All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 100

Yuddha Kanda, Sarga 100

युद्धकाण्डः सर्गः 100

51 verses

तस्मिन्प्रतिहतेऽस्त्रे तु रावणो राक्षसाधिपः। क्रोधं च द्विगुणं चक्रे क्रोधाच्चास्त्रमनन्तरम्॥ मयेन विहितं रौद्रमन्यदस्त्रं महाद्युतिः। उत्स्रष्टुं रावणो भीमं राघवाय प्रचक्रमे॥

tasminpratihate'stre tu rāvaṇo rākṣasādhipaḥ| krodhaṃ ca dviguṇaṃ cakre krodhāccāstramanantaram|| mayena vihitaṃ raudramanyadastraṃ mahādyutiḥ| utsraṣṭuṃ rāvaṇo bhīmaṃ rāghavāya pracakrame||

On that weapon of his hvaing been baffled, Rāvaņa lord of the Rākṣasas-was fired with double fury, and the highly effuigent Rāvaņa from wrath set about discharging at Rāghava a dreadful Rudra weapon, which had been। conferred on him by Maya.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शूलानि निश्चेरुर्गदाश्च मुसलानि च। कार्मुकाद्दीप्यमानानि वज्रसाराणि सर्वशः॥ मुद्गराः कूटपाशाश्च दीप्ताश्चाशनयस्तथा। निष्पेतुर्विविधास्तीक्ष्णा वाता इव युगक्षये॥

tataḥ śūlāni niścerurgadāśca musalāni ca| kārmukāddīpyamānāni vajrasārāṇi sarvaśaḥ|| mudgarāḥ kūṭapāśāśca dīptāścāśanayastathā| niṣpeturvividhāstīkṣṇā vātā iva yugakṣaye||

And from his bow began to issue forth in large numbers darts and maces and clubs, flaming and having the might of thunder; and various kinds of sharp clubs and diggers and nooses and flaming thunderbolts began to i descend like to the winds at the universal tumbling.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदत्रं राघवः श्रीमानुत्तमास्त्रविदां वरः। जघान परमात्रेण गान्धर्वेण महाद्युतिः॥

tadatraṃ rāghavaḥ śrīmānuttamāstravidāṃ varaḥ| jaghāna paramātreṇa gāndharveṇa mahādyutiḥ||

Thereupon the graceful and exceedingly effulgent Rāghava-foremost of those accomplished in noble arms-resisted that weapon with a powerful Gandharva weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्मिन्प्रतिहतेऽस्त्रे तु राघवेण महात्मना। रावणः क्रोधताम्राक्षः सौरमस्त्रमुदरीयत्॥

tasminpratihate'stre tu rāghaveṇa mahātmanā| rāvaṇaḥ krodhatāmrākṣaḥ sauramastramudarīyat||

On that weapon being baffled by the highsouled Raghava, Rävaņa, with his eyes rendered coppery with passion took up a Solar weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततश्चक्राणि निष्पेतु स्वराणि महान्ति च। कार्मुकाद्भीमवेगस्य दशग्रीवस्य धीमतः।७।।

tataścakrāṇi niṣpetu svarāṇi mahānti ca| kārmukādbhīmavegasya daśagrīvasya dhīmataḥ|7||

Thereupon from the bow of the wondrous vehement and intelligent Ten-necked one rushed out discuses flaming and mighty.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तैरासीद्गगनं दीप्तं संपतद्भिः समन्ततः। पतद्भिश्च दिशो दीप्तैश्चन्द्रसूर्ग्रहैरिव।।।।

tairāsīdgaganaṃ dīptaṃ saṃpatadbhiḥ samantataḥ| patadbhiśca diśo dīptaiścandrasūrgrahairiva||||

The firmament all round blazed up with those impendent (arms) as blaze up the cardinal quarters on the Sun and the Moon and the planets dropping down.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तानि चिच्छेद बाणौधैश्चक्राणि तु स राघवः। आयुधानि च चित्राणि रावणस्य चमूमुखे।।।।

tāni ciccheda bāṇaudhaiścakrāṇi tu sa rāghavaḥ| āyudhāni ca citrāṇi rāvaṇasya camūmukhe||||

