स्वबलस्य च घातेन अङ्गदस्य बलेन च। राक्षसः क्रोधमाविष्टो वज्रदंष्ट्रो महाबलः॥
svabalasya ca ghātena aṅgadasya balena ca| rākṣasaḥ krodhamāviṣṭo vajradaṃṣṭro mahābalaḥ||
Finding his own army destroyed by the might of Angada, the exceedingly powerful RäkșasaVajradaistra-was overcome with rage.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विस्फार्य च धनुर्घोरं शक्राशनिसमप्रभम्। वानराणामनीकानि प्राकिरच्छरवृष्टिभिः॥
visphārya ca dhanurghoraṃ śakrāśanisamaprabham| vānarāṇāmanīkāni prākiraccharavṛṣṭibhiḥ||
And stretching his dreadful bow of the splendour of Sakra's thunder-bolt, he began to shower shafts among the monkeys-ranks.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षसाश्चापि मुख्यारते रथैश्च समवस्थिताः। नानाप्रहरणाः शूराः प्रायुध्यन्त तदा रणे॥
rākṣasāścāpi mukhyārate rathaiśca samavasthitāḥ| nānāpraharaṇāḥ śūrāḥ prāyudhyanta tadā raṇe||
The foremost among the heroic Rākşasas also, stationed on cars, furnished with various arms, warred on in the encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानराणां च शूरास्तु ते सर्वे प्लवगर्षभाः। अयुध्यन्त शिलाहस्ताः समवेताः समन्ततः॥
vānarāṇāṃ ca śūrāstu te sarve plavagarṣabhāḥ| ayudhyanta śilāhastāḥ samavetāḥ samantataḥ||
The heroic monkeys also-foremost of their kind-with rocks in their hands, faught around in united strength.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तत्रायुधसहस्राणि तस्मिन्नायोधने भृशम्। राक्षसाः कपिमुख्येषु पातयांचक्रिरे तदा॥
tatrāyudhasahasrāṇi tasminnāyodhane bhṛśam| rākṣasāḥ kapimukhyeṣu pātayāṃcakrire tadā||
In that conflict, the Rākşasas began to incessantly shower ayutas of arms among the flower of the monkeys-army.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानराश्चैव रक्षःसु गिरिवृक्षान्महाशिलाः। प्रवीराः पातयामासुर्मत्तवारणसंनिभाः॥
vānarāścaiva rakṣaḥsu girivṛkṣānmahāśilāḥ| pravīrāḥ pātayāmāsurmattavāraṇasaṃnibhāḥ||
The monkeys, pre-eminently valiant, and resembling mad elephants kept showering over the Raksasa mountain-trees and mighty rocks.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शूराणां युध्यमानानां समरेष्वनिवर्तिनाम्। तद्राक्षसगणानां च सुयुद्धं समवर्तत ॥
śūrāṇāṃ yudhyamānānāṃ samareṣvanivartinām| tadrākṣasagaṇānāṃ ca suyuddhaṃ samavartata ||
Then took place a hot contest among heroic warring monkeys and Raksasa, eager for encounter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अभग्नशिरसः केचिच्छिन्नैः पादैश्च बाहुभिः। शस्त्रैरर्दितदेहास्तु रुधिरेण समुक्षिताः॥
abhagnaśirasaḥ kecicchinnaiḥ pādaiśca bāhubhiḥ| śastrairarditadehāstu rudhireṇa samukṣitāḥ||
And some, with their heads unbroken, had their arms and legs torn; and their bodies pierced with weapons, and laved in blood.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हरयो राक्षसाश्चैव शेरते गां समाश्रिताः। कङ्कगृध्रबलाढ्याश्च गोमायुकुलसंकुलाः॥
harayo rākṣasāścaiva śerate gāṃ samāśritāḥ| kaṅkagṛdhrabalāḍhyāśca gomāyukulasaṃkulāḥ||
Monkeys and Rākşasas lay down in the field, thronged with numbers of Kankas, and vultures, and swarming with flock of jackals.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कबन्धानि समुत्पेतुर्भीरूणां भीषणानि वै। भुजपाणिशिरश्छिन्नाश्छिन्नकायाश्च भूतले॥
kabandhāni samutpeturbhīrūṇāṃ bhīṣaṇāni vai| bhujapāṇiśiraśchinnāśchinnakāyāśca bhūtale||
Striking affright to the timid, on the earth started up (spectral) headless trunks, with their arms and heads torn, ant their bodies riven all over.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानरा राक्षसाश्चापि निपेतुस्तत्र भूतले। ततो वानरसैन्येन हन्यमानं निशाचरम्॥ प्राभज्यत बलं सर्वं वज्रदंष्ट्रस्य पश्यतः।
