All Chapters
Bhagavad Gita · Chapter 37

Bala Kanda, Sarga 37

बालकाण्डः सर्गः 37

30 verses

तप्यमानो तदा देवे सेन्द्राः साग्निपुरोगमाः। सेनापतिमभीप्सन्तः पितामहमुपागमन्॥

tapyamāno tadā deve sendrāḥ sāgnipurogamāḥ| senāpatimabhīpsantaḥ pitāmahamupāgaman||

On that celestial being engaged in austerities, the deities with Indra and Agni at their head, desirous of gaining over the generalissimo, Appeared before the Grand-sire.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततोऽब्रुवन् सुराः सर्वे भगवन्तं पितामहम्। प्रणिपत्य सुरा राम सेन्द्राः साग्निपुरोगमाः॥।

tato'bruvan surāḥ sarve bhagavantaṃ pitāmaham| praṇipatya surā rāma sendrāḥ sāgnipurogamāḥ|||

And, O Rāma, the gods with Agni at their head, bowing to him, addressed that possessor of the six attributes, the Grand-sir, saying,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

येन सेनापतिर्देव दत्तो भगवता पुरा। स तपः परमास्थाय तप्यते स्म सहोमया॥

yena senāpatirdeva datto bhagavatā purā| sa tapaḥ paramāsthāya tapyate sma sahomayā||

'O God, that adorable one who had formerly consigned to us the generalissimo, resorting to high asceticism, is practising austerities with Uma.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यदवानन्तरं कार्य लोकानां हितकाम्यया। संविधत्स्व विधानज्ञ त्वं हि नः परमा गतिः॥

yadavānantaraṃ kārya lokānāṃ hitakāmyayā| saṃvidhatsva vidhānajña tvaṃ hi naḥ paramā gatiḥ||

Do you now, O you conversant with resources, so order as is advisable in the interests of the worlds! Verily you are our prime way.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

देवतानां वचः श्रुत्वा सर्वलोकपितामहः। सान्त्वयन् मधुरैर्वाक्यस्त्रिदशानिदमब्रवीत्॥

devatānāṃ vacaḥ śrutvā sarvalokapitāmahaḥ| sāntvayan madhurairvākyastridaśānidamabravīt||

Hearing the words of the deities, the Grandsire of all creatures, 'consoling them with soft words, spoke to them saying

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शैलपुत्र्या यदुक्तं तन्न प्रजाः स्वासु पलिषु। तस्या वचनमक्लिष्टं सत्यमेव न संशयः॥

śailaputryā yaduktaṃ tanna prajāḥ svāsu paliṣu| tasyā vacanamakliṣṭaṃ satyameva na saṃśayaḥ||

'Even as the Mountain's daughter has said, sons will not be born to you of your own wives. Her words is infallible of a certainty: there is no doubt about it.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इयमाकाशगङ्गा च यस्यां पुत्रं हुताशनः। जनयिष्यति देवानां सेनापतिमरिंदमम्॥

iyamākāśagaṅgā ca yasyāṃ putraṃ hutāśanaḥ| janayiṣyati devānāṃ senāpatimariṃdamam||

This is the celestial Gangă she on whom Hutaśana will beget a son-the foe-subduing generalissimo of the celestials.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ज्येष्ठा शैलेन्द्रदुहिता मानयिष्यति तं सुतम्। उमायास्तद्बहुमतं भविष्यति न संशयः॥

jyeṣṭhā śailendraduhitā mānayiṣyati taṃ sutam| umāyāstadbahumataṃ bhaviṣyati na saṃśayaḥ||

And the elder daughter of the Mountain will consider that son as brought forth by Uma; and Uma also will, without doubt, look upon him with regard.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तच्छ्रुत्वा वचनं तस्य कृतार्था रघुनन्दन। प्रणिपत्य सुराः सर्वे पितामहमपूजयन्॥

tacchrutvā vacanaṃ tasya kṛtārthā raghunandana| praṇipatya surāḥ sarve pitāmahamapūjayan||

Hearing these words of him o descendant of Raghu, the gods bowing to the Grand-sire, paid him homage.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते गत्वा परमं राम कैलासं धातुमण्डितम्। अग्नि नियोजयामासुः पुत्रार्थं सर्वदेवताः॥

te gatvā paramaṃ rāma kailāsaṃ dhātumaṇḍitam| agni niyojayāmāsuḥ putrārthaṃ sarvadevatāḥ||

Then, O Rama, repairing to the Kailasa mountain teeming with metals, the deities commissioned Agni with the view of having a son (born to him.)10

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

देवकार्यमिदं देव समाधत्स्व हुताशन । शैलपुत्र्यां महातेजो गङ्गायां तेज उत्सृज॥

devakāryamidaṃ deva samādhatsva hutāśana | śailaputryāṃ mahātejo gaṅgāyāṃ teja utsṛja||

