ततो रामो महातेजा धनुरादाय वीर्यवान्। किरीटिनं महाकायं कुम्भकर्णं ददर्श ह॥
tato rāmo mahātejā dhanurādāya vīryavān| kirīṭinaṃ mahākāyaṃ kumbhakarṇaṃ dadarśa ha||
Then the exceedingly energetic Rāma possessed of prowess, taking his bow, saw Kumbhakarņa, having a huge body and decked with a diadem.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं दृष्ट्वा राक्षसश्रेष्ठ पर्वताकारदर्शनम्। क्रममाणमिवाकाशं पुरा नारायणं यथा॥ सतोयाम्बुदसंकाशं काञ्चनाङ्गदभूषणम्। दृष्ट्वा पुनः प्रदुद्राव वानराणां महाचमूः॥
taṃ dṛṣṭvā rākṣasaśreṣṭha parvatākāradarśanam| kramamāṇamivākāśaṃ purā nārāyaṇaṃ yathā|| satoyāmbudasaṃkāśaṃ kāñcanāṅgadabhūṣaṇam| dṛṣṭvā punaḥ pradudrāva vānarāṇāṃ mahācamūḥ||
Seeing that foremost of Rākşasas looking like a mountain; filling all the heavens as formerly Nārāyaṇa had done; resembling clouds charged with rain; and adorned with golden Angadas, the mighty army of monkeys began to run away at the top of its speed.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विदूतां वाहिनीं दृष्ट्वा वर्धमानं च राक्षसम्। सविस्मितमिदं रामो विभीषणमुवाच ह॥
vidūtāṃ vāhinīṃ dṛṣṭvā vardhamānaṃ ca rākṣasam| savismitamidaṃ rāmo vibhīṣaṇamuvāca ha||
Seeing the army scamper and the Rākşasa swelling, Rāma struck with surprise, said to Vibhisana. mass
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कोऽसौ पर्वतसंकाशः किरीटी हरिलोचनः। लङ्कायां दृश्यते वीरः सविद्युदिव तोयदः॥
ko'sau parvatasaṃkāśaḥ kirīṭī harilocanaḥ| laṅkāyāṃ dṛśyate vīraḥ savidyudiva toyadaḥ||
Who is that tawny-eyed one, decked with a diadem, and looking like a hill? And in Lankā the hero appear like a of clouds embosoming lightning.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पृथिव्यां केतुभूतोऽसौ महानेकोऽत्र दृश्यते। यं दृष्ट्वा वानराः सर्वे विद्रवन्ति यतस्ततः॥
pṛthivyāṃ ketubhūto'sau mahāneko'tra dṛśyate| yaṃ dṛṣṭvā vānarāḥ sarve vidravanti yatastataḥ||
And alone he seem like an ensign of the Earth; and seeing him the monkeys dart away hither and thither.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
आचक्ष्व सुमहान्कोऽसौ रक्षो वा यदि वासुरः। न मयैवंविधं भूतं दृष्टपूर्वं कदाचन।७।।
ācakṣva sumahānko'sau rakṣo vā yadi vāsuraḥ| na mayaivaṃvidhaṃ bhūtaṃ dṛṣṭapūrvaṃ kadācana|7||
Tell me who he is, whether a Rākṣasa or an Asura. The like of him mine eyes had never before lighted on.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
संपृष्टो राजपुत्रेण रामेणाक्लिष्टकर्मणा। विभीषणो महाप्रज्ञः काकुत्स्थमिदमब्रवीत्॥
saṃpṛṣṭo rājaputreṇa rāmeṇākliṣṭakarmaṇā| vibhīṣaṇo mahāprajñaḥ kākutsthamidamabravīt||
Accosted by the king's son-Rāma of untiring deeds-the exceedingly wise Vibhīşaņa said to Kakutstha.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
येन वैवस्वतो युद्धे वासवश्च पराजितः। सैष विश्रवसः पुत्रः कुम्भकर्णः प्रतापवान्।। अस्य प्रमाणसदृशो राक्षसोऽन्यो न विद्यते॥
yena vaivasvato yuddhe vāsavaśca parājitaḥ| saiṣa viśravasaḥ putraḥ kumbhakarṇaḥ pratāpavān|| asya pramāṇasadṛśo rākṣaso'nyo na vidyate||