Thereat Rāghava in the van of that army by means of vollies of shafts cut off Rāvana's wonderful weapons and discuses.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदत्रं तु हतं दृष्ट्वा रावणो राक्षसाधिपः। विव्याध दशभिर्बाणै रामं सर्वेषु मर्मसु॥

tadatraṃ tu hataṃ dṛṣṭvā rāvaṇo rākṣasādhipaḥ| vivyādha daśabhirbāṇai rāmaṃ sarveṣu marmasu||

Seeing that weapon destroyed, Ravana-lord of Rakşasas-with ten arrows pierced Rāma all through his vitals.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स विद्धो दशभिर्बाणैर्महाकार्मुकनिःसृतैः। रावणेन महातेजा न प्राकम्पत राघवः॥

sa viddho daśabhirbāṇairmahākārmukaniḥsṛtaiḥ| rāvaṇena mahātejā na prākampata rāghavaḥ||

And pierced by Rāyaṇa with those ten shafts discharged from his mighty bow the exceedingly powerful Rāghava did not so much shake.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो विव्याध गात्रेषु सर्वेषु समितिंजयः। राघवस्तु सुसंकुद्धो रावणं बहुभिः शरैः॥

tato vivyādha gātreṣu sarveṣu samitiṃjayaḥ| rāghavastu susaṃkuddho rāvaṇaṃ bahubhiḥ śaraiḥ||

Then Rāghava-victor fight-waxing wondrous wroth, with countless shafts pierced Ravaņa all over his person.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एतस्मिनन्तरे क्रुद्धो राघवस्यानुजो बली। लक्ष्मण: सायकान्सप्त जग्राह परवीरहा॥

etasminantare kruddho rāghavasyānujo balī| lakṣmaṇa: sāyakānsapta jagrāha paravīrahā||

In the meanwhile Raghava's younger brother, the mighty Lakşmaņa-destroyer of foes-growing enraged, took up seven arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तैः सायकैर्महावेगै रावणस्य महाद्युतिः। ध्वजं मनुष्यशीर्ष तु तस्य चिच्छेद नैकधा॥

taiḥ sāyakairmahāvegai rāvaṇasya mahādyutiḥ| dhvajaṃ manuṣyaśīrṣa tu tasya ciccheda naikadhā||

With those highly impetuous arrows that exceedingly effulgent one severed the humanheaded standard of Råvaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सारथेश्चापि बाणेन शिरो ज्वलितकुण्डलम्। जहार लक्ष्मणः श्रीमानैर्ऋतस्य महाबलः॥

sāratheścāpi bāṇena śiro jvalitakuṇḍalam| jahāra lakṣmaṇaḥ śrīmānairṛtasya mahābalaḥ||

The mighty and graceful Lakşmaņa with a shafts cut off the head of the Nairta's charioteer, illumined with ear-rings.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य बाणैश्च चिच्छेद धनुर्गजकरोपमम्। लक्ष्मणो राक्षसेन्द्रस्य पञ्चभिनिशितैस्तदा॥

tasya bāṇaiśca ciccheda dhanurgajakaropamam| lakṣmaṇo rākṣasendrasya pañcabhiniśitaistadā||

Then with five sharpened arrows Lakşmaņa severed the bow the bow of the Räkşasa-chief, resembling the trunk of an elephant.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

नीलमेघनिभांश्चास्य सदश्वान्पर्वतोपमान्। जघानाप्लुत्य गदया रावणस्य विभीषणः॥

nīlameghanibhāṃścāsya sadaśvānparvatopamān| jaghānāplutya gadayā rāvaṇasya vibhīṣaṇaḥ||

Vibhīşaņa, bounding up, with his mace despatched Ravana's excellent steeds, resembling hills or dark-blue clouds.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

हताश्वात्तु तदा वेगादवप्लुत्य महारथात्। कोपमाहारयत्तीवं भ्रातरं प्रति रावणः॥

hatāśvāttu tadā vegādavaplutya mahārathāt| kopamāhārayattīvaṃ bhrātaraṃ prati rāvaṇaḥ||

Thereat leaping down from his mighty car, whose horses had been slain, Råvana was fired with high wrath against his brother.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शक्तिं महाशक्तिः प्रदीप्तामशनीमिव। विभीषणाय चिक्षेप राक्षसेन्द्रः प्रतापवान्॥

tataḥ śaktiṃ mahāśaktiḥ pradīptāmaśanīmiva| vibhīṣaṇāya cikṣepa rākṣasendraḥ pratāpavān||

