एतच्छ्रुत्वा महातेजा नष्टशोकोऽभवत्तदा। धारयामास सुप्रीतो राघवः प्रयतात्मवान् ॥ आदित्यं प्रेक्ष्य जप्त्वेदं परं हर्षमवाप्तवान्। त्रिराजम्य शुचिर्भूत्वा धनुरादाय वीर्यवान्॥ रावणं प्रेक्ष्य हृष्टात्मा जयार्थं समुपागमत्। सर्वयत्नेन महता वृतस्तस्य वधेऽभवत्॥
etacchrutvā mahātejā naṣṭaśoko'bhavattadā| dhārayāmāsa suprīto rāghavaḥ prayatātmavān || ādityaṃ prekṣya japtvedaṃ paraṃ harṣamavāptavān| trirājamya śucirbhūtvā dhanurādāya vīryavān|| rāvaṇaṃ prekṣya hṛṣṭātmā jayārthaṃ samupāgamat| sarvayatnena mahatā vṛtastasya vadhe'bhavat||
English Meaning
Hearing this that exceedingly energetic one had his grief gone. then, well pleased, Raghava, exerting himself, contemplated (the hymn). And reciting this he beholding the Sun, attained excess of Joy. And sipping water again and again, and becoming purified, that powerful one, taking up his bow, and viewing Rāvana, advanced with a delighted heart, to obtain victory. And he became intent on his death with his dearest energies.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)