By whom in battle Vivasvata's offspring* and Vasava himself had been vanquished this is hethe wondrous powerful Kumbhakarņa, son to Visravā. No Rākṣasa is there that equals this one in size. *Yama-son of Vivasvata or the Sun.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एतेन देवा युधि दानवाश्च यक्षा भुजंगाः पिशिताशनाश्च। गन्धर्वविद्याधरपन्नगाश्च सहस्रशो राघव संप्रभग्नाः॥
etena devā yudhi dānavāśca yakṣā bhujaṃgāḥ piśitāśanāśca| gandharvavidyādharapannagāśca sahasraśo rāghava saṃprabhagnāḥ||
O Rāghava, this one in battle has brought down Dānavas and Yakşas and Serpents' and flesh-feeders and Gandharvas and Vidyādharas and Pannagas by thousands. 1. Bhujanga:-semi-divine serpents. 2. Semi-divine serpents.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शूलपाणिं विरूपाक्षं कुम्भकर्म महाबलम्। हन्तुं न शेकुस्त्रिदशा: कालोऽयमिति मोहिताः॥
śūlapāṇiṃ virūpākṣaṃ kumbhakarma mahābalam| hantuṃ na śekustridaśā: kālo'yamiti mohitāḥ||
The immortals themselves thinking the darthanded and fierce-eyed Kumbhakarņa possessed of great strength, as the Destroyer himself, were overwhelmed with stupor and were foiled in their exertions to slay him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रकृत्या ह्येष तेजस्वी कुम्भकर्णो महाबलः। अन्येषां राक्षसेन्द्राणां वरदानकृतं बलम्॥
prakṛtyā hyeṣa tejasvī kumbhakarṇo mahābalaḥ| anyeṣāṃ rākṣasendrāṇāṃ varadānakṛtaṃ balam||
The exceedingly powerful Kumbhakarņa is mighty by nature: the strength of other redoubtable Rākşasas is owing to boons obtained by them.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
बालेन जातमात्रेण क्षुधार्तेन महात्मना। भक्षितानि सहस्राणि प्रजानां सुबहून्यपि॥
bālena jātamātreṇa kṣudhārtena mahātmanā| bhakṣitāni sahasrāṇi prajānāṃ subahūnyapi||
As soon as this high-souled one was born and was a babe, he began to devour up countless creatures by the thousand.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तेषु संभक्ष्यमाणेषु प्रजा भयनिपीडिताः। यान्ति स्म शरणं शक्रं तमप्यर्थं न्यवेदयन्॥
teṣu saṃbhakṣyamāṇeṣu prajā bhayanipīḍitāḥ| yānti sma śaraṇaṃ śakraṃ tamapyarthaṃ nyavedayan||
On these having been devoured, creatures, afflicted with affright consequent on those having been eaten up, sought the shelter of Sakra and told him what had happened.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स कुम्भकर्ण कुपितो महेन्द्रो जघान वज्रेण शितेन वज्री। स शक्रवज्राभिहतो महात्मा चचाल कोपाच्च भृशं ननाद॥
sa kumbhakarṇa kupito mahendro jaghāna vajreṇa śitena vajrī| sa śakravajrābhihato mahātmā cacāla kopācca bhṛśaṃ nanāda||
Thereat the great Indra, waxing wroth, smote Kumbhakarna with the whetted levin. And hit at with Sakra's thunder bolt, that high-souled (hero) shook, and in wrath set up roars.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्य नानद्यमानस्य कुम्भकर्णस्य रक्षसः। श्रुत्वा निनादं वित्रस्ताः प्रजा भूयो वितत्रसुः॥