The powerful lord of Raksasas endowed with immense strength, hurled at Vibhīşaņa a dart resembling the flaming thunder-bolt.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अप्राप्तामेव तां बाणैत्रिभिश्चिच्छेद लक्ष्मणः। अथोदतिष्ठत्संनादो वानराणां महारणे॥

aprāptāmeva tāṃ bāṇaitribhiściccheda lakṣmaṇaḥ| athodatiṣṭhatsaṃnādo vānarāṇāṃ mahāraṇe||

Ere the dart had reached its destination, Laks mana severed it with three shafts; and thereat in that mighty conflict there arose a mighty uproar from the monkeys.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

संपपात त्रिधा छिन्ना शक्तिः काञ्चनमालिनी। सविस्फुलिङ्गा ज्वलिता महोल्केव दिवश्च्युता॥

saṃpapāta tridhā chinnā śaktiḥ kāñcanamālinī| savisphuliṅgā jvalitā maholkeva divaścyutā||

The dart dight with networks of gold fell down in three fragments, as dropped a mighty meteor from the firmament, flaming and shooting out scintillations.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः संभाविततरां कालेनापि दुरासदाम्। जग्राह विपुलां शक्ति दीप्यमानां स्वतेजसा।२२।।

tataḥ saṃbhāvitatarāṃ kālenāpi durāsadām| jagrāha vipulāṃ śakti dīpyamānāṃ svatejasā|22||

Then (Ravana) took up a huge dart, glowing in its own energy, celebrated as being irresistible, and incapable of being borne by the Destroyer himself.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा वेगिता बलवता रावणेन दुरात्मना। जज्वाल सुमहातेजा दीप्ताशनिसमप्रभा॥

sā vegitā balavatā rāvaṇena durātmanā| jajvāla sumahātejā dīptāśanisamaprabhā||

On being whirled by the impious and strong Rāvana, the dart possessed of exceeding energy, flamed up

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एतस्मिन्नन्तरे वीरो लक्ष्मणस्तं विभीषणम्। प्राणसंशयमापनं तूर्णमभ्यवपद्यत॥ तं विमोक्षयितुं वीरश्चापमायम्य लक्ष्मणः। रावणं शक्तिहस्तं वै शरवषैरवाकिरत्॥ कीर्यमाणः शरौघेण विसृष्टेन महात्मना। स प्रहर्तुं मनश्चक्रे विमुखीकृतविक्रमः॥

etasminnantare vīro lakṣmaṇastaṃ vibhīṣaṇam| prāṇasaṃśayamāpanaṃ tūrṇamabhyavapadyata|| taṃ vimokṣayituṃ vīraścāpamāyamya lakṣmaṇaḥ| rāvaṇaṃ śaktihastaṃ vai śaravaṣairavākirat|| kīryamāṇaḥ śaraugheṇa visṛṣṭena mahātmanā| sa prahartuṃ manaścakre vimukhīkṛtavikramaḥ||

In the mean while the heroic Lakşmaņa swiftly come to the side of Vibhīsaņa, * whose life was placed in peril. And in order to save him that hero-Lakşmaņa drawing his bow, covered the dart, handed Rāvana with showers of shafts. On being covered with arrows shot by that high souled one, Rāvaņa with his prowess baffled, make up his mind to let (his brother) go. *The commentator explains; Himself coming before the dart Lakşmaņa saved Vibhîşaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मोक्षितं भ्रातरं दृष्ट्वा लक्ष्मणेन स रावणः। लक्ष्मणाभिमुखस्तिष्ठनिदं वचनमब्रवीत्॥

mokṣitaṃ bhrātaraṃ dṛṣṭvā lakṣmaṇena sa rāvaṇaḥ| lakṣmaṇābhimukhastiṣṭhanidaṃ vacanamabravīt||

Seeing his brother delivered by Lakşmana, Ravana, facing Laksmana spoke these words.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मोक्षितस्ते बलश्लाघिन्यस्मादेवं विभीषणः। विमुच्य राक्षसं शक्तिस्त्वयीयं विनिपात्यते॥

mokṣitaste balaślāghinyasmādevaṃ vibhīṣaṇaḥ| vimucya rākṣasaṃ śaktistvayīyaṃ vinipātyate||

