All Chapters
Bhagavad Gita · Chapter 90

Yuddha Kanda, Sarga 90

युद्धकाण्डः सर्गः 90

75 verses

स हताश्वो महातेजा भूमौ तिष्ठनिशाचरः। इन्द्रजित्परमक्रुद्धः संप्रजज्वाल तेजसा॥

sa hatāśvo mahātejā bhūmau tiṣṭhaniśācaraḥ| indrajitparamakruddhaḥ saṃprajajvāla tejasā||

Having his steeds slain, the night-rangerIndrajit, standing on the ground, waxing fiercely angered, flamed up in energy.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तौ धन्विनौ जिघांसन्तावन्योन्यमिषुभिर्भृशम्। विजयेनाभिनिष्क्रान्तौ वने गजवृषाविव॥

tau dhanvinau jighāṃsantāvanyonyamiṣubhirbhṛśam| vijayenābhiniṣkrāntau vane gajavṛṣāviva||

And armed with bows, they, desirous of slaying each other with shafts resembled an elephant and a bull in a forest, came out for securing victory in encounter.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निबर्हयन्तश्चान्योन्यं ते राक्षसवनौकसः। भर्तारं न जहुयुद्धे संपतन्तस्ततस्ततः॥

nibarhayantaścānyonyaṃ te rākṣasavanaukasaḥ| bhartāraṃ na jahuyuddhe saṃpatantastatastataḥ||

And slaughtering one another the Rākşasas and the wood-rangers, rushing this way and that, did not (for a moment) leave their lords.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्तान्राक्षसान्सर्वान्हर्षयन्रावणात्मजः। स्तुन्वानो हर्षमाणश्च इदं वचनमब्रवीत्॥

tatastānrākṣasānsarvānharṣayanrāvaṇātmajaḥ| stunvāno harṣamāṇaśca idaṃ vacanamabravīt||

Then Rāvana's son, gladdening all the Rākşasas, and himself feeling cheered, addressed them in words of praise, saying.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमसा बहुलेनेमाः संसक्ताः सर्वतो दिश:। नेह विज्ञायते स्वो वा परो वा राक्षसोतमाः।।।।

tamasā bahulenemāḥ saṃsaktāḥ sarvato diśa:| neha vijñāyate svo vā paro vā rākṣasotamāḥ||||

All sides are entirely enveloped in this gioom, so that, O foremost of Raksasas, here we dysiot know who belong to us and who not.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

धृष्टं भवन्तो युध्यन्तु हरीणां पोहताय वै। अहं तु रथमास्थाय आगमिष्या संयुगे ।।। तथा भवन्तः कुर्वन्तु यथेगे हि बनौकसः। न युध्येयुर्महात्मानः प्रविले नगरं पयि ! १ !!

dhṛṣṭaṃ bhavanto yudhyantu harīṇāṃ pohatāya vai| ahaṃ tu rathamāsthāya āgamiṣyā saṃyuge ||| tathā bhavantaḥ kurvantu yathege hi banaukasaḥ| na yudhyeyurmahātmānaḥ pravile nagaraṃ payi ! 1 !!

Do you fight fearlessly for stupefying the monkeys; and I too, mounted on a car, shall come hither into the conflict. Do you so act that the high-souled rangers of the woods may not attack me as I enter the city

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इत्युक्त्वा रावणसुतो वञ्चयित्वा वनौकराः प्रविवेश पुरीं लङ्का रथहेतोरमित्रहा ! १८ ।। स रथं भूषयित्वाथ रुचिरं हेगभूषितम्। प्रासासिशरसंयुक्तं युक्तं परमवाजिभिः॥ अधिष्ठितं हयज्ञेन सूतेनाप्तोपदेशिला। आरुरोह महातेजा रावणिः समितिजसः ॥

ityuktvā rāvaṇasuto vañcayitvā vanaukarāḥ praviveśa purīṃ laṅkā rathahetoramitrahā ! 18 || sa rathaṃ bhūṣayitvātha ruciraṃ hegabhūṣitam| prāsāsiśarasaṃyuktaṃ yuktaṃ paramavājibhiḥ|| adhiṣṭhitaṃ hayajñena sūtenāptopadeśilā| āruroha mahātejā rāvaṇiḥ samitijasaḥ ||

Saying this, that slayer of foes-Rávana's son. deceiving the wood-rangers, entered the ciiy of Lankā for providing himself with a (freah) car And embeilishing a chariot, graceful and adorned with gold, furnished with prāsas and swords and arrows, yoked with superb steeds, and driven by a charioteer, knowing horses and possessed of instructions (anent his art), that victor in battle-the exceedingly energetic son of Ravana-ascended it,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स राक्षसगणैर्मुख्यैर्वृतो मन्दोदरीसुतः। निर्ययौ नगराद्वीरः कृतान्तबलचोदितः १११।। सोऽभिनिष्क्रम्य नगरादिन्द्रजित्परौजसा। अभ्ययाज्जवनैरश्वैर्लक्ष्यणं सविभीषण!१२३

sa rākṣasagaṇairmukhyairvṛto mandodarīsutaḥ| niryayau nagarādvīraḥ kṛtāntabalacoditaḥ 111|| so'bhiniṣkramya nagarādindrajitparaujasā| abhyayājjavanairaśvairlakṣyaṇaṃ savibhīṣaṇa!123

That hero, Mandodari's son urged on by the force of the Finisher, went out of the city, surrounded by the foreinost Räksasas; and drawn by fast-speeding steeds, he presented himself before Lakşmaņa along with Vibhisana.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो रथस्थमालोक्य सौमित्री रावणात्मजम्। वानराश्च महावीर्या राक्षसश्च विभीषणः॥ विस्मयं परमं जग्मुर्लाघवात्तस्य धीमतः।

tato rathasthamālokya saumitrī rāvaṇātmajam| vānarāśca mahāvīryā rākṣasaśca vibhīṣaṇaḥ|| vismayaṃ paramaṃ jagmurlāghavāttasya dhīmataḥ|