‘Do you, O god, accomplish this work of the oddities! O you of mighty energy, do you discharge your energy into that daughter of the Mountain, Ganga.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

देवतानां प्रतिज्ञाय गङ्गामभ्येत्य पावकः। गर्भं धारय वै देवि देवतानामिदं प्रियम्॥

devatānāṃ pratijñāya gaṅgāmabhyetya pāvakaḥ| garbhaṃ dhāraya vai devi devatānāmidaṃ priyam||

Thereupon giving his promise to the gods, Pavaka* (Fire) approached Ganga, saying, Do you, O Goddess, bear an embryo; for even this is the desire of the deities.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इत्येतद् वचनं श्रुत्वा दिव्यं रूपमधारयत्। स तस्या महिमां दृष्ट्वा समन्तादवशीर्यत ॥

ityetad vacanaṃ śrutvā divyaṃ rūpamadhārayat| sa tasyā mahimāṃ dṛṣṭvā samantādavaśīryata ||

Hearing this speech, she assumed a divine appearance. And beholding her mightiness, Agni was shrunk up on all sides.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

समन्ततस्तदा देवीमभ्यषिञ्चत पावकः। सर्वस्रोतांसि पूर्णानि गङ्गाया रघुनन्दन॥

samantatastadā devīmabhyaṣiñcata pāvakaḥ| sarvasrotāṃsi pūrṇāni gaṅgāyā raghunandana||

And then Pavaka from all sides discharged his energy into her, and thereat all her streams became surcharged with it,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमुवाच ततो गङ्गा सर्वदेवपुरीगमम्। अशक्ता धारणे देव तेजस्तव समुद्धतम्॥ दह्यमानाग्निना तेन सम्प्रव्यथितचेतना।

tamuvāca tato gaṅgā sarvadevapurīgamam| aśaktā dhāraṇe deva tejastava samuddhatam|| dahyamānāgninā tena sampravyathitacetanā|

O descendant of Raghu. And to him staying at the head of all the deities, Gangā spoke, saying, "O god, I am incapable of sustaining this new sprung energy of yours: I am burning with that fire, and my consciousness fails me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथाब्रवीदिदं गङ्गां सर्वदेवहुताशनः॥ इह हैमवते पार्वे गर्भोऽयं संनिवेश्यताम्।

athābravīdidaṃ gaṅgāṃ sarvadevahutāśanaḥ|| iha haimavate pārve garbho'yaṃ saṃniveśyatām|

Thereupon that partaker of the oblations offered to the gods, said to Ganga, 'Do you bring forth your embryo on the side of this Himavat!'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

श्रुत्वा त्वग्निवचो गङ्गा तं गर्भमतिभास्वरम्॥ उत्ससर्ज महातेजाः स्रोतोभ्यो हि तदानघ।

śrutvā tvagnivaco gaṅgā taṃ garbhamatibhāsvaram|| utsasarja mahātejāḥ srotobhyo hi tadānagha|

Hearing Agni's words, Gangă of mighty energy cast her exceedingly effulgent embryo on her streams, O sinless one.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यदस्या निर्गतं तस्मात् तप्तजाम्बूनदप्रभम् ॥ काञ्चनं धरणी प्राप्तं हिरण्यमतुलप्रभम्। तानं कार्णायसं चैव तैक्ष्ण्यादेवाभिजायत॥

yadasyā nirgataṃ tasmāt taptajāmbūnadaprabham || kāñcanaṃ dharaṇī prāptaṃ hiraṇyamatulaprabham| tānaṃ kārṇāyasaṃ caiva taikṣṇyādevābhijāyata||

And as it came out of her, it wore the splendour of molten gold; and in consequence of its fiery virtue, objects near and objects far were converted into gold and silver of unsurpassed sheen, while those that were more distant were turned into copper and iron.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मलं तस्याभवत् तत्र त्रपु सीसकमेव च। तदेतद्धरणीं प्राप्य नानाधातुरवर्धत ॥

malaṃ tasyābhavat tatra trapu sīsakameva ca| tadetaddharaṇīṃ prāpya nānādhāturavardhata ||

Her excreta were turned into lead. In this wise, various metals began to increase on earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निक्षिप्तमात्रे गर्भे तु तेजोभिरभिरञ्जितम्। सर्वं पर्वतसंनद्धं सौवर्णमभवद् वनम्॥

nikṣiptamātre garbhe tu tejobhirabhirañjitam| sarvaṃ parvatasaṃnaddhaṃ sauvarṇamabhavad vanam||

As soon as the embryo was brought forth, the woods adjoining the mountain, being overspread with that energy, were turned into gold.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

जातरूपमिति ख्यातं तदाप्रभृति राघव। सुवर्णं पुरुषव्याघ्र हुताशनसमप्रभम्।॥

jātarūpamiti khyātaṃ tadāprabhṛti rāghava| suvarṇaṃ puruṣavyāghra hutāśanasamaprabham|||

And from that day, O descendant of Raghu, gold of effulgence like to that of fire, became known as Jātarūpa, O foremost of men!

