All Chapters
Valmiki Ramayana — Aranya Kanda · Chapter 62

Aranya Kanda, Sarga 62

अरण्यकाण्डः सर्गः 62

18 verses

सीतामपश्यन् धर्मात्मा शोकोपहतचेतनः। विललाप महाबाहु रामः कमललोचनः॥

sītāmapaśyan dharmātmā śokopahatacetanaḥ| vilalāpa mahābāhu rāmaḥ kamalalocanaḥ||

Not beholding Sītā the virtuous-souled Rāma, of mighty arms, having eyes resembling lotuses, beside himself with grief, lamented in many a way).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पश्यन्निव च तां सीतामपश्यन्मन्मन्थार्दितः। उवाच राघवो वाक्यं विलापाश्रयदुर्वचम्॥

paśyanniva ca tāṃ sītāmapaśyanmanmanthārditaḥ| uvāca rāghavo vākyaṃ vilāpāśrayadurvacam||

Pierced with the shafts of Manmatha, Rāghava, as if beholding Sītā though he actually did not see her, uttered the following piteous accents

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

त्वमशोकस्य शाखाभिः पुष्पप्रियतरा प्रिये। आवृणोषि शरीरं ते मम शोकविवर्धनी॥

tvamaśokasya śākhābhiḥ puṣpapriyatarā priye| āvṛṇoṣi śarīraṃ te mama śokavivardhanī||

O my dear, you delights greatly in flowers. Covering your own Person with Asoka twigs you are increasing my grief.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कदलीकाण्डसदृशौ कदल्या संवृतावुभौ । ऊरू पश्यामि ते देवि नासि शक्ता निगुहितुम्॥

kadalīkāṇḍasadṛśau kadalyā saṃvṛtāvubhau | ūrū paśyāmi te devi nāsi śaktā niguhitum||

Your thighs are like to the trunks of plantain trees and you have hidden your self behind the plantain grove. But I perceive you, O fair one, you are incapable of keeping yourself hidden.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कर्णिकारवनं भद्रे हसन्ती देवि सेवसे। अलं ते परिहासेन मम बाधावहेन वै॥

karṇikāravanaṃ bhadre hasantī devi sevase| alaṃ te parihāsena mama bādhāvahena vai||

O auspicious one, you have entered smiling the Karņikara grove. Now more with your pastime, O dear one, leading to my death.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विशेषेणाश्रमस्थाने हासोऽयं न प्रशस्यते। अवगच्छामि ते शीलं परिहासप्रियं प्रिये॥ आगच्छ त्वं विशालाक्षि शून्योऽयमुटजस्तव।

viśeṣeṇāśramasthāne hāso'yaṃ na praśasyate| avagacchāmi te śīlaṃ parihāsapriyaṃ priye|| āgaccha tvaṃ viśālākṣi śūnyo'yamuṭajastava|

Moreover it is not proper to sport in this way in a herinitage. I know it full well, O my dear, that you are by nature fond of pastimes. But O you of expansive eyes, this cottage lie desolate, do you came here.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुव्यक्तं राक्षसैः सीता भक्षिता वा हृतापि वा।७।। न हि सा विलपन्तं मामुपसम्पैति लक्ष्मण। एतानि मृगयूथानि साश्रुनेत्राणि लक्ष्मण ॥ शंसन्तीव हि मे देवीं भक्षितां रजनीचरैः।

suvyaktaṃ rākṣasaiḥ sītā bhakṣitā vā hṛtāpi vā|7|| na hi sā vilapantaṃ māmupasampaiti lakṣmaṇa| etāni mṛgayūthāni sāśrunetrāṇi lakṣmaṇa || śaṃsantīva hi me devīṃ bhakṣitāṃ rajanīcaraiḥ|

Evident it is that Sītā has either been devoured by the Rākşasas or carried away by them, and therefore she dose not approach me, O Laks mana, who am thus bewailing. These deer, O Lakşmaņa, with tearful eyes have been as if declaring that Sītā has been devoured by the night-rangers.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

हा ममार्ये क्व यातासि हा साध्वि वरवर्णिनि॥ हा सकामाद्य कैकेयी देवि मेऽद्य भविष्यतु ।

hā mamārye kva yātāsi hā sādhvi varavarṇini|| hā sakāmādya kaikeyī devi me'dya bhaviṣyatu |