Seeing Răvaşa's son seated on the car, the son of Sumitrā and the exceedingly powerful monkeys and the Raksasa-Vibhisana-were highly amazed at the lighthandedness of that intelligent one.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रावणिश्चापि संक्रुद्धो रणे वानरयूथपान्॥ पातयामास बाणौषैः शतशोऽथ सहस्रशः।

rāvaṇiścāpi saṃkruddho raṇe vānarayūthapān|| pātayāmāsa bāṇauṣaiḥ śataśo'tha sahasraśaḥ|

And Ravana's son, waxing furious, in that contest began to bring down monkeys by hundreds and by thousands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स मण्डलीकृतधनू रावणिः समितिंजयः॥ हरीनभ्यहनत्क्रुद्धः परं लाघवमास्थितः।

sa maṇḍalīkṛtadhanū rāvaṇiḥ samitiṃjayaḥ|| harīnabhyahanatkruddhaḥ paraṃ lāghavamāsthitaḥ|

That victor in battle— Rāvana's son fired with wrath, summoning all his celerity, slaughtered monkeys, drawing his bow into a circle.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते वध्यमाना हरयो नाराचैर्भीमविक्रमैः॥ सौमित्रिं शरणं प्राप्ताः प्रजापतिमिव प्रजाः।

te vadhyamānā harayo nārācairbhīmavikramaiḥ|| saumitriṃ śaraṇaṃ prāptāḥ prajāpatimiva prajāḥ|

And slaughtered by närâchas of terrific impetuosity, the monkeys saught the shelter of Sumitrā's son, like creatures seeking the refuge of their lord.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः समरकोपेन ज्वलितो रघुनन्दनः।। चिच्छेद कार्मुकं तस्य दर्शयन्पाणिलाघवम्॥

tataḥ samarakopena jvalito raghunandanaḥ|| ciccheda kārmukaṃ tasya darśayanpāṇilāghavam||

Then the son of Raghu, flaming up in martial wrath, severed his* bow, displaying his fleethandedness. *Indrajit's.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सोऽन्यत्कार्मुकमादाय सज्ज चक्रे त्वरत्रिव। तदप्यस्य त्रिभिर्बाणैर्लक्ष्मणो निरकृन्तत ॥

so'nyatkārmukamādāya sajja cakre tvaratriva| tadapyasya tribhirbāṇairlakṣmaṇo nirakṛntata ||

Thereat, taking another bow, (Indrajit) hurriedly fastened the string to it. And this bow also did Lakşmaņa cut off by means of a brace of arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथैनं छिन्नधन्वानमाशीविषविषोपमैः। विव्याधोरसि सौमित्री रावणिं पञ्चभिः शरैः॥

athainaṃ chinnadhanvānamāśīviṣaviṣopamaiḥ| vivyādhorasi saumitrī rāvaṇiṃ pañcabhiḥ śaraiḥ||

When (Indrajit) had his bow severed, Suinitra's son pierced the son of Rāvana with five shafts resembling the venom of a poisonous serpent. piercing his?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तस्य कायं निर्भिद्य महाकार्मुकनिःसृताः। निपेतुर्धरणी बाणा रका इव महोरगाः॥

te tasya kāyaṃ nirbhidya mahākārmukaniḥsṛtāḥ| nipeturdharaṇī bāṇā rakā iva mahoragāḥ||

The shafts discharged from his' mighty bow, person, dropped to the earth like to powerful red serpents. 1. Laksmana's. 2. Indrajit's.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स छिनधन्वा रुधिरं वमन्वक्रेण रावणिः। जग्राह कार्मुकश्रेष्ठं दृढज्यं बलवत्तरम्॥

sa chinadhanvā rudhiraṃ vamanvakreṇa rāvaṇiḥ| jagrāha kārmukaśreṣṭhaṃ dṛḍhajyaṃ balavattaram||

Having his bow cut off, Ravana's son, vomiting blood by his mouth, took up a superior bow powerful to a degree and having a stout string.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स लक्ष्मणं समुद्दिश्य परं लाघवमास्थितः। ववर्ष शरवर्षाणि वर्षाणीव पुरंदरः॥

sa lakṣmaṇaṃ samuddiśya paraṃ lāghavamāsthitaḥ| vavarṣa śaravarṣāṇi varṣāṇīva puraṃdaraḥ||

Then aiming at Lakşmaņa, he, summoning his utmost celerity, showered arrows, as shower Purandara in the season of rains.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मुक्तमिन्द्रजिता तत्तु शरवर्षमरिंदमः। आवारयदसंभ्रान्तो लक्ष्मणः सुदुरासदम्॥

muktamindrajitā tattu śaravarṣamariṃdamaḥ| āvārayadasaṃbhrānto lakṣmaṇaḥ sudurāsadam||

Thereat Laksmana, subduer of enemies, retaining his calmness, resisted that powerful arrows shower shot by Indrajit.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

संदर्शयामास तदा रावणिं रघुनन्दनः। असंभ्रान्तो महातेजास्तदद्भुतमिवाभवत्॥

saṃdarśayāmāsa tadā rāvaṇiṃ raghunandanaḥ| asaṃbhrānto mahātejāstadadbhutamivābhavat||

