स तु क्रुद्धो महावेगो महापार्यो महाद्युतिः। करेणैकेन जग्राह सुमहान्तं परश्वधम्॥ तं तैलधौतं विमलं शैलसारमयं दृढम्। राक्षसः परमनुद्धो वालिपुत्रे न्यपातयत्॥ तेन वामांसफलके भृशं प्रत्यवपातितम्। अङ्गदो मोक्षयामास सरोषः सपरश्वधम्॥
sa tu kruddho mahāvego mahāpāryo mahādyutiḥ| kareṇaikena jagrāha sumahāntaṃ paraśvadham|| taṃ tailadhautaṃ vimalaṃ śailasāramayaṃ dṛḍham| rākṣasaḥ paramanuddho vāliputre nyapātayat|| tena vāmāṃsaphalake bhṛśaṃ pratyavapātitam| aṅgado mokṣayāmāsa saroṣaḥ saparaśvadham||
English Meaning
Thereupon Mahāpārsva gifted with great vehemence and effulgence, highly angered, took up in his hands a huge paraśvadha, sharpened with oil, bright and hard as iron and discharged it at Vali's son, and struck him therewith on his left shoulder. And Angada baffled that parasvadha.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)