All Chapters
Valmiki Ramayana — Bala Kanda · Chapter 34

Bala Kanda, Sarga 34

बालकाण्डः सर्गः 34

23 verses

कृतोद्वाहे गते तस्मिन् ब्रह्मदत्ते च राघव। अपुत्रः पुत्रलाभाय पौत्रीमिष्टिमकल्पयत्॥

kṛtodvāhe gate tasmin brahmadatte ca rāghava| aputraḥ putralābhāya pautrīmiṣṭimakalpayat||

And, O Raghava, when Brahmadatta was married, that sonless one, (Kušanābha), with the intention of obtaining male offspring, took in hand a son-conferring sacrifice.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इष्टयां तु वर्तमानायां कुशनाभं महीपतिम्। उवाच परमोदारैः कुशो ब्रह्मसुतस्तदा॥

iṣṭayāṃ tu vartamānāyāṃ kuśanābhaṃ mahīpatim| uvāca paramodāraiḥ kuśo brahmasutastadā||

And when the sacrifice had commenced, that son of Brahmā, the exceedingly noble Kusa, spoke to king Kusanābha, saying,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पुत्रस्ते सदृशः पुत्र भविष्यति सुधार्मिकः। गाधि प्राप्स्यसि तेन त्वं कीर्तिं लोके च शाश्वतीम्॥

putraste sadṛśaḥ putra bhaviṣyati sudhārmikaḥ| gādhi prāpsyasi tena tvaṃ kīrtiṃ loke ca śāśvatīm||

O son, there will be born to you a virtuous son like to thyself: you will obtain even Gādhi, and through him enduring fame in this world.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वा कुशो राम कुशनाभं महीपतिम्। जगामाकाशमाविश्य ब्रह्मलोकं सनातनम् ॥

evamuktvā kuśo rāma kuśanābhaṃ mahīpatim| jagāmākāśamāviśya brahmalokaṃ sanātanam ||

Having said this to king Kusanabha, Kusa, O Rāma, entering the welkin, went to the eternal regions of Brahmā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कस्यचित् त्वथ कालस्य कुशनाभस्य धीमतः। जज्ञे परमधर्मिष्ठो गाधिरित्येव नामतः॥

kasyacit tvatha kālasya kuśanābhasya dhīmataḥ| jajñe paramadharmiṣṭho gādhirityeva nāmataḥ||

Then after sometime, an eminently virtuous son, named Gadhi, was born to the intelligent Kusanabha.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स पिता मम काकुत्स्थ गाधिः परमधार्मिकः। कुशवंशप्रसूतोऽस्मि कौशिको रघुनन्दन॥

sa pitā mama kākutstha gādhiḥ paramadhārmikaḥ| kuśavaṃśaprasūto'smi kauśiko raghunandana||

O Kākutstha, even that highly pious Gadhi is my sire. And, O descendant of Raghu, I, called Kausika, am sprung from Kusa's line.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पूर्वजा भगिनी चापि मम राघव सुव्रता। नाम्ना सत्यवती नाम ऋचीके प्रतिपादिता।७।।

pūrvajā bhaginī cāpi mama rāghava suvratā| nāmnā satyavatī nāma ṛcīke pratipāditā|7||

O Rāghava, I had a sister of noble vows born before me. And her name was Satyavatī; and she was bestowed upon Rcīkā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सशरीरा गता स्वर्ग भर्तारमनुवर्तिनी। कौशिका परमोदारा प्रवृत्ता च महानदी॥

saśarīrā gatā svarga bhartāramanuvartinī| kauśikā paramodārā pravṛttā ca mahānadī||

And following her lord, she ascended heaven in her own proper person. And my highly generous sister, Kausikī, has finally assumed the form of a mighty river.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

दिव्या पुण्योदका रम्या हिमवन्तमुपाश्रिता। लोकस्य हितकार्यार्थं प्रवृत्ता भगिनी मम॥

divyā puṇyodakā ramyā himavantamupāśritā| lokasya hitakāryārthaṃ pravṛttā bhaginī mama||

And in order to compass the welfare of all creatures, my sister is now a noble and charming river of sacred waters, issuing from the Himavat mountains.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततोऽहं हिमवत्पार्वे वसामि नियतः सुखम्। भगिन्यां स्नेहसंयुक्तः कौशिक्यां रघुनन्दन ॥

tato'haṃ himavatpārve vasāmi niyataḥ sukham| bhaginyāṃ snehasaṃyuktaḥ kauśikyāṃ raghunandana ||

And thenceforth, out of affection for my sister, Kausiki, I ever dwell happily in the vicinity of the Himavat, O Raghava.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सा तु सत्यवती पुण्या सत्ये धर्मे प्रतिष्ठिता। पतिव्रता महाभागा कौशिकी सरितां वरा॥

sā tu satyavatī puṇyā satye dharme pratiṣṭhitā| pativratā mahābhāgā kauśikī saritāṃ varā||

And that virtuous Kausiki, Satyavati, as well established in religion as truth, and chaste, and eminently pious, is now the foremost of streams.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अहं हि नियमाद् राम हित्वा तां समुपागतः। सिद्धाश्रममनुप्राप्तः सिद्धोऽस्मि तव तेजसा ॥

ahaṃ hi niyamād rāma hitvā tāṃ samupāgataḥ| siddhāśramamanuprāptaḥ siddho'smi tava tejasā ||