Then that exceedingly energetic one, Rahgu's son, possessing himself in calmness, displayed (his prowess) to the son of Ravana; and this was wonderful (to behold).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततस्ताराक्षसान्सस्त्रिभिरेकैकमाहवे। अविध्यत्परमनुद्धः शीघ्रास्त्रं संप्रदर्शयन्।। राक्षसेन्द्रस्तु तं चापि बाणौघैः समताडयत्॥

tatastārākṣasānsastribhirekaikamāhave| avidhyatparamanuddhaḥ śīghrāstraṃ saṃpradarśayan|| rākṣasendrastu taṃ cāpi bāṇaughaiḥ samatāḍayat||

Then displaying his lightness in the use of weapons, Laksmana, growing furious, pierced the Rakşasas with three arrows each in that mighty encounter; and the lord of Räkşasas struck him with showers of shafts.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सोऽतिविद्धो बलवता शत्रुणा शत्रुघातिना। असक्तं प्रेषयामास लक्ष्मणाय बहूशरान्॥

so'tividdho balavatā śatruṇā śatrughātinā| asaktaṃ preṣayāmāsa lakṣmaṇāya bahūśarān||

And pierced sore by that powerful enemyslayer of foes— be incessantly sent innumerable arrows after Lakşmaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तानप्राप्ताशितैर्भाणैश्चिच्छेद परवीरहा। सारथेरस्य च रणे रथिनो रथसत्तमः॥ शिरो जहार धर्मात्मा भल्लेनानतपर्वणा।

tānaprāptāśitairbhāṇaiściccheda paravīrahā| sāratherasya ca raṇe rathino rathasattamaḥ|| śiro jahāra dharmātmā bhallenānataparvaṇā|

And ere they reached their destination, that slayer of hostile heroes severed them with whetted arrows; and in the encounter that righteous one and foremost of car-warriors with a dart having bent joints, cut off the head of his charioteer mounted on the car.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

असूतास्ते हयास्तत्र रथमूहुरविक्लवाः॥ मण्डलान्यभिधावन्ति तदद्भुतमिवाभवत्।

asūtāste hayāstatra rathamūhuraviklavāḥ|| maṇḍalānyabhidhāvanti tadadbhutamivābhavat|

And deprived of their driver, there the steeds, retaining their calmness, began to go in rounds and this was wonderful.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अमर्षवशमापन्नः सौमित्रिर्दृढविक्रमः॥ प्रत्यविध्यद्धयांस्तस्य शरैर्वित्रासयन्रणे।

amarṣavaśamāpannaḥ saumitrirdṛḍhavikramaḥ|| pratyavidhyaddhayāṃstasya śarairvitrāsayanraṇe|

Then Sumitrā's son of steady prowess, fired with anger, in that contest, frightening all, pierced his horses with arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अमर्षमाणस्तत्कर्म रावणस्य सुतो रणे॥ विव्याध दशभिर्बाणैः सौमित्रिं रोमहर्षणम्।

amarṣamāṇastatkarma rāvaṇasya suto raṇe|| vivyādha daśabhirbāṇaiḥ saumitriṃ romaharṣaṇam|

And not brooking that act (of his adversary), Rāvana's son in the encounter pierced with ten shafts Sumitrā's son capable of making people's down stand on end.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तस्य वज्रप्रतिमाः शराः सर्वविषोपमाः।। विलयं जग्मुरागत्य कवचं काञ्चनप्रभम्॥

te tasya vajrapratimāḥ śarāḥ sarvaviṣopamāḥ|| vilayaṃ jagmurāgatya kavacaṃ kāñcanaprabham||

And his shafts resembling thunder-bolts, and like to all varieties of venom, touching (Lakş mana's) mail having a golden splendour, were reduced to naught.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अभेद्यकवचं मत्वा लक्ष्मणं रावणात्मजः। ललाटे लक्ष्मणं बाणैः सुपझेस्त्रिभिरिन्द्रजित्॥ अविध्यत्परमक्रुद्धः शीघ्रमस्त्रं प्रदर्शयन्। तैः पृषत्कैर्ललाटस्थैः शुशुभे रघुनन्दनः॥ रणाग्रे समरश्लाघी त्रिशृङ्ग इव पर्वतः।

abhedyakavacaṃ matvā lakṣmaṇaṃ rāvaṇātmajaḥ| lalāṭe lakṣmaṇaṃ bāṇaiḥ supajhestribhirindrajit|| avidhyatparamakruddhaḥ śīghramastraṃ pradarśayan| taiḥ pṛṣatkairlalāṭasthaiḥ śuśubhe raghunandanaḥ|| raṇāgre samaraślāghī triśṛṅga iva parvataḥ|

Thereat considering Lakşmaņa as clad in an impenetrable armour, Ravana's son-Indrajitgrowing furiously enraged, displaying his lighthanedness in arms, pierced Lakşmaņa in the temples with three well-knobbed shafts. And with those arrows lodged in his temples, Raghu's son, delighting in battle, appeared beautiful in the field like a mountain furnished with three summits.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तथाप्यर्दितो बाणै राक्षसेन तदा मृधे॥ तमाशु प्रतिविव्याध लक्ष्मणः पञ्चभिः शरैः। विकृष्येन्द्रजितो युद्धे वदने शुभकुण्डले॥

sa tathāpyardito bāṇai rākṣasena tadā mṛdhe|| tamāśu prativivyādha lakṣmaṇaḥ pañcabhiḥ śaraiḥ| vikṛṣyendrajito yuddhe vadane śubhakuṇḍale||

Albeit thus smitten in the contest by the Rākşa with shafts, Lakşmaņa swiftly smote him in turn with five arrows; and in the encounter Lakşmaņa drawing his bow, pierced with shafts Indrajit's face graced with elegant ear-rings.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लक्ष्मणेन्द्रजितौ वीरौ महाबलशरासनौ। अन्योन्यं जघ्नतुर्वीरौ विशिखैीमविक्रमौ॥

lakṣmaṇendrajitau vīrau mahābalaśarāsanau| anyonyaṃ jaghnaturvīrau viśikhaiīmavikramau||

