अपूरयत्तस्य मुखं शिताङ्ग रामः शरैर्हेमपिनद्धपुखैः। संपूर्णवक्त्रो न शशाक वक्तुं चुकूज कृच्छ्रेण मुमूर्छ चापि॥
apūrayattasya mukhaṃ śitāṅga rāmaḥ śarairhemapinaddhapukhaiḥ| saṃpūrṇavaktro na śaśāka vaktuṃ cukūja kṛcchreṇa mumūrcha cāpi||
English Meaning
Then Rama stuffed his mouth full of sharpened shafts having their feathered parts furnished with gold. And having his mouth filled, he could not articulate; but with extreme effort uttered indistinct accents and swooned away.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)