मैन्दस्तु भ्रातरं तत्र भग्नं दृष्ट्वा महाहवे। अभिदुद्राव वेगेन प्रगृह्य विपुलां शिलाम्॥ तां शिलां तु प्रचिक्षेप राक्षसाय महाबलः। बिभेदं तां शिलां कुम्भः प्रसन्नैः पञ्चभिः शरैः।॥
maindastu bhrātaraṃ tatra bhagnaṃ dṛṣṭvā mahāhave| abhidudrāva vegena pragṛhya vipulāṃ śilām|| tāṃ śilāṃ tu pracikṣepa rākṣasāya mahābalaḥ| bibhedaṃ tāṃ śilāṃ kumbhaḥ prasannaiḥ pañcabhiḥ śaraiḥ|||
English Meaning
Mainda, seeing his brother, broken in mighty encounter, furiously rushed forward, taking a gigantic crag; and that one possessed of great strength, hurled it at the Raksasa. And thereat Kumbha "severed that crag with five shafts discharged (from his bow).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)