तं समीक्ष्य महातेजा महेषु तेन संधितम्। लक्ष्मणोऽप्याददे बाणमन्यद्भीमपराक्रमः॥ कुबेरेण स्वयं स्वप्ने यद्दत्तममितात्मना। दुर्जयं दुर्विषां च सेन्ट्रैरपि सुरासुरैः॥
taṃ samīkṣya mahātejā maheṣu tena saṃdhitam| lakṣmaṇo'pyādade bāṇamanyadbhīmaparākramaḥ|| kubereṇa svayaṃ svapne yaddattamamitātmanā| durjayaṃ durviṣāṃ ca senṭrairapi surāsuraiḥ||
English Meaning
Seeing that mighty shaft set by him (on the bow-string), the highly powerful Laksmana, possessed of dreadful prowess, (in his turn) took up another arrow, bestowed by Kuvera himself of imme jurable soul in a dream, unconquerable, and incapable of being borne even by the celestials and Asuras with Indra at their head.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)