एवमुक्तो हनुमता रामो धर्मभृतां वरः। आगच्छत्सहसा ध्यानमीषद्वाष्पपरिप्लुतः।।।।। स दीर्घमभिनिःश्वस्य जगतीमवलोकयन्। उवाच मेघसंकाशं विभीषणमुपस्थितम्॥
evamukto hanumatā rāmo dharmabhṛtāṃ varaḥ| āgacchatsahasā dhyānamīṣadvāṣpapariplutaḥ||||| sa dīrghamabhiniḥśvasya jagatīmavalokayan| uvāca meghasaṃkāśaṃ vibhīṣaṇamupasthitam||
English Meaning
Being addressed by Hanuman Rāma the foremost of the pious being bathed in tears, engaged instantly in meditation. Thereupon sighing hard and casting his looks upon the ground he spoke to Vibhīşaņa resembling clouds, who was near him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)