नेहतं दूषणं दृष्ट्वा रणे त्रिशिरसा सह। खरस्याप्यभवत् त्रासो दृष्ट्वा रामस्य विक्रमम्॥
nehataṃ dūṣaṇaṃ dṛṣṭvā raṇe triśirasā saha| kharasyāpyabhavat trāso dṛṣṭvā rāmasya vikramam||
Seeing Düşaņa slain in fight along with Trisiră, Khara, witnessing Rāma's prowess, was filled with fear.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स दृष्ट्वा राक्षसं सैन्यमविषह्यं महाबलम्। हतमेकेन रामेण दूषणस्त्रिशिरा अपि॥ तबलं हतभूयिष्ठं विमनाः प्रेक्ष्य राक्षसः। आससाद खरो रामं नमुचिर्वासवं यथा ॥
sa dṛṣṭvā rākṣasaṃ sainyamaviṣahyaṃ mahābalam| hatamekena rāmeṇa dūṣaṇastriśirā api|| tabalaṃ hatabhūyiṣṭhaṃ vimanāḥ prekṣya rākṣasaḥ| āsasāda kharo rāmaṃ namucirvāsavaṃ yathā ||
Seeing that irresistible Raksasa host-even Düşaņa and Triſirā-slain by the mighty Rāma alone, and seeing the great courage that was made in the army, that Raksasa, Khara, was seized with despondency. Then as Namuci advances against Väsava, Khara stretching his powerful bow, advanced against Răma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
विकृष्य बलवच्चापं नाराचान् रक्तभोजनान्। खरश्चिक्षेप रामाय क्रुद्धानाशीविषानिव॥
vikṛṣya balavaccāpaṃ nārācān raktabhojanān| kharaścikṣepa rāmāya kruddhānāśīviṣāniva||
Khara hurled at Rāma nārācas revelling in blood, resembling infuriated venomous snakes.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ज्यां विधुन्वन् सुबहुशः शिक्षयास्त्राणि दर्शयन्। चचार समरे मार्गाशरैरथ गतः खरः॥
jyāṃ vidhunvan subahuśaḥ śikṣayāstrāṇi darśayan| cacāra samare mārgāśarairatha gataḥ kharaḥ||
Repeatedly twanging his twanging his bow, Khara, mounted on his car, began to range the field, displaying his weapons through his acquired skill.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स सर्वाश्च दिशो बाणैः प्रदिशश्च महारथः। पूरयामास तं दृष्ट्वा रामोऽपि सुमहद् धनुः॥ स सायकैर्दुर्विषहैर्विस्फुलिङ्गैरिवाग्निभिः। नभश्चकाराविवरं पर्जन्य इव वृष्टिभिः॥
sa sarvāśca diśo bāṇaiḥ pradiśaśca mahārathaḥ| pūrayāmāsa taṃ dṛṣṭvā rāmo'pi sumahad dhanuḥ|| sa sāyakairdurviṣahairvisphuliṅgairivāgnibhiḥ| nabhaścakārāvivaraṃ parjanya iva vṛṣṭibhiḥ||
And that mighty car-warrior covered all sides with his shafts. And secing this, Rāma of a tremendous bow with shafts incapable of being borne, and resembling tongues of flaming fire, entirely enveloped the welkin, even as a cloud pour down showers.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तद् बभूव शितैर्बाणैः खररामविसर्जितैः। पर्याकाशमनाकाशं सर्वतः शरसंकुलम्॥
tad babhūva śitairbāṇaiḥ khararāmavisarjitaiḥ| paryākāśamanākāśaṃ sarvataḥ śarasaṃkulam||
With the sharpened shafts shot by Khara and Rāma, the entire firmament on all sides was thronged.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शरजालावृतः सूर्यो न तदा स्म प्रकाशते। अन्योन्यवधसंरम्भादुभयोः सम्प्रयुध्यतोः॥
śarajālāvṛtaḥ sūryo na tadā sma prakāśate| anyonyavadhasaṃrambhādubhayoḥ samprayudhyatoḥ||
And as each enraged was engaged in coping with the other, the sun, enveloped in a net-work of shafts, did not appear.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो नालीकनाराचैस्तीक्ष्णाग्रैश्च विकर्णिभिः। आजघान रणे रामं तोत्रैरिव महाद्विपम्॥
tato nālīkanārācaistīkṣṇāgraiśca vikarṇibhiḥ| ājaghāna raṇe rāmaṃ totrairiva mahādvipam||
As a mighty elephant is struck with the goad, Rāma in the conflict attacked (his opponent) with nalikas and nārācas and sharp-pointed vikarna.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं रथस्थं धनुष्पाणिं राक्षसं पर्यवस्थितम्। ददृशुः सर्वभूतानि पाशहस्तमिवान्तकम्॥
taṃ rathasthaṃ dhanuṣpāṇiṃ rākṣasaṃ paryavasthitam| dadṛśuḥ sarvabhūtāni pāśahastamivāntakam||
And as that Rākşasa sat on his car, bow in hand, all creatures saw him, as if he were the very destroyer with the noose in his hand.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
हन्तारं सर्वसैन्यस्य पौरुषे पर्यवस्थितम्। परिश्चान्तं महासत्त्वं मेने रामं खरस्तदा॥