vānarā rākṣasāścāpi nipetustatra bhūtale| tato vānarasainyena hanyamānaṃ niśācaram|| prābhajyata balaṃ sarvaṃ vajradaṃṣṭrasya paśyataḥ|
Monkeys and Rākşasas began to drop down to the earth. And the army of night-rangers, being sadly handled by the monkey-hosts, broke up at every point in the very sight of Vajradanştra.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षसान्भयवित्रस्तान्हन्यमानान्प्लवंगमैः॥ दृष्ट्वा स रोषताम्राक्षो वज्रदंष्ट्रः प्रतापवान्। प्रविवेश धनुष्पाणिस्त्रासयन्हरिवाहिनीम्॥ शरैर्विदारयामास कङ्कपत्रैरजिह्मगैः। बिभेद वानरांस्तत्र सप्ताष्टौ नव पञ्च च॥ विव्याध परमक्रुद्धो वज्रदंष्ट्रः प्रतापवान्। त्रस्ताः सर्वे हरिगणाः शरैः संकृत्तदेहिनः।
rākṣasānbhayavitrastānhanyamānānplavaṃgamaiḥ|| dṛṣṭvā sa roṣatāmrākṣo vajradaṃṣṭraḥ pratāpavān| praviveśa dhanuṣpāṇistrāsayanharivāhinīm|| śarairvidārayāmāsa kaṅkapatrairajihmagaiḥ| bibheda vānarāṃstatra saptāṣṭau nava pañca ca|| vivyādha paramakruddho vajradaṃṣṭraḥ pratāpavān| trastāḥ sarve harigaṇāḥ śaraiḥ saṃkṛttadehinaḥ|
Seeing the Rākşasas, distressed with fright and harassed by the monkeys, the powerful Vajradarstra, with his eyes crimsoned with choler, entered the arena, bow in hand, frightening the monkey-forces, and he began to pierce the monkeys with straight-speeding shafts winged with Kanka feathers; and he pierced simultaneously seven, eight, nine, five, monkeys (in the field). and the exceedingly powerful Vajradanștra, transported into a towering passion, began to cleave the hostile ranks.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अङ्गदं संप्रधावन्ति प्रजापतिमिव प्रजाः॥ ततो हरिगणान्भग्नान्दृष्ट्वा वालिसुतस्तदा। क्रोधेन वज्रदंष्ट्र तमुदीक्षन्तमुदैक्षत॥
aṅgadaṃ saṃpradhāvanti prajāpatimiva prajāḥ|| tato harigaṇānbhagnāndṛṣṭvā vālisutastadā| krodhena vajradaṃṣṭra tamudīkṣantamudaikṣata||
Thereat terrified, the monkeys, with their bodies cut with arrows, rushed towards Angada, like creatures resorting to the Creator. And finding the monkeys ranks disordered, Vāli's son in a range cast his eyes on Vajradaństra, who also was eyeing him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वज्रदंष्ट्रोऽङ्गदश्चोभौ योयुध्येते परस्परम्। चेरतुः परमक्रुद्धौ हरिमत्तगजाविव॥
vajradaṃṣṭro'ṅgadaścobhau yoyudhyete parasparam| ceratuḥ paramakruddhau harimattagajāviva||
Vajradarşțra and Angada faught fiercely with each other over and over again; ranging the field like a tiger and a mad elephant.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः शतसहस्रेण हरिपुत्रं महाबलम्। जघान मर्मदेशेषु शरैरग्निशिखोपमैः॥
tataḥ śatasahasreṇa hariputraṃ mahābalam| jaghāna marmadeśeṣu śarairagniśikhopamaiḥ||
Then (Vajradanstra) with hundreds and thousands of shafts) resembling tongues of flames, pierced the powerful son of the monkey in the vitals.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रुधिरोक्षितसर्वाङ्गो वालिसूनुर्महाबलः। चिक्षेप वज्रदंष्ट्राय वृक्ष भीमपराक्रमः॥
rudhirokṣitasarvāṅgo vālisūnurmahābalaḥ| cikṣepa vajradaṃṣṭrāya vṛkṣa bhīmaparākramaḥ||
Thereupon Vāli's son of mighty strength and tremendous prowess, with his body covered all over with blood, hurled a free at Vajradanstra.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
दृष्ट्वा पतन्तं तं वृक्षमसंभ्रान्तश्च राक्षसः। चिच्छेद बहुधा सोऽपि मथितः प्रापतद्भुवि ॥
