स विध्यमानः सहसा सहमानस्तु ताञ्छरान्॥ कुम्भस्य धनुराक्षिप्य बभञ्जेन्द्रधनुष्प्रभम्। अवप्लुत्य धनुः शीघ्रं कृत्वा कर्म सुदुष्करम्॥ अब्रवीत्कुपितः कुम्भं भग्नशृङ्गमिव द्विपम्।
sa vidhyamānaḥ sahasā sahamānastu tāñcharān|| kumbhasya dhanurākṣipya babhañjendradhanuṣprabham| avaplutya dhanuḥ śīghraṃ kṛtvā karma suduṣkaram|| abravītkupitaḥ kumbhaṃ bhagnaśṛṅgamiva dvipam|
English Meaning
Suddenly attacked, he bearing those arrows, seized Kumbha's bow resembling in resplendence the very bow of Indra. And swiftly bounding up and performing that feat difficult of being achieved, he, exceedingly enraged, addressed Kumbha resembling an elephant shorn of his tusks, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)