क्रुद्धमाज्ञाय रामं तु वसिष्ठः प्रत्युवाच ह। जाबालिरपि जानीते लोकस्यास्य गतागतिम् ॥
kruddhamājñāya rāmaṃ tu vasiṣṭhaḥ pratyuvāca ha| jābālirapi jānīte lokasyāsya gatāgatim ||
Knowing that Rāma was wroth, Vasiştha said, Jābāli knows the departure of the creature to the next world and their return thence.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
निवर्तयितुकामस्त त्वामेतद् वाक्यमब्रवीत्। इमां लोकसमुत्पत्तिं लोकनाथ निबोध मे॥
nivartayitukāmasta tvāmetad vākyamabravīt| imāṃ lokasamutpattiṃ lokanātha nibodha me||
Anxious of making the turn back, he had spoken thus. Do you now, O lord of the world, learn the genesis of creatures from me.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सर्वं सलिलमेवासीत् पृथिवी तत्र निर्मिता। ततः समभवद् ब्रह्मा स्वयंभूर्दैवतैः सह॥
sarvaṃ salilamevāsīt pṛthivī tatra nirmitā| tataḥ samabhavad brahmā svayaṃbhūrdaivataiḥ saha||
Water was everywhere. The earth was constructed therein. Then sprang the self-create Brahmā along with all the celestials.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स वराहस्ततो भूत्वा प्रोज्जहार वसंधराम्। असृजच्च जगत् सर्वं सह पुत्रैः कृतात्मभिः॥
sa varāhastato bhūtvā projjahāra vasaṃdharām| asṛjacca jagat sarvaṃ saha putraiḥ kṛtātmabhiḥ||
Having become a boar, he raised up the earth, and along with his sons of subdued souls created everything.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
आकाशप्रभवो ब्रह्मा शाश्वतो नित्य अव्ययः। तस्मान्मरीचिः संजज्ञे मरीचेः कश्यपः सुतः॥
ākāśaprabhavo brahmā śāśvato nitya avyayaḥ| tasmānmarīciḥ saṃjajñe marīceḥ kaśyapaḥ sutaḥ||
Brahma eternal, existing through all time and incapable of decay, sprang from the sky. From him Marici came into being, and Kaśyapa is Marici's son.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विवस्वान् कश्यपाज्जज्ञे मनुर्वैवस्वतः स्वयम्। स तु प्रजापतिः पूर्वमिक्ष्वाकुस्तु मनो सुतः॥ यस्येयं प्रथमं दत्ता समृद्धा मनुना मही। तमिक्ष्वाकुमयोध्यायां राजानं विद्धि पूर्वकम्॥
vivasvān kaśyapājjajñe manurvaivasvataḥ svayam| sa tu prajāpatiḥ pūrvamikṣvākustu mano sutaḥ|| yasyeyaṃ prathamaṃ dattā samṛddhā manunā mahī| tamikṣvākumayodhyāyāṃ rājānaṃ viddhi pūrvakam||
Vivasvat drew his birth from Kaśyapa, and Manu from Vivasvat. Manu was formerly known as Prajāpati. Ikṣvāku is son to Manu; and this world was first conferred upon Ikşvāku by Manu. Do you know Ikşvāku as the first kind in Ayodhyā.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इक्ष्वाकोस्तु सुतः श्रीमान् कुक्षिरित्येव विश्रुतः। कुक्षेरथात्मजो वीर विकुक्षिरुदपद्यत ॥
ikṣvākostu sutaḥ śrīmān kukṣirityeva viśrutaḥ| kukṣerathātmajo vīra vikukṣirudapadyata ||
The graceful Kukşi is known as the son of Iksvāku. And, O hero, Kuksi's son was Vikuksi.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विकुक्षेस्तु महातेजा बाणः पुत्रः प्रतापवान्। बाणस्य च महाबाहुरनरण्यो महातपाः॥
vikukṣestu mahātejā bāṇaḥ putraḥ pratāpavān| bāṇasya ca mahābāhuranaraṇyo mahātapāḥ||
Vikukși had the powerful Bāņa possessed of exceeding energy for his son. Bāna had the mighty-armed Anaranya of high austerities for his son.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
नानावृष्टिर्बभूवास्मिन् न दुर्भिक्षः सतां वरे। अनरण्ये महाराजे तस्करो वापि कश्चन॥
