All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 114

Yuddha Kanda, Sarga 114

युद्धकाण्डः सर्गः 114

33 verses

तमुवाच महाप्राज्ञः सोऽभिवाद्य प्लवंगमः। रामं कमलपत्राक्षं वरं सर्वधनुष्मताम्॥

tamuvāca mahāprājñaḥ so'bhivādya plavaṃgamaḥ| rāmaṃ kamalapatrākṣaṃ varaṃ sarvadhanuṣmatām||

Thereupon bowing to Rāma, the foremost of bowmen, having eyes, resembling lotus-petals, the highly wise monkey said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यन्निमित्तोऽयमारम्भः कर्मणां यः फलोदयः। तां देवीं शोकसंतप्तां द्रष्टुमर्हसि मैथिलीम्॥

yannimitto'yamārambhaḥ karmaṇāṃ yaḥ phalodayaḥ| tāṃ devīṃ śokasaṃtaptāṃ draṣṭumarhasi maithilīm||

It behove you now to see Maithili, stricken with grief for whom you did initiate all these works and the fruit whereof has now been attained.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा हि शोकसमाविष्टा बाष्पपर्याकुलेक्षणा। मैथिली विजयं श्रुत्वा द्रष्टुं त्वामभिकाचति ॥

sā hi śokasamāviṣṭā bāṣpaparyākulekṣaṇā| maithilī vijayaṃ śrutvā draṣṭuṃ tvāmabhikācati ||

Hearing of your victory Maithilī, possessed by grief and having eyes full of tears, expressed her desire to see you.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पूर्वकात्प्रत्ययाच्चाहमुक्तो विश्वस्तया तया। द्रष्टमिच्छामि भर्तारमिति पर्याकुलेक्षणा॥

pūrvakātpratyayāccāhamukto viśvastayā tayā| draṣṭamicchāmi bhartāramiti paryākulekṣaṇā||

I was told by her, confident of her previous trust, with profuse tears in her eyes, “I wish to see my husband."

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्तो हनुमता रामो धर्मभृतां वरः। आगच्छत्सहसा ध्यानमीषद्वाष्पपरिप्लुतः।।।।। स दीर्घमभिनिःश्वस्य जगतीमवलोकयन्। उवाच मेघसंकाशं विभीषणमुपस्थितम्॥

evamukto hanumatā rāmo dharmabhṛtāṃ varaḥ| āgacchatsahasā dhyānamīṣadvāṣpapariplutaḥ||||| sa dīrghamabhiniḥśvasya jagatīmavalokayan| uvāca meghasaṃkāśaṃ vibhīṣaṇamupasthitam||

Being addressed by Hanuman Rāma the foremost of the pious being bathed in tears, engaged instantly in meditation. Thereupon sighing hard and casting his looks upon the ground he spoke to Vibhīşaņa resembling clouds, who was near him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दिव्याङ्गरागां वैदेहीं दिव्याभरणभूषिताम्। इह सीतां शिरः स्नातामुपस्थापय मा चिरम्॥

divyāṅgarāgāṃ vaidehīṃ divyābharaṇabhūṣitām| iha sītāṃ śiraḥ snātāmupasthāpaya mā ciram||

Do you speedily bring Sītā here-the daughter of the king of Mithila-bathed, sprinkled with celestial pasted and adorned with celestial ornaments.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्तस्तु रामेण त्वरमाणो विभीषणः। प्रविश्यान्तःपुरं सीतां स्त्रीभिः स्वाभिरचोदयत्॥

evamuktastu rāmeṇa tvaramāṇo vibhīṣaṇaḥ| praviśyāntaḥpuraṃ sītāṃ strībhiḥ svābhiracodayat||

Being thus addressed by Rāma, Vibhişaņa hastened on and entering the inner apartment sent information to Sītă through the female attendants.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः सीतां महाभागां दृष्ट्वोवाच विभीषणः। मूर्ध्नि बद्धाञ्जलिः श्रीमान्विनीतो राक्षसेश्वरः।।।।

tataḥ sītāṃ mahābhāgāṃ dṛṣṭvovāca vibhīṣaṇaḥ| mūrdhni baddhāñjaliḥ śrīmānvinīto rākṣaseśvaraḥ||||

