All Chapters
Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda · Chapter 91

Yuddha Kanda, Sarga 91

युद्धकाण्डः सर्गः 91

22 verses

रुधिरक्लिनगावस्तु लक्ष्मणः शुभलक्षणः। बभूव हृष्टस्तं हत्वा शत्रुजेतारमाहवे॥

rudhiraklinagāvastu lakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ| babhūva hṛṣṭastaṃ hatvā śatrujetāramāhave||

Having in the conflict slain that conqueror of enemies, Lakşmaņa graced with auspicious marks, with his body bathed in blood, experienced delight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः स जाम्बवन्तं च हनूमन्तं च वीर्यवान्। संनिपत्य महातेजास्तांश्च सर्वान्वनौकसः॥ आजगाम ततः शीघ्रं यत्र सुग्रीवराघवौ। विभीषणमवष्टभ्य हनूमन्तं च लक्ष्मणः॥

tataḥ sa jāmbavantaṃ ca hanūmantaṃ ca vīryavān| saṃnipatya mahātejāstāṃśca sarvānvanaukasaḥ|| ājagāma tataḥ śīghraṃ yatra sugrīvarāghavau| vibhīṣaṇamavaṣṭabhya hanūmantaṃ ca lakṣmaṇaḥ||

Then supporting himself on Vibhīşana and Hanuman, the exceedingly powerful Lakşmaņa endowed with prowess, taking Jambavan, Hanuman and all the monkeys with him, speedily went to the place where Sugrīva and Raghava were.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततो राममभिक्रम्य सौमित्रिरभिवाद्य च। तस्थौ भ्रातृसमीपस्थः शक्रस्येन्द्रानुजो यथा।४॥

tato rāmamabhikramya saumitrirabhivādya ca| tasthau bhrātṛsamīpasthaḥ śakrasyendrānujo yathā|4||

Then going round Rāma and saluted him, Sumitra's son stood before his brother, like Indra's brother staying before Sakra.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

निष्टनत्रिव चागत्य राघवाय महात्मने। आचचक्षे तदा वीरो घोरमिन्द्रजितो वधम्॥

niṣṭanatriva cāgatya rāghavāya mahātmane| ācacakṣe tadā vīro ghoramindrajito vadham||

And approaching with a look which of itself was significant,* the heroic Vibhīşaņa described to the high-souled Räghava the dreadful destruction of Indrajit. *i.e. of the destruction of Indrajit.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

रावणेस्तु शिरश्छिनं लक्ष्मणेन महात्मना। न्यवेदयत रामाय तदा हृष्टो विभीषणः॥

rāvaṇestu śiraśchinaṃ lakṣmaṇena mahātmanā| nyavedayata rāmāya tadā hṛṣṭo vibhīṣaṇaḥ||

Then the delighted Vibhişaņa related to Rāma how the high-souled Lakşmaņa had cut off the head of Ravana's son.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

श्रुत्वैव तु महावीर्यो लक्ष्मणेनेन्द्रजिद्वधम्। प्रहर्षमतुल लेभे वाक्यं चेदमुवाच ह॥

śrutvaiva tu mahāvīryo lakṣmaṇenendrajidvadham| praharṣamatula lebhe vākyaṃ cedamuvāca ha||

As soon as that exceedingly powerful one heard of the destruction of Indrajit by Lakşmana, he experienced a huge accession of joy, and thus delivered himself.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

साधु लक्ष्मण तुष्टोऽस्मि कर्म चासुकरं कृतम्। रावणेहि विनाशेन जितमित्युपधारय।।।।

sādhu lakṣmaṇa tuṣṭo'smi karma cāsukaraṃ kṛtam| rāvaṇehi vināśena jitamityupadhāraya||||

Excellent, O Laksmana! Pleased am I (with you). You have performed a difficult feat. The son of Rävana having been slain, know for certain that we have been victorious.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तं शिरस्युपाघ्राय लक्ष्मणं कीर्तिवर्धनम्। लज्जमानं बलात्स्नेहादङ्कमारोप्य वीर्यवान्॥ उपवेश्य तमुत्सङ्गे परिष्वज्यावपीडितम्। धातर लक्ष्मण स्निग्धं पुनः पुनरुदैक्षत॥

sa taṃ śirasyupāghrāya lakṣmaṇaṃ kīrtivardhanam| lajjamānaṃ balātsnehādaṅkamāropya vīryavān|| upaveśya tamutsaṅge pariṣvajyāvapīḍitam| dhātara lakṣmaṇa snigdhaṃ punaḥ punarudaikṣata||

