Chapter 32 — Yuddha Kanda, Sarga 32

Valmiki Ramayana — Yuddha Kanda

Verse 32.1

सा सीता तच्छिरो दृष्ट्वा तच्च कार्मुकमुत्तमम्। सुग्रीवप्रतिसंसर्गमाख्यातं च हनूमता॥ नयने मुखवर्णं च भर्तुस्तत्सदृशं मुखम्। केशान्केशान्तदेशं च तं च चूडामणिं शुभम्॥ एतैः सर्वैरभिज्ञानैरभिज्ञाय सुदुःखिता। विजगहेऽत्र कैकेयों क्रोशन्ती कुररी यथा॥

sā sītā tacchiro dṛṣṭvā tacca kārmukamuttamam| sugrīvapratisaṃsargamākhyātaṃ ca hanūmatā|| nayane mukhavarṇaṃ ca bhartustatsadṛśaṃ mukham| keśānkeśāntadeśaṃ ca taṃ ca cūḍāmaṇiṃ śubham|| etaiḥ sarvairabhijñānairabhijñāya suduḥkhitā| vijagahe'tra kaikeyoṃ krośantī kurarī yathā||

English Meaning

Seeing that head and that excellent bow, and (remembering) the union of (Rama) and Sugriva related by Hanumãn, and (seeing) those eyes, and the complexion of that face, and that countenance like to that of her lord, and that hair and that forehead; and that beautiful jewel forming the crest; and recognizing (Rāma) by all these tokens combined, (Sītā), exceedingly aggrieved, rebuked Kaikeyī, lamenting like a female osprey.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)