राममाश्वासमाने तु लक्ष्मणे भ्रातृवत्सले। निक्षिप्य गुल्मान्स्वस्थाने तत्रागच्छद्विभीषणः॥ नानाप्रहरणैवीरैश्चतुर्भिरभिसंवृतः। नीलाञ्जनचयाकारैर्मातंगैरिव यूथपैः॥
rāmamāśvāsamāne tu lakṣmaṇe bhrātṛvatsale| nikṣipya gulmānsvasthāne tatrāgacchadvibhīṣaṇaḥ|| nānāpraharaṇaivīraiścaturbhirabhisaṃvṛtaḥ| nīlāñjanacayākārairmātaṃgairiva yūthapaiḥ||
As Lakşmaņa devoted to his brother was comforting Rāma, Vibhīşaņa, posting his forces at their proper quarters, came there, surrounded by four heroes accoutred in various arms, resembling masses of collyrium or leaders of elephant-herds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽभिगम्य महात्मानं राघवं शोकलालसम्। वानरांश्चापि ददृशे वाष्पपर्याकुलेक्षणान्॥
so'bhigamya mahātmānaṃ rāghavaṃ śokalālasam| vānarāṃścāpi dadṛśe vāṣpaparyākulekṣaṇān||
And approaching the high-souled Rāghava, overwhelmed with grief, he saw the monkeys with tears in their eyes.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राघवं च महात्मानमिक्ष्वाकुकुलनन्दनम्। ददर्श मोहमापन्नं लक्ष्मणस्याङ्कमाश्रितम्॥
rāghavaṃ ca mahātmānamikṣvākukulanandanam| dadarśa mohamāpannaṃ lakṣmaṇasyāṅkamāśritam||
He saw that joy of the Ikşvāku race the high-souled Raghava-stupefied with grief, lying on the lap of Lakşmaņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
व्रीडितं शोकसंतप्तं दृष्ट्वा रामं विभीषणः। अन्तर्दुःखेन दीनात्मा किमेतदिति सोऽब्रवीत्॥
vrīḍitaṃ śokasaṃtaptaṃ dṛṣṭvā rāmaṃ vibhīṣaṇaḥ| antarduḥkhena dīnātmā kimetaditi so'bravīt||
son Seeing Rāma cast down and inflamed with grief, Vibhisana, inlay pained, said, "What is this?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विभीषणमुखं दृष्ट्वा सुग्रीवं तांश्च वानरान्। लक्ष्मणोवाच मन्दार्थमिदं वाष्पपरिप्लुतः॥
vibhīṣaṇamukhaṃ dṛṣṭvā sugrīvaṃ tāṃśca vānarān| lakṣmaṇovāca mandārthamidaṃ vāṣpapariplutaḥ||
Thereat, gazing at Vibhisana's countenance as well as all those monkeys, Laksmana, with his eyes flooded with tears, said these words pregnant with dire import.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हता इन्द्रजिता सीता इति श्रुत्वैव राघवः। हनूमद्वचनात्सौम्य ततो मोहमुपाश्रितः॥
hatā indrajitā sītā iti śrutvaiva rāghavaḥ| hanūmadvacanātsaumya tato mohamupāśritaḥ||
O placid one, hearing from Hanumān's lips that Sītā has been slain by Indrajit. Rāghava has been overcome with stupor.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कथयन्तं तु सौमित्रिं संनिवार्य विभीषणः। पुष्कलार्थमिदं वाक्यं विसंज्ञं राममब्रवीत्।।।।।
kathayantaṃ tu saumitriṃ saṃnivārya vibhīṣaṇaḥ| puṣkalārthamidaṃ vākyaṃ visaṃjñaṃ rāmamabravīt|||||
As Sumitra's was speaking thus, Vibhisana,. preventing him, addressed the stupefied Rāma in these pregnant words.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
मनुजेन्द्रार्तरूपेण यदुक्तस्त्वं हनूमता। तदयुक्तमहं मन्ये सागरस्येव शोषणम्॥
manujendrārtarūpeṇa yaduktastvaṃ hanūmatā| tadayuktamahaṃ manye sāgarasyeva śoṣaṇam||
O king, all that Hanumān in distressful guise had communicated to you I deem as improbable, like to the drying of the deep.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अभिप्रायं तु जानामि रावणस्य दुरात्मनः। सीतां प्रति महाबाहो न च घातं करिष्यति॥
abhiprāyaṃ tu jānāmi rāvaṇasya durātmanaḥ| sītāṃ prati mahābāho na ca ghātaṃ kariṣyati||
I know the intent of the impious Rāvana with reference to Sita, O mighty-armed one. Her he will not slay.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
याच्यमानः सुबहुशो मया हितचिकीर्षुणा। वैदेहीमुत्सृजस्वेति न च तत्कृतवान्वचः॥
yācyamānaḥ subahuśo mayā hitacikīrṣuṇā| vaidehīmutsṛjasveti na ca tatkṛtavānvacaḥ||
I, seeking his welfare, had besought him much, saying, 'Let go Vaidehi', but he did not act up to my speech.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नैव साम्ना न दानेन न भेदेन कुतो युधा। सा द्रष्टुमपि शक्येत नैव चान्येन केनचित्॥
naiva sāmnā na dānena na bhedena kuto yudhā| sā draṣṭumapi śakyeta naiva cānyena kenacit||
Neither by conciliation, nor by gift, nor by dissension, and where is war? nor by any other means is one capable of obtaining the very sight of Sītā.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानरान्मोहयित्वा तु प्रतियातः स राक्षसः। मायामयीं महाबाहो तां विद्धि जनकात्मजाम्॥
vānarānmohayitvā tu pratiyātaḥ sa rākṣasaḥ| māyāmayīṃ mahābāho tāṃ viddhi janakātmajām||
