun himself and having terrific arrows for his rays.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तु वानराः सर्वे भिन्नदेहा विचेतसः। व्यथिता विद्रवन्ति स्म रुधिरेण समुक्षिताः॥
tatastu vānarāḥ sarve bhinnadehā vicetasaḥ| vyathitā vidravanti sma rudhireṇa samukṣitāḥ||
All the monkeys, with their bodies riven and deprived of their senses, and bathed in blood and writhing in torments, pursued (Indrajit).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रामस्यार्थे पराक्रम्य वानरास्त्यक्तजीविताः। नर्दन्तस्तेऽनिवृत्तास्तु समरे सशिलायुधाः॥
rāmasyārthe parākramya vānarāstyaktajīvitāḥ| nardantaste'nivṛttāstu samare saśilāyudhāḥ||
Putting forth their prowess in behalf of Rama, those monkeys, equipped with rocks in the encounter, who had set apart their very lives (for him), paused, shouting up loudly.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते दुमैः पर्वताग्रैश्च शिलाभिश्च प्लवंगमाः। अभ्यवर्षन्त समरे रावणिं समवस्थिताः॥
te dumaiḥ parvatāgraiśca śilābhiśca plavaṃgamāḥ| abhyavarṣanta samare rāvaṇiṃ samavasthitāḥ||
They in that conflict showered trees and crags and mountain-tops on Ravana's son.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं दुमाणां शिलानां च वर्ष प्राणहरं महत्। व्यापोहत महातेजा रावणिः समितिजय॥
taṃ dumāṇāṃ śilānāṃ ca varṣa prāṇaharaṃ mahat| vyāpohata mahātejā rāvaṇiḥ samitijaya||
That destroyer of foes—the exceedingly energetic son to Rāvaņa resisted that mighty shower of trees and stones capable of compassing destruction.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः पावकसंकाशैः शरैराशीविषोपमैः। वानराणामनीकानि बिभेद समरे प्रभुः॥
tataḥ pāvakasaṃkāśaiḥ śarairāśīviṣopamaiḥ| vānarāṇāmanīkāni bibheda samare prabhuḥ||
Then that lord pierced the monkey-hosts in the encounter with shafts resembling fire or venomous serpents.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अष्टादशशरैस्तीक्ष्णैः स विद्ध्वा गन्धमादनम्। विव्याध नवभिश्चैव नलं दूरादवस्थितम्।॥
aṣṭādaśaśaraistīkṣṇaiḥ sa viddhvā gandhamādanam| vivyādha navabhiścaiva nalaṃ dūrādavasthitam|||
And piercing Gandhamādana with eight and ten sharp arrows, he wounded Nila stationed at a distance with nine shafts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सप्तभिस्तु महावीर्यो मैन्दं मर्मविदारणैः। पञ्चभिर्विशिशैश्चैव गजं विव्याध संयुगे॥
saptabhistu mahāvīryo maindaṃ marmavidāraṇaiḥ| pañcabhirviśiśaiścaiva gajaṃ vivyādha saṃyuge||
That one endowed with redoubtable prowess pierced Mainda with seven shafts capable of piercing into the pith; and he pierced Gaja with five shafts in the encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
जाम्बवन्तं तु दशभिर्नीलं त्रिंशद्भिरेव च। सुग्रीवमृषभं चैव सोऽङ्गदं द्विविदं तथा॥
jāmbavantaṃ tu daśabhirnīlaṃ triṃśadbhireva ca| sugrīvamṛṣabhaṃ caiva so'ṅgadaṃ dvividaṃ tathā||
He pierced Jāmbavān with ten and Nīla with thirty. And then with dreadful sharp shafts obtained as boons, he rendered Sugrīva and Riş abha and Angada and Dvivida (almost) lifeless.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
घोरैर्दत्तवरैस्तीक्ष्णैर्निष्प्राणानकरोत्तदा। वन्यानपि तदा मुख्यान्वानरान्बहुभिः शरैः॥
ghorairdattavaraistīkṣṇairniṣprāṇānakarottadā| vanyānapi tadā mukhyānvānarānbahubhiḥ śaraiḥ||
