All Chapters
Valmiki Ramayana — Bala Kanda · Chapter 64

Bala Kanda, Sarga 64

बालकाण्डः सर्गः 64

18 verses

सुरकार्यमिदं रम्भे कर्तव्यं सुमहत् त्वया। लोभनं कौशिकस्येह काममोहसमन्वितम्॥

surakāryamidaṃ rambhe kartavyaṃ sumahat tvayā| lobhanaṃ kauśikasyeha kāmamohasamanvitam||

O Rambha, this mighty service you will have to perform in the interest of the celestials, even to take Kausika with the witchery of love.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तथोक्ता साप्सरा राम सहस्राक्षेण धीमता। व्रीडिता प्राञ्जलिर्वाक्यं प्रत्युवाच सुरेश्वरम्॥

tathoktā sāpsarā rāma sahasrākṣeṇa dhīmatā| vrīḍitā prāñjalirvākyaṃ pratyuvāca sureśvaram||

Thus addressed by the intelligent thousandeyed deity, the Apsarā, O Rāma, with clasped palms, thus bashfully answered the chief of the celestials,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अयं सुरपते घोरो विश्वामित्रो महामुनिः। क्रोधमुत्स्रक्ष्यते घोरं मयि देव न संशयः॥

ayaṃ surapate ghoro viśvāmitro mahāmuniḥ| krodhamutsrakṣyate ghoraṃ mayi deva na saṃśayaḥ||

O lord of the celestials, this mighty ascetic, Viśvāmitra, is a terrible person; and, without doubt, he will, O divine one, waxing wroth, curse me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो हि मे भयं देव प्रसादं कर्तुमर्हसि। एवमुक्तस्तया राम सभयं भीतया तदा॥ तामुवाच सहस्राक्षो वेपमानां कृताञ्जलिम्। मा भैषी रम्भे भद्रं ते कुरुष्व मम शासनम्॥

tato hi me bhayaṃ deva prasādaṃ kartumarhasi| evamuktastayā rāma sabhayaṃ bhītayā tadā|| tāmuvāca sahasrākṣo vepamānāṃ kṛtāñjalim| mā bhaiṣī rambhe bhadraṃ te kuruṣva mama śāsanam||

And O god, even this is my fear, and therefore it behove you to favour me. Thus apprehensively addressed by her in fear, the thousand-eyed one answered that damsel trembling and staying with clasped hands, 'Never fear, O Rambhā, good to you! Do you perform my bidding.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कोकिलो हृदयग्राही माधवे रुचिरदुमे। अहं कन्दर्पसहितः स्थास्यामि तव पार्वतः॥

kokilo hṛdayagrāhī mādhave ruciradume| ahaṃ kandarpasahitaḥ sthāsyāmi tava pārvataḥ||

Assuming the form of a Cole, captivating the heart, I will in this spring crowned with graceful trees, stay by your side in company with Kandarpa.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

त्वं हि रूपं बहुगुणं कृत्वा परमभास्वरम्। तमृषि कौशिकं भद्रे भेदयस्व तपस्विनम्॥

tvaṃ hi rūpaṃ bahuguṇaṃ kṛtvā paramabhāsvaram| tamṛṣi kauśikaṃ bhadre bhedayasva tapasvinam||

Do you adding to your beauty, diverse blandishments bewitch this ascetic, Kusika's son, O gentle one?'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा श्रुत्वा वचनं तस्य कृत्वा रूपमनुत्तमम्। लोभयामास ललिता विश्वामित्रं शुचिस्मिता॥

sā śrutvā vacanaṃ tasya kṛtvā rūpamanuttamam| lobhayāmāsa lalitā viśvāmitraṃ śucismitā||

Hearing Indra's words, that comely damsel of luminous smiles, heightening her charms exceedingly inspired Viśvāmitra with desire.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कोकिलस्य तु शुश्राव वल्गु व्याहरतः स्वनम्। सम्प्रहृष्टेन मनसा स चैनामन्ववैक्षत ॥

kokilasya tu śuśrāva valgu vyāharataḥ svanam| samprahṛṣṭena manasā sa caināmanvavaikṣata ||

He listened to the mellifluous strains of the Cole; and with a delighted heart, he beheld the fair one.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथ तस्य च शब्देन गीतेनाप्रतिमेन च। दर्शनेन च रम्भाया मुनिः संदेहमागतः॥

atha tasya ca śabdena gītenāpratimena ca| darśanena ca rambhāyā muniḥ saṃdehamāgataḥ||

Anon, listening to the warbling of the Cole and her own incomparable singing, as well as beholding Rambha, the ascetic began to entertain doubts.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सहस्राक्षस्य तत्सर्वं विज्ञाय मुनिपुङ्गवः। रम्भां क्रोधसमाविष्टः शशाप कुशिकात्मजः॥

sahasrākṣasya tatsarvaṃ vijñāya munipuṅgavaḥ| rambhāṃ krodhasamāviṣṭaḥ śaśāpa kuśikātmajaḥ||

