रावणग्रहणं तत्तु वायुग्रहणसंनिभम्। ततः पुलस्त्यः शुश्राव कथितं दिवि दैवतैः॥
rāvaṇagrahaṇaṃ tattu vāyugrahaṇasaṃnibham| tataḥ pulastyaḥ śuśrāva kathitaṃ divi daivataiḥ||
Thereupor Pulastya heard from the celestials ot the capture of Råvana like to the holding of the.wind.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः पुत्रकृतस्नेहात्कम्प्यमानो महाधृतिः। माहिष्मतीपतिं द्रष्टुमाजगाम महानृषिः॥ ।
tataḥ putrakṛtasnehātkampyamāno mahādhṛtiḥ| māhiṣmatīpatiṃ draṣṭumājagāma mahānṛṣiḥ|| |
Having seen moved by the love for his son, the highly effulgent, great ascetic, proceeded to see the king of Māhismati.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स वायुमार्गमास्थाय वायुतुल्यगतिर्द्विजः। पुरी माहिष्मती प्राप्तो मनःसंपातविक्रमः॥
sa vāyumārgamāsthāya vāyutulyagatirdvijaḥ| purī māhiṣmatī prāpto manaḥsaṃpātavikramaḥ||
Proceeding by the aerial way, that twice-born one, gifted with the velocity of wind and the flight of wind, reached the city of Māhismati.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽमरावतिसंकाशां हृष्टपुष्टजनावृताम्। प्रविवेश पुरी ब्रह्मा इन्द्रस्येवामरावतीम्॥
so'marāvatisaṃkāśāṃ hṛṣṭapuṣṭajanāvṛtām| praviveśa purī brahmā indrasyevāmarāvatīm||
Like to Brahma entering Indra's Amaravati, he entered the city resembling the capital of Indr and filled with delighted and plump citizens.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पादचारमिवादित्यं निष्पतन्तं सुदुर्दृशम्। ततस्ते प्रत्यभिज्ञाय अर्जुनाय न्यवेदयन्॥
pādacāramivādityaṃ niṣpatantaṃ sudurdṛśam| tataste pratyabhijñāya arjunāya nyavedayan||
Beholding that dreadful Rșis approach like to Āditya walking on foot, the warders communicated the intelligence to the king Arjuna.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुलस्त्य इति विज्ञाय वचनाद्धैहयाधिपः। शिरस्यञ्जलिमाधाय प्रत्युद्गच्छत्तपस्विनम्॥
pulastya iti vijñāya vacanāddhaihayādhipaḥ| śirasyañjalimādhāya pratyudgacchattapasvinam||
Understanding from their words that Pulastya was coming, the king of Haihayas, placing his folded palms on his crown, proceeded to welcome him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुरोहितोऽस्य गृह्याध्यं मधुपर्क तथैव च। पुरस्तात्प्रययौ राज्ञः शक्रस्येव बृहस्पतिः॥
purohito'sya gṛhyādhyaṃ madhuparka tathaiva ca| purastātprayayau rājñaḥ śakrasyeva bṛhaspatiḥ||
Like, to Brhaspati preceding Purandara, the royal priests went before him carrying, Madhuparka and water to wash feet.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तमृषिमायान्तमुद्यन्तमिव भास्करम्। अर्जुना दृश्य संभ्रान्तो ववन्देन्द्र इवेश्वरम्॥
tatastamṛṣimāyāntamudyantamiva bhāskaram| arjunā dṛśya saṃbhrānto vavandendra iveśvaram||
And beholding the ascetic resembling the rising sun arrived, the King Arjuna bowed to him reverentially like Indra saluting Mahadeva.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तस्य मधुपर्क गां पाद्यमध्यं निवेद्य च। पुलस्त्यमाह राजेन्द्रो हर्षगद्गदया गिरा।।।
sa tasya madhuparka gāṃ pādyamadhyaṃ nivedya ca| pulastyamāha rājendro harṣagadgadayā girā|||
Thereupon offering him Madhuparka, cow and water to wash feet, the king of Haihayas, in accents obstructed with delight, addressed the ascetic saying
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अद्यैवममरावत्या तुल्या माहिष्मती कृता। अद्याहं तु द्विजेन्द्र त्वां यस्मात्पश्यामि दुदृशम्।।१०
adyaivamamarāvatyā tulyā māhiṣmatī kṛtā| adyāhaṃ tu dvijendra tvāṃ yasmātpaśyāmi dudṛśam||10
Reverend Sir, your visit, it is hard to obtain. On beholding you my city Mahişmati has been turned into Amaravati.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अद्य मे कुशलं देव अद्य मे कुशलं व्रतम्। अद्य मे सफलं जन्म अद्य मे सफलं तपः॥ यत्ते देवगणैर्वन्द्यौ वन्देऽहं चरणौ तव। इदं राज्यमिमे पुत्रा इमे दारा इमे वयम्। ब्रह्मन्कि कुर्मः किं कार्यमाज्ञापयतु नो भवान् ॥
adya me kuśalaṃ deva adya me kuśalaṃ vratam| adya me saphalaṃ janma adya me saphalaṃ tapaḥ|| yatte devagaṇairvandyau vande'haṃ caraṇau tava| idaṃ rājyamime putrā ime dārā ime vayam| brahmanki kurmaḥ kiṃ kāryamājñāpayatu no bhavān ||
Today have I obtained all auspiciousness, O lord; today has my religious observance been fruitful; today has my birth proved blessed and today has my devout penance been crowned with success, for I bow to your feet, which have been worshipped by the celestials. This my kingdom, these my sons, this my wife and myself are all at your disposal do you order me, O Brahmaņa, what I may do for you.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं धर्मेऽग्निषु पुत्रेषु शिवं पृष्ट्वा च पार्थिवम्। पुलस्तयोवाच राजानं हैहयानां तथार्जुनम् ॥
