अथ राजन्महाबाहुर्विचरन्पृथिवीतले। हिमवद्वनमासाद्य परिचक्राम रावणः॥
atha rājanmahābāhurvicaranpṛthivītale| himavadvanamāsādya paricakrāma rāvaṇaḥ||
Then, O King, the mighty-armed Ravana ranging the earth, came to Himavān and began to go round it.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तत्रापश्यत्स वै कन्यां कृष्णाजिनजटाधराम्। आर्षेण विधिना युक्तां दीप्यन्ती देवतामिव ॥
tatrāpaśyatsa vai kanyāṃ kṛṣṇājinajaṭādharām| ārṣeṇa vidhinā yuktāṃ dīpyantī devatāmiva ||
It came to pass that there he saw a damsel wearing a dark deer-skin and matted locks, leading the life of a saint, and flaming like a celestial.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स दृष्ट्वा रूपसंपन्नां कन्यां तां सुमहाव्रताम्। काममोहपरीतात्मा पप्रच्छ प्रहसन्निव॥
sa dṛṣṭvā rūpasaṃpannāṃ kanyāṃ tāṃ sumahāvratām| kāmamohaparītātmā papraccha prahasanniva||
Seeing the girl observing high vows, endowed with beauty, he, with his soul overwhelmed with lust asked her, laughing.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
किमिदं वर्तसे भद्रे विरुद्धं यौवनस्य ते। नहि युक्ता तवैतस्य रूपस्यैव प्रतिक्रिया।४॥
kimidaṃ vartase bhadre viruddhaṃ yauvanasya te| nahi yuktā tavaitasya rūpasyaiva pratikriyā|4||
How is it, o amiable one, that you act thus contrary to your youth? This course of life surely does not befit your beauty.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रूपं तेऽनुपमं भीरु कामोन्मादकरं नृणाम्। न युक्तं तपसि स्थातुं निर्गतो ह्येष निर्णयः॥
rūpaṃ te'nupamaṃ bhīru kāmonmādakaraṃ nṛṇām| na yuktaṃ tapasi sthātuṃ nirgato hyeṣa nirṇayaḥ||
Your loveliness, O timid one, is peerless, capable of maddening folk with desire. It does not behove you to lead an ascetic mode of life,-this would suit an old person.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कस्यासि किमिदं भद्रे कश्च भर्ता वरानने। येन संभुज्यसे भीरु स नरः पुण्यभाग्भुवि॥ पृच्छतः शंस मे सर्वं कस्य हेतोः परिश्रमः।
kasyāsi kimidaṃ bhadre kaśca bhartā varānane| yena saṃbhujyase bhīru sa naraḥ puṇyabhāgbhuvi|| pṛcchataḥ śaṃsa me sarvaṃ kasya hetoḥ pariśramaḥ|
Whose daughter are you, O gentle lady? And what is this (vow) that you practise? And O fair faced wrench, who is your husband? He who has you for his wife, is, O timorous one, has religious merit on earth. Tell all about this to me who ask for it. For whom do you put yourself to trouble?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमुक्ता तु सा कन्या रावणेन यशस्विनी।७।। अब्रवीद्विधिवत्कृत्वा तस्यातिथ्यं तपोधना।
evamuktā tu sā kanyā rāvaṇena yaśasvinī|7|| abravīdvidhivatkṛtvā tasyātithyaṃ tapodhanā|
Thus accosted by Rāvana, that illustrious girl, having asceticism for wealth, having received him hospitably in due form, said.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुशध्वजो नाम पिता ब्रह्मर्षिरमितप्रभः। बृहस्पतिसुतः श्रीमान्बुद्ध्या तुल्यो बृहस्पतेः।।।।।
kuśadhvajo nāma pitā brahmarṣiramitaprabhaḥ| bṛhaspatisutaḥ śrīmānbuddhyā tulyo bṛhaspateḥ|||||
My sire is named Kušadhvaja a Brahmarși of immeasurable energy, son to Bệhaspati, endowed with grace, and like to Bphaspati himself in intelligence.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्याहं कुर्वतो नित्यं वेदाभ्यासं महात्मनः। संभूता वाङ्गायी कन्या नाम्ना वेदवती स्मृता॥
tasyāhaṃ kurvato nityaṃ vedābhyāsaṃ mahātmanaḥ| saṃbhūtā vāṅgāyī kanyā nāmnā vedavatī smṛtā||
