All Chapters
Valmiki Ramayana — Uttara Kanda · Chapter 80

Uttara Kanda, Sarga 80

उत्तरकाण्डः सर्गः 80

17 verses

एतदाख्याय रामाय महर्षिः कुम्भसंभवः। अस्यामेवापरं वाक्यं कथायामुपचक्रमे॥

etadākhyāya rāmāya maharṣiḥ kumbhasaṃbhavaḥ| asyāmevāparaṃ vākyaṃ kathāyāmupacakrame||

Having related this story to Rāma the great saint Agastya again said in this context.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः स दण्डः काकुत्स्थ बहुवर्षगणायुतम्। अकरोत्तत्र दान्तात्मा राज्यं निहतकण्टकम्॥

tataḥ sa daṇḍaḥ kākutstha bahuvarṣagaṇāyutam| akarottatra dāntātmā rājyaṃ nihatakaṇṭakam||

O Kākutstha, having subdued his passions, the king Danda, reigned undisturbed in this wise for many long years.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथ काले तु कस्मिंश्चिद्राजा भार्गवमाश्रमम्। रमणीयमुपाक्रामच्चैत्रे मासि मनोरमे॥

atha kāle tu kasmiṃścidrājā bhārgavamāśramam| ramaṇīyamupākrāmaccaitre māsi manorame||

Thereupon during spring, in the month of Caitra the king arrived at the picturesque hermitage of the preceptor Sukra.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तत्र भार्गवकन्यां स रूपेणाप्रतिमां भुवि। विचरन्तीं वनोद्देशे दण्डोऽपश्यदनुत्तमाम्॥ स दृष्ट्वा तां सुदुर्मेधा अनङ्गशरपीडितः। अभिगम्य सुसंविग्नः कन्यां वचनमब्रवीत्॥

tatra bhārgavakanyāṃ sa rūpeṇāpratimāṃ bhuvi| vicarantīṃ vanoddeśe daṇḍo'paśyadanuttamām|| sa dṛṣṭvā tāṃ sudurmedhā anaṅgaśarapīḍitaḥ| abhigamya susaṃvignaḥ kanyāṃ vacanamabravīt||

At that time, Sukra's daughter, matchless in beauty and grace, was walking in the forest. The king saw that jewel of a girl, and being stricken with lust and growing restless he approached her and said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कुतस्त्वमसि सुश्रोणि कस्य वासि सुता शुभे। पीडितोऽहमनङ्गेन पृच्छामि त्वां शुभानने॥

kutastvamasi suśroṇi kasya vāsi sutā śubhe| pīḍito'hamanaṅgena pṛcchāmi tvāṃ śubhānane||

O you having a beautiful waist, O fair lady, whose daughter are you? O you having a moonlike countenance, I have been assailed by the arrows of Cupid and hence I do accost you thus.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य त्वेवं ब्रुवाणस्य मोहोन्मत्तस्य कामिनः। भार्गवी प्रत्युवाचेदं वचः सानुनयं त्विदम्॥

tasya tvevaṃ bruvāṇasya mohonmattasya kāminaḥ| bhārgavī pratyuvācedaṃ vacaḥ sānunayaṃ tvidam||

Hearing the words of the vicious-souled Danda, maddened with lust, Sukra's daughter humbly said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

भार्गवस्य सुतां विद्धिदेवस्याक्लिष्टकर्मणः। अरजां नाम राजेन्द्र ज्येष्ठामाश्रमवासिनीम्॥ मा मां स्पृश बलाद्राजन्कन्या पितृवशा ह्यहम्। गुरुः पिता मे राजेन्द्र त्वं च शिष्यो महात्मनः॥

bhārgavasya sutāṃ viddhidevasyākliṣṭakarmaṇaḥ| arajāṃ nāma rājendra jyeṣṭhāmāśramavāsinīm|| mā māṃ spṛśa balādrājankanyā pitṛvaśā hyaham| guruḥ pitā me rājendra tvaṃ ca śiṣyo mahātmanaḥ||

"O king of kings I am the daughter of the humbly Sukra of unwearied actions and my name is Araja. I am living in this hermitage, O king, do not touch me forcibly for I am a maid and hence under the guardianship forcibly for my father. Besides my father is my preceptor, and you are also his disciple.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

व्यसनं सुमहत्क्रुद्धः स ते दद्यान्महातपाः। यदि वान्यन्मया कार्य धर्मदृष्टेन सत्पथा॥ वरयस्व नरश्रेष्ठ पितरं मे महाद्युतिम्। अन्यथा तु फलं तुभ्यं भवेद्धोराभिसंहितम्॥

vyasanaṃ sumahatkruddhaḥ sa te dadyānmahātapāḥ| yadi vānyanmayā kārya dharmadṛṣṭena satpathā|| varayasva naraśreṣṭha pitaraṃ me mahādyutim| anyathā tu phalaṃ tubhyaṃ bhaveddhorābhisaṃhitam||

Being enraged he shall imprecate you with a curse. O foremost of men, if you do cherish any desire for me, do you honestly and piously pray for it to my sire. Or else you shall suffer dreadful consequences in the long run.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

क्रोधेन हि पिता मेऽसौ त्रैलोक्यमपि निर्दहेत्। दास्यते चानवद्याङ्ग तव मा याचितः पिता ॥

krodhena hi pitā me'sau trailokyamapi nirdahet| dāsyate cānavadyāṅga tava mā yācitaḥ pitā ||

