तस्मिन्प्रविष्टे लगायां कृतार्थे रावणात्मजे। राघवं परिवार्याथ ररक्षुर्वानरर्षभाः॥
tasminpraviṣṭe lagāyāṃ kṛtārthe rāvaṇātmaje| rāghavaṃ parivāryātha rarakṣurvānararṣabhāḥ||
When Rāvana's son entered Lankā, after having accomplished his purpose, the foremost monkeys protected Raghava, surrounding him on all sides.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हनुमानङ्गदो नीलः सुषेणः कुमुदो नलः। गजो गवाक्षः पनसः सानुप्रस्थो महाहरिः॥ जाम्बवानृषभः सुन्दो रम्भः शतबलिः पृथुः। व्यूढानीकाश्च यत्ताश्च दुमानादाय सर्वतः॥ वीक्षमाणा दिशः सर्वास्तिर्यगूर्ध्वं च वानराः। तृणेष्वपि च चेष्टत्सु राक्षसा इति मेनिरे॥
hanumānaṅgado nīlaḥ suṣeṇaḥ kumudo nalaḥ| gajo gavākṣaḥ panasaḥ sānuprastho mahāhariḥ|| jāmbavānṛṣabhaḥ sundo rambhaḥ śatabaliḥ pṛthuḥ| vyūḍhānīkāśca yattāśca dumānādāya sarvataḥ|| vīkṣamāṇā diśaḥ sarvāstiryagūrdhvaṃ ca vānarāḥ| tṛṇeṣvapi ca ceṣṭatsu rākṣasā iti menire||
And Hanumān, and Angada, and Nīla, and Susena, and Kumuda, and Nala, and Gaya, and Gavākṣa, and Panas, and Sānuprastha-a mighty monkey-and Jämbavān, and Rishava, and Sunda, and Rambha, and Satabali, and Prthu, all forming them selves into array, and equipped with trees on all sides, and remaining vigilantthe monkeys kept gazing at all sides, awry and upwards; and even when a straw stirred, they thought it to be a Rākşasa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रावणश्चापि संहृष्टो विसृज्येन्द्रजितं सुतम्। आजुहाव ततः सीतारक्षणी राक्षसोस्तदा॥
rāvaṇaścāpi saṃhṛṣṭo visṛjyendrajitaṃ sutam| ājuhāva tataḥ sītārakṣaṇī rākṣasostadā||
Rāvana, on his part experiencing the height of exaltation, summoned the Rākṣasais engaged in guarding Sita.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षस्यस्त्रिजटा चापि शासनात्तमुपस्थिताः। ता उवाच ततो हृष्टो राक्षसी राक्षसाधिपः॥
rākṣasyastrijaṭā cāpi śāsanāttamupasthitāḥ| tā uvāca tato hṛṣṭo rākṣasī rākṣasādhipaḥ||
Thereat the Raksasi-Trijata and otherspresented themselves at his command. And then the lord of Rākşasas, delighted addressed then the Raksasis, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हताविन्द्रजिताख्यात वैदेह्या रामलक्ष्मणौ। पुष्पकं तत्समारोप्य दर्शयध्वं रणे हतौ।७।।
hatāvindrajitākhyāta vaidehyā rāmalakṣmaṇau| puṣpakaṃ tatsamāropya darśayadhvaṃ raṇe hatau|7||
Tell Vaidehí that Rāma and Lakşmaņa have been slain in battle by Indrajit. And taking her on Pushaka, show her (Rāma and Lakşmaņa) lying slain on the field of battle.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यदाश्रयादवष्टव्धा नेयं मामुपतिष्ठते। सोऽस्या भर्ता सह भ्रात्रा निहतो रणमूर्धनि ॥
yadāśrayādavaṣṭavdhā neyaṃ māmupatiṣṭhate| so'syā bhartā saha bhrātrā nihato raṇamūrdhani ||
That one depending on whom she had proudly set her face against me, that husband of hers, along with his brother, has been slain in conflict.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निर्विशङ्का निरुद्विग्ना निरपेक्षा च मैथिली। मामुपस्थास्यते सीता सर्वाभरणभूषिता ॥
nirviśaṅkā nirudvignā nirapekṣā ca maithilī| māmupasthāsyate sītā sarvābharaṇabhūṣitā ||
Then methyl's daughter, her fear gone off with her anxiety, and herself losing all support, Sītādaughter to methyl-decked out in all ornaments, shall seek me.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अद्य कालवशं प्राप्तं रणे रामं सलक्ष्मणम्। अवेक्ष्य विनिवृत्ता सा चान्यां गतिमपश्यती।। अनपेक्षा विशालाक्षी मामुपस्थास्यते स्वयम्॥
adya kālavaśaṃ prāptaṃ raṇe rāmaṃ salakṣmaṇam| avekṣya vinivṛttā sā cānyāṃ gatimapaśyatī|| anapekṣā viśālākṣī māmupasthāsyate svayam||
And today beholding Rāma with Lakşmaņa, come under the away of Time, she, finding no other way, shall desist from her present course. And seeing no other resource, that one of expansive eyes shall of herself seek me.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा रावणस्य दुरात्मनः। राक्षस्यस्तास्तथेत्युक्त्वा जग्मुर्वै यत्र पुष्पकम्॥
tasya tadvacanaṃ śrutvā rāvaṇasya durātmanaḥ| rākṣasyastāstathetyuktvā jagmurvai yatra puṣpakam||
Hearing those words of the wicked-minded Rāvana, the Rākşasais, saying, “So be it,” went to where Puspaka was.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः पुष्पकमादाय राक्षस्यो रावणाज्ञया। अशोकवनिकास्थां तां मैथिली समुपानयन्॥