Having bewildered the monkeys, the Raksasa has gone back; and, O mighty-armed one, know her to be the illusory daughter of Janaka.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
चैत्यं निकुम्भिलामद्य प्राप्य होमं करिष्यति। हुतवानुपयातो हि देवैरपि सवासवैः॥
caityaṃ nikumbhilāmadya prāpya homaṃ kariṣyati| hutavānupayāto hi devairapi savāsavaiḥ||
Today, going to the sacrificial ground (called) Nikumbhilā, he will offer oblations into fire; and there the deity of fire will present himself along with Vasava and the (other) divinities.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
दुराधर्षो भवत्येष संग्रामे रावणात्मजः। तेन मोहयता नूनमेषा माया प्रयोजिता ।।
durādharṣo bhavatyeṣa saṃgrāme rāvaṇātmajaḥ| tena mohayatā nūnameṣā māyā prayojitā ||
Then Rāvana's son shall be invincible in batile. Indubitably that illusion has been wrought by him, to deceive (the monkeys), so that they might not through their prowess disturb him there.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विघ्नमन्विच्छता तत्र वानराणां पराक्रमे॥ ससैन्यास्तत्र गच्छामो यावत्तन्न समाप्यते।
vighnamanvicchatā tatra vānarāṇāṃ parākrame|| sasainyāstatra gacchāmo yāvattanna samāpyate|
Thither will we go before he has furnished his (sacrifice). O foremost of men, shake off this vain sorrow that has overcome you!
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
त्यजैनं नरशार्दूल मिथ्या संतापमागतम्॥ सीदते हि बलं सर्वं दृष्ट्वा त्वां शोककर्शितम्। इह त्वं स्वस्थहृदयस्तिष्ठ सत्वसमुच्छ्रितः।। लक्ष्मणं प्रेषयास्माभिः सह सैन्यानुकर्षिभिः॥
tyajainaṃ naraśārdūla mithyā saṃtāpamāgatam|| sīdate hi balaṃ sarvaṃ dṛṣṭvā tvāṃ śokakarśitam| iha tvaṃ svasthahṛdayastiṣṭha satvasamucchritaḥ|| lakṣmaṇaṃ preṣayāsmābhiḥ saha sainyānukarṣibhiḥ||
Seeing you smitten with grief, this entire host is dispirited. Here, with your heart composed, do your stay, summoning your strength. Send Lakşmañana along with us and the flower of the forces.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एष तं नरशार्दूलो रावणिं निशितैः शरैः। त्याजयिष्यति तत्कर्म ततो वध्यो भविष्यति॥
eṣa taṃ naraśārdūlo rāvaṇiṃ niśitaiḥ śaraiḥ| tyājayiṣyati tatkarma tato vadhyo bhaviṣyati||
This foremost of men by means of sharpened shafts will make Rāvana's son give up his rites; and then shall he be capable of being slain by us.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्यैते निशितास्तीक्ष्णाः पत्रिपत्राङ्गवाजिनः। पतत्रिण इवासौम्याः शराः पास्यन्ति शोणितम्॥
tasyaite niśitāstīkṣṇāḥ patripatrāṅgavājinaḥ| patatriṇa ivāsaumyāḥ śarāḥ pāsyanti śoṇitam||
These keen and sharpened shafts of his, attaining access of velocity through the feathers of birds, and themselves resembling fierce fowls, will drink his* blood. *Indrajit's.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तत्संदिश महाबाहो लक्ष्मणं शुभलक्षणम्। राक्षसस्य विनाशाय वज्र वज्रधरो यथा ॥
tatsaṃdiśa mahābāho lakṣmaṇaṃ śubhalakṣaṇam| rākṣasasya vināśāya vajra vajradharo yathā ||
Therefore, O mighty-armed one, do you in order to the destruction of the Rākşasa, commission Lakşmana, even as the wielder of the thunder-bolt command the same.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
मनुजवर न कालविप्रकर्षों रिपुनिधनं प्रति यत्क्षमोऽद्य कर्तुम्। त्वमतिसृज रिपोर्वधाय वज्रं दिविजरिपुमथने यथा महेन्द्रः॥
manujavara na kālaviprakarṣoṃ ripunidhanaṃ prati yatkṣamo'dya kartum| tvamatisṛja riporvadhāya vajraṃ divijaripumathane yathā mahendraḥ||
As today no time should be lost, therefore do you send Lakşmaņa for campassing the destruction of the foe, even as Mahendra send the thunder-bolt for bringing about the destruction of the enemies of the immortals.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
समाप्तकर्मा हि स राक्षसर्षभो भवत्यदृश्यः समरे सुरासुरैः। युयुत्सता तेन समाप्तकर्मणा भवेत्सुराणामपि संशयो महान्॥
samāptakarmā hi sa rākṣasarṣabho bhavatyadṛśyaḥ samare surāsuraiḥ| yuyutsatā tena samāptakarmaṇā bhavetsurāṇāmapi saṃśayo mahān||
If that foremost of Räkşasas can finish his rites, he shall be invisible to both celestials and Asuras; and, he fighting after finishing his sacrifice, the celestials themselves shall be placed in great jeopardy.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)