O you proud of your prowess! as Vibhīşana has this wise been delivered by you, passing by the Raksasa, this dart, discharged from my bludgeon of an arms, will depart depriving you of your life.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एषा ते हृदयं भित्त्वा शक्तिर्लोहितलक्षणा। मद्बाहुपरिघोत्सृष्टा प्राणानादाय यास्यति॥ इत्येवमुक्त्वा तां शक्तिमष्टघण्टां महास्वनाम्। मयेन मायाविहिताममोघां शत्रुघातिनीम्॥ लक्ष्मणाय समुद्दिश्य ज्वलन्तीमिव तेजसा। रावणः परमवद्धश्चिक्षपे च ननाद च॥ सा क्षिप्ता भीमवेगेन वज्राशनिसमस्वना। शक्तिरभ्यपतद्वेगाल्लक्ष्मणं रणमूर्धनि॥

eṣā te hṛdayaṃ bhittvā śaktirlohitalakṣaṇā| madbāhuparighotsṛṣṭā prāṇānādāya yāsyati|| ityevamuktvā tāṃ śaktimaṣṭaghaṇṭāṃ mahāsvanām| mayena māyāvihitāmamoghāṃ śatrughātinīm|| lakṣmaṇāya samuddiśya jvalantīmiva tejasā| rāvaṇaḥ paramavaddhaścikṣape ca nanāda ca|| sā kṣiptā bhīmavegena vajrāśanisamasvanā| śaktirabhyapatadvegāllakṣmaṇaṃ raṇamūrdhani||

Having said this, Rāvana waxing furiously enraged, discharged at Laksmana that dart forged by Maya with his power of illusion, furnished with eight bells, having might sounds,t Incapable of being resisted, competent to finish foes: and flaming in energy-and shouted simultaneously. And hurled with terrific force the dart sending sounds resembling that of Vajra of the thunder-bolt, vehemently alighted at Lakş maņa in that encounter.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तामनुव्याहरच्छक्तिमापतन्ती स राघवः। स्वस्त्यस्तु लक्ष्मणायेति मोघा भव हतोद्यमा॥

tāmanuvyāharacchaktimāpatantī sa rāghavaḥ| svastyastu lakṣmaṇāyeti moghā bhava hatodyamā||

Thereat as the dart descended, Raghava addressed it, saying-peace be to Laksmana! Be you frustrated; and let your energy go out of you. *i.e. as Rāmānuja remarks, addressed the deity presiding over it.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रावणेन रणे शक्तिः कुद्धेनाशीविषोपमा। मुक्ता शूरस्य भीतस्य लक्ष्मणस्य ममज्ज सा।।३४ न्यपतत्सा महावेगा लक्ष्मणस्य महोरसि। जिह्वेवोरगराजस्य दीप्यमाना महाद्युतिः॥ ततो रावणवेगेन सुदूरमवगाढया। शक्त्या विभिन्नहृदयः पपात भुवि लक्ष्मणः॥

rāvaṇena raṇe śaktiḥ kuddhenāśīviṣopamā| muktā śūrasya bhītasya lakṣmaṇasya mamajja sā||34 nyapatatsā mahāvegā lakṣmaṇasya mahorasi| jihvevoragarājasya dīpyamānā mahādyutiḥ|| tato rāvaṇavegena sudūramavagāḍhayā| śaktyā vibhinnahṛdayaḥ papāta bhuvi lakṣmaṇaḥ||

But the dart discharged in the encounter by the enraged Rāvana, resembling a venomous serpent, dived into the dauntless and heroic Laks maņa; and (the dart) exceedingly splendid and blazing, possessed of dreadful impetuosity and resembling the tongue of the king of serpents, smote Lakşmaņa in his mighty chest. And with his breast riven by the dart driving deep through the force of Rāvana, Lakşmaņa fell down to the earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदवस्थं समीपस्थो लक्ष्मणं प्रेक्ष्य राघवः। भ्रातृस्नेहान्महातेजा विषण्णहृदयोऽभवत्॥

tadavasthaṃ samīpastho lakṣmaṇaṃ prekṣya rāghavaḥ| bhrātṛsnehānmahātejā viṣaṇṇahṛdayo'bhavat||