Beholding the great Sītā, the graceful lord of Rākşasas-Vibhīşaņa humbly and placing his joined palms on his crown, said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दिव्याङ्गरागा वैदेहि दिव्याभरणभूषिता। यानमारोह भद्रं ते भर्ता त्वां द्रष्टुमिच्छति॥

divyāṅgarāgā vaidehi divyābharaṇabhūṣitā| yānamāroha bhadraṃ te bhartā tvāṃ draṣṭumicchati||

O Vaidehi, may good betide you; sprinkled with celestial paste and adorned with celestials ornaments do you ascend this car: your husband wish to see you.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्ता तु वैदेही प्रत्युवाच विभीषणम्। अस्नात्वा द्रष्टुमिच्छामि भर्तारं राक्षसेश्वर॥

evamuktā tu vaidehī pratyuvāca vibhīṣaṇam| asnātvā draṣṭumicchāmi bhartāraṃ rākṣaseśvara||

Being thus addressed Vaidehi replied to Vibhisana, “O lord of Raksasas, without bathing even I wish to see my husband."

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्यास्तद्वचनं श्रुत्वा प्रत्युवाच विभीषणः। यथाह रामो भर्ता ते तत्तथा कर्तुमर्हसि ॥

tasyāstadvacanaṃ śrutvā pratyuvāca vibhīṣaṇaḥ| yathāha rāmo bhartā te tattathā kartumarhasi ||

Hearing those words VibhIşaņa replied, "It behove you to do what your lord Rama has said." on a

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य तद्वचनं श्रुत्वा मैथिली पतिदेवता। भर्तृभक्त्या वृता साध्वी तथेति प्रत्यभाषत॥

tasya tadvacanaṃ śrutvā maithilī patidevatā| bhartṛbhaktyā vṛtā sādhvī tatheti pratyabhāṣata||

Whereto the chaste maithilee, regarding her husband as God and filled with devotion to her husband, replied saying "so be it."

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः सीतां शिरःस्नातां संयुक्तां प्रतिकर्मणा। महाभिरणोपेतां महार्हाम्बरधारिणीम्॥ आरोग्य शिबिकां सीतां राक्षसैर्वहनोचितैः। राक्षसैर्बहुभिर्गुप्तामाजहार विभीषणः॥

tataḥ sītāṃ śiraḥsnātāṃ saṃyuktāṃ pratikarmaṇā| mahābhiraṇopetāṃ mahārhāmbaradhāriṇīm|| ārogya śibikāṃ sītāṃ rākṣasairvahanocitaiḥ| rākṣasairbahubhirguptāmājahāra vibhīṣaṇaḥ||

Thereupon placing Sta, bathed, performing the due rites wearing valuable clothes and adorned with valuable ornaments, palanquin, carried by many a capable Rākşasa, brought her (to Rama).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सोऽभिगम्य महात्मानं ज्ञात्वापि ध्यानमास्थितम्। प्रणतश्च प्रहृष्टश्च प्राप्तां सीतां न्यवेदयत्॥

so'bhigamya mahātmānaṃ jñātvāpi dhyānamāsthitam| praṇataśca prahṛṣṭaśca prāptāṃ sītāṃ nyavedayat||

Thereupon approaching the high-souled Rama, who, bearing informed of (Vibhisana's approach) was engaged in meditation, Vibhīşaņa bowing down and delighted communicated to him the arrival of Sită.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तामागतामुपश्रुत्य रक्षोगृहचिरोषिताम्। रोषं हर्ष च दैन्यं च राघवः प्राप शत्रुहा॥

tāmāgatāmupaśrutya rakṣogṛhaciroṣitām| roṣaṃ harṣa ca dainyaṃ ca rāghavaḥ prāpa śatruhā||

