All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 66

Yuddha Kanda, Sarga 66

युद्धकाण्डः सर्गः 66

30 verses

स लवयित्वा प्राकारं गिरुकूटोपमो महान्। निर्ययौ नगरातूर्णं कुम्भकर्णो महाबलः॥

sa lavayitvā prākāraṃ girukūṭopamo mahān| niryayau nagarātūrṇaṃ kumbhakarṇo mahābalaḥ||

Having leapt over the wall, the exceedingly powerful and gigantic Kumbhakarņa resembling a mountain-summit, speedily went out of the city.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ननाद च महानादं समुद्रमभिनादयन्। विजयन्निव निर्घातान्विधमन्निव पर्वतान् ॥

nanāda ca mahānādaṃ samudramabhinādayan| vijayanniva nirghātānvidhamanniva parvatān ||

Then he sent up a mighty shout making the sea resound, and as if drowning the roar of the thunder and riving mountains.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तमवध्यं मघवता यमेन वरुणेन वा। प्रेक्ष्य भीमाक्षमायन्तं वानरा विप्रदुद्रुवुः॥

tamavadhyaṃ maghavatā yamena varuṇena vā| prekṣya bhīmākṣamāyantaṃ vānarā vipradudruvuḥ||

Seeing that fierce-eyed one, incapable of being vanquished by Maghavān or Varuņa or Yama, the monkeys began to fly away.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तांस्तु विप्रदुतान्दृष्ट्वा राजपुत्रोऽङ्गदोऽब्रवीत्। नलं नीलं गवाक्षं च कुमुदं च महाबलम्॥

tāṃstu vipradutāndṛṣṭvā rājaputro'ṅgado'bravīt| nalaṃ nīlaṃ gavākṣaṃ ca kumudaṃ ca mahābalam||

Seeing them scamper, the king's son-Angada said to Nala and Nīla and Gavākșa and the mighty Kumuda.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आत्मनस्तानि विस्मृत्य वीर्याण्यभिजनानि च। क्व गच्छत भयत्रस्ताः प्राकृता हरयो यथा॥

ātmanastāni vismṛtya vīryāṇyabhijanāni ca| kva gacchata bhayatrastāḥ prākṛtā harayo yathā||

Forgetting your lineage and prowess, whither do you, exercised with fear, fly-like inferior monkeys?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

साधु सौम्या निवर्तध्वं किं प्राणान्परिरक्षथ। नालं युद्धाय वै रक्षो महतीयं विभीषिका॥

sādhu saumyā nivartadhvaṃ kiṃ prāṇānparirakṣatha| nālaṃ yuddhāya vai rakṣo mahatīyaṃ vibhīṣikā||

You amiable ones, desist. Why should you save yourselves? This Rākşasa does not come to fight, this is only a great phenomenon to affright.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

महतीमुत्थितामेनां राक्षसानां विभीषिकाम्। विक्रमाद्विधमिष्यामो निवर्तध्वं प्लवंगमाः।७।।

mahatīmutthitāmenāṃ rākṣasānāṃ vibhīṣikām| vikramādvidhamiṣyāmo nivartadhvaṃ plavaṃgamāḥ|7||

We shall by our vigour destroy this featful phenomenon of the Rākşasas that has presented itself. Therefore, let the monkeys desist.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कृच्छ्रेण तु समाश्वस्य संगम्य च ततस्ततः। वृक्षानगृहीत्वा हरयः संप्रतस्थू रणाजिरे॥

kṛcchreṇa tu samāśvasya saṃgamya ca tatastataḥ| vṛkṣānagṛhītvā harayaḥ saṃpratasthū raṇājire||