nānāvṛṣṭirbabhūvāsmin na durbhikṣaḥ satāṃ vare| anaraṇye mahārāje taskaro vāpi kaścana||
During the time of that foremost of righteous person, the monarch Anaranya, drought or famine did not occur (in Ayodhyā); nor were there any thieves at that time.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अनरण्यान्महाराज पृथू राजा बभूव ह। तस्मात् पृथोर्महातेजास्त्रिशङ्कुरुदपद्यत॥
anaraṇyānmahārāja pṛthū rājā babhūva ha| tasmāt pṛthormahātejāstriśaṅkurudapadyata||
O mighty king, from Anaranya sprang king Pșthu. From Pệthu sprang Trišanku of mighty energy.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स सत्यवचनाद् वीरः सशरीरो दिवं गतः। त्रिशङ्कोरभवत् सूनुर्धन्धुमारो महायशाः॥ धुन्धुमारान्महातेजा युवनाश्वो व्यजायत। युवनाश्वसुतः श्रीमान् मान्धाता समपद्यत॥ मान्धातुस्तु महान् नाः सुसंधिरुदपद्यत। सुसंधेरपि पुत्रौ द्वौ ध्रुवसंधिः प्रसेनजित्॥
sa satyavacanād vīraḥ saśarīro divaṃ gataḥ| triśaṅkorabhavat sūnurdhandhumāro mahāyaśāḥ|| dhundhumārānmahātejā yuvanāśvo vyajāyata| yuvanāśvasutaḥ śrīmān māndhātā samapadyata|| māndhātustu mahān nāḥ susaṃdhirudapadyata| susaṃdherapi putrau dvau dhruvasaṃdhiḥ prasenajit||
This hero by virtue of his truth telling went to heaven in person. Trisanku had the famous Dhundhumāra for his son; and from Dhundhumāra Yuvanāśva born. Yuvanāśva's son was the handsome Māndhătā; was and from Māndhātā Susandhi came into being. Susandhi had two sons; Dhruvasandhi and Prasenajit.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
यशस्वी ध्रुवसंधेस्तु भरतो रिपुसूदनः। भरतात् तु महाबाहोरसितो नाम जायत॥ यस्यैते प्रतिराजान उदपद्यन्त शत्रवः। हैहयास्तालजङ्घाश्च शूराश्च शशबिन्दवः॥
yaśasvī dhruvasaṃdhestu bharato ripusūdanaḥ| bharatāt tu mahābāhorasito nāma jāyata|| yasyaite pratirājāna udapadyanta śatravaḥ| haihayāstālajaṅghāśca śūrāśca śaśabindavaḥ||
Dhruvasandhi had the illustrious Bharata, destroyer of foes (for his son) From Bharata sprang Asita, to whom sprang these hostile kings as foes, Haihayas, Tālajanghas and Sasabindus, heroes all.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तांस्तु सर्वान् प्रतिव्यूह्य युद्धे राजा प्रवासितः। स च शैलवरे रम्ये बभूवाभिरतो मुनिः॥
tāṃstu sarvān prativyūhya yuddhe rājā pravāsitaḥ| sa ca śailavare ramye babhūvābhirato muniḥ||
Having engaged with them in battle, the king was excited (by them). And on the romantic Himavat, he become engaged in asceticism.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
द्वे चास्य भार्ये गर्भिण्यौ बभूवतुरिति श्रुतिः। तत्र चैका महाभागा भार्गवं देववर्चसम्॥ ववन्दे पद्मपत्राक्षी काङ्गिणी पुत्रमुत्तमम्। एका गर्भविनाशाय सपत्न्यै गरलं ददौ॥
dve cāsya bhārye garbhiṇyau babhūvaturiti śrutiḥ| tatra caikā mahābhāgā bhārgavaṃ devavarcasam|| vavande padmapatrākṣī kāṅgiṇī putramuttamam| ekā garbhavināśāya sapatnyai garalaṃ dadau||
It is said that at the time, his two wives were gone with child. There one of the exalted ladies having eyes resembling lotus petals saluted Bhrgu's son furnished with the splendour of a celestial, desirous of having an excellent son. Another administered poison to the other for destroying her foetus.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भार्गवश्च्यवनो नाम हिमवन्तमुपाश्रितः। तमृषि साभ्युपागम्य कालिन्दी त्वभ्यवादयत्॥
bhārgavaścyavano nāma himavantamupāśritaḥ| tamṛṣi sābhyupāgamya kālindī tvabhyavādayat||
