तत्रोपविष्टं राजानमुपासन्ते विचक्षणाः। कथानां बहुरूपाणां हास्यकाराः समन्ततः॥
tatropaviṣṭaṃ rājānamupāsante vicakṣaṇāḥ| kathānāṃ bahurūpāṇāṃ hāsyakārāḥ samantataḥ||
Rāma having taken his seat there, the experienced councillors encircling him began to dwell upon many amusing stories.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विजयो मधुमत्तश्च काश्यपो मङ्गलः कुलः। सुराजिः कालियो भद्रो दन्तवक्रः सुमागधः॥ एते कथा बहुविधाः परिहाससमन्विताः। कथयन्ति स्म संहृष्टा राघवस्य महात्मनः॥
vijayo madhumattaśca kāśyapo maṅgalaḥ kulaḥ| surājiḥ kāliyo bhadro dantavakraḥ sumāgadhaḥ|| ete kathā bahuvidhāḥ parihāsasamanvitāḥ| kathayanti sma saṃhṛṣṭā rāghavasya mahātmanaḥ||
Vijaya, Madhumatta, Kasyapa, Mangala, Kula, Surajin, Kaliya, Bhadra Dantavaktra, Sumāgadha-all delightedly began to introduce many amusing talks before the high-souled Rāma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः कथायां कस्यांचिद्राघवः समभाषत। काः कथा नगरे भद्र वर्तन्ते विषयेषु च॥ मामाश्रितानि कान्याहुः पौरजानपदा जनाः। किं च सीतां समाश्रित्य भरतं किं च लक्ष्मणम्॥५ किं नु शत्रुघ्नमुद्दिश्य कैकेयीं किं नु मातरम्। वक्तव्यतां च राजानो वने राज्ये व्रजन्ति च॥
tataḥ kathāyāṃ kasyāṃcidrāghavaḥ samabhāṣata| kāḥ kathā nagare bhadra vartante viṣayeṣu ca|| māmāśritāni kānyāhuḥ paurajānapadā janāḥ| kiṃ ca sītāṃ samāśritya bharataṃ kiṃ ca lakṣmaṇam||5 kiṃ nu śatrughnamuddiśya kaikeyīṃ kiṃ nu mātaram| vaktavyatāṃ ca rājāno vane rājye vrajanti ca||
Thereupon Räma incidentally addressed them saying, “O Bhadra, how do the inhabitants of the city and provinces talk about Sītā, Bharata, Laksmana, Satrughna and the mother Kaikeyi? The kings, when they deviate from the paths of justice, become objects of censure in the houses of men and even in the forests as well.”
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमुक्ते तु रामेण भद्रः प्राञ्जलिरब्रवीत्। स्थिताः शुभाः कथा राजन्वर्तन्ते पुरवासिनाम्॥ अयं तु विजयं सौम्य दशग्रीववधार्जितम्। भूयिष्ठं स्वपुरे पौरैः कथ्यन्ते पुरुषर्षभ॥
evamukte tu rāmeṇa bhadraḥ prāñjalirabravīt| sthitāḥ śubhāḥ kathā rājanvartante puravāsinām|| ayaṃ tu vijayaṃ saumya daśagrīvavadhārjitam| bhūyiṣṭhaṃ svapure pauraiḥ kathyante puruṣarṣabha||
Rāma having said this, Bhadra with folded hands replied: "O king, the citizens speak many good things about you; besides they dilate upon many things in their own houses regarding your conquest acquired by the destruction of the Ten-necked demon."
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमुक्तस्तु भद्रेण राघवो वाक्यमब्रवीत्। कथयस्व यथातत्त्वं सर्वं निरवशेषतः॥ शुभाशुभानि वाक्यानि कान्याहुः पुरवासिनः। श्रुत्वेदानीं शुभं कुर्यां नकुर्यामशुभानि च॥
evamuktastu bhadreṇa rāghavo vākyamabravīt| kathayasva yathātattvaṃ sarvaṃ niravaśeṣataḥ|| śubhāśubhāni vākyāni kānyāhuḥ puravāsinaḥ| śrutvedānīṃ śubhaṃ kuryāṃ nakuryāmaśubhāni ca||
Hearing the words of Bhadra, Rama said:“Without hiding anything, do you relate every thing from the beginning vent to by the citizens. Hearing the good and bad opinions of the citizens I shall desist from bad actions and engage in good ones.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कथयस्व च विस्तब्धो निर्भयं विगतज्वरः। कथयन्ति यथा पौराः पापा जनपदेषु च॥
kathayasva ca vistabdho nirbhayaṃ vigatajvaraḥ| kathayanti yathā paurāḥ pāpā janapadeṣu ca||
Whatever citizens say the vicious actions of mine in the city, relate to me confidently and fearlessly.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राघवेणैवमुक्तस्तु भद्रः सुरुचिरं वचः। प्रत्युवाच महाबाहुं प्राञ्जलिः सुसमाहितः॥
rāghaveṇaivamuktastu bhadraḥ suruciraṃ vacaḥ| pratyuvāca mahābāhuṃ prāñjaliḥ susamāhitaḥ||
Hearing the sweet accents of Rama, Bhadra, with a quiescent mind and folded palms, said.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शृणु राजन्यथा पौराः कथयन्ति शुभाशुभम्। चत्वरापणरथ्यासु वनेषूपवनेषु च।१३।।