Then smelling the head of the bashful Laks miana, enhancer of fame, (Rāma) endowed with prowess, from affection forcibly hugged him into his lap. And making him seat on his lap, and overpowering him with embraces,* (Rama) again and again tenderly eyed his brother, Lakş imana. * Aapiritam-fac) pained. Rāmānaya says this epithet refers to Laksmana's having been wounded in the encounter. I differ from him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

शल्यसंपीडितं शस्तं नि:सन्तं तु लक्ष्मणम्। समस्तु दुःखसंतप्तं तं तु निःश्वासपीडितम्॥ मूर्धि चैनमुपाघ्राय भूयः संस्पृश्य च त्वरन्। उवाच लक्षमणं वाक्यमाश्वास्य पुरुषर्षभः॥

śalyasaṃpīḍitaṃ śastaṃ ni:santaṃ tu lakṣmaṇam| samastu duḥkhasaṃtaptaṃ taṃ tu niḥśvāsapīḍitam|| mūrdhi cainamupāghrāya bhūyaḥ saṃspṛśya ca tvaran| uvāca lakṣamaṇaṃ vākyamāśvāsya puruṣarṣabhaḥ||

And moved with grief, that best of persons, Rama, smelling head of Laksmana, wounded with darts and having his person pierced (with salms, sighing and breathing hard-and nursing ms body with his hand, addressed Laksmana, soothing him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

कृतं परमकल्याणं कर्म दुष्करकर्मणा। अद्य मन्ये हते पुत्रे रावणं निहतं युधि ॥ अद्याहं विजयी शत्रौ हते तस्मिन्दुरात्मनि। रावणस्य नृशंसस्य दिष्ट्या वीर त्वया रणे॥ छिनो हि दक्षिणो बाहुः स हि तस्य व्यपाश्रयः।

kṛtaṃ paramakalyāṇaṃ karma duṣkarakarmaṇā| adya manye hate putre rāvaṇaṃ nihataṃ yudhi || adyāhaṃ vijayī śatrau hate tasmindurātmani| rāvaṇasya nṛśaṃsasya diṣṭyā vīra tvayā raṇe|| chino hi dakṣiṇo bāhuḥ sa hi tasya vyapāśrayaḥ|

To-day his son having been slain, I deem Råvaņa himself as slain in fight. On that wickedminded enemy of mine having been destroyed, I am viciorious (in encounter). By luck, o hero, have you in conflict suvered the right arm of the fell Rävana. Verily he (Indrajit) was his stay.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विभीषणहनूमद्भयां कृतं कर्म महद्रणे॥ अहोरात्रस्त्रिभिर्वीरः कथंचिद्विनिपातितः। निमित्रः कृतोऽस्यद्य निर्यास्यति हि रावणः।।१६

vibhīṣaṇahanūmadbhayāṃ kṛtaṃ karma mahadraṇe|| ahorātrastribhirvīraḥ kathaṃcidvinipātitaḥ| nimitraḥ kṛto'syadya niryāsyati hi rāvaṇaḥ||16

Both Vibhīşaņa and Hanumān have done mighty deeds in battle. In three days and nights, (my enemy) has been brought down. To-day have I been made foeless. Now Rāvana will for certain march forth, backed by a mighty phalanx.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

बलव्यूहेन महता निर्यास्यति हि रावणः। बलव्यूहेन महता श्रुत्वा पुत्रं निपातितम्॥ तं पुत्रवधसंतप्तं निर्यान्तं राक्षसाधिपम्। बलेनावृत्य महता निहनिष्यामि दुर्जयम्॥

balavyūhena mahatā niryāsyati hi rāvaṇaḥ| balavyūhena mahatā śrutvā putraṃ nipātitam|| taṃ putravadhasaṃtaptaṃ niryāntaṃ rākṣasādhipam| balenāvṛtya mahatā nihaniṣyāmi durjayam||

Rāvana will for certain sally out, hearing his son brought down. That unconquerable lord of Rakşasas, aggrieved for the destruction of his son, marching out, shall I slay, environed with a mighty force.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

त्वया लक्ष्मण नाथेन सीता च पृथिवी च मे। न दुष्प्रापा हते तस्मिशक्रजेतरि चाहवे॥

tvayā lakṣmaṇa nāthena sītā ca pṛthivī ca me| na duṣprāpā hate tasmiśakrajetari cāhave||

O Lakşmaņa, the conqueror of Sakra having in battle been slain by you-who are my lord-Sītā and the entire) earth are not incapable of being obtained by me.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तं भ्रातरमाश्वास्य परिष्वज्य च राघवः। रामः सुषेणं मुदितः समाभाष्येदमब्रवीत्॥

sa taṃ bhrātaramāśvāsya pariṣvajya ca rāghavaḥ| rāmaḥ suṣeṇaṃ muditaḥ samābhāṣyedamabravīt||

