Chapter 94 — Uttara Kanda, Sarga 94

Valmiki Ramayana — Uttara Kanda

Verse 94.7

प्रयच्छ शीघ्रं काकुत्स्थ यदन्यदभिकाङ्क्षितम्। ददौ न शीघ्र काकुत्स्थो बालयो( पृथक्पृथक् ।।१८ दीयमानं सुवर्णं तु नागृह्णीतां कुशीलवौ। ऊचतुश्च महात्मनौ किमनेनेति विस्मितौ॥ वन्येन फलमूलेन निरतौ वनवासिनौ। सुवर्णेन हिरण्येन किं करिष्यावहे वने॥

prayaccha śīghraṃ kākutstha yadanyadabhikāṅkṣitam| dadau na śīghra kākutstho bālayo( pṛthakpṛthak ||18 dīyamānaṃ suvarṇaṃ tu nāgṛhṇītāṃ kuśīlavau| ūcatuśca mahātmanau kimaneneti vismitau|| vanyena phalamūlena niratau vanavāsinau| suvarṇena hiraṇyena kiṃ kariṣyāvahe vane||

English Meaning

There upon when Lakşmaņa addressed himself in no time to give them gold coins separately Kuśa and Lava, not accepting them and surprisingly said. We are dwellers of a forest, living upon roots and fruits-what shall we do with them (coins)? Therefore living in the forest what shall we do with the gold?

M.N. Dutt (1891–94, public domain)