Hearing of her arrival who had lived long in the abode of the Raksasas Rāghava, the slayer of enemies attained (simultaneously) to anger, delight and depression.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो यानगतां सीतां सविमर्श विचारयन्। विभीषणमिदं वाक्यमहष्टो राघवोऽब्रवीत्॥

tato yānagatāṃ sītāṃ savimarśa vicārayan| vibhīṣaṇamidaṃ vākyamahaṣṭo rāghavo'bravīt||

Considering Sīta who was in the palanquin, over whelmed with grief, Raghava delighted addressed Vibhīşaņa with the following words.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

राक्षसाधिपते सौम्य नित्यं मद्विजये रत। वैदेही संनिकर्ष मे क्षिप्रं समभिगच्छतु॥

rākṣasādhipate saumya nityaṃ madvijaye rata| vaidehī saṃnikarṣa me kṣipraṃ samabhigacchatu||

O lord of Rakşasas, O gentle (king) O you ever engaged in encompassing my success, do you speedily bring Vaidehī nearer to me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य तद्वचनं श्रुत्वा राघवस्य विभीषणः। तूर्णमुत्सारणं तत्र कारयामास धर्मवित्॥

tasya tadvacanaṃ śrutvā rāghavasya vibhīṣaṇaḥ| tūrṇamutsāraṇaṃ tatra kārayāmāsa dharmavit||

Hearing these words of Raghava, Vibhīşaña, conversant with piety speedily cleared (the people out of that place).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कञ्चकोष्णीषिणस्तत्र वेत्रझर्झरपाणयः। उत्सारयन्तस्तान्योधासमन्तात्परिचक्रमुः॥

kañcakoṣṇīṣiṇastatra vetrajharjharapāṇayaḥ| utsārayantastānyodhāsamantātparicakramuḥ||

Attendants with armours and head-dresses on and with cane and drums in their hands began to move about driving away the crowed thereform.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ऋक्षाणां वानराणां च राक्षसानां च सर्वशः। वृन्दान्युत्सार्यमाणानि दूरमुत्तस्थुरन्ततः॥

ṛkṣāṇāṃ vānarāṇāṃ ca rākṣasānāṃ ca sarvaśaḥ| vṛndānyutsāryamāṇāni dūramuttasthurantataḥ||

The crowds of bears, monkeys and Rākṣasas being driven on all sides began to fly at a distance.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तेषामुत्सार्यमाणानां निःस्वनः सुमहानभूत्। वायुनोभूयमानस्य सागरस्येव निःस्वनः॥

teṣāmutsāryamāṇānāṃ niḥsvanaḥ sumahānabhūt| vāyunobhūyamānasya sāgarasyeva niḥsvanaḥ||

They being thus driven there arose a huge noise resembling that of the ocean when agitated by the wind.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उत्सार्यमाणान्दृष्ट्वाऽथ जगत्यां जातसंभ्रमान्। दाक्षिण्यात्तदमर्षाच्च वारयामास राघवः॥

utsāryamāṇāndṛṣṭvā'tha jagatyāṃ jātasaṃbhramān| dākṣiṇyāttadamarṣācca vārayāmāsa rāghavaḥ||

Beholding the monkeys driven on all sides and troubled Rāghava out of anger and compassion prevented him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

संरम्भाच्चाब्रवीद्रामश्चक्षुषा प्रदहनिव। विभीषणं महाप्राज्ञं सोपालम्भमिदं वचः॥

saṃrambhāccābravīdrāmaścakṣuṣā pradahaniva| vibhīṣaṇaṃ mahāprājñaṃ sopālambhamidaṃ vacaḥ||

Thereupon as if burning (ever thing) with his angry eyes Rāma addressed the highly intelligent Vibhīşaņa with the following angry words.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

किमर्थं मामनादृत्य क्लिश्यतेऽयं त्वया जनः। निवर्तयैनमुद्वेगं जनोऽयं स्वजनो मम॥

kimarthaṃ māmanādṛtya kliśyate'yaṃ tvayā janaḥ| nivartayainamudvegaṃ jano'yaṃ svajano mama||

