इत्येवं विलपन्ती सा बाष्पपर्याकुलेक्षणा॥ स्नेहोपस्कन्नहृदया तदा मोहमुपागमत्। कश्मलाभिहता सन्ना बभौ सा रावणोरसि ॥ संध्यानुरक्ते जलदे दीप्ता विद्युदिवोज्ज्वला।
ityevaṃ vilapantī sā bāṣpaparyākulekṣaṇā|| snehopaskannahṛdayā tadā mohamupāgamat| kaśmalābhihatā sannā babhau sā rāvaṇorasi || saṃdhyānurakte jalade dīptā vidyudivojjvalā|
English Meaning
Bewailing thus, she with profuse tears in her eyes and with her heart overflowing with affection became senseless. And being beside herself she flung herself on Ravana's breast, like to the bright lighting appearing on red evening clouds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)