अथ तस्यामवस्थायां लक्ष्मणं रावणानुजः। परेषामहितं वाक्यमर्थसाधकमब्रवीत्॥
atha tasyāmavasthāyāṃ lakṣmaṇaṃ rāvaṇānujaḥ| pareṣāmahitaṃ vākyamarthasādhakamabravīt||
When things were in this condition, Rāvana's younger brother addressed Lakşmaņa in words fraught with evil to foes and conducing to the welfare (of his own party), saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यदेतद्राक्षसानीकं मेघश्याम विलोक्यते। एतदायोध्यतां शीघ्रं कपिभिश्च शिलायुधैः॥ तस्यानीकस्य महतो भेदने यत लक्ष्मण। राक्षसेन्द्रसुतोऽप्यत्र भिन्ने दृश्यो भविष्यति॥
yadetadrākṣasānīkaṃ meghaśyāma vilokyate| etadāyodhyatāṃ śīghraṃ kapibhiśca śilāyudhaiḥ|| tasyānīkasya mahato bhedane yata lakṣmaṇa| rākṣasendrasuto'pyatra bhinne dṛśyo bhaviṣyati||
Do you without delay bring on an engagement between this cloud-black Räksasa army, which you behold, and the monkeys having rocks for their arms. O Lakşmaņa, do you exert yourself to break through his* mighty-army; and when the ranks are broken, the son of the Rákşasa-lord shall be visible. * Indrajit's, that is.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स त्वमिन्द्राशनिप्रख्यैः शरैरवकिरन्परान्। अभिद्रवाशु यावद्वै नैतत्कर्म समाप्यते॥
sa tvamindrāśaniprakhyaiḥ śarairavakiranparān| abhidravāśu yāvadvai naitatkarma samāpyate||
Scattering among the foes shafts resembling Indra's thunder-bolt, charge him while he has not yet finished this ceremony.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
जहि वीर दुरात्मानं मायापरमधार्मिकम्। रावणिं क्रूरकर्माणं सर्वलोकभयावहम्॥
jahi vīra durātmānaṃ māyāparamadhārmikam| rāvaṇiṃ krūrakarmāṇaṃ sarvalokabhayāvaham||
Slay, O hero, this wicked one, this son of Ravana, given to illusion, and of terrific feats, the fear of all the worlds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विभीषणवचः श्रुत्वा लक्ष्मणः शुभलक्षणः। ववर्ष शरवर्षेण राक्षसेन्द्रसुतं प्रति॥
vibhīṣaṇavacaḥ śrutvā lakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ| vavarṣa śaravarṣeṇa rākṣasendrasutaṃ prati||
Hearing Vibhisana's.words, Laksmana graced with auspicious marks began to shower arrows on the son of the Raksasa-chief.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ऋक्षाः शाखामृगाश्चैव दुमप्रवरयोधिनः। अभ्यधावन्त सहितास्तदनीकमवस्थितम्॥
ṛkṣāḥ śākhāmṛgāścaiva dumapravarayodhinaḥ| abhyadhāvanta sahitāstadanīkamavasthitam||
And bears and monkeys, given to fighting excellently with trees, in a body rushed towards that army (of Rākşasa) drawn up there.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षसाश्च शितैर्बाणैरसिभिः शक्तितोमरैः। अभ्यवर्तन्त समरे कपिसैन्यजिघांसवः॥
rākṣasāśca śitairbāṇairasibhiḥ śaktitomaraiḥ| abhyavartanta samare kapisainyajighāṃsavaḥ||
The Rākşasas (on their part) burning to slaughter the monkey-forces, rushed in the encounter with sharpened shafts and darts and tomaras.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स संप्रहारस्तुमुल: संजज्ञे कपिरक्षसाम्। शब्देन महता लङ्कां नादयन्वै समन्ततः॥ शस्त्रैश्च विविधाकारैः शितैर्बाणैश्च पादपैः। उद्यतैर्गिरिशृङ्गैश्च घोरैराकाशमावृतम्॥