O chaste one, O you of exquisitely fine hue, O worshipful madam, whither have you repaired? O Sītă, truly has the desire of Kaikeyi been fulfilled to-day.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सीतया सह निर्यातो विना सीतामुपागतः॥ कथं नाम प्रवेक्ष्यामि शून्यमन्तःपुरं मम।

sītayā saha niryāto vinā sītāmupāgataḥ|| kathaṃ nāma pravekṣyāmi śūnyamantaḥpuraṃ mama|

I came out with Sītā and shall return home without her. How shall I enter again that inner apartment void of Sitā?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निर्वीर्य इति लोको मां निर्दयश्चेति वक्ष्यति ॥ कातरत्वं प्रकाशं हि सीतापनयने स मे।

nirvīrya iti loko māṃ nirdayaśceti vakṣyati || kātaratvaṃ prakāśaṃ hi sītāpanayane sa me|

Surely shall the people blame me as being cruel and destitute of energy. That I have no prowess has already been manifested in the destruction of Sītā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निवृत्तवनवासश्च जनकं मिथिलाधिपम्॥ कुशलं परिपृच्छन्तं कथं शक्ष्ये निरीक्षितुम्।

nivṛttavanavāsaśca janakaṃ mithilādhipam|| kuśalaṃ paripṛcchantaṃ kathaṃ śakṣye nirīkṣitum|

When the king Janaka shall come to me after my return home from exile, to ask me of my welfare how shall I meet him?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विदेहराजो नूनं मां दृष्ट्वा विरहितं तया॥ सुताविनाशसंतप्तो मोहस्य वशमेष्यति।

videharājo nūnaṃ māṃ dṛṣṭvā virahitaṃ tayā|| sutāvināśasaṃtapto mohasya vaśameṣyati|

And surely shall he be overwhelmed with grief on his daughter's account when he shall find me without Sītā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अथवा न गमिष्यामि पुरीं भरतपालिताम्॥ स्वर्गोऽपि हि तया हीनः शून्य एव मतो मम।

athavā na gamiṣyāmi purīṃ bharatapālitām|| svargo'pi hi tayā hīnaḥ śūnya eva mato mama|

Blessed is my father since he is in heaven now. I shall not repair to that city protected by Bharata. Without her even the heaven itself appears to me as desolate.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तन्मामुत्सृज्य हि वने गच्छायोध्यापुरीं शुभाम्॥ न त्वहं तां विना सीतां जीवेयं हि कथंचन।

tanmāmutsṛjya hi vane gacchāyodhyāpurīṃ śubhām|| na tvahaṃ tāṃ vinā sītāṃ jīveyaṃ hi kathaṃcana|

Do you therefore repair to the city of Ayodhyā Icaving me in this forest. By no means shall I breathe without her.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

गाढमाश्लिष्य भरतो वाच्यो मद्वचनात् त्वया॥ अनुज्ञातोऽसि रामेण पालयेति वसुंधराम्।

gāḍhamāśliṣya bharato vācyo madvacanāt tvayā|| anujñāto'si rāmeṇa pālayeti vasuṃdharām|

Embracing him warmly do you tell Bharata, as instructed by me-Rāma has given you permission to administer this kingdom.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अम्बा च मम कैकेयी सुमित्रा च त्वया विभो॥ कौसल्या च यथान्यायमभिवाद्या ममाज्ञया। रक्षणीया प्रयत्नेन भवता सूक्तचारिणा॥

ambā ca mama kaikeyī sumitrā ca tvayā vibho|| kausalyā ca yathānyāyamabhivādyā mamājñayā| rakṣaṇīyā prayatnena bhavatā sūktacāriṇā||

As ordered by me do you with proper respect salute "ll my muchers Kausalyā, Kaikeyi and Sumitrā and protect them all with great care and respectful compliments.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सीतायाश्च विनाशोऽयं मम चामित्रसूदन । विस्तरेण जनन्या मे विनिवेद्यस्त्वया भवेत्॥

sītāyāśca vināśo'yaṃ mama cāmitrasūdana | vistareṇa jananyā me vinivedyastvayā bhavet||

O destroyer of foes, do you relate at length to my mnother the story of Sītā's destruction.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

इति विलपति राघवे तु दीने वनमुपगम्य तया विना सुकेश्या। भयविकलमुखस्तु लक्ष्मणोऽपि व्यथितमना भृशमातुरो बभूव ॥

iti vilapati rāghave tu dīne vanamupagamya tayā vinā sukeśyā| bhayavikalamukhastu lakṣmaṇo'pi vyathitamanā bhṛśamāturo babhūva ||

Rāma bewailing thus, being overwhelmed with grief on account of his separation from Sītā having a head of fine hair, Laksmana became of pale countenance and was greatly distressed at heart.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)