राक्षसान् प्रवरान् हत्वा नाम विश्राव्य चात्मनः। समाश्वास्य च वैदेही दर्शयित्वा परं बलम्॥ नगरीमाकुलां कृत्वा वञ्चयित्वा च रावणम्। दर्शयित्वा बलं घोरं वैदेहीमभिवाद्य च॥ प्रतिगन्तुं मनश्चक्रे पुनर्मध्येन सागरम्।
rākṣasān pravarān hatvā nāma viśrāvya cātmanaḥ| samāśvāsya ca vaidehī darśayitvā paraṃ balam|| nagarīmākulāṃ kṛtvā vañcayitvā ca rāvaṇam| darśayitvā balaṃ ghoraṃ vaidehīmabhivādya ca|| pratigantuṃ manaścakre punarmadhyena sāgaram|
English Meaning
And having soothed Vaidehī, and displayed his surpassing strength, having rendered the city disconsolate, and baffled Rāvana, exhibited his terrific might, and saluted Vaidehī, Hanuman became bent upon returning, crossing over the mid-sea.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)