And transported with passion, and resembling the Five arisen at doomsday, Indrajit, harassed other principal monkeys with countless arrows.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अर्दयामास संक्रुद्धः कालाग्निरिव मूर्च्छितः। स शरैः सूर्यसंकाशैः सुमुक्तै शीघ्रगामिभिः॥
ardayāmāsa saṃkruddhaḥ kālāgniriva mūrcchitaḥ| sa śaraiḥ sūryasaṃkāśaiḥ sumuktai śīghragāmibhiḥ||
In that terrific conflict, he agitated the monkey-hosts with swift-speeding shafts, resembling the Sun himself, deftly discharged (from his bow).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानराणामनीकानि निर्ममन्थ महारणे। आकुलां वानरी सेनां शरजालेन पीडिताम्॥ हृष्टः स परया प्रीत्या ददर्श क्षतजोक्षिताम्। पुनरेव महातेजा राक्षसेन्द्रात्मजो बली॥ संसृज्य बाणवर्षं च शस्त्रवर्षं च दारुणम्। ममर्द वानरानीकं परितस्त्विन्द्रजिद्बली॥
vānarāṇāmanīkāni nirmamantha mahāraṇe| ākulāṃ vānarī senāṃ śarajālena pīḍitām|| hṛṣṭaḥ sa parayā prītyā dadarśa kṣatajokṣitām| punareva mahātejā rākṣasendrātmajo balī|| saṃsṛjya bāṇavarṣaṃ ca śastravarṣaṃ ca dāruṇam| mamarda vānarānīkaṃ paritastvindrajidbalī||
In the great battle, he crushed the forces of monkeys and put them into trouble by shooting out arrows. Seeing the monkeys wounded he was delighted immensely and again the effulgent and foremost of Raksasas, powerful Indrajit by shooting out dreadful arrows and missiles, crushed the army of monkeys from all sides.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स्वसैन्यमुत्सृज्य समेत्य तूर्णं महाहवे वानरवाहिनीषु। अदृश्यमानः शरजालमुग्रं ववर्ष नीलाम्बुधरो यथाम्बु।५१॥
svasainyamutsṛjya sametya tūrṇaṃ mahāhave vānaravāhinīṣu| adṛśyamānaḥ śarajālamugraṃ vavarṣa nīlāmbudharo yathāmbu|51||
Then in that encounter, leaving his army, Indrajit became suddenly invisible to the monkey-hosts—and began to shower fierce arrows, like dark clouds pouring rain.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते शक्रजिद्वाणविशीर्णदेहा मायाहता विस्वरमुत्रदन्तः। रणे निपेतुर्हरयोऽद्रिकल्पा यथेन्द्रवज्राभिहता नगेन्द्राः॥
te śakrajidvāṇaviśīrṇadehā māyāhatā visvaramutradantaḥ| raṇe nipeturharayo'drikalpā yathendravajrābhihatā nagendrāḥ||
With their persons torn by the arrows of the conqueror of Sakra, slain by his power of illusion, with their teeth uprooted, those mountain-like monkeys fell down in the field, emitting frightful cries, like a mountain smite with Indra's thunderbolt.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते केवलं संददृशुः शिताग्रान् बाणारणे वानरवाहिनीषु। मायाविगूढं च सुरेन्द्रशत्रु न चात्र तं राक्षससम्पपश्यन्।५३ ।।
te kevalaṃ saṃdadṛśuḥ śitāgrān bāṇāraṇe vānaravāhinīṣu| māyāvigūḍhaṃ ca surendraśatru na cātra taṃ rākṣasasampapaśyan|53 ||
In the conflict they could only see sharp pointed shafts among the monkey-ranks, but that foe of the celestial chief-the Raksasas, hidden by virtue of illusion, they could not discover there.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः स रक्षोधिपतिर्महात्मा सर्वा दिशो बाणगतैः शिताग्रैः। विदारयामास च वानरेन्द्रान्॥
tataḥ sa rakṣodhipatirmahātmā sarvā diśo bāṇagataiḥ śitāgraiḥ| vidārayāmāsa ca vānarendrān||
Then the high-souled lord of Rākṣasa covered all sides with sharp-pointed shafts resembling the rays of the sun; and he rived the foremost monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शूलनिस्त्रिंशपरश्वधानि व्याविद्धदीप्तानलसप्रभाणि। सविस्फुलिङ्गोज्ज्वलपावकानि ववर्ष तीव्र प्लवगेन्द्रसैन्ये॥
sa śūlanistriṃśaparaśvadhāni vyāviddhadīptānalasaprabhāṇi| savisphuliṅgojjvalapāvakāni vavarṣa tīvra plavagendrasainye||