Why did you insult' me by destroying all these? Do you remove their anxiety-they are all my own men.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न गृहाणि न वस्त्राणि न प्राकारस्तिरस्क्रिया। नेदृशा राजसत्कारा वृत्तमावरणं स्त्रियाः॥

na gṛhāṇi na vastrāṇi na prākārastiraskriyā| nedṛśā rājasatkārā vṛttamāvaraṇaṃ striyāḥ||

Neither the houses, clothes, walls nor reception like these are the veils of women.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

व्यसनेषु न कृच्छ्रेषु न युद्धेषु स्वयंवरे। न क्रतौ नो विवाहे वा दर्शनं दूष्यते स्त्रियाः॥

vyasaneṣu na kṛcchreṣu na yuddheṣu svayaṃvare| na kratau no vivāhe vā darśanaṃ dūṣyate striyāḥ||

There is no sin consequent uponi seeing women in danger, difficulty, war, Svayamvara* sacrifice and marriage. *It is a form of marriage in which the bride selects a bridegroom foe herself.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सैषा विपद्गता चैव कृच्छ्रेण च समन्विता। दर्शने नास्ति दोषोऽस्या मत्समीपे विशेषतः॥ ।

saiṣā vipadgatā caiva kṛcchreṇa ca samanvitā| darśane nāsti doṣo'syā matsamīpe viśeṣataḥ|| |

She is now in great danger and difficultythere is no sin in seeing her specially in my presence.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विसृज्य शिबिकां तस्मात्पद्व्यामेवापसर्पतु। समीपे मम वैदेहीं पश्यन्त्वेते वनौकसः॥

visṛjya śibikāṃ tasmātpadvyāmevāpasarpatu| samīpe mama vaidehīṃ paśyantvete vanaukasaḥ||

Therefore leaving behind the palanquin let her come here on foot and let the monkeys behold Vaidehī in my presence.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्तस्तु रामेण सविमर्शो विभीषणः। रामस्योपानयत्सीतां संनिकर्ष विनीतवत्॥

evamuktastu rāmeṇa savimarśo vibhīṣaṇaḥ| rāmasyopānayatsītāṃ saṃnikarṣa vinītavat||

Being thus addressed by Rāma, Vibhīşaņa, being sorry, humbly brought Sītă near him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो लक्ष्मणसुग्रीवौ हनूमांश्च प्लवंगमः। निशम्य वाक्यं रामस्य बभुवुर्व्यथिता भृशम्॥

tato lakṣmaṇasugrīvau hanūmāṃśca plavaṃgamaḥ| niśamya vākyaṃ rāmasya babhuvurvyathitā bhṛśam||

There upon hearing Rāma's accents Lakşmaņa, Sugrīva and the monkey Hanuman were greatly sorry.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

लज्जया त्ववलीयन्ती स्वेषु गात्रेषु मैथिली। विभीषणेनानुगता भर्तारं साभ्यवर्तत॥

lajjayā tvavalīyantī sveṣu gātreṣu maithilī| vibhīṣaṇenānugatā bhartāraṃ sābhyavartata||

As if hiding herself in her own person in shame Maithili, following Vibhisana, approached her husband.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विस्मयाच्च प्रहर्षाच्च स्नेहाच्च पतिदेवता। उदैक्षत मुखं भर्तुः सौम्यं सौम्यतरानना॥

vismayācca praharṣācca snehācca patidevatā| udaikṣata mukhaṃ bhartuḥ saumyaṃ saumyatarānanā||

She, having a gentle countenance and always regarding her husband as her god, fixed her looks upon her lord's face out of surprise, joy and love.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथ समपनुदन्मन:क्लमं सा सुचिरामदृष्टमुदीक्ष्य वै प्रियस्य। वदनमुदितपूर्णचन्द्रकान्तं विमलशशाङ्कनिभानना तदासीत्॥

atha samapanudanmana:klamaṃ sā sucirāmadṛṣṭamudīkṣya vai priyasya| vadanamuditapūrṇacandrakāntaṃ vimalaśaśāṅkanibhānanā tadāsīt||

Beholding the gentle countenance of her dearest lord, resembling the full moon the removed her mental distress. Thereupon she appeared (beautiful) having the countenance of the clear moon.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)