अभेद्यकवचं मत्वा लक्ष्मणं रावणात्मजः। ललाटे लक्ष्मणं बाणैः सुपझेस्त्रिभिरिन्द्रजित्॥ अविध्यत्परमक्रुद्धः शीघ्रमस्त्रं प्रदर्शयन्। तैः पृषत्कैर्ललाटस्थैः शुशुभे रघुनन्दनः॥ रणाग्रे समरश्लाघी त्रिशृङ्ग इव पर्वतः।
abhedyakavacaṃ matvā lakṣmaṇaṃ rāvaṇātmajaḥ| lalāṭe lakṣmaṇaṃ bāṇaiḥ supajhestribhirindrajit|| avidhyatparamakruddhaḥ śīghramastraṃ pradarśayan| taiḥ pṛṣatkairlalāṭasthaiḥ śuśubhe raghunandanaḥ|| raṇāgre samaraślāghī triśṛṅga iva parvataḥ|
English Meaning
Thereat considering Lakşmaņa as clad in an impenetrable armour, Ravana's son-Indrajitgrowing furiously enraged, displaying his lighthanedness in arms, pierced Lakşmaņa in the temples with three well-knobbed shafts. And with those arrows lodged in his temples, Raghu's son, delighting in battle, appeared beautiful in the field like a mountain furnished with three summits.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)