hantāraṃ sarvasainyasya pauruṣe paryavasthitam| pariścāntaṃ mahāsattvaṃ mene rāmaṃ kharastadā||
At this time Khara thought that Destroyer of all his forces, established in his manliness, the exceedingly powerful Rāma to be overcome with fatigue.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं सिंहमिव विक्रान्तं सिंहविक्रान्तगामिनम्। दृष्ट्वा नोद्विजते रामः सिंहः क्षुद्रमृगं यथा॥
taṃ siṃhamiva vikrāntaṃ siṃhavikrāntagāminam| dṛṣṭvā nodvijate rāmaḥ siṃhaḥ kṣudramṛgaṃ yathā||
Seeing that one powerful like the lion, and gifted with the vigorous gait of the lion, Rāma was not moved, as a lion seeing a puny deer (is not moved).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः सूर्यनिकाशेन रथेन महता खरः। आससादाथ तं रामं पतङ्ग इव पापकम्॥
tataḥ sūryanikāśena rathena mahatā kharaḥ| āsasādātha taṃ rāmaṃ pataṅga iva pāpakam||
And then as an insect falls into a flame, Khara mounting a mighty car, resembling the sun, approached Rāma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततोऽस्य सशरं चापं मुष्टिदेशे महात्मनः। खरश्चिच्छेद रामस्य दर्शयन् हस्तलाघवम्॥
tato'sya saśaraṃ cāpaṃ muṣṭideśe mahātmanaḥ| kharaściccheda rāmasya darśayan hastalāghavam||
And, displaying his lightness of hand, Khara severed the bow of the magnanimous Rāma, with the arrow (fixed on it) at the place where it is grasped.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स पुनस्त्वपरान् सप्त शरानादाय मर्मणि। निजघान रणे कुद्धः शक्राशनिसमप्रभान्॥ ततः शरसहस्रेण राममप्रतिमौजसम्। अर्दयित्वा महानादं ननाद समरे खरः॥
sa punastvaparān sapta śarānādāya marmaṇi| nijaghāna raṇe kuddhaḥ śakrāśanisamaprabhān|| tataḥ śarasahasreṇa rāmamapratimaujasam| ardayitvā mahānādaṃ nanāda samare kharaḥ||
Then taking up seven other shafts, resplendent like the thunderbolt of Sakra, Khara, enraged, sent them into (Rāma's) main-joints, and then afflicting Rāma of unparalleled energy with a thousand shafts, Khara sent up in that conflict a loud shout.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततस्तत्प्रहतं बाणैः खरमुक्तैः सुपर्वभिः। पपात कवचं भूमौ रामस्यादित्यवर्चसम्॥
tatastatprahataṃ bāṇaiḥ kharamuktaiḥ suparvabhiḥ| papāta kavacaṃ bhūmau rāmasyādityavarcasam||
And riven by the shafts discharged by Khara, Rāma's mail resembling the sun fell to the ground.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स शरैरर्पितः क्रुद्धः सर्वगात्रेषु राघवः। रराज समरे रामो विधूमोऽग्रिरिव ज्वलन्॥
sa śarairarpitaḥ kruddhaḥ sarvagātreṣu rāghavaḥ| rarāja samare rāmo vidhūmo'gririva jvalan||
And pierced with those arrow, all over his body, and inflamed with rage, Rāghava appeared in the field, like a smokeless flaming fire.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततो गम्भीरनिर्हादं रामः शत्रुनिबर्हणः। चकारान्ताय स रिपोः सज्यमन्यन्महद्धनुः॥ सुमहद् वैष्णवं यत् तदतिसृष्टं महर्षिणा। वरं तद् धनुरुद्यम्य खरं समभिधावत ॥
tato gambhīranirhādaṃ rāmaḥ śatrunibarhaṇaḥ| cakārāntāya sa ripoḥ sajyamanyanmahaddhanuḥ|| sumahad vaiṣṇavaṃ yat tadatisṛṣṭaṃ maharṣiṇā| varaṃ tad dhanurudyamya kharaṃ samabhidhāvata ||
Then that destroyer of foes, Rāma, for compassing the end of his enemy, stringed another mighty bow, sending forth solemn sounds, the redoubtable Vaisnava bow that had been conferred on him by the Maharşi.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः कनकपुखैस्तु शरैः संनतपर्वभिः। चिच्छेद रामः संक्रुद्धः खरस्य समरे ध्वजम्॥
tataḥ kanakapukhaistu śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ| ciccheda rāmaḥ saṃkruddhaḥ kharasya samare dhvajam||
And uplifting that superior bow, Rāma rushed against Khara. Then with shafts having bent knots and golden feathers, Rāma, wrought up with rage, severed in battle Khara's standard.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स दर्शनीयो बहुधा विच्छिन्नः काञ्चनो ध्वजः। जगाम धरणीं सूर्यो देवतानामिवाज्ञया॥
