युध्यतां तु ततस्तेषां वानराणां महात्मनाम्। रक्षसां संबभूवाथ बलरोषः सुदारुणः॥
yudhyatāṃ tu tatasteṣāṃ vānarāṇāṃ mahātmanām| rakṣasāṃ saṃbabhūvātha balaroṣaḥ sudāruṇaḥ||
As the high-soulcd monkeys and Raksasas taught on, their wrath vastly increase at sight of each other's forces.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ते हयैः काञ्चनापीडैर्गजैश्चाग्निशिखोपमैः। रथैश्चादित्यसंकाशैः कवचैश्च मनोरमैः॥ निर्ययू राक्षसा वीरा नादयन्तो दिशो दश। राक्षसा भीमकर्माणो रावणस्य जयैषिणः॥
te hayaiḥ kāñcanāpīḍairgajaiścāgniśikhopamaiḥ| rathaiścādityasaṃkāśaiḥ kavacaiśca manoramaiḥ|| niryayū rākṣasā vīrā nādayanto diśo daśa| rākṣasā bhīmakarmāṇo rāvaṇasya jayaiṣiṇaḥ||
And furnished with steeds in golden trappings, and elephants resembling flames of fire; and cars appearing like (so many) suns; and shining armour, the valiant Räkşasas issued, making the ten cardinal points resound. The Rākşasas of terrific exploits were burning for victory on behalf of Rāvana.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानराणामपि चमूवृंहति जयमिच्छताम्। अभ्यधावत तां सेनां रक्षसां घोरकर्मणाम्॥
vānarāṇāmapi camūvṛṃhati jayamicchatām| abhyadhāvata tāṃ senāṃ rakṣasāṃ ghorakarmaṇām||
The mighty monkey-army also, eager for victory, darted against the host of the Rākşasa of dreadful deeds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एतस्मिन्नन्तरे तेषामन्योन्यमभिधावताम्। रक्षसां वानराणां च द्वन्द्वयुद्धमवर्तत॥
etasminnantare teṣāmanyonyamabhidhāvatām| rakṣasāṃ vānarāṇāṃ ca dvandvayuddhamavartata||
In the meanwhile, as either party assailed the other, there took place single combats between the Raksasas and the monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अङ्गदेनेन्द्रजित्सार्धं वालिपुत्रेण राक्षसः। अयुध्यत,महातेजास्त्र्यम्बकेण यथान्धकः॥
aṅgadenendrajitsārdhaṃ vāliputreṇa rākṣasaḥ| ayudhyata,mahātejāstryambakeṇa yathāndhakaḥ||
And as Andhaka had combated with the Three-eyed (deity), That Raksasas, the exceedingly energetic Indrajit, faught with Angada, Son to Vāli.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रजङ्ग्रेन च संपातिनित्यं दुर्धर्षणो रणे। जम्बुमालिनामारब्धो हनूमानपि वानरः॥
prajaṅgrena ca saṃpātinityaṃ durdharṣaṇo raṇe| jambumālināmārabdho hanūmānapi vānaraḥ||
Sampāti, hard to to bear, engaged with Prajangha; and the monkey, Hanumān, entered into conflict with Jambumālī.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
संगतस्तु महाक्रोधो राक्षसो रावणानुजः। समरे तीक्ष्णवेगेन शत्रुघ्नेन विभीषणः।८।।
saṃgatastu mahākrodho rākṣaso rāvaṇānujaḥ| samare tīkṣṇavegena śatrughnena vibhīṣaṇaḥ|8||
And Ravana's younger brother, Vibhisana, fired with wrath, encountered Śatrughna, endowed with exceeding impetuosity.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तपनेन गजः सार्धं राक्षसेन महाबलः। निकुम्भेन महातेजा नीलोऽपि समयुध्यत॥ वानरेन्द्रस्तु सुग्रीवः प्रघसेन सुसंगतः। संगतः समरे श्रीमान्विरूपाक्षेण लक्ष्मणः॥
tapanena gajaḥ sārdhaṃ rākṣasena mahābalaḥ| nikumbhena mahātejā nīlo'pi samayudhyata|| vānarendrastu sugrīvaḥ praghasena susaṃgataḥ| saṃgataḥ samare śrīmānvirūpākṣeṇa lakṣmaṇaḥ||
The highly powerful Nīla engaged with undertook Praghasa, and the graceful Lakşmaņa was engaged with Virüpākşa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अग्निकेतुः सुदुर्धर्षो रश्मिकेतुश्च राक्षसः। मित्रघ्नो यज्ञकोपश्च रामेण सह संगताः॥