And those heroes-Lakşmaņa and Indrajitequipped with exceedingly powerful bows, and endowed with heroism and dreadful prowess, wounded each other with sharp arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शोणितदिग्धाङ्गो लक्ष्मणेन्द्रजितावुभौ। रणे तौ रेजतुर्वीरौ पुष्पिताविव किंशुकौ॥

tataḥ śoṇitadigdhāṅgo lakṣmaṇendrajitāvubhau| raṇe tau rejaturvīrau puṣpitāviva kiṃśukau||

Both Lakşmaņa and Indrajit, with their persons bathed in blood in that encounter, appeared like to flowering Kinsukas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तौ परस्परमभ्येत्य सर्वगात्रेषु धन्विनौ। घोरैर्विव्यधतुर्बाणैः कृतभावावुभौ जये॥

tau parasparamabhyetya sarvagātreṣu dhanvinau| ghorairvivyadhaturbāṇaiḥ kṛtabhāvāvubhau jaye||

And approaching each other, those bowmen, each setting his heart on victory, wounded each other all over the body with terrific shafts.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः समरकोपेन संयुतो रावणात्मजः। विभीषणं त्रिभिर्बाणैर्विव्याध वदने शुभे॥

tataḥ samarakopena saṃyuto rāvaṇātmajaḥ| vibhīṣaṇaṃ tribhirbāṇairvivyādha vadane śubhe||

Then Ravana's son, carried away by martial rage, pierced Vibhīşaņa in his handsome face with three arrows.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अयोमुखैत्रिभिर्विद्ध्वा राक्षसेन्द्र विभीषणम्। एकैकानभिविव्याध तान्सन्हिरियूथपान्॥

ayomukhaitribhirviddhvā rākṣasendra vibhīṣaṇam| ekaikānabhivivyādha tānsanhiriyūthapān||

And piercing the lord of Rākṣasas, Vibhișaņa, he with three iron-headed arrows, pierced the monkey-leaders each with a shaft.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्मै दृढतरं क्रुद्धो जघान गदया हयान्। विभीषणो महातेजा रावणेः स दुरात्मनः॥

tasmai dṛḍhataraṃ kruddho jaghāna gadayā hayān| vibhīṣaṇo mahātejā rāvaṇeḥ sa durātmanaḥ||

Thereat, enraged at him more furiously then ever, the exceedingly energetic Vibhīşana with his mace despatched the steeds of the wickedminded son of Răvaņa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स हताश्वादवप्लुत्य रथान्मथितसारथिः। अथ शक्तिं महातेजाः पितृव्याय मुमोच ह।॥

sa hatāśvādavaplutya rathānmathitasārathiḥ| atha śaktiṃ mahātejāḥ pitṛvyāya mumoca ha|||

Then jumping down from his chariot with its horses slain, (Indrajit), endowed with great cnergy, who had his charioteer pounded, discharged a dart at his uncle.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तामापतन्ती संप्रेक्ष्य सुमित्रानन्दवर्धनः। चिच्छेद निशितैर्बाणैर्दशधापातयद्भुवि ॥

tāmāpatantī saṃprekṣya sumitrānandavardhanaḥ| ciccheda niśitairbāṇairdaśadhāpātayadbhuvi ||

Seeing it descend, the enhancer of Sumitrā's joy severed the same with whetted arrows and brought it down in ten fragments to the ground.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्मै दृढधनुः क्रुद्धो हताश्वाय विभीषणः। वज्रस्पर्शसमान्पञ्च सस।रसि मार्गणान्॥

tasmai dṛḍhadhanuḥ kruddho hatāśvāya vibhīṣaṇaḥ| vajrasparśasamānpañca sasa|rasi mārgaṇān||

And Vibhîşana of a tough bow, growing enraged, discharged at (Indrajit), who had his steeds slain, five speeding shafts having the touch of the thunder-bolt.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते तस्य कायं भिष्ट्वा तु रुक्मपुङ्खा निमित्तगाः। बभूवुर्लोहिता दिग्धा रक्ता इव महोरगाः॥

te tasya kāyaṃ bhiṣṭvā tu rukmapuṅkhā nimittagāḥ| babhūvurlohitā digdhā raktā iva mahoragāḥ||

And those arrows furnished with gold at the feathered parts, riving his person, were bathed in blood, and resembled mighty red serpents.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स पितृव्यस्य संक्रुद्ध इन्द्रजिच्छरमाददे। उत्तमं रक्षसां मध्ये यमदत्तं महाबलम्॥

sa pitṛvyasya saṃkruddha indrajiccharamādade| uttamaṃ rakṣasāṃ madhye yamadattaṃ mahābalam||

Thereat wroth with his uncle, Indrajit took up an excellent shaft-bestowed on him by Yama himself-endowed with terrific force, the flower of shafts among all the Rākşasas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तं समीक्ष्य महातेजा महेषु तेन संधितम्। लक्ष्मणोऽप्याददे बाणमन्यद्भीमपराक्रमः॥ कुबेरेण स्वयं स्वप्ने यद्दत्तममितात्मना। दुर्जयं दुर्विषां च सेन्ट्रैरपि सुरासुरैः॥

taṃ samīkṣya mahātejā maheṣu tena saṃdhitam| lakṣmaṇo'pyādade bāṇamanyadbhīmaparākramaḥ|| kubereṇa svayaṃ svapne yaddattamamitātmanā| durjayaṃ durviṣāṃ ca senṭrairapi surāsuraiḥ||