Having thus soothed and embraced his brother, Raghu's son Rama highly rejoiced calling Suşeņa said.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विशल्योऽयं महाप्राज्ञः सौमित्रिमित्रवत्सलः। यथा भवति सुस्वस्थस्तथा त्वं समुदाचर॥

viśalyo'yaṃ mahāprājñaḥ saumitrimitravatsalaḥ| yathā bhavati susvasthastathā tvaṃ samudācara||

Do you so act that this highly wise son of Sumitrā, devoted to his friends, may be healed and be eased.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विशल्यः क्रियतां क्षिप्रं सौमित्रिमित्रवत्सलः। ऋक्षवानरसैन्यानां शूराणां दुमयोधिनाम्॥ ये चाप्यन्येऽत्र युध्यन्ति सशल्या व्रणिनस्तता। तेऽपि सर्वे प्रयत्नेन क्रियतां सुखिनस्तथा॥

viśalyaḥ kriyatāṃ kṣipraṃ saumitrimitravatsalaḥ| ṛkṣavānarasainyānāṃ śūrāṇāṃ dumayodhinām|| ye cāpyanye'tra yudhyanti saśalyā vraṇinastatā| te'pi sarve prayatnena kriyatāṃ sukhinastathā||

Do you without delay heal Sumitra's son, attached to his friends, of his wounds. And do you also carefully relieve all those heroes in the army of bears and monkeys fighting with trees, as well as others, who have been wounded and have got sores (in consequence).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

एवमुक्तः स रामेण महात्मा हरियूथपः। लक्ष्मणाय ददौ नस्तः सुषेणः परमौषधम्॥

evamuktaḥ sa rāmeṇa mahātmā hariyūthapaḥ| lakṣmaṇāya dadau nastaḥ suṣeṇaḥ paramauṣadham||

Thus addressed by Rāma, the high-souled monkey-leader administered a potent medicine to the nose of Laksmana.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

स तस्य गन्धमाघ्राय विशल्यः समपद्यत। तदा निर्वेदनश्चैव संरुद्धप्राण एव च॥

sa tasya gandhamāghrāya viśalyaḥ samapadyata| tadā nirvedanaścaiva saṃruddhaprāṇa eva ca||

And smelling the same, he got healed; he was relieved of his pain and his outgoing vitality was shut up.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

विभीषणमुखानां च सुहृदां राघवाज्ञया। सर्ववानरमुख्यानां चिकित्सासमकरोत्तदा ॥

vibhīṣaṇamukhānāṃ ca suhṛdāṃ rāghavājñayā| sarvavānaramukhyānāṃ cikitsāsamakarottadā ||

At the mandate of Rāghava he likewise treated his friends headed by Vibhișaņa and all the principal monkeys.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

ततः प्रकृतिमापनो हृतशल्यो गतक्लमः। सौमित्रिMमुदे तत्र क्षणेन विगतज्वरः॥

tataḥ prakṛtimāpano hṛtaśalyo gataklamaḥ| saumitriMmude tatra kṣaṇena vigatajvaraḥ||

And restored to his natural condition, Sumitrā's son, healed, and with his exhaustion removed, and his suffering gone off in a moment, experienced exhilaration of spirits.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

तदैव रामः प्लवगाधिपस्तथा विभीषणश्चर्क्षपतिश्च वीर्यवान्। अवेक्ष्य सौमित्रिमरोगमुत्थितं मुदा ससैन्याः सुचिरं जहषिरे॥

tadaiva rāmaḥ plavagādhipastathā vibhīṣaṇaścarkṣapatiśca vīryavān| avekṣya saumitrimarogamutthitaṃ mudā sasainyāḥ suciraṃ jahaṣire||

Rāma and the monkey-king and Vibhīşaņa! and the powerful lord of bears along with their hosts, seeing Sumitrā's son risen hale, rejoiced greatly in delight.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)

अपूजयत्कर्म स लक्ष्मणस्य सुदुष्करं दाशरथिर्महात्मा। बभूव हृष्टो युधि वानरेन्द्रो निशम्य तं शक्रजितं निपातितम्॥

apūjayatkarma sa lakṣmaṇasya suduṣkaraṃ dāśarathirmahātmā| babhūva hṛṣṭo yudhi vānarendro niśamya taṃ śakrajitaṃ nipātitam||

The high-souled son of Dasaratha honoured exceedingly that exceedingly hard feat of Laks amana; and the monkey-king, hearing that the conqueror of Sakra had fallen in fight, was filled with joy.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)