agniketuḥ sudurdharṣo raśmiketuśca rākṣasaḥ| mitraghno yajñakopaśca rāmeṇa saha saṃgatāḥ||
The exceedingly irrepressible Agniketu and the Raksasa Rasmiketu-and Mitraghna and Yajñakopa, were engaged with Rāma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वज्रमुष्टिश्च मैन्देन द्विविदेनाशनिप्रभः। राक्षसाभ्यां सुघोराभ्यां कपिमुख्यौ समागतौ ।।१२ वीरः प्रतपनो घोरो राक्षसो रणदुर्धरः। समरे तीक्ष्णवेगेन नलेन समयुध्यत॥ धर्मस्य पुत्रो बलवान्सुषेण इति विश्रुतः। स विद्युन्मालिना सार्धमयुध्यत महाकपिः॥
vajramuṣṭiśca maindena dvividenāśaniprabhaḥ| rākṣasābhyāṃ sughorābhyāṃ kapimukhyau samāgatau ||12 vīraḥ pratapano ghoro rākṣaso raṇadurdharaḥ| samare tīkṣṇavegena nalena samayudhyata|| dharmasya putro balavānsuṣeṇa iti viśrutaḥ| sa vidyunmālinā sārdhamayudhyata mahākapiḥ||
Vajramuștti encountered Mainda, and Asaniprabha Dvivida. And those foremost of monkeys faught with those dreadful Rākşasas, the heroic and terrible Pratapana, incapable of being overcome in battle, was combating with Nala of terrific force; and that lusty son of Righteousness, well-known as Susena, a mighty monkey-battled with Vidyunmāli.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वानराश्चापरे घोरा राक्षसैरपरैः सह। द्वन्द्वं समीयुः सहसा युद्ध्वा च बहुभिः सह ॥
vānarāścāpare ghorā rākṣasairaparaiḥ saha| dvandvaṃ samīyuḥ sahasā yuddhvā ca bahubhiḥ saha ||
And other fearful monkeys encountered other Rākşasas; and many were the encounters the took place.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तत्रासीत्सुमहद्युद्धं तुमुलं रोमहर्षणम्। रक्षसां वानराणां च वीराणां जयमिच्छताम्॥
tatrāsītsumahadyuddhaṃ tumulaṃ romaharṣaṇam| rakṣasāṃ vānarāṇāṃ ca vīrāṇāṃ jayamicchatām||
And great and fierce was the engagement that took place between the heroic Rakşasas and monkeys burning for victory, capable of making people's hair stand on end.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हरिराक्षसदेहेभ्यः : प्रसृताः केशशाद्वला:। शरीरसंघाटवहाः प्रसुनुः शोणितापगाः॥
harirākṣasadehebhyaḥ : prasṛtāḥ keśaśādvalā:| śarīrasaṃghāṭavahāḥ prasunuḥ śoṇitāpagāḥ||
And from the persons of the Räkşasas and the monkeys there flowed a river of gore, having hair for grass (growing on its banks) and the bodies of the warriors for pieces of planks floating (a down the current).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
आजघानेन्द्रजित्क्रुद्धो वज्रेणेव शतक्रतुः। अङ्गदं गदया वीरं शत्रुसैन्यविदारणम्॥
ājaghānendrajitkruddho vajreṇeva śatakratuḥ| aṅgadaṃ gadayā vīraṃ śatrusainyavidāraṇam||
Indrajit, growing enraged, with his mace dealt a blow at that tearer of hostile ranks, angada, like him of an hundred sacrifices striking with his · thunderbolt.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्य काश्चनचित्राङ्गं रथं साश्वं ससारथिम्। जघान गदया श्रीमानङ्गदो वेगवान्हरिः॥
tasya kāścanacitrāṅgaṃ rathaṃ sāśvaṃ sasārathim| jaghāna gadayā śrīmānaṅgado vegavānhariḥ||
Thereat, that graceful monkey, Angada, gifted with vehemence, with his mace crushed his car decked in gold, together with the steeds and the charioteer.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
संपातिस्तु प्रजङ्ग्रेन त्रिभिर्बाणैः समाहतः। निजघानाश्वकर्णेन प्रजङ्घ रणमूर्धनि ॥