Bhrgu's son named Cyavana was at that time staying in Himavat. Appearing before the sage, Kalindi saluted him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स तामभ्यवदत् प्रीतो वरेप्सुं पुत्रजन्मनि । पुत्रस्ते भविता देवि महात्मा लोकविश्रुतः॥ धार्मिकश्च सुभीमश्च वंशकर्तारिसूदनः।
sa tāmabhyavadat prīto varepsuṃ putrajanmani | putraste bhavitā devi mahātmā lokaviśrutaḥ|| dhārmikaśca subhīmaśca vaṃśakartārisūdanaḥ|
Thereupon he returned the greeting that had been made by that lady anxious to secure a boon for the birth of a son. You, shall, O lady get a son of mighty soul, who shall be celebrated among men; and who shall be pious and powerful, the perpetuator of his race and destroyer of enemies
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
श्रुत्वा प्रदक्षिणं कृत्वा मुनिं तमनुमान्य च ॥ पद्मपत्रसमानाक्षं पद्मगर्भसमप्रभम्। ततः सा गृहमागम्य पत्नी पुत्रमजायत ॥
śrutvā pradakṣiṇaṃ kṛtvā muniṃ tamanumānya ca || padmapatrasamānākṣaṃ padmagarbhasamaprabham| tataḥ sā gṛhamāgamya patnī putramajāyata ||
Hearing this, that noble lady having gone round him and paid in respect to the ascetic went to her home and gave birth to a son furnished with eyes resembling lotus petals, and of sheen like that of the inside of a lotus.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
सपन्या तु गरस्तस्यै दत्तो गर्भजिघांसया। गरेण सह तेनैव तस्मात् स सगरोऽभवत्॥
sapanyā tu garastasyai datto garbhajighāṃsayā| gareṇa saha tenaiva tasmāt sa sagaro'bhavat||
And because her co-wife, had given her poison for destroying her foetus, and as in consequence of this, he had come in contact with poison, he came to be allied Sagara.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स राजा सगरो नाम यः समुद्रमखानयत्। इष्टा पर्वणि वेगेन त्रासयान इमाः प्रजाः॥
sa rājā sagaro nāma yaḥ samudramakhānayat| iṣṭā parvaṇi vegena trāsayāna imāḥ prajāḥ||
The name of that king is Sagara, who having been initiated in a sacrifice excavated the ocean, frightening the people with the vehemence of his operations.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
असमञ्जस्तु पुत्रोऽभूत् सगरस्येति नः श्रुतम्। जीवनेव स पित्रा तु निरस्तः पापकर्मकृत्॥
asamañjastu putro'bhūt sagarasyeti naḥ śrutam| jīvaneva sa pitrā tu nirastaḥ pāpakarmakṛt||
Asamañja is known to have been the son of Sagara. This wicked man while yet in life, was banished by his father.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अंशुमानपि पुत्रोऽभूदसमञ्जस्य वीर्यवान्। दिलीपोंऽशुमतः पुत्रो दिलीपस्य भगीरथः॥
aṃśumānapi putro'bhūdasamañjasya vīryavān| dilīpoṃ'śumataḥ putro dilīpasya bhagīrathaḥ||
Asamanja's son was the puissant Ansumat. Dilipa is the son of Ansumat and Dilipa's son is Bhagiratha.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
भगीरथात् ककुत्स्थश्च काकुत्स्था येन तु स्मृताः। ककुत्स्थस्य तु पुत्रोऽभूद् रघुर्येन तु राघवाः॥
bhagīrathāt kakutsthaśca kākutsthā yena tu smṛtāḥ| kakutsthasya tu putro'bhūd raghuryena tu rāghavāḥ||
From Bhagiratha sprang Kakutstha; from whom the Kākutsthas came to be well known. Kakutstha had Raghu for his son; after whom have been named the Rāghavas.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
रघोस्तु पुत्रस्तेजस्वी प्रवृद्धः पुरुषादकः। कल्माषपादः सौदास इत्येवं प्रथितो भुवि॥