Cheered with much ado, the monkeys rallying, took up trees and advanced to the field of fight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ते निवर्त्य तु संरब्धाः कुम्भकर्णं वनौकसः। निर्जघ्नुः पर क्रुद्धाः समदा इव कुञ्जराः॥ प्रांशुभिर्गिरिशृङ्गैश्च शिलाभिश्च महाबलाः। पादपैः पुष्पिताग्रैश्च हन्यमानो न कम्पते॥

te nivartya tu saṃrabdhāḥ kumbhakarṇaṃ vanaukasaḥ| nirjaghnuḥ para kruddhāḥ samadā iva kuñjarāḥ|| prāṃśubhirgiriśṛṅgaiśca śilābhiśca mahābalāḥ| pādapaiḥ puṣpitāgraiśca hanyamāno na kampate||

Ceasing from flight, the wood-rangers waxing, enraged, began to assail Kumbhakarņa, like to elephants in rut. And the exceedingly strong Kumbhakarna, attacked with towering mountain peaks and crags and trees with flowering top, did not shake.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य गात्रेषु पतिता भिद्यन्ते बहवः शिलाः। पादपाः पुष्पिताग्राश्च भग्नाः पेतुर्महीतले॥

tasya gātreṣu patitā bhidyante bahavaḥ śilāḥ| pādapāḥ puṣpitāgrāśca bhagnāḥ peturmahītale||

And countless crags descending on his person, were shattered; and trees with flowering tops, being broken, fell down to the earth.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सोऽपि सैन्यानि संक्रुद्धो वानराणां महौजसाम्। ममन्थ परमायत्तो वनान्यग्निरिवोत्थितः॥

so'pi sainyāni saṃkruddho vānarāṇāṃ mahaujasām| mamantha paramāyatto vanānyagnirivotthitaḥ||

Incapable of containing himself (through rage), Kumbhakarņa on his part fell to agitating the ranks of the powerful monkeys, even as a fire breaking out burn dowit a forest.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लोहितार्दास्तु बहवः शेरते वानरर्षभाः। निरस्ताः पतिता भूमौ ताम्रपुष्पा इव दुमाः॥

lohitārdāstu bahavaḥ śerate vānararṣabhāḥ| nirastāḥ patitā bhūmau tāmrapuṣpā iva dumāḥ||

Many a prime monkey, crimsoned and drenched (with blood) lay down (on the ground); and many, resisted dropped to the earth, like trees bearing coppery flowers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लक्यन्तः प्रधावन्तो वानरा नावलोकयन्। केचित्समुद्रे पतिताः केचिद्गगनमास्थिताः॥

lakyantaḥ pradhāvanto vānarā nāvalokayan| kecitsamudre patitāḥ kecidgaganamāsthitāḥ||

Without looking before or after, the monkeys bounded and rushed. And on being attacked by the Rāksasa with ease some of those heroes dropped into the deep and some entered the wilderness.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

वध्यमानास्तु ते वीरा राक्षसेन च लीलया। सागरं येन ते तीर्णाः यथा तेनैव दुद्रुवुः॥ ते स्थलानि तदा निम्नं विवर्णवदना भयात्। ऋक्षा वृक्षान्समारूढाः केचित्पर्वतमाश्रिताः॥

vadhyamānāstu te vīrā rākṣasena ca līlayā| sāgaraṃ yena te tīrṇāḥ yathā tenaiva dudruvuḥ|| te sthalāni tadā nimnaṃ vivarṇavadanā bhayāt| ṛkṣā vṛkṣānsamārūḍhāḥ kecitparvatamāśritāḥ||

Some ran by the same way by which they had crossed the ocean; and some with pale faces darted into downs. And some of the bears ascended up trees, and some took shelter in mountains.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निपेतुः केचिदपरे केचिन्नैवावतस्थिरे। केचिद्भूमौ निपतिताः केचित्सुप्ता मृता इव॥

nipetuḥ kecidapare kecinnaivāvatasthire| kecidbhūmau nipatitāḥ kecitsuptā mṛtā iva||