And whirling darts and nistraišas and axes, flaming and having the effulgence of fire, and furnished with flames shooting forth sparks, he discharged them furiously at the forces of the sovereign of monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो ज्वलनसंकाशैर्बाणैर्वानरयूथपाः। ताडिताः शक्रजिद्बाणैः प्रफुल्ला इव किंशुकाः॥
tato jvalanasaṃkāśairbāṇairvānarayūthapāḥ| tāḍitāḥ śakrajidbāṇaiḥ praphullā iva kiṃśukāḥ||
The monkey-leaders struck with Śakrajit's shafts. resembling flames, appeared like laughing Kinsukas.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तेऽन्योऽन्यमभि सर्पन्तो निनदन्तश्च विस्वरम्। राक्षसेन्द्रास्त्रनिर्भिन्ना निपेतुर्वानरर्षभाः।
te'nyo'nyamabhi sarpanto ninadantaśca visvaram| rākṣasendrāstranirbhinnā nipeturvānararṣabhāḥ|
They foremost of Vānaras, pierced by the missiles of the lord of Raksasas gliding towards one another and crying bitterly fell down on earth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
उदीक्षमाणा गगनं केच्चिनेत्रेषु ताडिताः। शनैर्विविशुरन्योन्यं पेतुश्च जगतीतले॥
udīkṣamāṇā gaganaṃ keccinetreṣu tāḍitāḥ| śanairviviśuranyonyaṃ petuśca jagatītale||
Some looking at the sky were struck at their eyes. They gradually began to hide themselves in each other and drop to the earth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हनूमन्तं च सुग्रीवमङ्गदं गन्धमादनम्। जाम्बवन्तं सुषेणं च वेगदर्शिनमेव च॥ मैन्दं च द्विविदं नीलं गवाक्षं गवयं तथा। केसरि हरिलोमानं विद्युदंष्ट्रं च वानरम्॥ सूर्याननं ज्योतिमुखं तथा दधिमुखं हरिम्। पावकाक्षं नलं चैव कुमुदं चैव वानरम्॥ प्रासैः शूलैः शितैर्बाणैरिन्द्रजिन्मन्त्रसंहितैः। विव्याध हरिशार्दूलान्सांस्ताराक्षसोत्तमः॥
hanūmantaṃ ca sugrīvamaṅgadaṃ gandhamādanam| jāmbavantaṃ suṣeṇaṃ ca vegadarśinameva ca|| maindaṃ ca dvividaṃ nīlaṃ gavākṣaṃ gavayaṃ tathā| kesari harilomānaṃ vidyudaṃṣṭraṃ ca vānaram|| sūryānanaṃ jyotimukhaṃ tathā dadhimukhaṃ harim| pāvakākṣaṃ nalaṃ caiva kumudaṃ caiva vānaram|| prāsaiḥ śūlaiḥ śitairbāṇairindrajinmantrasaṃhitaiḥ| vivyādha hariśārdūlānsāṃstārākṣasottamaḥ||
That foremost of Raksasas-Indrajit-with präsas and darts and whetted arrows, inspired with mantras, pierced all those powerful monkeys, Hanuman and Sugrīva and Angada and Gandhạmādana and Jämbhavān and Sușeņa and Vegadarsin, and Mainda and Dvivida and Nīla and Gavākṣa and Gavaya and Kesari and Hariloman and the monkey Vidyutdanshtra and Suryyānana and Jyotimukha and the monkey Dadhimukha and Pāvakākṣa and Nala and the monkey Kumuda.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निर्भिद्य बाणैस्तपनीयवर्णैः। ववर्ष राम शरवृष्टिजालैः सलक्ष्मणं भास्कररश्मिकल्पैः॥
nirbhidya bāṇaistapanīyavarṇaiḥ| vavarṣa rāma śaravṛṣṭijālaiḥ salakṣmaṇaṃ bhāskararaśmikalpaiḥ||
Having pierced those foremost monkeys with golden-hued maces, he showered on Rāma and Lakşmaņa arrows resembling the rays of the sun.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स बाणव(रभिवृष्यमाणो धारानिपातानिव तानचिन्त्य। समीक्षमाणः परमाद्भुतश्री रामस्ततो लक्ष्मणमित्युवाच ॥
sa bāṇava(rabhivṛṣyamāṇo dhārānipātāniva tānacintya| samīkṣamāṇaḥ paramādbhutaśrī rāmastato lakṣmaṇamityuvāca ||
And showered with those vollies of arrows, Rāma, without heeding that discharge resembling a very downpour, reflecting, spoke to Laksmana.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
