Chapter 56 — Sundara Kanda, Sarga 56

Valmiki Ramayana — Sundara Kanda

Verse 56.22

ततः स कपिशार्दूलः स्वामिसंदर्शनोत्सुकः॥ आरुरोह गिरिश्रेष्ठमरिष्टमरिमर्दनः। तुङ्गपद्मकजुष्टाभिर्नीलाभिर्वनराजिभिः॥ सोत्तरीयमिवाम्भोदैः शृङ्गान्तरविलम्बिभिः। बोध्यमानमिव प्रीत्या दिवाकरकरैः शुभैः॥ उन्मिषन्तमिवोद्भूतैर्लोचनैरिव धातुभिः तोयौघनिःस्वनैर्मन्द्रैः प्राधीतमिव पर्वतम्॥ प्रगीतमिव विस्पष्टं नानाप्रस्रवणस्वनैः। देवदारुभिरुद्भूतैरुव॑बाहुमिव स्थितम्॥ प्रपातजलनिर्घोषैः प्राक्क्रुष्टमिव सर्वतः। वेपमानमिव श्यामैः कम्पमानैः शरद्वनैः॥ वेणुभिर्मारुतोद्भूतैः कूजन्तमिव कीचकैः। निःश्वसन्तमिवामर्षाद्धोरैराशीविषोत्तमैः॥ नीहारकृतगम्भीरैायन्तमिव गह्वरैः। मेघपादनिभैः पादैः प्रक्रान्तमिव सर्वतः॥ जृम्भमाणमिवाकाशे शिखरैरभ्रमालिभिः। कूँटैश्च बहुधा कीर्णं शोभितं बहुकन्दरैः॥ सालनालैश्च कर्णैश्च वंशैश्च बहुभिर्वृतम्। लतावितानैर्विततैः : पुष्पवद्भिरलंकृतम्॥ नानामृगगणैः कीर्णं धातुनिष्यन्दभूषितम्। बहुप्रस्रवणोपेतं शिलासंचयसंकटम्॥ महर्षियक्षगन्धर्वकिंनरोरगसेवितम्। लतापादपसम्बाधं सिंहाधिष्ठितकन्दरम् ॥ व्याघ्रादिभिः समाकीर्णं स्वादुमूलफलद्रुमम्। आरुरोहानिलसुतः पर्वतं प्लवगोत्तमः॥ रामदर्शनशीघ्रण प्रहर्षेणाभिचोदितः।

tataḥ sa kapiśārdūlaḥ svāmisaṃdarśanotsukaḥ|| āruroha giriśreṣṭhamariṣṭamarimardanaḥ| tuṅgapadmakajuṣṭābhirnīlābhirvanarājibhiḥ|| sottarīyamivāmbhodaiḥ śṛṅgāntaravilambibhiḥ| bodhyamānamiva prītyā divākarakaraiḥ śubhaiḥ|| unmiṣantamivodbhūtairlocanairiva dhātubhiḥ toyaughaniḥsvanairmandraiḥ prādhītamiva parvatam|| pragītamiva vispaṣṭaṃ nānāprasravaṇasvanaiḥ| devadārubhirudbhūtairuva̭bāhumiva sthitam|| prapātajalanirghoṣaiḥ prākkruṣṭamiva sarvataḥ| vepamānamiva śyāmaiḥ kampamānaiḥ śaradvanaiḥ|| veṇubhirmārutodbhūtaiḥ kūjantamiva kīcakaiḥ| niḥśvasantamivāmarṣāddhorairāśīviṣottamaiḥ|| nīhārakṛtagambhīraiāyantamiva gahvaraiḥ| meghapādanibhaiḥ pādaiḥ prakrāntamiva sarvataḥ|| jṛmbhamāṇamivākāśe śikharairabhramālibhiḥ| kū~ṭaiśca bahudhā kīrṇaṃ śobhitaṃ bahukandaraiḥ|| sālanālaiśca karṇaiśca vaṃśaiśca bahubhirvṛtam| latāvitānairvitataiḥ : puṣpavadbhiralaṃkṛtam|| nānāmṛgagaṇaiḥ kīrṇaṃ dhātuniṣyandabhūṣitam| bahuprasravaṇopetaṃ śilāsaṃcayasaṃkaṭam|| maharṣiyakṣagandharvakiṃnaroragasevitam| latāpādapasambādhaṃ siṃhādhiṣṭhitakandaram || vyāghrādibhiḥ samākīrṇaṃ svādumūlaphaladrumam| ārurohānilasutaḥ parvataṃ plavagottamaḥ|| rāmadarśanaśīghraṇa praharṣeṇābhicoditaḥ|

English Meaning

Then that repressor of foes, the powerful monkey, anxious to see his master, ascended Arista, foremost of mountains; (as if covered) with a sheet consisting of blue woods, of tall padmakas, and clouds lying in the intersperse between peaks, and displayed from love by the glad light of the Sun; appearing to be beholding with the minerals scattered about serving for its eyes; seeming to be reciting aloud in consequence of the solemn sound of waters, to be carolling clearly through its many fountains, and to stay with uplifted arms by means of devadarus; appearing to be crying distressfully on account of cascades sounding all round; seeming to be trembling in consequence of verdant autumnal woods waving, and to be piping on account of kīcakas vocal through the breeze; eloquent; with the foremost poisonous serpents appearing to be sighing forth ire; appearing to be sunk in contemplation on account of caverns covered with snow and looking solemn in consequence; as if moving about by means of hills looking like its cloudlegs; seeming to yewn in the sky with peaks towering haven-wards, scattered with summits, and graced with innumerable caves; surrounded with salas, palms, tamalas, Karmas, and bamboos; graced with spreading and flowering under-woods; abounding in various beasts, and decked with mineral streams, containing numerous rills, throughed with collections of crags; frequented by Maharsis, and Yaksas, and Gandharvas and Kinnaras and serpents; impracticable in consequence of plants and trees; with caverns harbouring lions; filled with tigers and other (ferocious beasts); and furnished with trees having tasteful fruits and roots. And the Wind-god's offspring-foremost of monkeys-ascended that mountain.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)