एवमादिविलापात रावणं राक्षसाधिपम्। आविवेश महान्कोपः पुत्रव्यसनसंभवः॥ प्रकृत्या कोपनं ह्येनं पुत्रस्य पुनराधयः। दीप्तं संदीपयामासुर्धर्मेऽर्कमिव रश्मयः॥
evamādivilāpāta rāvaṇaṃ rākṣasādhipam| āviveśa mahānkopaḥ putravyasanasaṃbhavaḥ|| prakṛtyā kopanaṃ hyenaṃ putrasya punarādhayaḥ| dīptaṃ saṃdīpayāmāsurdharme'rkamiva raśmayaḥ||
English Meaning
Then arising from the disaster that had befallen his son, a mighty wrath overcame the lord of Räkşasas-Rāvaņa, as he was thus indulging in lamentations. And even as in summer, the (Solar) rays flame up the Sun, the destruction of his son flamed up all the fiercer, him, who was naturally irascible.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)