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तं कुमारं ततो जातं सेन्द्राः सह मरुद्गणाः। क्षीरसम्भावनार्थाय कृत्तिकाः समयोजयन्॥

taṃ kumāraṃ tato jātaṃ sendrāḥ saha marudgaṇāḥ| kṣīrasambhāvanārthāya kṛttikāḥ samayojayan||

And when the son was born, the deities with Indra and the Maruts enjoined upon the Křttikā stars to suckle him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ताः क्षीरं जातमात्रस्य कृत्वा समयमुत्तमम्। ददुः पुत्रोऽयमस्माकं सर्वासामिति निश्चिताः॥

tāḥ kṣīraṃ jātamātrasya kṛtvā samayamuttamam| daduḥ putro'yamasmākaṃ sarvāsāmiti niścitāḥ||

'Surely he shall be son to us all’-concluding thus, they as soon as he was born, by turns began to dispense milk to him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्तु देवताः सर्वाः कार्तिकेय इति ब्रुवन्। पुत्रस्त्रैलोक्यविख्यातो भविष्यति न संशयः॥

tatastu devatāḥ sarvāḥ kārtikeya iti bruvan| putrastrailokyavikhyāto bhaviṣyati na saṃśayaḥ||

Then the celestials called him Kārtikeya, saying, “Without doubt, this son shall become famed over the three worlds.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तेषां तद् वचनं श्रुत्वा स्कन्नं गर्भपरिस्रवे। स्नापयन् परया लक्ष्म्या दीप्यमानं यथानलम्॥

teṣāṃ tad vacanaṃ śrutvā skannaṃ garbhaparisrave| snāpayan parayā lakṣmyā dīpyamānaṃ yathānalam||

And hearing those words of theirs, the Kșttikās bathed the offspring that had issued from her womb, flaming like fire, and with auspicious marks.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स्कन्द इत्यब्रुवन् देवाः स्कन्नं गर्भपरिस्रवे। कार्तिकेयं महाबाहुं काकुत्स्थ ज्वलनोपमम्॥

skanda ityabruvan devāḥ skannaṃ garbhaparisrave| kārtikeyaṃ mahābāhuṃ kākutstha jvalanopamam||

And, O Kākutstha, since Kārtikeya had issued from (Gangā's) womb the celestials called that effulgent and mighty-armed one, Skanda.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रादुर्भूतं ततः क्षीरं कृत्तिकानामनुत्तमम्। षण्णां षडाननो भूत्वा जग्राह स्तनजं पयः॥

prādurbhūtaṃ tataḥ kṣīraṃ kṛttikānāmanuttamam| ṣaṇṇāṃ ṣaḍānano bhūtvā jagrāha stanajaṃ payaḥ||

And then the teats of the Křttikās were filled with milk; and thereupon assuming six mouths, he began to suck milk from the teats of those six.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

गृहीत्वा क्षीरमेकाहा सुकुमारवपुस्तदा। अजयत् स्वेन वीर्येण दैत्यसैन्यगणान् विभुः॥

gṛhītvā kṣīramekāhā sukumāravapustadā| ajayat svena vīryeṇa daityasainyagaṇān vibhuḥ||

Having drunk the milk, that lord although then possessed of a tender frame, by virtue of his inbom prowess in one day vanquished the Dänava forces.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुरसेनागणपतिमभ्यषिञ्चन्महाद्युतिम्। ततस्तममराः सर्वे समेत्याग्निपुरोगमाः॥

surasenāgaṇapatimabhyaṣiñcanmahādyutim| tatastamamarāḥ sarve sametyāgnipurogamāḥ||

And him possessed of mighty effulgence, the celestials assembled with Agni as their leader sprinkled with water, by way of installing him as their generalissimo.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एष ते राम गङ्गाया विस्तरोऽभिहितो मया। कुमारसम्भवश्चैव धन्यः पुण्यस्तथैव च॥ भक्तश्च यः कार्तिकेये काकुत्स्थ भुवि मानवः। आयुष्मान् पुत्रपौत्रैश्च स्कन्दसालोक्यतां व्रजेत् ॥

eṣa te rāma gaṅgāyā vistaro'bhihito mayā| kumārasambhavaścaiva dhanyaḥ puṇyastathaiva ca|| bhaktaśca yaḥ kārtikeye kākutstha bhuvi mānavaḥ| āyuṣmān putrapautraiśca skandasālokyatāṃ vrajet ||

He who, O Kākutstha, on earth revere Kārtikeya, is blessed, and attain righteousness, and being long-lived and obtaining sons and grand-sons, repair to the regions of Skanda.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)