And while that high sound one was engaged in the daily study of the Vedas, I was born as his word-impregnated daughter, named Vedavati.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो देवाः सगन्धर्वा यक्षराक्षसपन्नगाः। ते चापि गत्वा पितरं वरणं रोचयन्ति मे॥ न च मां स पिता तेभ्यो दत्तवान् राक्षसेश्वर। कारणं तद्वदिष्यामि निशामय महाभुज ॥
tato devāḥ sagandharvā yakṣarākṣasapannagāḥ| te cāpi gatvā pitaraṃ varaṇaṃ rocayanti me|| na ca māṃ sa pitā tebhyo dattavān rākṣaseśvara| kāraṇaṃ tadvadiṣyāmi niśāmaya mahābhuja ||
When the gods and the Gandharvas and the Yaksas, Raksasas, and Pannagas, coming to my sire asked for me, O foremost of Rākşasas, my father did not bestow me on any one of them. And I shall you the reason thereof; listen, O long-armed one.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पितुस्तु मम जामाता विष्णुः किल सुरेश्वर। अभिप्रेतस्त्रिलोकेशस्तस्मानान्यस्य मे पिता॥ दातुमिच्छति तस्मै तु तच्छुत्वा बलदर्पितः। शंभुर्नाम ततो राजा दैत्यानां कुपितोऽभवत्। तेन रात्रौ शयानो मे पिता पापेन हिंसितः॥ ततो मे जननी दीना तच्छरीरं पितुर्मम। परिष्वज्य महाभागा प्रविष्टा हव्यवाहनम्॥
pitustu mama jāmātā viṣṇuḥ kila sureśvara| abhipretastrilokeśastasmānānyasya me pitā|| dātumicchati tasmai tu tacchutvā baladarpitaḥ| śaṃbhurnāma tato rājā daityānāṃ kupito'bhavat| tena rātrau śayāno me pitā pāpena hiṃsitaḥ|| tato me jananī dīnā taccharīraṃ piturmama| pariṣvajya mahābhāgā praviṣṭā havyavāhanam||
My father's intended son-in-law was even Vişņu sovereign of the celestials, and the lord of the triune world; and my father would not bestow me on any other. And hearing this, a certain king of the Daityas, named Sambhu proud, of his prowess was wrought up with wrath, and one night as my sire was on bed, that wicked one slew him. Thereat my forlorn mother, of exalted righteousness embracing my father's body entered into fire.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो मनोरथं सत्यं पितुर्नारायणं प्रति। करोमीति तमेवाहं हृदयेन समुद्वहे ॥
tato manorathaṃ satyaṃ piturnārāyaṇaṃ prati| karomīti tamevāhaṃ hṛdayena samudvahe ||
Then wishing to realise my father's wish touching Närāyana, I have fixed my heart even upon him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इति प्रतिज्ञामारुह्य चरामि विपुलं तपः। एतत्ते सर्वमाख्यातं मया राक्षसपुङ्गव।॥
iti pratijñāmāruhya carāmi vipulaṃ tapaḥ| etatte sarvamākhyātaṃ mayā rākṣasapuṅgava|||
Having made this promise, I have been carrying on rigid austerities. Thus, o foremost of Raksasas. I have related to you everything.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नारायणो मम पतिर्न त्वन्यः पुरुषोत्तमात्। आश्रये नियमं घोरं नारायणपरीप्सया॥
nārāyaṇo mama patirna tvanyaḥ puruṣottamāt| āśraye niyamaṃ ghoraṃ nārāyaṇaparīpsayā||
Nārāyaṇa is my husband, and not any one else than that best of male beings; and desirous of having Nārāyaṇa I have adopted severe restraints.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विज्ञातस्त्वं हि मे राजन्गच्छ पौलस्त्यनन्दन। जानामि तपसा सर्वं त्रैलोक्ये यद्धिवर्तते॥
vijñātastvaṃ hi me rājangaccha paulastyanandana| jānāmi tapasā sarvaṃ trailokye yaddhivartate||
I know you, O king. Go you, O son of Paulastya. By virtue of my asceticism I know all that takes place in these three regions.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽब्रवीद्रावणो भूयस्तां कन्यां सुमहाव्रताम्। अवरुह्य विमानाग्रात्कंदर्पशरपीडितः॥
so'bravīdrāvaṇo bhūyastāṃ kanyāṃ sumahāvratām| avaruhya vimānāgrātkaṃdarpaśarapīḍitaḥ||
