ततः सीता ददर्शोभौ शयानौ शरतल्पगौ। लक्ष्मणं चैव रामं च विसंज्ञौ शरपीडितौ॥
tataḥ sītā dadarśobhau śayānau śaratalpagau| lakṣmaṇaṃ caiva rāmaṃ ca visaṃjñau śarapīḍitau||
English Meaning
Then Sītā beheld both Lakşmaņa and Rāma lying in the field, senseless and bound with arrows.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)