Seeing that mighty shaft set by him (on the bow-string), the highly powerful Laksmana, possessed of dreadful prowess, (in his turn) took up another arrow, bestowed by Kuvera himself of imme jurable soul in a dream, unconquerable, and incapable of being borne even by the celestials and Asuras with Indra at their head.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तयोस्तु धनुषी श्रेष्ठे बाहुभिः परिघोपमैः। विकृष्यमाणे बलवत्क्रौञ्चाविव चुकूजतुः॥

tayostu dhanuṣī śreṣṭhe bāhubhiḥ parighopamaiḥ| vikṛṣyamāṇe balavatkrauñcāviva cukūjatuḥ||

On their best of bows being powerfully drawn with their arms resembling bludgeons, they set up cries like to Krauñcas.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ताभ्यां तु धनुषि श्रेष्ठे संहितौ सायकोत्तमौ। विकृष्यमाणौ वीराभ्यां भृशं जज्वलतुः श्रिया।५०॥

tābhyāṃ tu dhanuṣi śreṣṭhe saṃhitau sāyakottamau| vikṛṣyamāṇau vīrābhyāṃ bhṛśaṃ jajvalatuḥ śriyā|50||

On those foremost of shafts set on those excellent bows of those heroes, being drawn, flamed up in exceeding splendour.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तौ भासयन्तावाकाशं धनुभ्यां विशिखौ च्युतौ। मुखेन मुखमाहत्य संनिपेततुरोजसा॥

tau bhāsayantāvākāśaṃ dhanubhyāṃ viśikhau cyutau| mukhena mukhamāhatya saṃnipetaturojasā||

Those flaming arrows, discharged from the bows, illumining the welkin, with vehemence struck at each others head.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

संनिपातस्तयोश्चासीच्छरयो?ररूपयोः। सधूमविस्फुलिङ्गश्च तज्जोऽग्निर्दारुणोऽभवत्।५२।।

saṃnipātastayoścāsīccharayo?rarūpayoḥ| sadhūmavisphuliṅgaśca tajjo'gnirdāruṇo'bhavat|52||

A concussion took place of those arrows of terrific aspects; and a furious fire sprang up thereat, with embers shooting around.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तौ महाग्रहसंकाशावन्योन्यं संनिपत्य च। संग्रामे शतधा यातौ मेदिन्यां चैव पेततुः॥

tau mahāgrahasaṃkāśāvanyonyaṃ saṃnipatya ca| saṃgrāme śatadhā yātau medinyāṃ caiva petatuḥ||

And dashing against each other like to mighty planets, they, reduced to an hundred shivers in the encounter, saught the earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शरौ प्रतिहतौ दृष्ट्वा तावुभौ रणमूर्धनि। वीडितौ जातरोषौ च लक्ष्मणेन्द्रजितौ तदा॥

śarau pratihatau dṛṣṭvā tāvubhau raṇamūrdhani| vīḍitau jātaroṣau ca lakṣmaṇendrajitau tadā||

Seeing their shafts baffled, Indrajit and Laks mana, staying on the edge of the battie, were seized with shame and wrath.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स संरब्धस्तु सौमित्रिरत्रं वारुणमाददे। रौद्रं महेन्द्रजियुद्धेऽप्यसृजधुद्धविष्ठितः॥ तेन तद्विहतं शस्त्रं वारुणं परमाद्भुतम्।

sa saṃrabdhastu saumitriratraṃ vāruṇamādade| raudraṃ mahendrajiyuddhe'pyasṛjadhuddhaviṣṭhitaḥ|| tena tadvihataṃ śastraṃ vāruṇaṃ paramādbhutam|

Thereat Sumitra's son, flying into a fury, took up a Vāruņa weapon. And the conqueror of the great Indra intent on battle, in the encounter discharged a terrific Raudra weapon; and the exceedingly wonderful Văruņa weapon was baffled by him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः क्रुद्धो महातेजा इन्द्रजित्समितिंजयः।। आग्नेयं संदधे दीप्तं सलोकं संक्षिपन्निव। ५६॥

tataḥ kruddho mahātejā indrajitsamitiṃjayaḥ|| āgneyaṃ saṃdadhe dīptaṃ salokaṃ saṃkṣipanniva| 56||

Then, waxing wroth, that victor in battle-the wondrous energetic Indrajit—as if annihilating the world, discharged a flaming Angeya weapon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सौर्येणास्त्रेण तं वीरो लक्ष्मणः पर्यवारयत्। अस्त्रं निवारितं दृष्ट्वा रावणिः क्रोधमूर्च्छितः।।५७ आददे निशितं बाणमासुरं शत्रुदारणम्। तस्माच्चापाद्विनिष्पेतु स्वराः कूटमुद्गराः॥ शूलानि च भुशुण्ड्यश्च गदाः खङ्गाः परश्वधाः।

sauryeṇāstreṇa taṃ vīro lakṣmaṇaḥ paryavārayat| astraṃ nivāritaṃ dṛṣṭvā rāvaṇiḥ krodhamūrcchitaḥ||57 ādade niśitaṃ bāṇamāsuraṃ śatrudāraṇam| tasmāccāpādviniṣpetu svarāḥ kūṭamudgarāḥ|| śūlāni ca bhuśuṇḍyaśca gadāḥ khaṅgāḥ paraśvadhāḥ|

The heroic Lakşmaņa resisted it with a Solar weapon. Seeing his weapon resisted, Ravana's son, transported with passion, took up an Asura arrow, capable of rending foes. And from that weapon issued daggers and clubs and darts and bhusundis and maces and swords and axes.* *This arrow resembled somewhat the bomb-shells in modern European warfare.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदृष्ट्वा लक्ष्मणः संख्ये घोरमस्त्रं सुदारुणम्।।५९ अवार्यं सर्वभूतानां सर्वशस्त्रविदारणम्। माहेश्वरेण द्युतिमांस्तदत्रं प्रत्यवारयत्॥

tadṛṣṭvā lakṣmaṇaḥ saṃkhye ghoramastraṃ sudāruṇam||59 avāryaṃ sarvabhūtānāṃ sarvaśastravidāraṇam| māheśvareṇa dyutimāṃstadatraṃ pratyavārayat||