taṃ dharme'gniṣu putreṣu śivaṃ pṛṣṭvā ca pārthivam| pulastayovāca rājānaṃ haihayānāṃ tathārjunam ||
Thereupon having enquired of the king about his piety, offerings and the well-being of his sons, Pulastya said to Arjuna, the king of Haihayas.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नरेन्द्राम्बुजपत्राक्ष पूर्णचन्द्रनिभानन। अतुलं ते बलं येन दशग्रीवस्त्वया जितः॥
narendrāmbujapatrākṣa pūrṇacandranibhānana| atulaṃ te balaṃ yena daśagrīvastvayā jitaḥ||
O foremost of kings, O you having eyes like lotus-petals! O you having a countenance like the full moon! When you have vanquished Ravaņa, your prowess is matchless in the triple world.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भयाद्यस्योपतिष्ठेतां निष्पन्दौ सागरानिलौ। सोऽयं मृधे त्वया बद्धः पौत्रो मे रणदुर्जयः॥
bhayādyasyopatiṣṭhetāṃ niṣpandau sāgarānilau| so'yaṃ mṛdhe tvayā baddhaḥ pautro me raṇadurjayaḥ||
You have bound up my invincible son in the conflict at whose fear the wind and the ocean stand still.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुत्रकस्य यशः पीतं नाम विश्रावितं त्वया। मद्वाक्याद्याच्यमानोऽद्य मुञ्च वत्सदशाननम्॥
putrakasya yaśaḥ pītaṃ nāma viśrāvitaṃ tvayā| madvākyādyācyamāno'dya muñca vatsadaśānanam||
Having drunk up the glories of my son you have announced your own; so I do say, O my son, do you release Dasanana.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुलस्त्याज्ञां प्रगृह्याथ न किंचन वचोऽर्जुनः। मुमोचैव पार्थिवेन्द्रो राक्षसेन्द्रं प्रहृष्टवत्॥
pulastyājñāṃ pragṛhyātha na kiṃcana vaco'rjunaḥ| mumocaiva pārthivendro rākṣasendraṃ prahṛṣṭavat||
Hearing this command of Pulastya, the king Arjuna did not utter a single world and set, most delightedly the king of Räkşasas, free.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तं प्रमुच्य विदशारिमर्जुनः प्रपूज्य दिव्याभरणलगम्बरैः। अहिंसकं सख्यमुपेत्य साग्निकं प्रणम्य तं ब्रह्मसुतं गृहं ययौ॥
sa taṃ pramucya vidaśārimarjunaḥ prapūjya divyābharaṇalagambaraiḥ| ahiṃsakaṃ sakhyamupetya sāgnikaṃ praṇamya taṃ brahmasutaṃ gṛhaṃ yayau||
Having released that foe of the celestials, worshipped him with celestials ornaments and garlands and established friendship removing all enmities with Ravana before fire, and bowed to Pulastya, the son of Brahmā, he repaired to his own house.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुलस्त्येनापि संत्यतो राक्षसेन्द्रः प्रतापवान् । परिष्वक्तः कृतातिथ्यो लज्जमानो विनिर्जितः॥
pulastyenāpi saṃtyato rākṣasendraḥ pratāpavān | pariṣvaktaḥ kṛtātithyo lajjamāno vinirjitaḥ||
And being released by the influence of Pulastya, the highly powerful Daśānana, the king of Raksasas, accepted his hospitality and being embraced by him, returned home ashamed.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पितामहसुतश्चापि पुलस्त्यो मुनिपुङ्गवः। मोचयित्वा दशग्रीवं ब्रह्मलोकं जगाम ह॥
pitāmahasutaścāpi pulastyo munipuṅgavaḥ| mocayitvā daśagrīvaṃ brahmalokaṃ jagāma ha||
And having set Daśagriva at liberty Pulastya, the son of Brahma and the foremost of Munis repaired to the celestial region.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवं स रावणः प्राप्तः कार्तवीर्यात्प्रधर्षणम्। पुलस्त्यवचनाच्चापि पुनर्मुक्तो महाबलः॥
evaṃ sa rāvaṇaḥ prāptaḥ kārtavīryātpradharṣaṇam| pulastyavacanāccāpi punarmukto mahābalaḥ||
O Rāma, in this wise, the highly powerful Ravana was defeated by Arjuna and released by Pulastya.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवं बलिभ्यो बलिनः सन्ति राघवनन्दन । नावज्ञा हि परे कार्या य इच्छेच्छेय आत्मनः॥
evaṃ balibhyo balinaḥ santi rāghavanandana | nāvajñā hi pare kāryā ya iccheccheya ātmanaḥ||
Observe therefore, O descendant of Raghu, there is a mightier man than the mighty; therefore, one, desirous of his own well-being, should not disregard another.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः स राजा पिशिताशनानां सहस्रबाहोरुपलभ्य मैत्रीम्। पुनर्नृपाणां कदनं चकार चचार सर्वां पृथिवीं च दात्॥
tataḥ sa rājā piśitāśanānāṃ sahasrabāhorupalabhya maitrīm| punarnṛpāṇāṃ kadanaṃ cakāra cacāra sarvāṃ pṛthivīṃ ca dāt||
Having acquired friendship with thousandarmed Arjuna, Daśānana, the king of Rākşasas, the world began again to journey over distressing the kings.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)