dṛṣṭvā patantaṃ taṃ vṛkṣamasaṃbhrāntaśca rākṣasaḥ| ciccheda bahudhā so'pi mathitaḥ prāpatadbhuvi ||
Seeing the tree in full career, the Räksasa without betraying any agitation, severed it in pieces; and the tree, thus assailed, fell to the earth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं दृष्ट्वा वज्रदंष्ट्रस्य विक्रमं प्लवगर्षभः। प्रगृह्य विपुलं शैलं चिक्षेप च ननाद च॥
taṃ dṛṣṭvā vajradaṃṣṭrasya vikramaṃ plavagarṣabhaḥ| pragṛhya vipulaṃ śailaṃ cikṣepa ca nanāda ca||
Seeing that feat of Vajradanșra, that foremost of monkeys taking up a huge crag, hurled it (at his foe) and sent up shouts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तमापतन्तं दृष्ट्वा स रथादाप्लुत्य वीर्यवान्। गदापाणिरसंभ्रान्तः पृथिव्यां समतिष्ठत॥
tamāpatantaṃ dṛṣṭvā sa rathādāplutya vīryavān| gadāpāṇirasaṃbhrāntaḥ pṛthivyāṃ samatiṣṭhata||
Seeing this descend upon him, that powerful one, calmly leaping down from his vehicle, stood on his feet on the ground.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अङ्गदेन शिला क्षिप्ता गत्वा तु रणमूर्धनि । सचक्रकूबरं साश्वं प्रममाथ रथं तदा॥
aṅgadena śilā kṣiptā gatvā tu raṇamūrdhani | sacakrakūbaraṃ sāśvaṃ pramamātha rathaṃ tadā||
The crag discharged by Angada, coursing on in the field, dashed to pieces the car along with the wheels and the Kuvara as well as the horses.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततोऽन्यच्छिखरं गृह्य विपुलं दुमभूषितम्। वज्रदंष्ट्रस्य शिरसि पातयामास वानरः॥
tato'nyacchikharaṃ gṛhya vipulaṃ dumabhūṣitam| vajradaṃṣṭrasya śirasi pātayāmāsa vānaraḥ||
Then the the monkey, taking up another prodigious peak crowned with trees, let it alight on Varradanstra's head.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अभवच्छोणितोद्गारी वज्रदंष्ट्रः सुमूर्छितः। मुहूर्तमभवन्मूढो गदामालिङ्ग्य निःश्वसन्॥
abhavacchoṇitodgārī vajradaṃṣṭraḥ sumūrchitaḥ| muhūrtamabhavanmūḍho gadāmāliṅgya niḥśvasan||
Thereat vomiting blood, Vajradanstra, deprived of his senses, fro a moment overcome with stupor, stood embracing his mace, sighing.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स लब्धसंज्ञो गदया वालिपुत्रमवस्थितम्। जघान परमक्रुद्धो वक्षोदेशे निशाचरः॥
sa labdhasaṃjño gadayā vāliputramavasthitam| jaghāna paramakruddho vakṣodeśe niśācaraḥ||
Then the night-ranger, recovering his senses, with his mace in high rage hit at the breast Vāli's son staying in the field.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
गदां त्यक्त्वा ततस्तत्र मुष्टियुद्धमकुर्वत । अन्योन्यं जघ्नतुस्तत्र तावुभौ हरिराक्षसौ॥ रुधिरोद्गारिणौ तौ तु प्रहारैर्जनितश्रमौ। बभूवतुः सुविक्रान्तावङ्गारकबुधाविव॥
gadāṃ tyaktvā tatastatra muṣṭiyuddhamakurvata | anyonyaṃ jaghnatustatra tāvubhau harirākṣasau|| rudhirodgāriṇau tau tu prahārairjanitaśramau| babhūvatuḥ suvikrāntāvaṅgārakabudhāviva||
Thereupon, giving up his mace, he entered into a boxing encounter (with Angada). And hitting each other there, they both-the monkey and the Rākṣasa, richly with prowess, appeared like Angāraka and Budha.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः परमतेजस्वी अङ्गदः प्लवगर्षभः। उत्पाट्य वृक्षं स्थितवानासीत्पुष्पफलैर्युतः॥
tataḥ paramatejasvī aṅgadaḥ plavagarṣabhaḥ| utpāṭya vṛkṣaṃ sthitavānāsītpuṣpaphalairyutaḥ||
Then the exceedingly energetic Angada-best of-monkeys-uprooting a tree, stood there, covered with flowers and leaves.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