tataḥ puṣpakamādāya rākṣasyo rāvaṇājñayā| aśokavanikāsthāṃ tāṃ maithilī samupānayan||
Then taking Pușpaka, the Rākşasis at Rāvana's command went to Maithilī staying in theasoka wood.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तामादाय तु राक्षस्यो भर्तृशोकपराजिताम्। सीतामारोपयामासुर्विमानं पुष्पकं तदा॥
tāmādāya tu rākṣasyo bhartṛśokaparājitām| sītāmāropayāmāsurvimānaṃ puṣpakaṃ tadā||
Then, taking Sītā, who was overcome with grief for her lord, the Raksasais, placed her on the car, Puspaka.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः पुष्पकमारोप्य सीतां त्रिजटया सह। रावणश्चारयामास पताकाध्वजमालिनीम्॥ प्रावोषयत हृष्टश्च लङ्कायां राक्षसेश्वरः। राघवो लक्ष्मणश्चैव हताविन्द्रजिता रणे॥ विमानेनापि गत्वा तु सीता त्रिजटया सह। ददर्श वानराणां तु सर्वं सैन्यं निपातितम्॥
tataḥ puṣpakamāropya sītāṃ trijaṭayā saha| rāvaṇaścārayāmāsa patākādhvajamālinīm|| prāvoṣayata hṛṣṭaśca laṅkāyāṃ rākṣaseśvaraḥ| rāghavo lakṣmaṇaścaiva hatāvindrajitā raṇe|| vimānenāpi gatvā tu sītā trijaṭayā saha| dadarśa vānarāṇāṃ tu sarvaṃ sainyaṃ nipātitam||
Placing Sītā on Puşpaka along with Trijatā, Răvana took her all round (Lankā) crowded with ensigns and standards. And the lord of Rākşasas jubilantly proclaimed in Lankā, Rāghava as well as Lakşmaņa have been slain by Indrajit in battle. And going about with Trijatā Sītā saw all the monkey-troops slain.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रहृष्टमनसश्चापि ददर्श पिशिताशनान्। वानरांश्चातिदुःखार्तान्रामलक्ष्मणपार्श्वतः॥
prahṛṣṭamanasaścāpi dadarśa piśitāśanān| vānarāṃścātiduḥkhārtānrāmalakṣmaṇapārśvataḥ||
She found the flesh-eaters elated in spirits, and the monkeys afflicted with extreme grief at the side of Rāma and Lakşmaņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः सीता ददर्शोभौ शयानौ शरतल्पगौ। लक्ष्मणं चैव रामं च विसंज्ञौ शरपीडितौ॥
tataḥ sītā dadarśobhau śayānau śaratalpagau| lakṣmaṇaṃ caiva rāmaṃ ca visaṃjñau śarapīḍitau||
Then Sītā beheld both Lakşmaņa and Rāma lying in the field, senseless and bound with arrows.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विध्वस्तकवचौ वीरौ विप्रविद्धशरासनौ। सायकैश्छिन्नसर्वाङ्गौ शरस्तम्बमयौ क्षितौ ॥
vidhvastakavacau vīrau vipraviddhaśarāsanau| sāyakaiśchinnasarvāṅgau śarastambamayau kṣitau ||
Those heroes were lying on the earth, their mail torn, their bows cast off their bodies mangled all over and thickly pierce with shafts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तौ दृष्ट्वा भ्रातरौ तत्र प्रवीरौ पुरुषर्षभौ। शयानौ पुण्डरीकाक्षौ कुमारविव पावकी॥ शरतल्पगतौ वीरौ तथाभूतौ नरर्षभौ। दुःखार्ता करुणं सीता सुभृशं विललाप ह॥
tau dṛṣṭvā bhrātarau tatra pravīrau puruṣarṣabhau| śayānau puṇḍarīkākṣau kumāraviva pāvakī|| śaratalpagatau vīrau tathābhūtau nararṣabhau| duḥkhārtā karuṇaṃ sītā subhṛśaṃ vilalāpa ha||
Seeing those brothers, foremost of heroes and best of men-having eyes resembling white lotuses, and them selves like to Kumāras, lying in the field,* the fire sprung one, Sītā stricken with grief, beg a to weep piteously. *Virān narashabhān-heroes and best of menoccurs again, left out on the score of redendancy.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भर्तारमनवद्याङ्गी लक्ष्मणं चासितेक्षणा। प्रेक्ष्य पांसुषु चेष्टन्तौ रुरोद जनकात्मजा॥
bhartāramanavadyāṅgī lakṣmaṇaṃ cāsitekṣaṇā| prekṣya pāṃsuṣu ceṣṭantau ruroda janakātmajā||
That black-eyed one of an excellent person, Janaka's daughter-seeing them roll in the dust, broke out into lamentation.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सबाष्पशोकाभिहता समीक्ष्य तौ भ्रातरौ देवसुतप्रभावौ। वितर्कयन्ती निधनं तयोः सा दुःखान्विता वाक्यमिदं जगाद॥
sabāṣpaśokābhihatā samīkṣya tau bhrātarau devasutaprabhāvau| vitarkayantī nidhanaṃ tayoḥ sā duḥkhānvitā vākyamidaṃ jagāda||
With her eyes shedding plentiful tears, she seeing those brothers, endowed with god-like prowess, concluded them to be dead; and overwhelmed with grief, spoke as follows. as as
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)