स तु राक्षसशार्दूलो निद्रामदसमाकुलः। राजमार्ग श्रिया जुष्टं ययौ विपुलविक्रमः॥
sa tu rākṣasaśārdūlo nidrāmadasamākulaḥ| rājamārga śriyā juṣṭaṃ yayau vipulavikramaḥ||
That tiger-like Rakşasa possessed of prowess, (still) under the influence of slumber, strode along the picturesque highway.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
राक्षसानां सहस्रैश्च वृतः परमदुर्जयः। गृहेभ्यः पुष्पवर्षेण कीर्यमाणस्तदा ययौ॥
rākṣasānāṃ sahasraiśca vṛtaḥ paramadurjayaḥ| gṛhebhyaḥ puṣpavarṣeṇa kīryamāṇastadā yayau||
That exceedingly unconquerable one, surrounded by thousands of Raksasas, went on, showered with blossoms from the houses (standing by).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स हेमजालविततं भानुभास्वरदर्शनम्। ददर्श विपुलं रम्यं राक्षसेन्द्रनिवेशनम्॥
sa hemajālavitataṃ bhānubhāsvaradarśanam| dadarśa vipulaṃ ramyaṃ rākṣasendraniveśanam||
Then he saw the grand and graceful residence of the lord of the Räkşasas, having golden networks and sun-bright to behold.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तत्तदा सूर्य इवाभ्रजालं प्रविश्य रक्षोधिपतेर्निवेशनम्। ददर्श दूरेऽग्रजमासनस्थं स्वयंभुवं शक्र इवासनस्थम्।४।।
sa tattadā sūrya ivābhrajālaṃ praviśya rakṣodhipaterniveśanam| dadarśa dūre'grajamāsanasthaṃ svayaṃbhuvaṃ śakra ivāsanastham|4||
Entering the mansion of the Raksasa sovereign, like the sun entering into a mass of clouds, he saw his elder brother seated at a distance; even as Sakra sees the Self-sprung seated.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भ्रातुः स भवनं गत्वा रक्षोगणसमन्वितः। कुम्भकर्ण: पदन्यासैरकम्पयत मेदिनीम्॥
bhrātuḥ sa bhavanaṃ gatvā rakṣogaṇasamanvitaḥ| kumbhakarṇa: padanyāsairakampayata medinīm||
Kumbhakarņa surrounded by numbers of Rākşasas, entered his brother's abode, making the very earth tremble with his tread.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सोऽभिगम्य गृहं भ्रातुः कक्ष्यामभिविगाह्य च। दद द्विग्नमासीनं विमाने पुष्पके गुरुम् ॥
so'bhigamya gṛhaṃ bhrātuḥ kakṣyāmabhivigāhya ca| dada dvignamāsīnaṃ vimāne puṣpake gurum ||
Arriving at the abode and passing the entrance, he saw his superior anxiously seated on the car, Pusphaka.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अथ दृष्ट्वा दशग्रीवः कुम्भकर्णमुपस्थितम्। तूर्णमुत्थाय संहृष्टाः संनिकर्षमुपानयत्॥
atha dṛṣṭvā daśagrīvaḥ kumbhakarṇamupasthitam| tūrṇamutthāya saṃhṛṣṭāḥ saṃnikarṣamupānayat||
Seeing Kumbhakarņa come, the Ten necked one, exceedingly rejoiced, raised him up and drew him near himself.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अथासीनस्य पर्यङ्के कुम्भकर्णो महाबलः। भ्रातुर्ववन्दे चरणौ किं कृत्यमिति चाब्रवीत्॥
athāsīnasya paryaṅke kumbhakarṇo mahābalaḥ| bhrāturvavande caraṇau kiṃ kṛtyamiti cābravīt||
Then the exceedingly mighty Kumbhakarņa saluted the feet of his brother and said, "What did you say ?"
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
पुनः स मुदितोत्पत्य रावणः परिषस्वजे। स भ्रात्रा संपरिष्वक्को यथावच्चाभिनन्दितः॥
punaḥ sa muditotpatya rāvaṇaḥ pariṣasvaje| sa bhrātrā saṃpariṣvakko yathāvaccābhinanditaḥ||
Thereat, delighted, Ravana, springing up, again embraced (his brother). And embraced (by his brother), and duly greeted by him, that brother (of Ravana).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुम्भकर्णः शुभं दिव्यं प्रतिपेदे वरासमम्। स तदासनमाश्रित्य कुम्भकर्णो महाबलः॥ संरक्तनयनः क्रोधाद्रावणं वाक्यमब्रवीत्।
kumbhakarṇaḥ śubhaṃ divyaṃ pratipede varāsamam| sa tadāsanamāśritya kumbhakarṇo mahābalaḥ|| saṃraktanayanaḥ krodhādrāvaṇaṃ vākyamabravīt|
Kumbhakarņa seated himself on a shining and superb seat. And seating himself on that seat, the wondrous powerful Kumbhakarna, with his eyes reddened in wrath, addressed Ravana, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
किमर्थमहमादृत्य त्वया राजप्रबोधितः॥ शंस कस्माद्भयं तेऽत्र को वा प्रेतो भविष्यति। भ्रातरं रावणः क्रुद्धं कुम्भकर्णमवस्थितम्।। रोषेण परिवृत्ताभ्यां नेत्राभ्यां वाक्यमब्रवीत्॥
kimarthamahamādṛtya tvayā rājaprabodhitaḥ|| śaṃsa kasmādbhayaṃ te'tra ko vā preto bhaviṣyati| bhrātaraṃ rāvaṇaḥ kruddhaṃ kumbhakarṇamavasthitam|| roṣeṇa parivṛttābhyāṃ netrābhyāṃ vākyamabravīt||