And, O Rama, it is only for the purpose of completing my sacrifice that leaving her behind, I have come to Siddhāśrama. And now by virtue of your energy, have I attained fruition.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एषा राम ममोत्पत्तिः स्वस्य वंशस्य कीर्तिता। देशस्य हि महाबाहो यन्मां त्वं परिपृच्छसि॥

eṣā rāma mamotpattiḥ svasya vaṃśasya kīrtitā| deśasya hi mahābāho yanmāṃ tvaṃ paripṛcchasi||

Now, O Rāma, I have narrated to you the circumstances connected with the history of my line and myself, as also of this place, O mightyarmed one, which you had asked me to relate.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

गतोऽर्धरात्रः काकुत्स्थ कथाः कथयतो मम। निद्रामभ्येहि भद्रं ते मा भूद् विघ्नोऽध्वनीह नः॥

gato'rdharātraḥ kākutstha kathāḥ kathayato mama| nidrāmabhyehi bhadraṃ te mā bhūd vighno'dhvanīha naḥ||

But, O Kākutstha, while I was speaking, half the night has been spent. Do you now sleep, good betide you, so that you may not feel any difficulty while on the journey.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निष्पन्दास्तरवः सर्वे निलीना मृगपक्षिणः। नैशेन तमसा व्याप्ता दिशश्च रघुनन्दन॥

niṣpandāstaravaḥ sarve nilīnā mṛgapakṣiṇaḥ| naiśena tamasā vyāptā diśaśca raghunandana||

The trees stand motionless, and the beasts and birds are silent, and, O descendant of Raghu, all sides have become enveloped in nocturnal gloom.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शनैर्विसृज्यते संध्या नभो नेरिवावृतम्। नक्षत्रतारागहनं ज्योतिर्भिरवभासते॥

śanairvisṛjyate saṃdhyā nabho nerivāvṛtam| nakṣatratārāgahanaṃ jyotirbhiravabhāsate||

The noon of night is gradually passing away; and the firmament thick-studded with stars resembling eyes, is illumined up with their light.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उत्तिष्ठते च शीतांशुः शशी लोकतमोनुदः। ह्लादयन् प्राणिनां लोके मनांसि प्रभया स्वया॥

uttiṣṭhate ca śītāṃśuḥ śaśī lokatamonudaḥ| hlādayan prāṇināṃ loke manāṃsi prabhayā svayā||

And that dispeller of darkness, the mildbeaming moon is rising, gladdening the hearts of all creatures with his splendour.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

नैशानि सर्वभूतानि प्रचरन्ति ततस्ततः। यक्षराक्षससङ्घाश्च रौद्राश्च पिशिताशनाः॥

naiśāni sarvabhūtāni pracaranti tatastataḥ| yakṣarākṣasasaṅghāśca raudrāśca piśitāśanāḥ||

And night-ranging being terrible carnivorous Yaksas and Rākşasas—walk here and there,

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्त्वा महातेजा विरराम महामुनिः। साधुसाध्वति ते सर्वे मुनयो ह्मभ्यपूजयन्॥

evamuktvā mahātejā virarāma mahāmuniḥ| sādhusādhvati te sarve munayo hmabhyapūjayan||

Having said this the mighty ascetic of exceeding energy paused. And those ascetics honouring him, said, Excellent! Excellent!

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कुशिकानामयं वंशो महान् धर्मपरः सदा। ब्रह्मोपमा महात्मानः कुशवंश्या नरोत्तमाः॥

kuśikānāmayaṃ vaṃśo mahān dharmaparaḥ sadā| brahmopamā mahātmānaḥ kuśavaṃśyā narottamāḥ||

This line belonging to the Kuśikas is exalted and devoted to virtue. And those foremost of men sprung in the Kuśa race are high-souled and like to Brahmarsis.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विशेषेण भवानेव विश्वामित्र महायशः। कौशिकी सरितां श्रेष्ठा कुलोद्योतकरी तव॥

viśeṣeṇa bhavāneva viśvāmitra mahāyaśaḥ| kauśikī saritāṃ śreṣṭhā kulodyotakarī tava||

And specially you, O illustrious Viśvāmitra, art so. And that best of streams, Kausiki, has added lustre to your lien.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

मुदितैर्मुनिशार्दूलैः प्रशस्त: कुशिकात्मजः। निद्रामुपागमच्छीमानस्तंगत इवांशुमान्॥

muditairmuniśārdūlaiḥ praśasta: kuśikātmajaḥ| nidrāmupāgamacchīmānastaṃgata ivāṃśumān||

And the auspicious son of Kuśika having been extolled by those delighted ascetic, the foremost of their order-slept, like to the sun, when setting

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रामोऽपि सहसौमित्रिः किंचिदागतविस्मयः। प्रशस्य मुनिशार्दूलं निद्रां समुपसेवते॥

rāmo'pi sahasaumitriḥ kiṃcidāgatavismayaḥ| praśasya muniśārdūlaṃ nidrāṃ samupasevate||

Rāma too along with Sumitrā's son having in admiration praised that tiger among ascetics, enjoyed the luxury of slumber.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)