tasya nānadyamānasya kumbhakarṇasya rakṣasaḥ| śrutvā ninādaṃ vitrastāḥ prajā bhūyo vitatrasuḥ||
Hearing the roars of the Raksasa-Kumbhakarna, as he kept crying, creatures, seized with fear, were greatly agitated.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः क्रुद्धो महेन्द्रस्य कुम्भकर्णो महाबलः। निष्कृष्यरावताहन्तं जघानोरसि वासवम्॥
tataḥ kruddho mahendrasya kumbhakarṇo mahābalaḥ| niṣkṛṣyarāvatāhantaṃ jaghānorasi vāsavam||
Thereat, enraged with the great Indra, the mighty Kumbhakarņa plucking a tusk of Airāvata, hurled it at Vāsava's chest.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुम्भकर्णप्रहारा” विजज्वाल स वासवः। ततो विषेदुः सहसा देवा ब्रह्मर्षिदानवाः।। प्रजाभिः सह शक्रश्च ययौ स्थानं स्वयंभुवः॥
kumbhakarṇaprahārā” vijajvāla sa vāsavaḥ| tato viṣeduḥ sahasā devā brahmarṣidānavāḥ|| prajābhiḥ saha śakraśca yayau sthānaṃ svayaṃbhuvaḥ||
With blood overflowing his person, Vāsava looked as if aflame. Thereat, all of a sudden the gods and the Brahmarşis and the Dānavas were dispirited. Then ſakra Then Śakra alongwith alongwith others proceeded to the abode of Brahma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुम्भकर्णस्य दौरात्म्यं शशंसुस्ते प्रजापतेः। प्रजानां भक्षणं चापि शशंसुस्ते दिवौकसाम्।। आश्रमध्वंसनं चापि परस्त्रीहरणं तथा॥ एवं प्रजा यदि त्वेष भक्षयिष्यति नित्यशः। अचिरेणैव कालेन शून्यो लोको भविष्यति॥
kumbhakarṇasya daurātmyaṃ śaśaṃsuste prajāpateḥ| prajānāṃ bhakṣaṇaṃ cāpi śaśaṃsuste divaukasām|| āśramadhvaṃsanaṃ cāpi parastrīharaṇaṃ tathā|| evaṃ prajā yadi tveṣa bhakṣayiṣyati nityaśaḥ| acireṇaiva kālena śūnyo loko bhaviṣyati||
Then they informed the lord of creatures touching the ravages of Kumbhakarna, and informed the gods about Kumbhakarna's devouring up, destroying asylums and outraging others, wives. If this one devour creatures constantly, in a short space the world would be empty of any.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वासवस्य वचः श्रुत्वा सर्वलोकपितामहः। रक्षास्यावाहयामास कुम्भकर्म ददर्श ह॥
vāsavasya vacaḥ śrutvā sarvalokapitāmahaḥ| rakṣāsyāvāhayāmāsa kumbhakarma dadarśa ha||
Hearing Vasava's speech, the Great-father of all creatures called up* the Rākṣasas and saw Kumbhakarņa (before him). *By reciting a certain scriptural formula.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुम्भकर्म समीक्ष्यैव वितत्रास प्रजापतिः। कुम्भकर्णमथाश्वस्तः स्वयंभूरिदमब्रवीत्॥
kumbhakarma samīkṣyaiva vitatrāsa prajāpatiḥ| kumbhakarṇamathāśvastaḥ svayaṃbhūridamabravīt||
Seeing Kumbhkarņa, Prajāpati* was seized with exceeding great fear. And then pacifying Kumbhakarma, the Self-sprung addressed him, saying. *Lit. lord of creatures.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ध्रुवं लोकविनाशाय पौलस्त्येनासि निर्मितः। तस्मात्त्वमद्यप्रभृति मृतकल्पः शयिश्यसे॥
dhruvaṃ lokavināśāya paulastyenāsi nirmitaḥ| tasmāttvamadyaprabhṛti mṛtakalpaḥ śayiśyase||