And in the conflict, seeing that dire and dreadful weapon, irresistible to all creatures and capable of riving all arms, the effulgent Lakşmaņa baffled it with a Māheśvara* weapon. *i.e. belonging to Maheśvara or Śiva.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तयोः समभवद्युद्धमद्भुतं रोमहर्षणम्। गगनस्थानि भूतानि लक्ष्मणं पर्यवारयन्॥

tayoḥ samabhavadyuddhamadbhutaṃ romaharṣaṇam| gaganasthāni bhūtāni lakṣmaṇaṃ paryavārayan||

The encounter that took place between them was wonderful and capable of making people's down stand on end. And beings stationed in the sky surrounded Lakşmaņa on all sides.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

भैरवाभिरुते भीमे युद्धे वानररक्षसाम्। भूतैर्बहुभिराकाशं विस्मितैरावृतं बभौ॥

bhairavābhirute bhīme yuddhe vānararakṣasām| bhūtairbahubhirākāśaṃ vismitairāvṛtaṃ babhau||

In that terrific encounter of the monkeys and the Rākşasas resounding with dreadful roars, the welkin was covered with innumerable beings seized with wonderment.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ऋषयः पितरो देवा गन्धर्वगरुडोरगाः। शतक्रतुं पुरस्कृत्य ररक्षुर्लक्ष्मणं रणे॥

ṛṣayaḥ pitaro devā gandharvagaruḍoragāḥ| śatakratuṃ puraskṛtya rarakṣurlakṣmaṇaṃ raṇe||

Saints and Pitrs and deities and Gandharvas and birds and serpents, placing Satakratu in their front, protected Laksmana in the conflict.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथान्यं मार्गणश्रेष्ठं संदधे राघवानुजः। हुताशनसमस्पर्श रावणात्मजदारणम्॥ सुपत्रमनुवृत्तानं सुपर्वाणं सुसंस्थितम्। सुवर्णविकृतं वीरः शरीरान्तकरं शरम्॥ दुरावारं दुर्विषमं राक्षसानां भयावहम्। आशीविषविषप्रख्यं देवसङ्घः समर्चितम्। ६६ ।। येन शक्रो महातेजा दानवानजयत्प्रभुः। पुरा देवासुरे युद्धे वीर्यवान्हरिवाहनः ॥ अथैन्द्रमस्त्रं सौमित्रिः संयुगेष्वपराजितम्। शरश्रेष्ठं धनुःश्रेष्ठे विकर्षन्निदमब्रवीत् ॥ लक्ष्मीवांल्लक्ष्मणो वाक्यमर्थसाधकमात्मनः। धर्मात्मा सत्यसंधश्च रामो दाशरथिदि।। पौरुषे चाप्रतिद्वन्द्वस्तदैनं जहि रावणिम् ॥ इत्युक्त्वा बाणमाकर्णं विकृष्य तमजिह्मगम्। लक्ष्मणः समरे वीरः ससर्जेन्द्रजितं प्रति।।

athānyaṃ mārgaṇaśreṣṭhaṃ saṃdadhe rāghavānujaḥ| hutāśanasamasparśa rāvaṇātmajadāraṇam|| supatramanuvṛttānaṃ suparvāṇaṃ susaṃsthitam| suvarṇavikṛtaṃ vīraḥ śarīrāntakaraṃ śaram|| durāvāraṃ durviṣamaṃ rākṣasānāṃ bhayāvaham| āśīviṣaviṣaprakhyaṃ devasaṅghaḥ samarcitam| 66 || yena śakro mahātejā dānavānajayatprabhuḥ| purā devāsure yuddhe vīryavānharivāhanaḥ || athaindramastraṃ saumitriḥ saṃyugeṣvaparājitam| śaraśreṣṭhaṃ dhanuḥśreṣṭhe vikarṣannidamabravīt || lakṣmīvāṃllakṣmaṇo vākyamarthasādhakamātmanaḥ| dharmātmā satyasaṃdhaśca rāmo dāśarathidi|| pauruṣe cāpratidvandvastadainaṃ jahi rāvaṇim || ityuktvā bāṇamākarṇaṃ vikṛṣya tamajihmagam| lakṣmaṇaḥ samare vīraḥ sasarjendrajitaṃ prati||

Then that hero, Rāghava's younger brother, fixed (on his bow) another superior shaft, having the feel of fire itself, and capable of riving the son of Rävaņa; furnished with fair feathers; tapering; having elegant joints; symmetrical; and plated with gold, and arrow capable of finishng the body; irresistible; dreadful; terrific to Raks asas; resembling the venoin of poisonous serpents; and worshipped by the celestial hosts; by which the exceedingly energetic and wonderful Lord riding the horse' Sakra-of old in the war between the celestials and the Asuras had defeated the Dānavas. And Sumitra's son, Lakşmana graced with auspiciousness, drawing on his best of bows that foremost of sharts to Airdra weapon-invincible in conflict, spoke these words, tending to bring about his success, "If Daſaratha's son-Rāma is righteous and truthful, and if in prowess he has no rival, then slay this son of Ravana.” Saying this, the heroic Lakşmaņa in that conflict, drawing the straightspeeding arrow up to his car,' discharged it at Indrajit. 1. The celestial steed, Uchchaiśrvā, sprung from the ocean on the occasion of the churning of the deep. 2. Words addressed to the deity presiding over the weapon. 3. i.e. drawing the bow to its utmost stretch.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ऐन्द्रास्त्रेण समायुज्य लक्ष्मणः परवीरहा।७० !! तच्छिरः सशिरस्त्राणं श्रीमज्ज्वलितकुण्डलम्। प्रमथ्येन्द्रजितः कायात्पातयामास भूतले।७१।।

aindrāstreṇa samāyujya lakṣmaṇaḥ paravīrahā|70 !! tacchiraḥ saśirastrāṇaṃ śrīmajjvalitakuṇḍalam| pramathyendrajitaḥ kāyātpātayāmāsa bhūtale|71||

