शल्यसंपीडितं शस्तं नि:सन्तं तु लक्ष्मणम्। समस्तु दुःखसंतप्तं तं तु निःश्वासपीडितम्॥ मूर्धि चैनमुपाघ्राय भूयः संस्पृश्य च त्वरन्। उवाच लक्षमणं वाक्यमाश्वास्य पुरुषर्षभः॥
śalyasaṃpīḍitaṃ śastaṃ ni:santaṃ tu lakṣmaṇam| samastu duḥkhasaṃtaptaṃ taṃ tu niḥśvāsapīḍitam|| mūrdhi cainamupāghrāya bhūyaḥ saṃspṛśya ca tvaran| uvāca lakṣamaṇaṃ vākyamāśvāsya puruṣarṣabhaḥ||
English Meaning
And moved with grief, that best of persons, Rama, smelling head of Laksmana, wounded with darts and having his person pierced (with salms, sighing and breathing hard-and nursing ms body with his hand, addressed Laksmana, soothing him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)