त्वं तु राक्षसशार्दूल शूरः सत्यपराक्रमः। नैवेदृशेषु क्रुद्ध्यन्ति बलिनो धर्मचारिषु॥ अथापश्यद्रथवरं महाकायं महौजसम्। जाज्वल्यमानं वपुषा गीतवादित्रनिःस्वनैः॥ क्कै ष गच्छति देवर्षे भ्राजमानो महाद्युतिः। किन्नरैश्च प्रगायद्भिर्नृत्यद्भिश्च मनोरमम्॥
tvaṃ tu rākṣasaśārdūla śūraḥ satyaparākramaḥ| naivedṛśeṣu kruddhyanti balino dharmacāriṣu|| athāpaśyadrathavaraṃ mahākāyaṃ mahaujasam| jājvalyamānaṃ vapuṣā gītavāditraniḥsvanaiḥ|| kkai ṣa gacchati devarṣe bhrājamāno mahādyutiḥ| kinnaraiśca pragāyadbhirnṛtyadbhiśca manoramam||
English Meaning
O foremost of Raksasas, you are heroic, and have truth for your prowess. The powerful are never offended with the pious.” Thereupon he espied an excellent, huge car, filled with all radiance and effulgence and the sound of musical instruments and singing. (And Rāvaņa said, “O great Rșis, who is that person, gifted with great effulgence, who go surrounded by charming songsters, dancing-girls and Kinnaras?"
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)