And shooting the Aindra Hearon, that destroyer of hostile heroes-Laksmana-severing from its trunk the head of Indrajit with its corslet, graced with burning ear-rings, brought it down to the ground.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तद्राक्षसतनूजस्य भिन्नस्कन्धं शिरो महत्। तपनीयनिभं भूमौ ददृशे रुधिरोक्षितम्॥

tadrākṣasatanūjasya bhinnaskandhaṃ śiro mahat| tapanīyanibhaṃ bhūmau dadṛśe rudhirokṣitam||

The mighty severed head of the Rākşasas son, resembling one made of gold, was seen covered with blood.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

हतः सः निपपाताथ धरण्यां रावणात्मजः। कवची सशिरस्त्राणो विप्रविद्धशरासनः॥

hataḥ saḥ nipapātātha dharaṇyāṃ rāvaṇātmajaḥ| kavacī saśirastrāṇo vipraviddhaśarāsanaḥ||

And slain, Ravana's son dropped to the earth, with his armour and corslet on, and his bow fallen (from his grasp).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

चुक्रुशुस्ते ततः सर्वे वानराः सविभीषणाः। हृष्यन्ते निहते तस्मिन्देवा वृत्रवधे यथा॥

cukruśuste tataḥ sarve vānarāḥ savibhīṣaṇāḥ| hṛṣyante nihate tasmindevā vṛtravadhe yathā||

Then all the monkeys with Vibhīşaņa set up cheers, even as the immortals cheered at the destruction of Vrtra.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथान्तरिक्षे भूतानामृषीणां च महात्मनाम्। जज्ञेऽथ जयसंनादो गन्धर्वाप्सरसामपि। ७५॥

athāntarikṣe bhūtānāmṛṣīṇāṃ ca mahātmanām| jajñe'tha jayasaṃnādo gandharvāpsarasāmapi| 75||

And in the sky there arose the victorious shouts of all beings and high souled saints, and also of Gandharvas and Apsarās.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पतितं समभिज्ञाय राक्षसी सा महाचमूः। वध्यमाना दिशो भेजे हरिभिर्जितकाशिभिः॥

patitaṃ samabhijñāya rākṣasī sā mahācamūḥ| vadhyamānā diśo bheje haribhirjitakāśibhiḥ||

And knowing (Indrajit) fallen (in fight), the mighty army of Rākşasas, attacked by monkeys burning for victory, fled in the ten cardinal directions.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वानरैर्वध्यमानास्ते शस्त्राण्युत्सृज्य राक्षसाः। लङ्कामभिमुखाः सस्रुभ्रष्टसंज्ञाः प्रधाविताः॥

vānarairvadhyamānāste śastrāṇyutsṛjya rākṣasāḥ| laṅkāmabhimukhāḥ sasrubhraṣṭasaṃjñāḥ pradhāvitāḥ||

And assailed by the monkeys, the Raksasas, pursued (by their foes), with their senses lost, rushed towards Lankā, leaving their arms behind.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दुद्रुवुर्बहुधा भीता राक्षसाः शतशो दिशः। त्यक्त्वा प्रहरणान्सर्वे पट्टिशासिपरश्वधान्॥

dudruvurbahudhā bhītā rākṣasāḥ śataśo diśaḥ| tyaktvā praharaṇānsarve paṭṭiśāsiparaśvadhān||

And overwhelmed with fright, Rākṣasas fled in an hundred directions, all renouncing their arms-bearded darts, and swords, and axes.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

केचिल्लङ्कां परित्रस्ताः प्रविष्टा वानरार्दिताः। समुद्रे पतिताः केचित्केचित्पर्वतमाश्रिताः॥

kecillaṅkāṃ paritrastāḥ praviṣṭā vānarārditāḥ| samudre patitāḥ kecitkecitparvatamāśritāḥ||

And harassed by the monkeys, some hurriedly entered, Lankā, and some plunged into the sea, and some saught shelter in the mountains.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

हतमिन्द्रजितं दृष्ट्वा शयनां च रणक्षितौ। राक्षसानां सहस्रेषु न कश्चित्प्रत्यदृश्यत॥

hatamindrajitaṃ dṛṣṭvā śayanāṃ ca raṇakṣitau| rākṣasānāṃ sahasreṣu na kaścitpratyadṛśyata||

Seeing Indrajit slain and lying down on the field of battle, thousands of Raksasas fled away.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यथास्तं गत आदित्ये नावतिष्ठन्ति रश्मयः। तथा तस्मिन्निपतिते राक्षसास्ते गता दिशः ८१॥ शान्तरश्मिरिवादित्यो निर्वाण इव पावकः। बभूव स महाबाहुर्व्यपास्तगतजीवितः॥

yathāstaṃ gata āditye nāvatiṣṭhanti raśmayaḥ| tathā tasminnipatite rākṣasāste gatā diśaḥ 81|| śāntaraśmirivādityo nirvāṇa iva pāvakaḥ| babhūva sa mahābāhurvyapāstagatajīvitaḥ||

As when the Sun sets, his rays remain no longer, on that Raksasas having fallen, the Raks asas dispersed in the ten cardinal quarters, like to the sun when his rays have been rendered mild, or fire which has been extinguished.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रशान्तपीडाबहुलो विनष्टारिः प्रहर्षवान्। बभूव लोकः पतिते राक्षसेन्द्रसुते तदा॥

praśāntapīḍābahulo vinaṣṭāriḥ praharṣavān| babhūva lokaḥ patite rākṣasendrasute tadā||