saṃpātistu prajaṅgrena tribhirbāṇaiḥ samāhataḥ| nijaghānāśvakarṇena prajaṅgha raṇamūrdhani ||
Sampāti was pierced with three arrows by Prajangha; and the former (in his turn) slew Prajangha on the edge of battle with an Ašvakarņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
जम्बुमाली रथस्थस्तु रथशक्त्या महाबलः। बिभेद समरे क्रद्धो हनूमन्तं स्तनान्तरे॥
jambumālī rathasthastu rathaśaktyā mahābalaḥ| bibheda samare kraddho hanūmantaṃ stanāntare||
And Jambumali, mounted on a car, possessed of prodigious strength, fired with wrath, with all the access of force derived from his car wounded Hanumān between his paps.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्य तं रथमास्थाय हनूमान्मारुतात्मजः। प्रममाथ तलेनाशु सह तेनैव रक्षसा॥
tasya taṃ rathamāsthāya hanūmānmārutātmajaḥ| pramamātha talenāśu saha tenaiva rakṣasā||
Thereat, getting at his car, Hanumān-son to the Wind-god with a slap speedily crushed his adversary's vehicle along with the Raksasa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नदन्प्रतपनो घोरो नलं सोऽभ्यनुधावत। नलः प्रपनस्याशु पातयामास चक्षुषी॥ भिन्नगात्रः शरैस्तीक्ष्णैः क्षिप्रहस्तेन रक्षसा।
nadanpratapano ghoro nalaṃ so'bhyanudhāvata| nalaḥ prapanasyāśu pātayāmāsa cakṣuṣī|| bhinnagātraḥ śaraistīkṣṇaiḥ kṣiprahastena rakṣasā|
Then the terrific Pratapana, roaring, rushed at Nala; and thereat Nala, with his body pierced with sharp shafts by that swift handed Rākşasa, plucked out Pratapana's eyes, and cast them to the earth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ग्रसन्तमिव सैन्यानि प्रघसं वानराधिपः॥ सुग्रीवः सप्तपर्णेन निजघान जवेन च।
grasantamiva sainyāni praghasaṃ vānarādhipaḥ|| sugrīvaḥ saptaparṇena nijaghāna javena ca|
That lord of monkeys, Sugrīva, with a Saptaparma-swiftly slew Praghasa, who appeared to be devouring up the troops.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रपीड्य शरवर्षेण राक्षसं भीमदर्शनम्॥ निजघान विरूपाक्षं शरेणैकेन लक्ष्मणः।
prapīḍya śaravarṣeṇa rākṣasaṃ bhīmadarśanam|| nijaghāna virūpākṣaṃ śareṇaikena lakṣmaṇaḥ|
Tormenting the Räkşasa Virupākṣa of dreadful form, Laksmana killed him with a single arrow.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अग्निकेतुश्च दुर्धर्षो रश्मिकेतुश्च राक्षसः।। मित्रघ्नो यज्ञकोपश्च राममादीपयच्छरैः।२६।।
agniketuśca durdharṣo raśmiketuśca rākṣasaḥ|| mitraghno yajñakopaśca rāmamādīpayaccharaiḥ|26||
The irrepressible Agniketu, the Rākṣasas Raśmiketu, Mitraghna and Yajñakopa, with their arrows rendered Rāma aflame.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तेषां चतुर्णा रामस्तु शिरांसि समरे शरैः। क्रुद्धश्चतुर्भिश्चिच्छेद घोरैरग्निशिखोपमैः॥
teṣāṃ caturṇā rāmastu śirāṃsi samare śaraiḥ| kruddhaścaturbhiściccheda ghorairagniśikhopamaiḥ||
Thereat, Rāma, growing wroth, in battle severed the heads of those four by means of four shafts, dreadful, and resembling the tongues of a fame.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वज्रमुष्टिस्तु मैन्देन मुष्टिना निहतो रणे। पपात सरथः साश्वः सुराट्ट इव भूतले॥
vajramuṣṭistu maindena muṣṭinā nihato raṇe| papāta sarathaḥ sāśvaḥ surāṭṭa iva bhūtale||
Vajramuști was slain in conflict by Mainda with a clenched fist; and down came he to the ground along with his car and horses, like a turret toppling (headlong.)
