एवमुक्तस्तदामात्यैस्तुष्टाव वृषभध्वजम् । समाभिर्विविधैः स्तोत्रैः प्रणभ्य स दशाननः। संवत्सरसहस्रं तु रुदतो रक्षसो गतम्॥
evamuktastadāmātyaistuṣṭāva vṛṣabhadhvajam | samābhirvividhaiḥ stotraiḥ praṇabhya sa daśānanaḥ| saṃvatsarasahasraṃ tu rudato rakṣaso gatam||
English Meaning
Thus accosted by his councillors, the Tenfaced one, bowing down to him having the bull for his standard, began to hymn him with various soma hymns; and the Rākşasa passed away a good thousand years in lamentations.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)