The mighty-armed (Indrajit) was utterly shorn of life. And on the son of the Raksasa-chief falling, the world, having its foe slain, with its huge affliction gone off, experienced the height of joy.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

हर्ष च शक्रो भगवान्सह सर्वैर्महर्षिभिः। जगाम निहते तस्मिन्राक्षसे पापकर्मणि॥

harṣa ca śakro bhagavānsaha sarvairmaharṣibhiḥ| jagāma nihate tasminrākṣase pāpakarmaṇi||

On that unrighteous Raksasa having been slain, the reverend Sakra together with the Maharsis was filled with delight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आकाशे चापि देवानां सुश्रुवे दुन्दुभिस्वनः। नृत्यद्भिरप्सरोभिश्च गन्धर्वैश्च महात्मभिः॥ ववर्षः पुष्पवर्षाणि तदद्भुतमिवाभवत्। प्रशशाम हते तस्मिन्राक्षसे क्रूरकर्मणि॥ शुद्धा आपो नभश्चैव जहषुर्देवदानवाः। आजग्मुः पतिते तस्मिन्सर्वलोकभयावहे॥ ऊचुश्च सहितास्तुष्टा देवगन्धर्वदानवाः। विज्वराः शान्तकलुषा ब्राह्मणा विचरन्त्विति।।८८

ākāśe cāpi devānāṃ suśruve dundubhisvanaḥ| nṛtyadbhirapsarobhiśca gandharvaiśca mahātmabhiḥ|| vavarṣaḥ puṣpavarṣāṇi tadadbhutamivābhavat| praśaśāma hate tasminrākṣase krūrakarmaṇi|| śuddhā āpo nabhaścaiva jahaṣurdevadānavāḥ| ājagmuḥ patite tasminsarvalokabhayāvahe|| ūcuśca sahitāstuṣṭā devagandharvadānavāḥ| vijvarāḥ śāntakaluṣā brāhmaṇā vicarantviti||88

And sounds of kettle-drums were heard in the sky proceeding from the celestials. And blossoms were showered by dancing Apsarās and high-souled Gandharvas. And this was wonderful (to behold.) And on that Raksasa of fell deeds having been slain, the dust was laid, the water became transparent, the sky looked bright, and the deities and Dänavas were filled with rejoicings. And on that dread of all creatures having been slain, the gods, Gandharvas and Dänavas, assembled together in joy, said, "Now let the Brahmanas who have their sins removed, with their anxiety gone off, range about.”

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततोऽभ्यनन्दन्संहृष्टाः समरे हरियूथपाः। तमप्रतिबलं दृष्ट्वा हतं नैर्ऋतपुङ्गवम्॥

tato'bhyanandansaṃhṛṣṭāḥ samare hariyūthapāḥ| tamapratibalaṃ dṛṣṭvā hataṃ nairṛtapuṅgavam||

Then the monkey-leaders, seeing that foremost of Naiſtas of unparalleled prowess slain in battle, began to gladly pay homage (to Lakş mana).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विभीषणो हनूमांश्च जाम्बवांश्चर्क्षयूथपः। विजयेनाभिनन्दन्तस्तुष्टुवुश्चापि लक्ष्मणम्।९०॥

vibhīṣaṇo hanūmāṃśca jāmbavāṃścarkṣayūthapaḥ| vijayenābhinandantastuṣṭuvuścāpi lakṣmaṇam|90||

And Vibhīşaņa and Hanumān and Jāmabavān, leader of bears-saluted and hymned Lakşmaņa on the score of his victory.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

क्ष्वेडन्तश्च प्लवन्तश्च गर्जन्तश्च प्लवंगमाः। लब्धलक्षा रघुसुतं परिवार्योपतस्थिरे॥

kṣveḍantaśca plavantaśca garjantaśca plavaṃgamāḥ| labdhalakṣā raghusutaṃ parivāryopatasthire||

And shouting and bounding and roaring, the monkeys at this hour of high joy stood surrounding Raghu's son.* *Descendant, that is.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लांगूलानि प्रविध्यन्तः स्फोटयन्तश्च वानराः। लक्ष्मणो जयतीत्येव वाक्यं विश्रावयंस्तदा।१२।

lāṃgūlāni pravidhyantaḥ sphoṭayantaśca vānarāḥ| lakṣmaṇo jayatītyeva vākyaṃ viśrāvayaṃstadā|12|

And flourishing their tails and striking the earth (with them), the monkeys shouted, 'Victory to Laksmana!'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अन्योन्यं च समाश्लिष्य हरयो हृष्टमानसाः। चनुरुच्चावचगुणा राघवाश्रयसत्कथाः॥

anyonyaṃ ca samāśliṣya harayo hṛṣṭamānasāḥ| canuruccāvacaguṇā rāghavāśrayasatkathāḥ||

And embracing each other, the monkeys with delighted spirits began to converse in various ways touching Raghava's welfare.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदसुकरमथाभिवीक्ष्य हृष्टाः प्रियसुहृदो युधि लक्ष्मणस्य कर्म। परममुपलभन्मनः प्रहर्ष विनिहतमिन्द्ररिपुं निशम्य देवाः।१४।।

tadasukaramathābhivīkṣya hṛṣṭāḥ priyasuhṛdo yudhi lakṣmaṇasya karma| paramamupalabhanmanaḥ praharṣa vinihatamindraripuṃ niśamya devāḥ|14||

Beholding that deed, difficult of being done, performed by their beloved friend, Laks mana, and hearing their foe, Indrajit, slain (in battle), the celestials attained the summit of joy.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)