Thereat descending from the front of his car, Ravana, affected with the shafts of Kandarpa, again addressed that girl, observant of a mighty VOW. a
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अवलिप्तासि सुश्रोणि यस्यास्ते मतिरीदृशी। वृद्वानां मृगशावाक्षि भ्राजते पुण्यसंचयः॥
avaliptāsi suśroṇi yasyāste matirīdṛśī| vṛdvānāṃ mṛgaśāvākṣi bhrājate puṇyasaṃcayaḥ||
O you of sharply hips, in as much as such is your intent, you must be very proud. O you having the eyes of young antelope, accumulation of religious merit suits old people.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
त्वं सर्वगुणसंपन्ना नार्हसे वक्तुमीदृशम्। त्रैलोक्यसुन्दरी भीरु यौवनं तेऽतिवर्तते॥
tvaṃ sarvaguṇasaṃpannā nārhase vaktumīdṛśam| trailokyasundarī bhīru yauvanaṃ te'tivartate||
You, furnished with every perfection, should not talk thus. You are the paragon in these three worlds,. Your youth wax away.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अहं लङ्कापतिर्भद्रे दशग्रीव इति श्रुतः। तस्य मे भव भार्या त्वं भुव भोगान्यथासुखम्।।२२।
ahaṃ laṅkāpatirbhadre daśagrīva iti śrutaḥ| tasya me bhava bhāryā tvaṃ bhuva bhogānyathāsukham||22|
I am the lord of Lărkā., O gentle lady. known as Dasagriva. Be you my wife, and enjoy pleasures according to your desire.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कश्च तावदसौ यं त्वं विष्णुरित्यभिभाषसे। वीर्येण तपसा चैव भोगेन च बलेन च। स मया नो मसो भद्रे यं त्वं कामयसेऽङ्गने॥
kaśca tāvadasau yaṃ tvaṃ viṣṇurityabhibhāṣase| vīryeṇa tapasā caiva bhogena ca balena ca| sa mayā no maso bhadre yaṃ tvaṃ kāmayase'ṅgane||
Who is he whom you call Vişņu O mild one, neither in prowess, nor in asceticism, nor in enjoyment, nor in strength, is he my equal, whom, O damsel, you seek.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इत्युक्तवति तस्मिंस्तु वेदवत्यथ साब्रवीत्। मा मैवमिति सा कन्या तमुवाच निशाचरम्॥ त्रैलोक्याधिपतिं विष्णुं सर्वलोकनमस्कृतम्। त्वदृते राक्षसेन्द्रान्यः कोऽवमन्येत बुद्धिमान्॥
ityuktavati tasmiṃstu vedavatyatha sābravīt| mā maivamiti sā kanyā tamuvāca niśācaram|| trailokyādhipatiṃ viṣṇuṃ sarvalokanamaskṛtam| tvadṛte rākṣasendrānyaḥ ko'vamanyeta buddhimān||
Thus accosted, Vedavati said to the nightranger 'Do not say so' in respect of Visnu, lord of this triune sphere, bowed down to by all creatures. Save and except you alone, O King of Raksasa, who, that is intelligent, cried down (Narayana).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमुक्तस्तया तत्र वेदवत्या निशाचरः। मूर्धजेषु तदा कन्यां कराग्रेण परामृशत्॥
evamuktastayā tatra vedavatyā niśācaraḥ| mūrdhajeṣu tadā kanyāṃ karāgreṇa parāmṛśat||
Thus addressed there by Vedavatī, the nightranger seized the girl by the hair.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो वेदवती क्रुद्धा केशान्हस्तेन साच्छिनत्। असिर्भूत्वा करस्तस्याः केशांश्छिन्नांस्तदाकरोत्॥
tato vedavatī kruddhā keśānhastena sācchinat| asirbhūtvā karastasyāḥ keśāṃśchinnāṃstadākarot||
Thereat Vedavati, wroth, cut off her hair with her hand transformed into a sword.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सा ज्वलन्तीव रोषेण दहन्तीव निशाचरम्। उवाचाग्नि समाधाय मरणाय कृतत्वरा॥
sā jvalantīva roṣeṇa dahantīva niśācaram| uvācāgni samādhāya maraṇāya kṛtatvarā||
Then, flaming up in ire and as if consuming the night-ranger, she, preparing a funeral pyre, hastened to make away with herself.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