जग्राह चार्षभं चर्म खङ्गं च विपुलं शुभम्। किङ्किणीजालसंछन्नं चर्मणा च परिष्कृतम्॥
jagrāha cārṣabhaṃ carma khaṅgaṃ ca vipulaṃ śubham| kiṅkiṇījālasaṃchannaṃ carmaṇā ca pariṣkṛtam||
And (Vajradanștra) took a shield composed of ass's hid, and a sword broad and sightly, covered with bells, and graced with a leathern sheath. *What could this weapon be like?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
चित्रांश्च रुचिरान्मार्गाश्चेरतुः कपिराक्षसौ। जघ्नतुश्च तदान्योन्यं नर्दन्तौ जयकाङ्गिणौ॥
citrāṃśca rucirānmārgāśceratuḥ kapirākṣasau| jaghnatuśca tadānyonyaṃ nardantau jayakāṅgiṇau||
The monkey and the Rākşasa displayed curious and graceful movements. And attacking each other, they gave shouts eager for victory.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
व्रणैः समुत्थैः शोभेतां पुष्पिताविव किंशुकौ। युध्यमानौ परिश्रान्तौ जानुभ्यामवनीं गतौ॥
vraṇaiḥ samutthaiḥ śobhetāṃ puṣpitāviva kiṃśukau| yudhyamānau pariśrāntau jānubhyāmavanīṃ gatau||
And with blooding flowing from their wounds, they looked beautiful like blossoming Kinsukas. And warring, both, overcome with fatigue, went to the ground on their knees.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निमेषान्तरमात्रेण अङ्गदः कपिकुञ्जरः। उदतिष्ठत दीप्ताक्षो दण्डाहत इवोरगः॥
nimeṣāntaramātreṇa aṅgadaḥ kapikuñjaraḥ| udatiṣṭhata dīptākṣo daṇḍāhata ivoragaḥ||
Anon in the twinkling of an eye, that powerful monkey-Angada-started up, with his eyes glowing, like to a serpent that has been smitten with a rod.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निर्मलेन सुधौतेन खङ्गेनास्य महच्छिरः। जघान वज्रदंष्ट्रस्य वालिसूनुर्महाबलः॥
nirmalena sudhautena khaṅgenāsya mahacchiraḥ| jaghāna vajradaṃṣṭrasya vālisūnurmahābalaḥ||
And (at length) with his stainless and sharpened sword, Vali's son, endued with exceeding strength severed Vajradaństra's huge head.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रुधिरोक्षितगात्रस्य बभूव पतितं द्विधा। तच्च तस्य परीताक्षं शुभं खङ्गहतं शिरः॥
rudhirokṣitagātrasya babhūva patitaṃ dvidhā| tacca tasya parītākṣaṃ śubhaṃ khaṅgahataṃ śiraḥ||
The graceful head of the one having his body covered with blood, cut off by the sword, falling to the ground with its eyes rolling, was severed in twain.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वज्रदंष्ट्रं हतं दृष्ट्वा राक्षसा भयमोहिताः। त्रस्ता ह्यभ्यद्रवल्लंङ्कां वध्यमानाः प्लवंगमैः।। विषण्णवदना दीना ह्रिया किंचिदवाङ्मुखाः॥
vajradaṃṣṭraṃ hataṃ dṛṣṭvā rākṣasā bhayamohitāḥ| trastā hyabhyadravallaṃṅkāṃ vadhyamānāḥ plavaṃgamaiḥ|| viṣaṇṇavadanā dīnā hriyā kiṃcidavāṅmukhāḥ||
Seeing Vajradanştra slain, the Rākşasas, overwhelmed with fear and exceedingly agitated, in pitiful plight, with woe-begone faces and heads hung in shame, fled towards Lankā, attacked (all the while) by the monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निहत्य तं वज्रधरः प्रतापवान् स वालिसूनुः कपिसैन्यमध्ये। जगाम हर्ष महितो महाबलः सहस्रनेत्रस्त्रिदशैरिवावृतः॥
nihatya taṃ vajradharaḥ pratāpavān sa vālisūnuḥ kapisainyamadhye| jagāma harṣa mahito mahābalaḥ sahasranetrastridaśairivāvṛtaḥ||
Having compassed Vajradanstra's destruction, the powerful son of Vali, endowed with exceeding strength, in the midst of the monkeyarmy experienced great joy on being honoured by the monkeys, like the wielder of the thunderbolt the thousand-eyed (Deity) surrounded by the celestials.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)