O king, why honouring me, has you awaked me? Tell me whence springs your fear? And who shall be a ghost?* Thereat Ravana, waxing wroth, and with his eyes rolling in rage, said to Kumbhakarma, seated. *Having been slain by me.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अयं ते सुमहान्कालः शयानस्य महाबल। सुषुप्तस्त्वं न जानीये मम रामकृतं भयम्॥
ayaṃ te sumahānkālaḥ śayānasya mahābala| suṣuptastvaṃ na jānīye mama rāmakṛtaṃ bhayam||
O highly powerful one, you have slept away a long space of time. And having been asleep, you did not know the great fear of mine springing from Rama.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
एष दाशरथिः श्रीमान्सुग्रीवसहितो बली। समुद्रं लवयित्वा तु कुलं नः परिकृन्तति॥
eṣa dāśarathiḥ śrīmānsugrīvasahito balī| samudraṃ lavayitvā tu kulaṃ naḥ parikṛntati||
This graceful son to Daśaratha possessed of strength, along with Sugriva, having crossed the ocean, is destroying our race.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हन्त पश्यस्व लङ्कायां वनान्युपवनानि च। सेतुना सुखमागत्य वानरैकार्णवं कृतम्॥
hanta paśyasva laṅkāyāṃ vanānyupavanāni ca| setunā sukhamāgatya vānaraikārṇavaṃ kṛtam||
Alack! see in own Lanka, woods and forests have been flooded with an ocean of monkeys never even coming without any ado by the bridge (which they have constructed).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ये राक्षसा मुख्यतमा हतास्ते वानरैर्युधि वानराणां क्षयं युद्धे न पश्यामि कथंचन।। न चापि वानरा युद्धे जितपूर्वाः कदाचन॥
ye rākṣasā mukhyatamā hatāste vānarairyudhi vānarāṇāṃ kṣayaṃ yuddhe na paśyāmi kathaṃcana|| na cāpi vānarā yuddhe jitapūrvāḥ kadācana||
Those Rākşasas that were prime have been slain in battle by the monkeys; but I find no destruction of the monkeys in fight. Nay, the monkeys have been before vanquished (by the Raksasas) in battle.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तदेतद्भयमुत्पन्नं त्रायस्वेह महाबल। नाशय त्वमिमानद्य तदर्थं बोधितो भवान्॥
tadetadbhayamutpannaṃ trāyasveha mahābala| nāśaya tvamimānadya tadarthaṃ bodhito bhavān||
Therefore has this fear sprung up in my heart). Save me from this, O exceedingly powerful one. Do you now destroy these. It is for this that I have roused you.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सर्वक्षपितकोशं च स त्वमभ्युपपद्य माम्। त्रायस्वेमां पुरीं लङ्कां बालवृद्धावशेषिताम्॥
sarvakṣapitakośaṃ ca sa tvamabhyupapadya mām| trāyasvemāṃ purīṃ laṅkāṃ bālavṛddhāvaśeṣitām||
Do you, favouring me, whose exchequer is empty, save this city of Lanka, having only young folks and the aged left.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भ्रातुरर्थे महाबाहो कुरु कर्म सुदुष्करम्। मयैवं नोक्तपूर्वो हि भ्राता कश्चित्परंतप ॥
bhrāturarthe mahābāho kuru karma suduṣkaram| mayaivaṃ noktapūrvo hi bhrātā kaścitparaṃtapa ||
O long-armed one, do you perform your dearest acts in behalf of your brother. O subduer of enemies, I had never before said so to my brother.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
त्वय्यस्ति मम च स्नेहः परा संभावना च मे। देवासुरेषु युद्धेषु बहुशो राक्षसर्षभ।। त्वया देवाः प्रतिव्यूह्य निर्जिताश्चामरा युधि ॥
tvayyasti mama ca snehaḥ parā saṃbhāvanā ca me| devāsureṣu yuddheṣu bahuśo rākṣasarṣabha|| tvayā devāḥ prativyūhya nirjitāścāmarā yudhi ||
In you is my affection and great is the probability of your succeeding. In the wars of the celestials and Asuras, O foremost of Rāks asas, countless were the celestials that you as an antagonist had beaten.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तदेतत्सर्वमातिष्ठ वीर्य भीमपराक्रम। नहि ते सर्वभूतेषु दृश्यते सदृशो बली॥
tadetatsarvamātiṣṭha vīrya bhīmaparākrama| nahi te sarvabhūteṣu dṛśyate sadṛśo balī||
Therefore, o you of dreadful strength! summon your entire energy. Him find I not among all beings, who is your peer in prowess.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कुरुष्व मे प्रियहितमेतदुत्तम यथाप्रियं प्रियरण बान्धवप्रिय। स्वतेजसा व्यथय सपत्नवाहिनीं शरद्धनं पवन इवोद्यतो महान्॥
kuruṣva me priyahitametaduttama yathāpriyaṃ priyaraṇa bāndhavapriya| svatejasā vyathaya sapatnavāhinīṃ śaraddhanaṃ pavana ivodyato mahān||
O lover of battle! O dear to friends, as you like, do this beloved good office, this prime benefit, to me. By your own energy, smite the hostile hosts, even as a mighty and strong wind (scattered away) autumnal clouds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)