यस्य चाहारसमये सूदाः कुण्डलधारिणः। अहंपूर्वाः पचन्ति स्म प्रसन्नाः पानभोजनम्॥ स कथं नु कषायाणि तिक्तानि कटुकानि च। भक्षयन् वन्यमाहारं सुतो मे वर्तयिष्यति ॥
yasya cāhārasamaye sūdāḥ kuṇḍaladhāriṇaḥ| ahaṃpūrvāḥ pacanti sma prasannāḥ pānabhojanam|| sa kathaṃ nu kaṣāyāṇi tiktāni kaṭukāni ca| bhakṣayan vanyamāhāraṃ suto me vartayiṣyati ||
English Meaning
How will my son, at the approach of whose meal-time, cooks wearing ear-rings and emulating each other prepare excellent meats and drinks, pass his days, living on fare furnished by the woods, of astringent, or bitter, or pungent taste?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)