raghostu putrastejasvī pravṛddhaḥ puruṣādakaḥ| kalmāṣapādaḥ saudāsa ityevaṃ prathito bhuvi||
Raghu's son is the energetic Pravědha, who are human beings. He is known on earth under such names as Kalmāşapāda, Saudāsa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
कल्माषपादपुत्रोऽभूच्छङ्खणस्त्विति नः श्रुतम्। सहसैन्यो व्यनीनशत्॥ यस्तु तद्वीर्यमासाद्य
kalmāṣapādaputro'bhūcchaṅkhaṇastviti naḥ śrutam| sahasainyo vyanīnaśat|| yastu tadvīryamāsādya
We have heard that Kalmāșapāda's son was Śarkhaņa, who having been endowed with prowess, found destruction along with his forces.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शङ्खणस्य तु पुत्रोऽभूच्छूरः श्रीमान् सुदर्शनः। सुदर्शनस्याग्निवर्ण अग्निवर्णस्य शीघ्रगः॥
śaṅkhaṇasya tu putro'bhūcchūraḥ śrīmān sudarśanaḥ| sudarśanasyāgnivarṇa agnivarṇasya śīghragaḥ||
Sarkhana's son was the beautiful and heroic Sudarśana. Sudarśana's son was Agnivarṇa and Agnivarna's, Sighraga.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शीघ्रगस्य मरुः पुत्रो मरोः पुत्रः प्रशुश्रुवः। प्रशुश्रुवस्य पुत्रोऽभूदम्बरीषो महामतिः॥
śīghragasya maruḥ putro maroḥ putraḥ praśuśruvaḥ| praśuśruvasya putro'bhūdambarīṣo mahāmatiḥ||
Śighraga's son was Maru, and Maru's Praśuśruva. Praśuśruva's son the magnanimous Ambarisa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अम्बरीषस्य पुत्रोऽभूनहुषः सत्यविक्रमः। नहुषस्य च नाभागः पुत्रः परमधार्मिकः॥
ambarīṣasya putro'bhūnahuṣaḥ satyavikramaḥ| nahuṣasya ca nābhāgaḥ putraḥ paramadhārmikaḥ||
Ambarīşa's son was Nahuşa having truth for his prowess. Nahușa's son was the exceedingly virtuous Nābhaga.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
अजश्च सुव्रतश्चैव नाभागस्य सुताबुभौ। अजस्य चैव धर्मात्मा राजा दशरथः सुतः॥
ajaśca suvrataścaiva nābhāgasya sutābubhau| ajasya caiva dharmātmā rājā daśarathaḥ sutaḥ||
Nābhāga had two sons, Aja and Suvrata. Aja's son was the virtuous king Dasaratha.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तस्य ज्येष्ठोऽसि दायादो राम इत्यभिविश्रुतः। तद् गृहाण स्वकं राज्यमवेक्षस्व जगन्नृप ॥
tasya jyeṣṭho'si dāyādo rāma ityabhiviśrutaḥ| tad gṛhāṇa svakaṃ rājyamavekṣasva jagannṛpa ||
His eldest son are you celebrated under the name of Rāma. Do you receive your own kingdom and look after the world.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
इक्ष्वाकूणां हि सर्वेषां राजा भवति पूर्वजः। पूर्वजे नावरः पुत्रो ज्येष्ठो राजाऽभिषिच्यते॥
ikṣvākūṇāṃ hi sarveṣāṃ rājā bhavati pūrvajaḥ| pūrvaje nāvaraḥ putro jyeṣṭho rājā'bhiṣicyate||
Among the Ikșwākus, the first born becomes the sovereign. The first born existing, an inferior son cannot be installed in the kingdom.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स राघवाणां कुलधर्ममात्मनः सनातनं नाद्य विहन्तुमर्हसि। प्रभूतरत्नामनुशाधि मेदिनी प्रभूतराष्ट्रां पितृवन्महायशः॥
sa rāghavāṇāṃ kuladharmamātmanaḥ sanātanaṃ nādya vihantumarhasi| prabhūtaratnāmanuśādhi medinī prabhūtarāṣṭrāṃ pitṛvanmahāyaśaḥ||
It therefore does not today behove you to depart from the ever existing morality of the descendants of Raghu. Do you rule this earth filled with gems, and furnished with high fame, do you like to a father govern her containing many kingdoms.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)