śṛṇu rājanyathā paurāḥ kathayanti śubhāśubham| catvarāpaṇarathyāsu vaneṣūpavaneṣu ca|13||
Hear, o king, I shall relate to you all those unpleasant things frequently dwelt upon by people in court-yards, markets, public roads, forests and gardens.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
दुष्करं कृतवान्रामः समुद्रे सेतुबन्धनम्। अश्रुतं पूर्वकैः केश्चिद्देवैरपि सदानवैः॥
duṣkaraṃ kṛtavānrāmaḥ samudre setubandhanam| aśrutaṃ pūrvakaiḥ keściddevairapi sadānavaiḥ||
Indeed Rāma has accomplished a wonderfully hard work; our ancestors, the celestials, the Dānavas none heard of constructing a bridge over the ocean?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रावणश्च दुराधर्षो हतः सबलवाहनः। वानराश्च वशं नीता ऋक्षाश्च सह राक्षसैः॥
rāvaṇaśca durādharṣo hataḥ sabalavāhanaḥ| vānarāśca vaśaṃ nītā ṛkṣāśca saha rākṣasaiḥ||
Rāma has slain the irrepressible Rāvana with his army and brought over the monkeys, bears and Rākşasas to his own side.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हत्वा च रावणं संख्ये सीतामाहृत्य राघवः। अमर्ष पृष्ठतः कृत्वा स्ववेश्म पुनरानयत्॥
hatvā ca rāvaṇaṃ saṃkhye sītāmāhṛtya rāghavaḥ| amarṣa pṛṣṭhataḥ kṛtvā svaveśma punarānayat||
Having discomfitted Rāvana, in the encounter Rāma has released Şītā, but not being the least enraged on account of her being touched by Rāvaņa he has brought to her his own city.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कीदृशं हृदये तस्य सीतासंभोगजं सुखम्। अङ्कमारोप्य तु पुरा रावणेन बलाद्धृताम्॥ लङ्कामपि पुरा नीतामशोकवनिकां गताम्। रक्षसां वशमापन्नां कथं रामो न कुत्स्यति॥ अस्माकमपि दारेषु सहनीयं भविष्यति। यथा हि कुरुते राजा प्रजास्तमनुवर्तते ॥
kīdṛśaṃ hṛdaye tasya sītāsaṃbhogajaṃ sukham| aṅkamāropya tu purā rāvaṇena balāddhṛtām|| laṅkāmapi purā nītāmaśokavanikāṃ gatām| rakṣasāṃ vaśamāpannāṃ kathaṃ rāmo na kutsyati|| asmākamapi dāreṣu sahanīyaṃ bhaviṣyati| yathā hi kurute rājā prajāstamanuvartate ||
Rävaņa did forcibly place Sītā on her lap; how can then Rāma enjoy delight in her company? Having taken her to the city of Lankā, Rāvaņa did keep her in the Asoka forest and Sītā was brought under the control of Rākşasas. Still Rāma has not been worked up with hatred by Sītā. From now we shall also broke the bad conduct of our wives-for the subjects always tread the footsteps of their King.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवं बहुविधा वाचो वदन्ति पुरवासिनः। नगरेषु च सर्वेषु राजञ्जनपदेषु च॥
evaṃ bahuvidhā vāco vadanti puravāsinaḥ| nagareṣu ca sarveṣu rājañjanapadeṣu ca||
O King, the citizens thus talk of many types in every corner of cities and provinces.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्यैवं भाषितं श्रुत्वा राघवः परमार्तवत्। उवाच सुहृदः सर्वान्कथमेतद्वदन्तु माम्॥
tasyaivaṃ bhāṣitaṃ śrutvā rāghavaḥ paramārtavat| uvāca suhṛdaḥ sarvānkathametadvadantu mām||
Hearings those words of Bhadra, Raghava was greatly sorry and asked his friends “Do the subjects thus talk about me?”
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सर्वे तु शिरसा भूमावभिवाद्य प्रणम्य च। प्रत्यूचू राघवं दीनमेवमेतन्न संशयः॥ श्रुत्वा तु वाक्यं काकुत्स्थः सर्वेषां समुदीरितम्। विसर्जयामास तदा वयस्याञ्छत्रुसूदनः॥
sarve tu śirasā bhūmāvabhivādya praṇamya ca| pratyūcū rāghavaṃ dīnamevametanna saṃśayaḥ|| śrutvā tu vākyaṃ kākutsthaḥ sarveṣāṃ samudīritam| visarjayāmāsa tadā vayasyāñchatrusūdanaḥ||
Thereupon lowering their heads and saluting him they all said to Rāghava, of a depressed mind-“For sooth, the subjects thus talk about.” Thereupon Kakutstha, the slayer of enemies, bearing all those words, dismissed his friends.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)