sa saṃprahārastumula: saṃjajñe kapirakṣasām| śabdena mahatā laṅkāṃ nādayanvai samantataḥ|| śastraiśca vividhākāraiḥ śitairbāṇaiśca pādapaiḥ| udyatairgiriśṛṅgaiśca ghorairākāśamāvṛtam||
There took place a tremendous onslaught of the monkeys and the Raksasas. And Lankā resounded all around with that mighty tumult; and the sky was covered with weapons of various shapes, and whetted arrows and trees and dreadful upraised mountain-tops.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षसा वानरेन्द्रेषु विकृताननबाहवः। निवेशयन्तः शस्त्राणि चक्रुस्ते सुमहद्भयम्॥
rākṣasā vānarendreṣu vikṛtānanabāhavaḥ| niveśayantaḥ śastrāṇi cakruste sumahadbhayam||
Rākşasas having frightful faces and arms, playing their arms among the foremost monkeys, began to spread terror (there).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तथैव सकलैर्वृक्षैर्गिरिशृङ्गैश्च वानराः। अभिजघ्नुनिजघ्नुश्च समरे सर्वराक्षसान्॥
tathaiva sakalairvṛkṣairgiriśṛṅgaiśca vānarāḥ| abhijaghnunijaghnuśca samare sarvarākṣasān||
In the same way the monkeys in the conflict fell to slaying and wounding the Rākşasas with trees and hill-tops.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ऋक्षवानरमुख्यैश्च महाकायैर्महाबलैः। रक्षसां युध्यमानानां महद्भयमजायत॥
ṛkṣavānaramukhyaiśca mahākāyairmahābalaiḥ| rakṣasāṃ yudhyamānānāṃ mahadbhayamajāyata||
And great was the terror that was spread among the warring Räkşasas by the flower of the bears and monkeys, possessed of gigantic persons and endowed with prodigious strength.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स्वमनीकं विषण्णं तु श्रुत्वा शत्रुभिरर्दितम्। उदतिष्ठत दुर्धर्षः स कर्मण्यननुष्ठिते॥
svamanīkaṃ viṣaṇṇaṃ tu śrutvā śatrubhirarditam| udatiṣṭhata durdharṣaḥ sa karmaṇyananuṣṭhite||
Hearing his own army hard beset by the enemies, and dropping, the unconquerable one, ere yet he had finished his rites, rose up.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
वृक्षान्धकारान्निर्गम्य जातक्रोधः स रावणिः। आरुरोह रथं सज्ज पूर्वयुक्तं सुसंयतम्॥
vṛkṣāndhakārānnirgamya jātakrodhaḥ sa rāvaṇiḥ| āruroha rathaṃ sajja pūrvayuktaṃ susaṃyatam||
Issuing from the gloom of the trees, Ravana's son, fired with wrath, ascended his car, which had already been well yoked (with steeds).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स भीमकार्मुकशरः कृष्णाञ्जनचयोपमः। रक्तास्यनयनो भीमो बभौ मृत्युरिवान्तकः॥
sa bhīmakārmukaśaraḥ kṛṣṇāñjanacayopamaḥ| raktāsyanayano bhīmo babhau mṛtyurivāntakaḥ||
Accoutred in a dreadful bow and arrows, that one, resembling a mass of collyrium, having a red face and eyes, looked dreadful like the reaper-death.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
दृष्ट्वैव तु राथस्थं तं पर्यवर्तत तद्बलम्। रक्षसां भीमवेगानां लक्ष्मणेन युयुत्सताम्॥
dṛṣṭvaiva tu rāthasthaṃ taṃ paryavartata tadbalam| rakṣasāṃ bhīmavegānāṃ lakṣmaṇena yuyutsatām||
As soon as they saw him mounted on his car, that host of Rākşas possessed of dreadful impetuosity, eager to engage with Lakşmaņa, stood on their ground.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्मिंस्तु काले हनुमानरुजत्स दुरासदम्। धरणीधरसंकाशो महावृक्षमरिंदमः॥