Others dropped down; and some ran on. And some fell down to the earth, and some lay insensible as if dead.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तान्समीक्ष्याङ्गदो भग्नान्वानरानिदमब्रवीत्। अवतिष्ठत युध्यामो निवर्तध्वं प्लवंगमाः॥

tānsamīkṣyāṅgado bhagnānvānarānidamabravīt| avatiṣṭhata yudhyāmo nivartadhvaṃ plavaṃgamāḥ||

Seeing the monkeys break down, Angada addressed them, saying, “Stay we shall fight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

भग्नानां वो न पश्यामि परिक्रम्य महीमिमाम्। स्थानं सर्वे निवर्तध्वं किं प्राणान्परिरक्षथ ॥

bhagnānāṃ vo na paśyāmi parikramya mahīmimām| sthānaṃ sarve nivartadhvaṃ kiṃ prāṇānparirakṣatha ||

Desist, you monkeys. Going round this Earth place find I none where you may rest. Stop you all. What is the need of preserving your lives.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निरायुधानां क्रमतामसङ्गगतिपौरुषाः। दारा ह्युपहसिष्यन्ति स वै घातः सुजीवताम्॥

nirāyudhānāṃ kramatāmasaṅgagatipauruṣāḥ| dārā hyupahasiṣyanti sa vai ghātaḥ sujīvatām||

You poltroons, if you fly away leaving your arms behind, your wives shall deride you; and that is more painful to honourable persons than death itself.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कुलेषु जाताः सर्वेऽस्मिन्विस्तीर्णेषु महत्सु च। कव गच्छत भयत्रस्ताः प्राकृता हरयो यथा। अनार्याः खलु यद्भीतास्त्यक्त्वा वीर्यं प्रधावत॥

kuleṣu jātāḥ sarve'sminvistīrṇeṣu mahatsu ca| kava gacchata bhayatrastāḥ prākṛtā harayo yathā| anāryāḥ khalu yadbhītāstyaktvā vīryaṃ pradhāvata||

Born in long and noble lines, whither go you, suffering from fear, like abject monkeys? When renouncing your prowess, you fly away in fear, forsooth you are base.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विकत्थनानि वो यानि भवद्भिर्जनसंसदि। तानि वः क्व नु यातानि सोदग्राणि हतानि च॥

vikatthanāni vo yāni bhavadbhirjanasaṃsadi| tāni vaḥ kva nu yātāni sodagrāṇi hatāni ca||

Where now is gone that talk of your anent your nobility and the welfare (of your king) which you had held in society.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

भीरोः प्रवादाः श्रूयन्ते यस्तु जीवति धिक्कृतः। मार्गः सत्पुरुषैर्जुष्टः सेव्यतां त्यज्यतां भयम्॥

bhīroḥ pravādāḥ śrūyante yastu jīvati dhikkṛtaḥ| mārgaḥ satpuruṣairjuṣṭaḥ sevyatāṃ tyajyatāṃ bhayam||

He that live, despised (of all), hear the reproach of being a craven. Therefore do you follow the way frequented by the worthy, and cast off fear.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शयामहे वा निहताः पृथिव्यामल्पजीविताः। प्राप्नुयामो ब्रह्मलोकं दुष्प्रापं च कुयोधिभिः॥ अवाप्नुयामः कीर्ति वा निहत्वा शत्रुमाहवे। निहता वीरलोकस्य भोक्ष्यामो वसु वानराः॥

śayāmahe vā nihatāḥ pṛthivyāmalpajīvitāḥ| prāpnuyāmo brahmalokaṃ duṣprāpaṃ ca kuyodhibhiḥ|| avāpnuyāmaḥ kīrti vā nihatvā śatrumāhave| nihatā vīralokasya bhokṣyāmo vasu vānarāḥ||