And knowing for certain that it was the thousand-eyed deity who had devised all that, that foremost of anchorets, Kusika's son, overwhelmed with anger, cursed Rambha, saying,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

यन्मां लोभयसे रम्भे कामक्रोधजयैषिणम्। दशवर्षसहस्राणि शैली स्थास्यसि दुर्भगे॥

yanmāṃ lobhayase rambhe kāmakrodhajayaiṣiṇam| daśavarṣasahasrāṇi śailī sthāsyasi durbhage||

Since, O Rambhā, you endeavour to seduce me who is bent upon subduing his anger and lust, you shall, O luckless one, remain as a stone for ten thousand years.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ब्रह्मणः सुमहातेजास्तपोबलसमन्वितः। उद्धरिष्यति रम्भे त्वां मत्क्रोधकलुषीकृताम्॥

brahmaṇaḥ sumahātejāstapobalasamanvitaḥ| uddhariṣyati rambhe tvāṃ matkrodhakaluṣīkṛtām||

And a highly energetic Brāhmaṇa equipped with ascetic energy, will, O Rambha, deliver you, stained because of my ire.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वा महातेजा विश्वामित्रो महामुनिः। अशक्नुवन् धारयितुं कोपं संतापमात्मनः॥

evamuktvā mahātejā viśvāmitro mahāmuniḥ| aśaknuvan dhārayituṃ kopaṃ saṃtāpamātmanaḥ||

Thus said that exceedingly energetic and mighty ascetic Viśvāmitra, unable to contain his anger and indignation of heart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तस्य शापेन महता रम्भा शैली तदाभवत्। वचः श्रुत्वा च कन्दर्पो महर्षेः स च निर्गतः॥

tasya śāpena mahatā rambhā śailī tadābhavat| vacaḥ śrutvā ca kandarpo maharṣeḥ sa ca nirgataḥ||

And in consequence of his mighty curse, Rambha was turned into a stone. Hearing the curse of the mighty saint, both Kandarpa and Indra left the place.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कोपेन च महातेजास्तपोऽपहरणे कृते। इन्द्रियैरजितै राम न लेभे शान्तिमात्मनः॥ बभूवास्य मनश्चिन्ता तपोऽपहरणे कृते। नैवं क्रोधं गमिष्यामि न च वक्ष्ये कथंचन ॥

kopena ca mahātejāstapo'paharaṇe kṛte| indriyairajitai rāma na lebhe śāntimātmanaḥ|| babhūvāsya manaścintā tapo'paharaṇe kṛte| naivaṃ krodhaṃ gamiṣyāmi na ca vakṣye kathaṃcana ||

O Rāma, on account of his anger, and his sense remaining still unsubdued he found no rest from deterioration of ascetic merit. And coming by decrease of ascetic merit, he thought within himself, ‘No more shall I suffer anger to exercise me, nor will I ever say anything to any.'

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथवा नोच्छ्वसिष्यामि संवत्सरशतान्यपि। अहं हि शोषयिष्यामि आत्मानं विजितेन्द्रियः॥

athavā nocchvasiṣyāmi saṃvatsaraśatānyapi| ahaṃ hi śoṣayiṣyāmi ātmānaṃ vijitendriyaḥ||

And I shall not breathe for an hundred years; and controlling my sense, I shall dry up my body.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तावद् यावद्धि मे प्राप्तं ब्राह्मण्यं तपसार्जितम्। अनुच्छ्वसन्नभुञ्जानास्तिष्ठेयं शाश्वतीः समाः॥

tāvad yāvaddhi me prāptaṃ brāhmaṇyaṃ tapasārjitam| anucchvasannabhuñjānāstiṣṭheyaṃ śāśvatīḥ samāḥ||

And so long as I do not attain Brāhmaṇa-hood as earned by my austerities, I shall suspending ny breath and abstaining from food, stay for a long lapse of time.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

न हि मे तप्यमानस्य क्षयं यास्यन्ति मूर्तयः। एवं वर्षसहस्रस्य दीक्षां स मुनिपुङ्गवः। चकाराप्रतिमां लोके प्रतिज्ञां रघुनन्दन॥

na hi me tapyamānasya kṣayaṃ yāsyanti mūrtayaḥ| evaṃ varṣasahasrasya dīkṣāṃ sa munipuṅgavaḥ| cakārāpratimāṃ loke pratijñāṃ raghunandana||

And engaged in austerities, my form will not undergo any deterioration. That foremost of ascetics bound himself by this unparalleled vow to lead a life of such self-denial.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)