tasmiṃstu kāle hanumānarujatsa durāsadam| dharaṇīdharasaṃkāśo mahāvṛkṣamariṃdamaḥ||
At this time that subduer of enemies, Hanumăn-resembling a mountain, uprooted a giant tree incapable of being handled.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स राक्षसानां तत्सैन्यं कालाग्निरिव निर्दहन्। चकार बहुभिर्वृक्षैनि:संज्ञं युधि वानरः॥
sa rākṣasānāṃ tatsainyaṃ kālāgniriva nirdahan| cakāra bahubhirvṛkṣaini:saṃjñaṃ yudhi vānaraḥ||
In that encounter, the monkey, consuming (the forces) like the fire risen at Doomsday, made that army of Rākşasas insensible with innumerable trees.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विध्वंसयन्तं तरसा दृष्ट्वैव पवनात्मजम्। राक्षसानां सहस्राणि हनूमन्तमवाकिरन्॥
vidhvaṃsayantaṃ tarasā dṛṣṭvaiva pavanātmajam| rākṣasānāṃ sahasrāṇi hanūmantamavākiran||
Finding the Wind-god's son, Hanumān, suddenly spreading devastation among the Rāks asas by thousands, (they) showered (shafts) on him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शितशूलधराः शूलैरसिभिश्चासिपाणयः। शक्तिहस्ताश्च शक्तीभिः पट्टिशैः पट्टिशायुधाः॥ परिधश्च गदाभिश्च कुन्तैश्च शुभदर्शनैः। शतशश्च शतघ्नीभिरायसैरपि मुद्गरैः॥ घोरैः परशुभिश्चैव भिन्दिपालैश्च राक्षसाः। मुष्टिभिर्वज्रकल्पैश्च तलैरशनिसंनिभैः॥ अभिजघ्नुः समासाद्य समन्तात्पर्वतोपमम्। तेषामपि च संक्रुद्धश्चकार कदनं महत्॥
śitaśūladharāḥ śūlairasibhiścāsipāṇayaḥ| śaktihastāśca śaktībhiḥ paṭṭiśaiḥ paṭṭiśāyudhāḥ|| paridhaśca gadābhiśca kuntaiśca śubhadarśanaiḥ| śataśaśca śataghnībhirāyasairapi mudgaraiḥ|| ghoraiḥ paraśubhiścaiva bhindipālaiśca rākṣasāḥ| muṣṭibhirvajrakalpaiśca talairaśanisaṃnibhaiḥ|| abhijaghnuḥ samāsādya samantātparvatopamam| teṣāmapi ca saṃkruddhaścakāra kadanaṃ mahat||
Approaching on all sides that one resembling a hill, those bearing whetted darts attacked him with darts; those bearing swords in their hands, with swords; those bearing javelins in their hands, with javelins; with pattisas, those equipped with pattiśas; and with bludgeons, and maces and graceful kuntas; and with hundred of sataghnis, and iron clubs; and with terrific axes; and with Bhindipälas, and with boxes like to thunder-bolts; and slaps resembling the asani. And fired with fury, he (on his part) spread a huge havoc among them.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स ददर्श कपिश्रेष्ठमचलोपममिन्द्रजित्। सूदमानमसंत्रस्तममित्रान्पवनात्मजम्॥
sa dadarśa kapiśreṣṭhamacalopamamindrajit| sūdamānamasaṃtrastamamitrānpavanātmajam||
Indrajit saw that foremost of monkeys resembling a hill, the offspring of the Windgod possessing himself if calmness, while destroying his foes.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स सारथिमुवाचेदं याहि यत्रैष वानरः। क्षयमेव हि नः कुर्याद्राक्षसानामुपेक्षितः॥
sa sārathimuvācedaṃ yāhi yatraiṣa vānaraḥ| kṣayameva hi naḥ kuryādrākṣasānāmupekṣitaḥ||
Thereat, be* addressed his charioteer, saying, "Go where the monkeys is. Being disregarded by the Raksasas, he makes havoc among us." *Indrajit.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इत्युक्तः सारथिस्तेन ययौ यत्र स मारुतिः। वहन्परमदुर्धर्षं स्थितमिन्द्रजितं रथे॥