Rāghava, standing by seeing Lakşmaņa in that plight, had his heart overspread with sorrow.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स मुहूर्तमिव ध्यात्वा बाष्पपर्याकुलेक्षणः। बभूव संरब्धतरो युगान्त इव पावकः॥

sa muhūrtamiva dhyātvā bāṣpaparyākulekṣaṇaḥ| babhūva saṃrabdhataro yugānta iva pāvakaḥ||

But reflecting only for a while, he with his eyes surcharged with tears was filled with greater martial ardour, and resembled the fire risen at the universal dissolution. Then thinking.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न विषादस्य कालोऽयमिति संचिन्त्य राघवः। चक्रे सुतुमुलं युद्ध रावणस्य वधे धृतः।। सर्वयत्नेन महता लक्ष्मणं परिवीक्ष्य च॥

na viṣādasya kālo'yamiti saṃcintya rāghavaḥ| cakre sutumulaṃ yuddha rāvaṇasya vadhe dhṛtaḥ|| sarvayatnena mahatā lakṣmaṇaṃ parivīkṣya ca||

This is not the time to indulge in grief he, gazing at Lakşmaņa, entered into a terrific encounter resolved upon slaying Rāvaņa, laying under contribution his dearest energies.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स ददर्श ततो रामः शक्त्या भिन्नं महाहवे। लक्ष्मणं रुधिरादिग्धं सपन्नगमिवाचलम्॥

sa dadarśa tato rāmaḥ śaktyā bhinnaṃ mahāhave| lakṣmaṇaṃ rudhirādigdhaṃ sapannagamivācalam||

Rāma saw Lakşmaņa with his chest riven by the dart in the mighty conflict lying drenched in blood, and resembling a hill with serpents present in it.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तामपि प्रहितां शक्तिं रावणेन बलीयसा। यत्नतस्ते हरिश्रेष्ठा न शेकुरवमर्दितुम्॥

tāmapi prahitāṃ śaktiṃ rāvaṇena balīyasā| yatnataste hariśreṣṭhā na śekuravamarditum||

In spite of all their efforts, the foremost monkeys failed to extract the dart which had been hurled by the powerful Rāvaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अदिताश्चैव बाणौषैस्ते प्रवेकेण रक्षसाम्। सौमित्रेः सा विनिर्भिद्य प्रविष्टा धरणीतलम्॥

aditāścaiva bāṇauṣaiste pravekeṇa rakṣasām| saumitreḥ sā vinirbhidya praviṣṭā dharaṇītalam||

And further, they were (all the white) sore assailed with showers of shafts by the foremost Rākṣasa of them all. The dart having pierced Sumitra's son, had entered the earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तां कराभ्यां परामृश्य रामः शक्तिं भयावहाम्। बभञ्ज समरे क्रुद्धो बलवान्विचकर्ष च॥

tāṃ karābhyāṃ parāmṛśya rāmaḥ śaktiṃ bhayāvahām| babhañja samare kruddho balavānvicakarṣa ca||

In the encounter the mighty Rāma grasping the dreadful dart with his hands, extracted the same the wrathfully snapped it* *The commentator has a characteristic note. This dart, having pierced the foe, used always to return to Ravana. But Rama, whose was the Lord himself, having spoken to it as he did, it could not this time go back; and Rāma snapped it, which none else could do.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य निष्कर्षतः शक्तिं रावणेन बलीयसा। शराः सर्वेषु गात्रेषु पातिता मर्मभेदिनः॥

tasya niṣkarṣataḥ śaktiṃ rāvaṇena balīyasā| śarāḥ sarveṣu gātreṣu pātitā marmabhedinaḥ||

As he (Rāma) was engaged in pulling the dart out, the mighty Ravana kept pouring marrowpiercing shafts all over his person.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अचिन्तयित्व तान्बाणान्समाश्लिष्य च लक्ष्मणम्। अब्रवीच्च हनूमन्तं सुग्रीवं च महाकपिम्॥

acintayitva tānbāṇānsamāśliṣya ca lakṣmaṇam| abravīcca hanūmantaṃ sugrīvaṃ ca mahākapim||

