All Chapters
Bhagavad Gita · Chapter 8

Aranya Kanda, Sarga 8

अरण्यकाण्डः सर्गः 8

15 verses

रामस्तु सहसौमित्रिः सुतीक्ष्णेनाभिपूजितः। परिणाम्य निशां तत्र प्रभाते प्रत्यबुध्यत ॥

rāmastu sahasaumitriḥ sutīkṣṇenābhipūjitaḥ| pariṇāmya niśāṃ tatra prabhāte pratyabudhyata ||

Having been well entertained by Sutīksna, Rāma in company with Sumitrā's son, having passed away the night there, awoke in the morning.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

उत्थाय च यथाकालं राघवः सह सीतया। उपस्पृश्य सुशीतेन तोयेनोत्पलगन्धिना॥ अथ तेऽग्नि सुरांश्चैव वैदेही रामलक्ष्मणौ। काल्यं विधिवदभ्यर्च्य तपस्विशरणे वने॥ उदयन्तं दिनकरं दृष्ट्वा विगतकल्मषाः। सुतीक्ष्णमभिगम्येदं श्लक्ष्णं वचनमब्रुवन्॥

utthāya ca yathākālaṃ rāghavaḥ saha sītayā| upaspṛśya suśītena toyenotpalagandhinā|| atha te'gni surāṃścaiva vaidehī rāmalakṣmaṇau| kālyaṃ vidhivadabhyarcya tapasviśaraṇe vane|| udayantaṃ dinakaraṃ dṛṣṭvā vigatakalmaṣāḥ| sutīkṣṇamabhigamyedaṃ ślakṣṇaṃ vacanamabruvan||

And arising in due time, Rāma along with Sītā, bathed in cool waters odorous with the aroma of lotuses; and having in proper time duly worshipped Fire as well as the deities, in that forest containing abodes of ascetics, Rāma, Lakṣmaṇa and Videha's daughter, their sins purged off, seeing the sun risen, approached Sutīksna and spoke to him these mild words.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुखोषिताः स्म भगवंस्त्वया पूज्येन पूजिताः। आपृच्छामः प्रयास्यामो मुनयस्त्वरयन्ति नः॥

sukhoṣitāḥ sma bhagavaṃstvayā pūjyena pūjitāḥ| āpṛcchāmaḥ prayāsyāmo munayastvarayanti naḥ||

O Reverend sir, we we have stayed here pleasantly, being excellently ministered to by you. We greet you, and go away. The ascetics urge speed upon us.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

त्वरामहे वयं द्रष्टुं कृत्स्नमाश्रममण्डलम्। ऋषीणां पुण्यशीलानां दण्डकारण्यवासिनाम्॥

tvarāmahe vayaṃ draṣṭuṃ kṛtsnamāśramamaṇḍalam| ṛṣīṇāṃ puṇyaśīlānāṃ daṇḍakāraṇyavāsinām||

We hasten to view the collections of asylums that belong to the holy sages inhabiting the forest of Dandaka.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अभ्यनुज्ञातुमिच्छामः सहैभिर्मुनिपुंगवैः। धर्मनित्यैस्तपोदान्तैर्विशिखैरिव पावकैः॥

abhyanujñātumicchāmaḥ sahaibhirmunipuṃgavaiḥ| dharmanityaistapodāntairviśikhairiva pāvakaiḥ||

Now we crave your permission along with that of these foremost of anchorites, steady in virtue, crowned with asceticism and selfcontrolled, resembling smokeless flames.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अविषह्यातपो यावत् सूर्यो नातिविराजते। अमार्गेणागतां लक्ष्मी प्राप्येवान्वयवर्जितः॥ तावदिच्छामहे गन्तुमित्युक्त्वा चरणौ मुनेः। ववन्दे सहसौमित्रिः सीतया सह राघवः॥

aviṣahyātapo yāvat sūryo nātivirājate| amārgeṇāgatāṃ lakṣmī prāpyevānvayavarjitaḥ|| tāvadicchāmahe gantumityuktvā caraṇau muneḥ| vavande sahasaumitriḥ sītayā saha rāghavaḥ||

And we intend to set out ere the sun like to a low-sprung one that has attained to auspicious fortune through evil ways, with rays incapable of being borne, shines too fiercely.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तौ सोस्पृशन्तौ चरणावुत्थाप्य मुनिपुंगवः। गाढमाश्लिष्य सस्नेहमिदं वचनमब्रवीत्॥

tau sospṛśantau caraṇāvutthāpya munipuṃgavaḥ| gāḍhamāśliṣya sasnehamidaṃ vacanamabravīt||