Forsooth for compassing the destruction of creatures, have you been begot by Paulasta* Therefore from this day forth, you shall lie down as one dead. *ViSravana.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ब्रह्मशापाभिभूतोऽथ निपपाताग्रतः प्रभोः। ततः परमसंभ्रान्तो रावणो वाक्यमब्रवीत्॥
brahmaśāpābhibhūto'tha nipapātāgrataḥ prabhoḥ| tataḥ paramasaṃbhrānto rāvaṇo vākyamabravīt||
Stricken with the of Brahma, Kumbhakarma fell down before the Lord. Then, "extremely agitated, Ravana said. curse
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रवृद्धः काञ्चनो वृक्षः फलकाले निकृन्त्यते। न नप्तारं स्वकं न्याय्यं शप्तुमेवं प्रजापते॥
pravṛddhaḥ kāñcano vṛkṣaḥ phalakāle nikṛntyate| na naptāraṃ svakaṃ nyāyyaṃ śaptumevaṃ prajāpate||
You hew down a golden tree when about to bear fruit. O lord of creatures, you ought not to curse thus your own grandson.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
न मिथ्यावचनश्च त्वं स्वप्स्यत्येव न संशयः। कालस्तु क्रियतामस्य शयने जागरे तथा॥
na mithyāvacanaśca tvaṃ svapsyatyeva na saṃśayaḥ| kālastu kriyatāmasya śayane jāgare tathā||
Your words will never go for naught; sleep he will, without doubt. But do you appoint a time for his sleeping and one for his awaking,
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रावणस्य वचः श्रुत्वा स्वयंभूरिदमब्रवीत्। शयिता ह्येष षण्मासमेकाहं जागरिष्यति॥
rāvaṇasya vacaḥ śrutvā svayaṃbhūridamabravīt| śayitā hyeṣa ṣaṇmāsamekāhaṃ jāgariṣyati||
Hearing Rāvana's speech, the Self-sprung said, "having slept for six months, he shall wake for one day.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एकनाह्वा त्वसौ वीरश्चरन्भूमिं बुभुक्षितः। व्यात्तास्यो भक्षयेल्लोकान्संवृद्ध इव पावकः॥
ekanāhvā tvasau vīraścaranbhūmiṃ bubhukṣitaḥ| vyāttāsyo bhakṣayellokānsaṃvṛddha iva pāvakaḥ||
And for a single day, that hero, coming under the influence of hunger, shall range the earth, opening his mouth wide open, and devouring people like a fire that has spread far and wide.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽसौ व्यसनमापन्नः कुम्भकर्णमबोधयत्। त्वत्पराक्रमभीतश्च राजा संप्रति रावणः॥
so'sau vyasanamāpannaḥ kumbhakarṇamabodhayat| tvatparākramabhītaśca rājā saṃprati rāvaṇaḥ||
Now king Rāvaņa struck with terror at your prowess, encompassed with peril, has waked up Kumbhakarņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स एष निर्गतो वीरः शिविराद्भीमविक्रमः। वानरान्भृशसंक्रुद्धो भक्षयन्परिधावति॥
sa eṣa nirgato vīraḥ śivirādbhīmavikramaḥ| vānarānbhṛśasaṃkruddho bhakṣayanparidhāvati||
That hero possessed of dreadful prowess, wrought up with high wrath, sallying forth from his camp, rush about, eating up monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुम्भकर्ण प्रतीक्ष्यैव हरयोऽद्य प्रदुद्रुवुः। कथमेनं रणे क्रुद्धं वारयिष्यन्ति वानराः॥
kumbhakarṇa pratīkṣyaiva harayo'dya pradudruvuḥ| kathamenaṃ raṇe kruddhaṃ vārayiṣyanti vānarāḥ||
Soon as the monkeys see Kumbhakarna, they fly away. And How can they resist in battle the enraged Kumbhakarna?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