sa darśanīyo bahudhā vicchinnaḥ kāñcano dhvajaḥ| jagāma dharaṇīṃ sūryo devatānāmivājñayā||
And on that exceedingly graceful golden standard being hewn down it seemed as if the sun dropped to the earth at the behest of the celestials.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तं चतुर्भि खरः क्रुद्धो रामं गात्रेषु मार्गणैः। विव्याध हृदि मर्मज्ञौ मातङ्गमिव तोयरैः॥
taṃ caturbhi kharaḥ kruddho rāmaṃ gātreṣu mārgaṇaiḥ| vivyādha hṛdi marmajñau mātaṅgamiva toyaraiḥ||
And thereat Khara, understanding the import of things, fired with wrath, pierced Rāma's breast with five arrows, like one striking an elephant with a goad.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स रामो बहुभिर्बाणैः खरकार्मुकनिः सृतैः। विद्धो रुधिरनिक्ताङ्गो बभूव रुषितो भृशम्॥
sa rāmo bahubhirbāṇaiḥ kharakārmukaniḥ sṛtaiḥ| viddho rudhiraniktāṅgo babhūva ruṣito bhṛśam||
Rāma on being pierced with a good many shafts discharged from Khara's bow, and having his body bathed in blood, was highly wroth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
स धनुर्धन्विनां श्रेष्ठः संगृह्य परमाहवे। मुमोच परमेष्वासः षट् शरानभिलक्षितान्॥
sa dhanurdhanvināṃ śreṣṭhaḥ saṃgṛhya paramāhave| mumoca parameṣvāsaḥ ṣaṭ śarānabhilakṣitān||
Thereupon that foremost of bowmen, and wielder of a mighty bow, taking six shafts, let them go, after aiming at them.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
शिरस्येकेन बाणेन द्वाभ्यां बाह्वोरथार्पयत्। त्रिभिश्चन्द्रार्धवक्त्रैश्च वक्षस्यभिजघान ह॥
śirasyekena bāṇena dvābhyāṃ bāhvorathārpayat| tribhiścandrārdhavaktraiśca vakṣasyabhijaghāna ha||
And with one shaft he pierced Khara's head, with two his arms, and with three arrows headed like half-moons, Rāma wounded Khara in the chest.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
ततः पश्चान्महोतेजा नाराचान् भास्करोपमान्। जघान राक्षसं क्रुद्धस्त्रयोदश शिलाशितान्॥ रथस्य युगमेकेन चतुर्भिः शबलान् हयान्। षष्ठेन च शिरः संख्ये चिच्छेद खरसारथेः ॥ त्रिभिस्त्रिवेणून् बलवान् द्वाभ्यामक्षं महाबलः। द्वादशेन तु बाणेन खरस्य सकरं धनुः॥ छित्त्वा वज्रनिकाशेन राघवः प्रहसन्निव। त्रयोदशेनेन्द्रसमो बिभेद समरे खरम्॥
tataḥ paścānmahotejā nārācān bhāskaropamān| jaghāna rākṣasaṃ kruddhastrayodaśa śilāśitān|| rathasya yugamekena caturbhiḥ śabalān hayān| ṣaṣṭhena ca śiraḥ saṃkhye ciccheda kharasāratheḥ || tribhistriveṇūn balavān dvābhyāmakṣaṃ mahābalaḥ| dvādaśena tu bāṇena kharasya sakaraṃ dhanuḥ|| chittvā vajranikāśena rāghavaḥ prahasanniva| trayodaśenendrasamo bibheda samare kharam||
Then that highly energetic one, influenced by anger, assailed the Räkşasa with thirteen närācas whetted on stone and with one that exceedingly powerful one, cut the yoke of the car, with four the four steeds, with the sixth the head of Khara's charioteer, with three the stout trivenu of the car, with two the wheel, and with the twelfth, severing as if in sport Khara's bow with his hand*, with the thirteenth, resembling the thunder-bolt pierced Khara in the encounter. Another text reads: with the arrow set.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
प्रभग्नधन्वा विरथो हताश्वो हतसारथिः। गदापाणिरवप्लुत्य तस्थौ भूमौ खरस्तदा॥
prabhagnadhanvā viratho hatāśvo hatasārathiḥ| gadāpāṇiravaplutya tasthau bhūmau kharastadā||
Then with his bow shattered, deprived of his car, (Khara) having his horses slain as well as his charioteer killed, taking a mace in his hand leaped to the ground, and stood there.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)
तत् कर्म रामस्य महारथस्य समेत्य देवश्च महर्षयश्च। स्तदा विमानाग्रगताः समेताः॥
tat karma rāmasya mahārathasya sametya devaśca maharṣayaśca| stadā vimānāgragatāḥ sametāḥ||
And the celestials and Maharsis exceedingly rejoiced, assembled in the welkin in a body, and with joined hands extolled that feat of that mighty car-warrior Rāma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)