धर्षितायास्त्वयानार्य न मे जीवितमिष्यते। रक्षस्तस्मात्प्रवेक्ष्यामि पश्यतस्ते हुताशनम्॥
dharṣitāyāstvayānārya na me jīvitamiṣyate| rakṣastasmātpravekṣyāmi paśyataste hutāśanam||
You object, having been outraged by you I wish not to live. Therefore, O Raksasa, I will enter into fire in your very presence.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यस्मात्तु धर्षिता चाहं त्वया पापात्मना वने। तस्मात्तव वधार्थ हि समुत्पत्स्यत्यहं पुनः॥
yasmāttu dharṣitā cāhaṃ tvayā pāpātmanā vane| tasmāttava vadhārtha hi samutpatsyatyahaṃ punaḥ||
As I have in this world been dishonoured by you you are nefarious. I shall again be born to compass your destruction.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नहि शक्यः स्त्रिया हन्तुं पुरुषः पापनिश्चयः। शापे त्वयि मयोत्सृष्टे तपसश्च व्ययो भवेत्॥
nahi śakyaḥ striyā hantuṃ puruṣaḥ pāpaniścayaḥ| śāpe tvayi mayotsṛṣṭe tapasaśca vyayo bhavet||
It lie not in a female to slay a male intent on sin; and if I utter a curse, it shall cost my asceticism.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यदि त्वस्ति मया किंचित्कृतं दत्तं हुतं तथा। तस्मात्त्वयोनिजा साध्वी भवेयं धर्मिणः सुता ॥
yadi tvasti mayā kiṃcitkṛtaṃ dattaṃ hutaṃ tathā| tasmāttvayonijā sādhvī bhaveyaṃ dharmiṇaḥ sutā ||
But if I have done anything, given away any thing, offered oblations to the fire, then I shall be the chaste daughter of some virtuous person, albeit unborn of any female vessel.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमुक्त्वा प्रविष्टा सा ज्वलितं जातवेदसम्। पपान च दिवो दिव्या पुष्पवृष्टिः समन्ततः॥
evamuktvā praviṣṭā sā jvalitaṃ jātavedasam| papāna ca divo divyā puṣpavṛṣṭiḥ samantataḥ||
Having delivered herself thus, she entered into the flaming fire; and thereat a celestial shower of blossoms rained all around from heaven.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सैषा जनकराजस्य प्रसूता तनया प्रभो। तव भार्या महाबाहो विष्णुस्त्वं हि सनातनः॥
saiṣā janakarājasya prasūtā tanayā prabho| tava bhāryā mahābāho viṣṇustvaṃ hi sanātanaḥ||
O Lord, this is she that has been born as the daughter of king Janaka, your wife, O mightyarmed one. You are the eternal Visnu.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पूर्वं क्रोधहतः शत्रुर्ययासौ निहतस्तया। उपाश्रयित्वा शैलाभस्तव वीर्यममानुषम्॥
pūrvaṃ krodhahataḥ śatruryayāsau nihatastayā| upāśrayitvā śailābhastava vīryamamānuṣam||
The enemy, endowed with the splendour of a hill, formerly that been slain by her, by help of your superhuman prowess.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एवमेषा महाभागा मत्र्येषूत्पत्स्यते पुनः। क्षेत्रे हलमुखोत्कृष्टे वेद्यामग्निशिखोपमा॥
evameṣā mahābhāgā matryeṣūtpatsyate punaḥ| kṣetre halamukhotkṛṣṭe vedyāmagniśikhopamā||
This one of eminent righteousness would again spring up on earth like a flame from a field furrowed by the plough.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एषा वेदवती नाम पूर्वमासीत्कृते युगे। त्रेतायुगमनुप्राप्य वधार्थं तस्य राक्षसः। उत्पन्ना मैथिलकुले जनकस्य महात्मनः। सीतोत्पन्ना तु सीतेति मानुषेः पुनरुच्यते॥
eṣā vedavatī nāma pūrvamāsītkṛte yuge| tretāyugamanuprāpya vadhārthaṃ tasya rākṣasaḥ| utpannā maithilakule janakasya mahātmanaḥ| sītotpannā tu sīteti mānuṣeḥ punarucyate||
This one named Vedavatſ was born in the Kệta age; and in the Tretā age, for compassing the destruction of that Rākşasa, she was born in the Maithila line of the high-souled Janaka.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)