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निकुम्भस्तु रणे नीलं नीलाञ्जनचयप्रभम्। निर्बिभेद शरैस्तीक्ष्णैः करैर्मेधमिवांशुमान्॥
nikumbhastu raṇe nīlaṃ nīlāñjanacayaprabham| nirbibheda śaraistīkṣṇaiḥ karairmedhamivāṃśumān||
Nikumbha in fight wounded Nila resembling a mass of blue collyrium, with sharpened shafts, as the Sun pierce clouds with his rays.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुनः शरशतेनाथ क्षिप्रहस्तो निशाचरः। बिभेद समरे नीलं निकुम्भः प्रजहास च॥
punaḥ śaraśatenātha kṣiprahasto niśācaraḥ| bibheda samare nīlaṃ nikumbhaḥ prajahāsa ca||
Again with an hundred arrows, that lighthanded night-ranger pierced Nīla in the field; and Nikumbha laughed thereat.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्यैव रथचक्रेण नीलो विष्णुरिवाहवे। शिरश्चिच्छेद समरे निकुम्भस्य च सारथेः॥
tasyaiva rathacakreṇa nīlo viṣṇurivāhave| śiraściccheda samare nikumbhasya ca sāratheḥ||
At this, even as Visnu did in battle, Nila with a wheel of his car, cut off in conflict Nikumbha's head together with that of his charioteer.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वज्राशनिसमस्पर्शी द्विविदश्च समप्रभम्। जधान गिरिशृङ्गेण मिषतां सर्वरक्षसाम्॥
vajrāśanisamasparśī dvividaśca samaprabham| jadhāna giriśṛṅgeṇa miṣatāṃ sarvarakṣasām||
Dvivida, possessed of the touch of the Vajra and thunder bolt, in the presence of the entire Rākşasas host hurled a mountain-peak at him that was endowed with the splendour of the thunder bolt.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
द्विविदं वानरेन्द्रं तं दुमयोधिनमाहवे। शरैरशनिसंकाशैः स विव्याधाशनिप्रभः॥
dvividaṃ vānarendraṃ taṃ dumayodhinamāhave| śarairaśanisaṃkāśaiḥ sa vivyādhāśaniprabhaḥ||
Asaniprabha in encounter pierced that foremost of monkeys bearer of trees in conflict, Dvivida, with shafts resembling thunder-bolts.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शरैरभिविद्धाङ्गो द्विविदः क्रोधमूर्च्छितः। सालेन सरथं साश्वं निजघानाशनिप्रभम्॥
sa śarairabhividdhāṅgo dvividaḥ krodhamūrcchitaḥ| sālena sarathaṃ sāśvaṃ nijaghānāśaniprabham||
Thereat, beside himself with wrath, with his entire body wounded with arrows, Dvivida with a sala destroyed Asaniprabha along with his car and horses.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विद्युन्माली रथस्थस्तु शरैः काञ्चनभूषणैः। सुषेणं ताडयामास ननाद च मुहुर्मुहुः॥
vidyunmālī rathasthastu śaraiḥ kāñcanabhūṣaṇaiḥ| suṣeṇaṃ tāḍayāmāsa nanāda ca muhurmuhuḥ||
And Vidyanmālī, mounted on a car, assailed Suşeņa with shafts decked with gold, and behan to shout momentarily.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं रथस्थमथो दृष्ट्वा सुषेणो वानरोत्तमः गिरिशृङ्गेण महता रथमाशु न्यपातयत्॥
taṃ rathasthamatho dṛṣṭvā suṣeṇo vānarottamaḥ giriśṛṅgeṇa mahatā rathamāśu nyapātayat||
Seeing him mounted on his car, Suşena-best of monkeys-taking up a huge crag, swiftly brought his car down to the ground.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
लाघवेन तु संयुक्तो विद्युन्माली निशाचरः। अपक्रम्य रथातूर्णं गदापाणिः क्षितौ स्थितः॥
lāghavena tu saṃyukto vidyunmālī niśācaraḥ| apakramya rathātūrṇaṃ gadāpāṇiḥ kṣitau sthitaḥ||
Thereat, endowed with lightness, that nightranger, Vidyunmāli, at once extricating himself from his car, stood on the ground with a mace in his hand.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः क्रोधसमाविष्टः सुषेणो हरिपुंगवः। शिलां सुमहतीं गृह्य निशाचरमभिद्रवत्॥
