भरतस्य वचः श्रुत्वा धैर्यशौर्यसमन्वितम्। लक्ष्मणावरजस्तस्थौ हित्वा सौवर्णमासनम्॥ शत्रुघ्नस्त्वब्रवीद्वाक्यं प्रणिपत्य नराधिपम्। कृतकर्मा महाबाहुर्मध्यमो रघुनन्दन॥ आर्येण हि पुरा शून्या त्वयोध्या परिपालिता। संतापं हृदये कृत्वा आर्यस्यागमनं प्रति॥
bharatasya vacaḥ śrutvā dhairyaśauryasamanvitam| lakṣmaṇāvarajastasthau hitvā sauvarṇamāsanam|| śatrughnastvabravīdvākyaṃ praṇipatya narādhipam| kṛtakarmā mahābāhurmadhyamo raghunandana|| āryeṇa hi purā śūnyā tvayodhyā paripālitā| saṃtāpaṃ hṛdaye kṛtvā āryasyāgamanaṃ prati||
English Meaning
Hearing Bharata's speech instinct with fortitude and valour, the younger brother of Lakş maņa stood up, leaving his golden seat. And Śatrughna, saluting the king represented: “The mighty-armed second son of Raghu has already achieved a grand work: he formerly governed Ayodhyā empty of the noble one,* bearing in his heart the grief connected with his return. *Rama.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)