Thinking nothing of those arrows. Rāma embracing Lakşmaņa, spoke to Hanuman and the mighty monkey, Sugriva.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लक्ष्मणं परिवार्यैवं तिष्ठध्वं वानरोत्तमाः। पराक्रमस्य कालोऽयं संप्राप्तो मे चिरेप्सितः॥

lakṣmaṇaṃ parivāryaivaṃ tiṣṭhadhvaṃ vānarottamāḥ| parākramasya kālo'yaṃ saṃprāpto me cirepsitaḥ||

You foremost of monkeys do you stay here surrounding Lakṣmaṇa. The opportunity for putting forth my prowess which I had sought, is present.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पापात्मायं दशग्रीवो वध्यतां पापनिश्चयः। काशितं चातकस्येव धर्मान्ते मेघदर्शनम्॥

pāpātmāyaṃ daśagrīvo vadhyatāṃ pāpaniścayaḥ| kāśitaṃ cātakasyeva dharmānte meghadarśanam||

I shall slay this wicked minded Ten-necked one, who is resolved to pursue the course of unrighteousness. Even as on the expire of summer the Cătaka is eager for the sight of clouds, I had long been eager to obtain a sight of (Ravana).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अस्मिन्मुहूर्ते न चिरात्सत्यं प्रतिशृणोमि वः। अरावणमरामं वा जगद्रक्ष्यथ वानराः॥

asminmuhūrte na cirātsatyaṃ pratiśṛṇomi vaḥ| arāvaṇamarāmaṃ vā jagadrakṣyatha vānarāḥ||

You monkeys, this I swear to you-this very hour not long after you will see this world without Rāvaņa or Rāma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

राज्यनाशं वने वासं दण्डके परिधावनम्। वैदेह्याश्च परामर्शो रक्षोभिश्च समागमम्॥ प्राप्तं दुःखं महाघोरं क्लेशश्च निरयोपमः। अद्य सर्वमहं त्यक्ष्ये निहत्वा रावणं रणे।५०॥

rājyanāśaṃ vane vāsaṃ daṇḍake paridhāvanam| vaidehyāśca parāmarśo rakṣobhiśca samāgamam|| prāptaṃ duḥkhaṃ mahāghoraṃ kleśaśca nirayopamaḥ| adya sarvamahaṃ tyakṣye nihatvā rāvaṇaṃ raṇe|50||

To-day having slain Rāvaņa in battle, I shall renounce all sorrow arising from the loss of my kingdom, from my sojourn in the woods, from my wandering in Daņdaka, from the ravishment of Vaidehi, from encounter with the Raksasa, all the terrible evils that I have suffered and all the troubles resembling hell.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यदर्थं वानरं सैन्यं समानीतमिदं मया। सुग्रीवश्च कृतो राज्ये निहत्वा वालिनं रणे।। यदर्थं सागरः क्रान्तः सेतुर्बद्धश्च सागरे॥ सोऽयमद्य रणे पापा आपश्चक्षुर्विषयमागतः। चक्षुर्विषयमागत्य नायं जीवितमर्हति॥

yadarthaṃ vānaraṃ sainyaṃ samānītamidaṃ mayā| sugrīvaśca kṛto rājye nihatvā vālinaṃ raṇe|| yadarthaṃ sāgaraḥ krāntaḥ seturbaddhaśca sāgare|| so'yamadya raṇe pāpā āpaścakṣurviṣayamāgataḥ| cakṣurviṣayamāgatya nāyaṃ jīvitamarhati||

He for whom I have brought over the monkey-forces, made Sugriva king, slaying Vali in battle, for whom I have crossed the ocean and constructed a bridge over the deep-the same has been come at by me in conflict, and the same has come within the range of my vision.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दृष्टिं दृष्टिविषस्येव सर्पस्य मम रावणः। यथा वा वैनतेयस्य दृष्टिं प्राप्तो भुजंगमः॥

dṛṣṭiṃ dṛṣṭiviṣasyeva sarpasya mama rāvaṇaḥ| yathā vā vainateyasya dṛṣṭiṃ prāpto bhujaṃgamaḥ||

Having come within my ken, Răvaņa will not live, even as one coming within ken of a serpent of poisonous sight, does not live; or even as a serpent does not live, coming within ken of Vinatās son. *Garuda.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुखं पश्यथ दुर्धर्षा युद्धं वानरपुङ्गवाः। आसीनाः पर्वताग्रेषु ममेदं रावणस्य च ॥

sukhaṃ paśyatha durdharṣā yuddhaṃ vānarapuṅgavāḥ| āsīnāḥ parvatāgreṣu mamedaṃ rāvaṇasya ca ||

