जानकी चापि तच्छ्रुत्वा विस्मयं परमं गता। ततः सा वक्रकेशान्ता सुकेशी केशसंवृतम्। उन्नम्य वदनं भीरुः शिंशपामन्ववैक्षत ॥
jānakī cāpi tacchrutvā vismayaṃ paramaṃ gatā| tataḥ sā vakrakeśāntā sukeśī keśasaṃvṛtam| unnamya vadanaṃ bhīruḥ śiṃśapāmanvavaikṣata ||
English Meaning
And greatly wondered was Sītā hearing those words. Thereupon that timid dame, having good curling hair, raising up her face covered with hairs, looked up to the Singshapă tree.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)