उच्यन्तां वानराः सर्वे यन्त्रमेतत्समुच्छ्रितम्। इति विज्ञाय हरयो भविष्यन्तीह निर्भया:॥
ucyantāṃ vānarāḥ sarve yantrametatsamucchritam| iti vijñāya harayo bhaviṣyantīha nirbhayā:||
Do you tell the monkeys this is an uplifted engine. Thus assured, the monkeys shall take heart.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विभीषणवचः श्रुत्वा हेतुमत्सुमुखोद्गतम्। उवाच राघवो वाक्यं नीलं सेनापतिं तदा॥
vibhīṣaṇavacaḥ śrutvā hetumatsumukhodgatam| uvāca rāghavo vākyaṃ nīlaṃ senāpatiṃ tadā||
Hearing Vibhīşaņa's words informed with reason and tending to the good (of the monkeys), Rāghava then addressed general Nila, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
गच्छ सैन्यानि सर्वाणि व्यूह्य तिष्ठस्व पावके। द्वाराण्यादाय लङ्कायाश्चर्याश्चास्याथ संक्रमान्॥ शैलशृङ्गाणि वृक्षांश्च शिलाश्चाप्युपसंहरन्। भवन्तः सायुधाः सर्वे वानराः शैलपाणयः॥
gaccha sainyāni sarvāṇi vyūhya tiṣṭhasva pāvake| dvārāṇyādāya laṅkāyāścaryāścāsyātha saṃkramān|| śailaśṛṅgāṇi vṛkṣāṃśca śilāścāpyupasaṃharan| bhavantaḥ sāyudhāḥ sarve vānarāḥ śailapāṇayaḥ||
Let you, monkeys, equipped with weapons and holding hill tops in your hands, and furnished with mountain-summits and trees and rocks, stay, occupying the highways and the bridges.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राघवेण समादिष्टो नीलो हरिचमूपतिः। शशास वानरानीकं यथावत्कपिकुञ्जरः॥
rāghaveṇa samādiṣṭo nīlo haricamūpatiḥ| śaśāsa vānarānīkaṃ yathāvatkapikuñjaraḥ||
Thus instructed by Rāghava, that powerful monkey, Nila-general of the forces-accordingly issue I his orders to the monkey-hosts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो गवाक्षः शरभो हनूमानङ्गदस्तथा। शैलशृङ्गाणि शैलाभा गृहीत्वा द्वारमभ्ययुः॥
tato gavākṣaḥ śarabho hanūmānaṅgadastathā| śailaśṛṅgāṇi śailābhā gṛhītvā dvāramabhyayuḥ||
Then Gavākṣa and Sarabha and Hanumān and Angada, themselves endowed with the splendour of mountain-summits, taking up mountain-tops, drew towards the gateway.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रामवाक्यमुपश्रुत्य हरयो जितकाशिनः। पादपैरर्दयन्वीरा वानराः परवाहिनीम्॥
rāmavākyamupaśrutya harayo jitakāśinaḥ| pādapairardayanvīrā vānarāḥ paravāhinīm||
Hearing Rāma's words,* the heroic monkeys inspired with intrepidity, fiercely fell on the foe with trees. *Namely, "that is an uplifted engine.”
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो हरीणां तदनीकमुग्रं रराज शैलोद्यतवृक्षहस्तम्। गिरेः समीपानुगतं यथैव महन्महाम्भोधरजालमुग्रम्॥
tato harīṇāṃ tadanīkamugraṃ rarāja śailodyatavṛkṣahastam| gireḥ samīpānugataṃ yathaiva mahanmahāmbhodharajālamugram||
Then that dreadful army of monkeys, upraising crags and holding trees in their hands, appeared like mighty masses of scowling clouds bordering a mountain.* *This is apt, seeing that Larika was situated on a hill.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)