Chapter 92 — Yuddha Kanda, Sarga 92

Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda

Verse 92.40

मैथिली रक्ष्यमाणा तु राक्षसीभिरनिन्दिता। ददर्श राक्षसं क्रुद्धं निस्त्रिंशवरधारिणम् ॥ तं निशम्य सनिस्त्रिंश व्यथिता जनकात्मजा। निवार्यमाणं बहुशः सुहृद्भिरनिवर्तिनम्॥ सीता दुःखसमाविष्टा विलपन्तीदमब्रवीत्। यथायं मामभिक्रुद्धः समभिद्रवति स्वयम्।। वधिष्यति सनाथां मामनाथामिव दुर्मतिः॥

maithilī rakṣyamāṇā tu rākṣasībhiraninditā| dadarśa rākṣasaṃ kruddhaṃ nistriṃśavaradhāriṇam || taṃ niśamya sanistriṃśa vyathitā janakātmajā| nivāryamāṇaṃ bahuśaḥ suhṛdbhiranivartinam|| sītā duḥkhasamāviṣṭā vilapantīdamabravīt| yathāyaṃ māmabhikruddhaḥ samabhidravati svayam|| vadhiṣyati sanāthāṃ māmanāthāmiva durmatiḥ||

English Meaning

The blameless daughter of Mithilă protected by the Rākşasis, saw the infuriated Rāvana bearing that best of blades in his hand. Seeing (Ravana) approach, sword in hand, despite the earnest entreaties of his friends, Janaka's daughter, SIta, pained and overcome by grief, said, weeping-From the way in which, wrought up with wrath, this wicked-minded one is rushing on at me personally it appears that he will slay me, who have a lord, as one who has not.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)