tataḥ krodhasamāviṣṭaḥ suṣeṇo haripuṃgavaḥ| śilāṃ sumahatīṃ gṛhya niśācaramabhidravat||
Thereupon that foremost of monkeys, Sușeņa, growing furious, taking up a gigantic crag, rushed at the night-ranger.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तमापतन्तं गदया विद्युन्माली निशाचरः। वक्षस्यभिजधानाशु सुषेणं हरिपुङ्गवम्॥
tamāpatantaṃ gadayā vidyunmālī niśācaraḥ| vakṣasyabhijadhānāśu suṣeṇaṃ haripuṅgavam||
As he was descending, the night-ranger, Vidyunmālī, with his mace swiftly hit at the breast of Susena-greatest of monkeys.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
गदाप्रहारं तं घोरमचिन्त्य प्लवगोत्तमः। तां तूष्णीं पातयामास तस्योरसि महामृधे।।४०१
gadāprahāraṃ taṃ ghoramacintya plavagottamaḥ| tāṃ tūṣṇīṃ pātayāmāsa tasyorasi mahāmṛdhe||401
Thereat, without thinking at all of the terrific hit of the mace, that best of monkeys in mighty conflict brought down that upon his head.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शिलाप्रहाराभिहतो विद्युन्माली निशाचरः। निष्पिष्टहृदयो भूमौ गतासुर्निपपात ह॥
śilāprahārābhihato vidyunmālī niśācaraḥ| niṣpiṣṭahṛdayo bhūmau gatāsurnipapāta ha||
Assailed with the crag, the night-ranger Vidyanmali, having his chest crushed, fell down to the earth, deprived of life.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवं तैर्वानरैः शूरैः शूरास्ते रजनीचराः। द्वन्द्वे विमथितास्तत्र दैत्या इव दिवौकसैः।॥
evaṃ tairvānaraiḥ śūraiḥ śūrāste rajanīcarāḥ| dvandve vimathitāstatra daityā iva divaukasaiḥ|||
Like the celestials warring against the Daityas, the heroic monkeys warred on and confounded the valiant rangers of the night.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भल्लैश्चान्यैर्गदाभिश्च शक्तितोमरसायकैः। अपविद्धैश्चापि रथैस्तथा साङ्ग्रामिकैहयैः।॥ निहतैः कुञ्जरैर्मतैस्तथा वानरराक्षसैः। चक्राक्षयुगदण्डैश्च भग्नैर्धरणिसंश्रितैः।॥ बभूवायोधनं घोरं गोमायुगणसेवितम्। कबन्धानि समुत्येतुर्दिक्षु वानररक्षसाम्।। विमर्दे तुमुले तस्मिन्देवासुररणोपमे॥
bhallaiścānyairgadābhiśca śaktitomarasāyakaiḥ| apaviddhaiścāpi rathaistathā sāṅgrāmikaihayaiḥ||| nihataiḥ kuñjarairmataistathā vānararākṣasaiḥ| cakrākṣayugadaṇḍaiśca bhagnairdharaṇisaṃśritaiḥ||| babhūvāyodhanaṃ ghoraṃ gomāyugaṇasevitam| kabandhāni samutyeturdikṣu vānararakṣasām|| vimarde tumule tasmindevāsuraraṇopame||
And frightful was the field of battle, with darts, and other arms; and clubs, and javelins, and lances, and other weapons, and with broken cars, and war-horses, and mad horses slain, and monkeys and Rākşasas, and wheels and Akşas, and yokes and standards, broken and scattered over the ground; and swarms of jackals began to range on all sides of the monkeys and the Raksasas; and Kabandhas began to rise in that terrific encounter, resembling the encounter of the gods and the Asuras.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निहन्यमाना हरिपुंगवैस्तदा निशाचराः शोणितगन्धमूर्च्छिताः। पुनः सुयुद्धं तरसा समाश्रिता दिवाकरस्यास्तमयाभिकामिणः॥
nihanyamānā haripuṃgavaistadā niśācarāḥ śoṇitagandhamūrcchitāḥ| punaḥ suyuddhaṃ tarasā samāśritā divākarasyāstamayābhikāmiṇaḥ||
Thus destroyed by the foremost of monkeys, the rangers of night, beyond themselves with the smell of blood, eagerly wishing for the setting of the Sun, again made active preparation for a renewal of the fight.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)