असौ पुनर्लक्ष्मण राक्षसेन्द्रो महास्त्रमाश्रित्य सुरेन्द्रशत्रुः। शितैः शरैरर्दयति प्रसक्तम्॥
asau punarlakṣmaṇa rākṣasendro mahāstramāśritya surendraśatruḥ| śitaiḥ śarairardayati prasaktam||
O Lakşmaņa, this lord of Rākşasas, this foe of the lord of celestials, having obtained the Brāhma weapon, after having brought down the monkey-hosts, are assailing us with sharpened shafts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स्वयंभुवा दत्तवरो महात्मा समाहितोऽन्तर्हितभीमकायः। कथं नु शक्यो युधि नष्टदेहो निहन्तुमद्येन्द्रजिदुद्यतास्त्रः॥
svayaṃbhuvā dattavaro mahātmā samāhito'ntarhitabhīmakāyaḥ| kathaṃ nu śakyo yudhi naṣṭadeho nihantumadyendrajidudyatāstraḥ||
That high-souled heedful one, having been given a boon by the self-sprung, has rendered his dreadful body invisible. How can we slay him, who is fighting with upraised weapons, but who has hid his body.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स्तस्यैतदत्रं प्रभवश्च योऽस्य। बाणावपातं त्वमिहाद्य धीमन् मया सहाव्यग्रमनाः सहस्वा६६॥
stasyaitadatraṃ prabhavaśca yo'sya| bāṇāvapātaṃ tvamihādya dhīman mayā sahāvyagramanāḥ sahasvā66||
The reverend self-sprung, I deem, is incomprehensible. And this is his weapon, embodying his energy. Therefore, O intelligent one, do you today along with me calmly bear this.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रच्छादयत्वेष हि राक्षसेन्द्रः सर्वाधिकः सायकवृष्टिजालैः। एतच्च सर्व पतिताग्र्यशूरं न भ्राजते वानरराजसैन्यम्॥
pracchādayatveṣa hi rākṣasendraḥ sarvādhikaḥ sāyakavṛṣṭijālaiḥ| etacca sarva patitāgryaśūraṃ na bhrājate vānararājasainyam||
Let this foremost of them all, this lord of Rāks asas-cover all sides with the showers of his shafts. And in consequence of this, the army of the monkey-king with its greatest heroes fallen, does not appear to advantage.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
आवां तु दृष्ट्वा पतितौ विसंज्ञौ निवृत्तयुद्धौ हतहर्षरोषौ। मसौ समासाद्य रणाग्र्यलक्ष्मीम्॥
āvāṃ tu dṛṣṭvā patitau visaṃjñau nivṛttayuddhau hataharṣaroṣau| masau samāsādya raṇāgryalakṣmīm||
Seeing us also fallen, senseless, and desisting from fight with our joy and anger gone off from us, for certain will the enemy of the immortals, taking the Fortune of fight seek his home.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
र्बभूवतुस्तत्र तदा विशस्तौ। स चापि तौ तत्र विषादयित्वा ननाद हर्षाधुधि राक्षसेन्द्रः॥
rbabhūvatustatra tadā viśastau| sa cāpi tau tatra viṣādayitvā nanāda harṣādhudhi rākṣasendraḥ||
Assailed by Indrajit with networks of arrows, they were then sore distressed in the field. And having struck them with sadness, Indrajit from joy shouted in the encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तदा वानरसैन्यमेवं रामं च संख्ये सह लक्ष्मणेन। विषूदयित्वा सहसा विवेश पुरी दशग्रीवभुजाभिगुप्ताम्।। संस्तूयमानः स तु यातुधानैः पित्रे च सर्वं हृषितोऽभ्युवाच॥
tatastadā vānarasainyamevaṃ rāmaṃ ca saṃkhye saha lakṣmaṇena| viṣūdayitvā sahasā viveśa purī daśagrīvabhujābhiguptām|| saṃstūyamānaḥ sa tu yātudhānaiḥ pitre ca sarvaṃ hṛṣito'bhyuvāca||
Having thus worsted in battle that monkey army and Rāma along with Lakşmaņa, he-speedily entered the city ruled by the hand of the Ten-necked one. And extolled by the Yatudhānas, he, filled with delight, related everything to his sire.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)