Having said this, Rāghava along with Sītā and Sumitrā's son bowed down to the ascetic's feet.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अरिष्टं गच्छ पन्थानं राम सौमित्रिणा सह। सीतया चानया सार्धं छाययेवानुवृत्तया॥

ariṣṭaṃ gaccha panthānaṃ rāma saumitriṇā saha| sītayā cānayā sārdhaṃ chāyayevānuvṛttayā||

And as they touched his feet, that best of ascetics, raising Rāma and Lakşmaņa up, embraced them closely and said, O Rāma, go your way safely, in company with Sumitrā's son and this Sītā that follows you like a shadow.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

पश्याश्रमपदं रम्यं दण्डकारण्यवासिनाम्। एषां तपस्विनां वीर तपसा भावितात्मनाम्॥

paśyāśramapadaṃ ramyaṃ daṇḍakāraṇyavāsinām| eṣāṃ tapasvināṃ vīra tapasā bhāvitātmanām||

Behold the beauteous asylums, O hero. of these pure-spirited ascetics inhabiting the forest of Dandaka.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

सुप्राज्यफलमूलानि पुष्पितानि वनानि च। प्रशस्तमृगयूथानि शान्तपक्षिगणानि च॥ फुल्लपङ्कजखण्डानि प्रसन्नसलिलानि च। कारण्डवविकीर्णानि तटाकानि सरांसि च॥ द्रक्ष्यसे दृष्टिरम्याणि गिरिप्रस्रवणानि च । रमणीयान्यरण्यानि मयूराभिरुतानि च॥

suprājyaphalamūlāni puṣpitāni vanāni ca| praśastamṛgayūthāni śāntapakṣigaṇāni ca|| phullapaṅkajakhaṇḍāni prasannasalilāni ca| kāraṇḍavavikīrṇāni taṭākāni sarāṃsi ca|| drakṣyase dṛṣṭiramyāṇi giriprasravaṇāni ca | ramaṇīyānyaraṇyāni mayūrābhirutāni ca||

You will see blossoming woods garnished with fruits and roots, containing goodly deer, and mild feathered tribes; tanks and pools laughing with blown lotuses, containing pleasant waters, and abounding in Kārandavas; charming mountain-springs; and romantic forests picturesque with peacocks.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

गम्यतां वत्स सौमित्रे भवानपि च गच्छतु। आगन्तव्यं च ते दृष्ट्वा पुनरेवाश्रमं प्रति ॥

gamyatāṃ vatsa saumitre bhavānapi ca gacchatu| āgantavyaṃ ca te dṛṣṭvā punarevāśramaṃ prati ||

Go, O child; and go you also, O Sumitra's son. And come again to my asylum after having seen these.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्तस्तथेत्युक्त्वा काकुत्स्थः सहलक्ष्मणः। प्रदक्षिणं मुनिं कृत्वा प्रस्थातुमुपचक्रमे॥

evamuktastathetyuktvā kākutsthaḥ sahalakṣmaṇaḥ| pradakṣiṇaṃ muniṃ kṛtvā prasthātumupacakrame||

Thus addressed, Kākutstha along with Laks maņa, having gone round the ascetic, prepared for departing.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः शुभतरे तूणी धनुषी चायतेक्षणाः। ददौ सीता तयोर्धात्रोः खङ्गौ च विमलौ ततः॥

tataḥ śubhatare tūṇī dhanuṣī cāyatekṣaṇāḥ| dadau sītā tayordhātroḥ khaṅgau ca vimalau tataḥ||

Then Sīlā of expansive eyes handed to the brothers excellent quivers bows and shining swords.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

आबध्य च शुभे तूणी चापे चादाय सस्वने। निष्क्रान्तावाश्रमाद् गन्तुमुभौ तौ रामलक्ष्मणौ॥

ābadhya ca śubhe tūṇī cāpe cādāya sasvane| niṣkrāntāvāśramād gantumubhau tau rāmalakṣmaṇau||

Then fastening the graceful quivers, and taking the sweet-sounding bows, both Rāma and Lakşmaņa issued from the hermitage.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शीघ्रं तौ रूपसम्पन्नावनुज्ञातौ महर्षिणा। प्रस्थितौ धृतचापासी सीतया सह राघवौ॥

śīghraṃ tau rūpasampannāvanujñātau maharṣiṇā| prasthitau dhṛtacāpāsī sītayā saha rāghavau||

And permitted by the Maharşi, the Rāghavas furnished with grace, equipped with bows and scimitars, swiftly set out along with Sītā.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)