Do you, you irrepressible ones, you foremost of monkeys, seated at the brow of the mountain, behold the battle between me and Rāvaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अद्य पश्यन्तु रामस्य रामत्वं मम संयुगे। त्रयो लोकाः सगन्धर्वाः सिद्धगन्धर्वचारणाः॥

adya paśyantu rāmasya rāmatvaṃ mama saṃyuge| trayo lokāḥ sagandharvāḥ siddhagandharvacāraṇāḥ||

Today let the three worlds with the Gandharvas, and the Siddhas, and the Caranas, see that for which Rāma is Rāma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अद्य कर्म करिष्यामि यल्लोकाः सचराचराः। सदेवाः कथयिष्यन्ति यावद्भूमिर्धरिष्यति॥

adya karma kariṣyāmi yallokāḥ sacarācarāḥ| sadevāḥ kathayiṣyanti yāvadbhūmirdhariṣyati||

Today I shall do a deed of which the worlds with the mobile and the immobile and the gods, shall speak as long as the Earth sustain (creatures.)

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समागम्य सदा लोके यथायुद्धं प्रवर्तितम्। एवमुक्त्वा शितैर्बाणैस्तप्तकाञ्चनभूषणैः। आजघान रणे रामो दशग्रीवं समाहितः।५७।।

samāgamya sadā loke yathāyuddhaṃ pravartitam| evamuktvā śitairbāṇaistaptakāñcanabhūṣaṇaiḥ| ājaghāna raṇe rāmo daśagrīvaṃ samāhitaḥ|57||

Having delivered himself thus, Rama, concentrating his attention, began to charge the Ten-necked one in encounter with whetted arrows decked with burnished gold.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तथा प्रविद्धैनाराचैर्मुसलैश्चापि रावणः। अभ्यवर्षत्तदा रामं धाराभिरिव तोयदः॥

tathā praviddhainārācairmusalaiścāpi rāvaṇaḥ| abhyavarṣattadā rāmaṃ dhārābhiriva toyadaḥ||

In the same way Rāvana showered on Rama great Nárācas and clubs, even as clouds pour down showers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामरावणमुक्तानामन्योन्यमभिनिघ्नताम्। वराणां च शराणां च बभूव तुमुलः स्वनः।॥

rāmarāvaṇamuktānāmanyonyamabhinighnatām| varāṇāṃ ca śarāṇāṃ ca babhūva tumulaḥ svanaḥ|||

There arose a tremendous uproar of mighty arrows discharged by Rama and Ravana, smiting one another.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विच्छिन्नाश्च विकीर्णाश्च रामरावणयोः शराः। अन्तरिक्षात्प्रदीप्ताग्रा निपेतुर्धरणीतले॥

vicchinnāśca vikīrṇāśca rāmarāvaṇayoḥ śarāḥ| antarikṣātpradīptāgrā nipeturdharaṇītale||

The shafts shot by Rama and Rāvana, severed and scattered, with flaming heads dropped to the Earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तयोर्ध्यातलनिर्घोषो रामरावणयोर्महान्। त्रासनः सर्वभूतानां बभूवाद्भुतदर्शनः॥

tayordhyātalanirghoṣo rāmarāvaṇayormahān| trāsanaḥ sarvabhūtānāṃ babhūvādbhutadarśanaḥ||

The mighty twangs of the bow strings of both, terrifying all creatures, were wonderful to behold.* *Adbhutadarśana-wonderful to behold, wonderful to witness is the sense.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

महात्मनां दीप्तधनुष्मतार्दितः। भयात्प्रदुद्राव समेत्य रावणो यथानिलेनाभिहतो बलाहकः।२।।

mahātmanāṃ dīptadhanuṣmatārditaḥ| bhayātpradudrāva sametya rāvaṇo yathānilenābhihato balāhakaḥ|2||

Then even as clouds disperse on being trampled by the Winds, Ravana, covered with showers of arrowy networks by that high souled one and reduced to sore straits by that one (Rāma) of a glowing bow, fled away in fear.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)