When worked up with ire, my father can reduce even the three worlds to ashes. O you of a blameless person, if you do pray, my father may make me over to your hands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवं ब्रुवाणामरजां दण्डः कामवशं गतः। प्रत्युवाच मदोन्मत्तः शिरस्याधाय चाञ्जलिम्।।१३

evaṃ bruvāṇāmarajāṃ daṇḍaḥ kāmavaśaṃ gataḥ| pratyuvāca madonmattaḥ śirasyādhāya cāñjalim||13

Arajas having said this, the king Danda, maddened with lust, placing folded palms on his head, said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रसादं कुरु सुश्रोणि न कालं क्षेप्तुमर्हसि। त्वत्कृते हि मम प्राणा विदीर्यन्ते वरानने॥ त्वां प्राप्य तु वधो वापि पापं वापि सुदारुणम्। भक्तं भजस्व मां भीरु भजमानं सुविह्वलम्॥

prasādaṃ kuru suśroṇi na kālaṃ kṣeptumarhasi| tvatkṛte hi mama prāṇā vidīryante varānane|| tvāṃ prāpya tu vadho vāpi pāpaṃ vāpi sudāruṇam| bhaktaṃ bhajasva māṃ bhīru bhajamānaṃ suvihvalam||

Be you propitiated with me, O you having a graceful person; do not tarry even for a moment. My heart bursts out for you, O you having a moon-like countenance. For acquiring you I can even take upon myself my own destruction or dreadful iniquity. Do you seek me, O fair ladyI am beside myself for you.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वा तु तां कन्यां दोभ्यां प्राप्य बलादली। विस्फुरन्तीं यथाकामं मैथुनायोपचक्रमे॥ तमनर्थ महाघोरं दण्डः कृत्वा सुदारुणम्। नगरं प्रययावाशु मधुमन्तमनुत्तमम्॥

evamuktvā tu tāṃ kanyāṃ dobhyāṃ prāpya balādalī| visphurantīṃ yathākāmaṃ maithunāyopacakrame|| tamanartha mahāghoraṃ daṇḍaḥ kṛtvā sudāruṇam| nagaraṃ prayayāvāśu madhumantamanuttamam||

Having said this the king forcibly ravished her. Having perpetrated such a mighty iniquity he speedily returned to his own city Madhumanta.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अरजापि रुदन्ती सा आश्रमस्याविदूरतः। प्रतीक्षते सुसंत्रस्ता पितरं देवसंनिभम्॥

arajāpi rudantī sā āśramasyāvidūrataḥ| pratīkṣate susaṃtrastā pitaraṃ devasaṃnibham||

Arajă cried aloud in forest at no distance from the hermitage and waited for here sire who had been away on visiting the celestials. a blameless person, if you do pray, my father may make me over to your hands.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवं ब्रुवाणामरजां दण्डः कामवशं गतः। प्रत्युवाच मदोन्मत्तः शिरस्याधाय चाञ्जलिम्।।१३

evaṃ bruvāṇāmarajāṃ daṇḍaḥ kāmavaśaṃ gataḥ| pratyuvāca madonmattaḥ śirasyādhāya cāñjalim||13

Arajas having said this, the king Danda, maddened with lust, placing folded palms on his head, said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

प्रसादं कुरु सुश्रोणि न कालं क्षेप्तुमर्हसि। त्वत्कृते हि मम प्राणा विदीर्यन्ते वरानने॥ त्वां प्राप्य तु वधो वापि पापं वापि सुदारुणम्। भक्तं भजस्व मां भीरु भजमानं सुविह्वलम्॥

prasādaṃ kuru suśroṇi na kālaṃ kṣeptumarhasi| tvatkṛte hi mama prāṇā vidīryante varānane|| tvāṃ prāpya tu vadho vāpi pāpaṃ vāpi sudāruṇam| bhaktaṃ bhajasva māṃ bhīru bhajamānaṃ suvihvalam||

Be you propitiated with me, O you having a graceful person; do not tarry even for a moment. My heart bursts out for you, O you having a moon-like countenance. For acquiring you I can even take upon myself my own destruction or dreadful iniquity. Do you seek me, O fair ladyI am beside myself for you.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वा तु तां कन्यां दोभ्यां प्राप्य बलादली। विस्फुरन्तीं यथाकामं मैथुनायोपचक्रमे॥ तमनर्थ महाघोरं दण्डः कृत्वा सुदारुणम्। नगरं प्रययावाशु मधुमन्तमनुत्तमम्॥

evamuktvā tu tāṃ kanyāṃ dobhyāṃ prāpya balādalī| visphurantīṃ yathākāmaṃ maithunāyopacakrame|| tamanartha mahāghoraṃ daṇḍaḥ kṛtvā sudāruṇam| nagaraṃ prayayāvāśu madhumantamanuttamam||

Having said this the king forcibly ravished her. Having perpetrated such a mighty iniquity he speedily returned to his own city Madhumanta.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अरजापि रुदन्ती सा आश्रमस्याविदूरतः। प्रतीक्षते सुसंत्रस्ता पितरं देवसंनिभम्॥

arajāpi rudantī sā āśramasyāvidūrataḥ| pratīkṣate susaṃtrastā pitaraṃ devasaṃnibham||

Arajă cried aloud in forest at no distance from the hermitage and waited for here sire who had been away on visiting the celestials.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)