ityuktaḥ sārathistena yayau yatra sa mārutiḥ| vahanparamadurdharṣaṃ sthitamindrajitaṃ rathe||
Thus accosted by him, the charioteer went where the Wind-god's offspring was, carrying the exceedingly invincible Indrajit seated on the car.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽभ्युपेत्य शरान्खङ्गान्पट्टिशासिपरश्वधान्। अभ्यवर्षत दुर्धर्षः कपिमूर्धनि राक्षसः॥
so'bhyupetya śarānkhaṅgānpaṭṭiśāsiparaśvadhān| abhyavarṣata durdharṣaḥ kapimūrdhani rākṣasaḥ||
And rushing forward, that irrepressible one the Rākşasas-began to shower on the monkey's head arrows and swords and pațțišas and scimitars and axes.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तानि शस्त्राणि घोराणि प्रतिगृह्य स मारुतिः। रोषेण महताविष्टो वाक्यं चेदमुवाच ह॥
tāni śastrāṇi ghorāṇi pratigṛhya sa mārutiḥ| roṣeṇa mahatāviṣṭo vākyaṃ cedamuvāca ha||
And bearing all those dreadful arms, the Wind-god's offspring, overcome with a mighty rage said.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
युध्यस्व यदि शूरोऽसि रावणात्मज दुर्मते। वायुपुत्रं समासाद्य न जीवन्प्रतियास्यसि।॥
yudhyasva yadi śūro'si rāvaṇātmaja durmate| vāyuputraṃ samāsādya na jīvanpratiyāsyasi|||
O wicked-minded son of Rävaņa, if you are a hero, fight on. Combat with me with your arms.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
बाहुभ्यां संप्रयुध्यस्व यदि मे द्वन्द्वमाहवे। वेगं सहस्व दुर्बुद्धे ततस्त्वं रक्षसां वरः॥
bāhubhyāṃ saṃprayudhyasva yadi me dvandvamāhave| vegaṃ sahasva durbuddhe tatastvaṃ rakṣasāṃ varaḥ||
If in the encounter, you bear my impetus, then, O you of perverse sense, you indeed are the foremost of Rākşasas.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हनूमन्तं जिघांसन्तं समुद्यतशरासनम्। रावणात्मजमाचष्टे लक्ष्मणाय विभीषणः॥
hanūmantaṃ jighāṃsantaṃ samudyataśarāsanam| rāvaṇātmajamācaṣṭe lakṣmaṇāya vibhīṣaṇaḥ||
Then Vibhīşana pointed out to Lakşmaņa the son of Ravana, who with his bow upraised, was eager to slay Hanumān.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यः स वासवनिर्जेता रावणस्यात्मसंभवः। स एष रथमास्थाय हनूमन्तं जिघांसति ॥ तमप्रतिमसंस्थानैः शरैः शत्रुनिवारणैः। जीवितान्तकरैोरैः सौमित्रे रावणिं जहि ॥
yaḥ sa vāsavanirjetā rāvaṇasyātmasaṃbhavaḥ| sa eṣa rathamāsthāya hanūmantaṃ jighāṃsati || tamapratimasaṃsthānaiḥ śaraiḥ śatrunivāraṇaiḥ| jīvitāntakaraioraiḥ saumitre rāvaṇiṃ jahi ||
This one that, mounted on his car, is eager to slay Hanumăn, is the son of Rāvaņa that has vanquished Vasava himself (in battle). Do you, O son of Sumitrā, with peerless shafts capable of resisting enemies, dreadful, and competent to finish the lives (of foes), slay the son of Ravana.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इत्येवमुक्तस्तु तदा महात्मा विभीषणेनारिविभीषणेन। ददर्श तं पर्वतसंनिकाशं रथस्थितं भीमबलं दुरासदम्॥
ityevamuktastu tadā mahātmā vibhīṣaṇenārivibhīṣaṇena| dadarśa taṃ parvatasaṃnikāśaṃ rathasthitaṃ bhīmabalaṃ durāsadam||
Thus accosted by Vibhīşaņa terrific to foes, that high-souled one saw (Indrajit) of dreadful prowess, difficult to gut at, and resembling a hill, stationed on his car.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)