We will either lie down on the earth, being slain in consequence of our shortness of days, and thus attain the region of Brahmä incapable of being attained by dastards; or achieve renown by slaying the foe in fight and slain in battle, we shall enjoy the wealth of the region of heroes.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न कुम्भकर्णः काकुत्स्थं दृष्ट्वा जीवन्गमिष्यति। दीव्यमानमिवासाद्य पतङ्गो ज्वलनं यथा॥

na kumbhakarṇaḥ kākutsthaṃ dṛṣṭvā jīvangamiṣyati| dīvyamānamivāsādya pataṅgo jvalanaṃ yathā||

Like an insect coming to a glowing and flaming fire, Kumbhakarna, seeing Kākutstha, shall not away.hence living.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पलायनेन चोद्दिष्टाः प्राणानक्षामहे वयम्। एकेन बहवो भग्ना यशोनाशं गमिष्यति॥

palāyanena coddiṣṭāḥ prāṇānakṣāmahe vayam| ekena bahavo bhagnā yaśonāśaṃ gamiṣyati||

If we save our lives by flight, and if the many are brought down by one, we shall lose our fame utterly.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवं ब्रुवाणं तं शूरमङ्गदं कनकाङ्गदम्। द्रवमाणास्ततो वाक्यमूचुः शूरविगर्हितम् ॥

evaṃ bruvāṇaṃ taṃ śūramaṅgadaṃ kanakāṅgadam| dravamāṇāstato vākyamūcuḥ śūravigarhitam ||

As Angada decked in golden angadas was saying this, the monkeys, flying away spoke to that hero words not worthy of being spoken to an hero.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कृतं नः कदनं घोरं कुम्भकर्णेन रक्षसा। न स्थानकालो गच्छामो दयितं जीवितं हि नः॥

kṛtaṃ naḥ kadanaṃ ghoraṃ kumbhakarṇena rakṣasā| na sthānakālo gacchāmo dayitaṃ jīvitaṃ hi naḥ||

Great is the havoc that the Rākşasa-Kumbhakarma-has spread among us. “This not the time to stay: life is dear to us."

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एतावदुक्त्वा वचनं सर्वे ते भेजिरे दिशः। भीमं भीमाक्षमायान्तं दृष्ट्वा वानरयूथपाः॥

etāvaduktvā vacanaṃ sarve te bhejire diśaḥ| bhīmaṃ bhīmākṣamāyāntaṃ dṛṣṭvā vānarayūthapāḥ||

Having said this the monkey bands darted to the ten cardinal points, as they saw that dreadful and grim-eyed one approach.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

द्रवमाणास्तु ते वीरा अङ्गदेन वलीमुखाः। सान्त्वनैश्चानुमानैश्च ततः सर्वे निवर्तिताः॥

dravamāṇāstu te vīrā aṅgadena valīmukhāḥ| sāntvanaiścānumānaiśca tataḥ sarve nivartitāḥ||

As those flower of the forces were on the flight, those heroes were made to desist by Angada with words of comfort and hope pointing to the future.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रहर्षमुपनीताश्च वालिपुत्रेण धीमता। आज्ञाप्रतीक्षास्तस्थुश्च सर्वे वानरयूथपाः॥

praharṣamupanītāśca vāliputreṇa dhīmatā| ājñāpratīkṣāstasthuśca sarve vānarayūthapāḥ||

On being cheered by the intelligent son of Vāli, all the monkey-bands stood expecting his commands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ऋषभशरभमैन्दधूम्रनीलाः कुमुदसुषेणगवाक्षरम्भताराः। द्विविदपनसवायुपुत्रमुख्यास्त्वरिततराभिमुखं रणं प्रयाताः॥

ṛṣabhaśarabhamaindadhūmranīlāḥ kumudasuṣeṇagavākṣarambhatārāḥ| dvividapanasavāyuputramukhyāstvaritatarābhimukhaṃ raṇaṃ prayātāḥ||

Rşabha, Sarabha, Mainda, Dhūmra, Nila, Kumuda, Susena, Gavaksa, Rambha, Dvivida, Panasa, and son of wind Hanuman and other powerf:! leaders speedily proceeded to the battle field.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)